Bending the Curve – the Role and Interplay of Municipal Energy Planning and Municipal Spatial Planning for Climate Change Mitigation in Sweden

• The global climate is changing rapidly, which pronounces the need for imminently bending the curve of greenhouse gases emissions. The local authorities have been recognised as key actors in this decarbonisation, due to their wide-ranging responsibilities, including different mandates for local planning. The Swedish municipalities are no exception in this regard. In contrast, they stand out as being especially critical for Sweden’s efforts to reach climate neutrality in 2045 and multiple other sustainability objectives, since they are instructed to conduct municipal energy planning regarding supply and distribution of energy, have a monopoly on spatial planning and have been given a veto right for larger wind power establishments. There is, however, limited knowledge regarding the municipalities’ planning processes and institutional capacity building for handling climate change mitigation in their municipal planning. The overall aim of this compilation thesis, comprising five scientific papers, is to contribute with new knowledge regarding the role, process and interplay of municipal energy and climate planning, municipal spatial planning and municipal wind power planning for responding to the need for rapid decarbonisation, in order to identify pathways forward for building the municipalities’ institutional capacity. The thesis has a mixed methods approach comprising of semi-structured interviews, focus group interviews, participant observation, a survey, statistical analyses, and multiple document analyses of either cross-sectional or longitudinal character that involves elements of both quantitative content analyses and thematic analyses. When synthesising the findings from Paper I-V, it is evident that the municipalities are responding to the climate crisis in multiple different ways. This includes that a proactive strategic energy and climate planning practice with the aim of reducing climate impact has emerged from the sectoral energy planning tradition. However, the impact assessment practice is deficient within municipal energy and climate planning, especially if the planning is conducted in a non-statutory form, in spite of it being indicated that impact assessment can facilitate the consideration of synergies and conflicts between different sustainability objectives as well as enabling to illuminate local benefits of climate action. Moreover, the municipalities have been integrating numerous different strategies for reduced climate impact into their Comprehensive Plans, relating to energy production, distribution and use, transport, and land use, and the findings suggest that such consideration of energy and climate aspects in the Comprehensive Plans have increased in the recent decades. This integration of climate change considerations into Comprehensive Plans has largely been spurred by the existence of a municipal energy and climate strategy or similar, which has enabled a two-way policy integration between these two policy spheres. The presence of energy and climate strategic competence within the municipal concern is an associated vital feature, since this facilitates the influx of knowledge through the participation in different regional-local and inter-municipal networks, which can then be disseminated internally and utilised in the comprehensive planning process. There is also a need for municipal officials to be given time and resources to interact with politicians in order to mobilise support and create a mandate for action.Simultaneously, the results illuminate that many municipalities are struggling with building sufficient institutional capacity for addressing climate change mitigation in their energy and climate strategic planning and their strategic spatial planning. This was manifested for example in the form that the adoption of both energy and climate-focused policy documents and wind power plans followed the temporal patterns of the presence of state-funded financial incentives and that more than one-fourth of the municipalities not having adopted an energy and climate-focused policy document during the studied twelve-year time span. This has also rendered in a more reactive municipal decision-making in relation to the municipal veto for wind power deployment, with implications for its legitimacy and public participation. Given the centrality of the municipalities, it is deemed vital to further promote the process of building institutional capacity for responding to the climate crisis in their municipal planning and decision-making. Increased continuity in the energy and climate strategic planning process, comprehensive planning process and wind power planning process could facilitate building support for integrating different strategies related to climate change mitigation in their planning and contribute to organisational learning. Moreover, the three modes of planning could be further interlinked, for example, by establishing objectives regarding greenhouse gases emissions and renewable electricity production in the energy and climate domain, which brings implications for the strategic spatial planning, and by initiating processes simultaneously and in an integrated fashion. If municipalities come to recognise the potential of a more proactive strategic-thinking SEA process, this could be another vehicle for increased sustainability consideration early in the process, when there is a window of opportunity for influencing the plan’s content to the greatest extent. Overall, this can lead to a more sustainability-led municipal planning, which can contribute to bending the curve of greenhouse gases emissions, while simultaneously providing synergies across other sustainability objectives. 

• Det globala klimatet förändras snabbt, vilket accentuerar behovet av att omedelbart böja utsläppskurvan av växthusgaser nedåt. De lokala myndigheterna har identifierats som nyckelaktörer i klimatomställningen på grund av deras omfattande ansvarsområden, vilket innefattar olika mandat för lokal planering. De svenska kommunerna är inget undantag i detta avseende, utan framstår som särskilt kritiska för Sveriges ambitioner att nå klimatneutralitet år 2045 och flera andra hållbarhetsmål, eftersom de har i uppdrag att bedriva kommunal energiplanering avseende tillförsel och distribution av energi, besitter ett monopol på fysisk planering och har vetorätt för större vindkraftsetableringar. Det finns dock begränsad kunskap om kommunernas planeringsprocesser och institutionella kapacitetsutveckling när det gäller att bemöta klimatförändringarna i sin kommunala planering. Det övergripande syftet med denna sammanläggningsavhandling, som omfattar fem vetenskapliga artiklar, är att bidra med ny kunskap om rollerna och processerna inom kommunal energi- och klimatplanering, kommunal fysisk planering och kommunal vindkraftsplanering, samt samspelet däremellan, för att möta behovet av en skyndsam klimatomställning samt identifiera vägar framåt för att bygga kommunernas institutionella kapacitet. Avhandlingen bygger på ett tillvägagångssätt med mixade metoder, som omfattar semistrukturerade intervjuer, fokusgruppsintervjuer, deltagande observation, enkätundersökning, statistiska analyser, samt multipla dokumentanalyser av både tvärsnitts- och longitudinell karaktär som inkluderar inslag av kvantitativa innehållsanalyser och tematiska analyser.När man sammanfattar resultaten från artikel I-V är det tydligt att kommunerna bemöter klimatkrisen på flera olika sätt. Detta inbegriper att en proaktiv strategisk energi- och klimatplaneringspraxis med syfte att minska klimatpåverkan har vuxit fram ur den sektoriella energiplaneringstraditionen. Miljöbedömningspraxisen är bristfällig inom kommunal energi- och klimatplanering, särskilt när planeringen bedrivs i en icke lagstadgad form. Resultaten tyder på att miljöbedömning kan underlätta beaktandet av synergier och konflikter mellan olika hållbarhetsmål, vilket därmed även kan bidra till att påvisa den möjliga lokala nyttan med klimatåtgärder. Dessutom har kommunerna integrerat ett flertal olika strategier för minskad klimatpåverkan i sina översiktsplaner, relaterade till energiproduktion, -distribution och -användning, transporter och markanvändning, och resultaten påvisar att sådan hänsyn till energi- och klimataspekter i översiktsplanerna har ökat under de senaste decennierna. Integreringen av klimataspekter i översiktsplaner har till stor del stimulerats av förekomsten av en kommunal energi- och klimatstrategi eller motsvarande policydokument, vilket har möjliggjort en tvåvägs policyintegrering mellan dessa två planeringsdomäner. Förekomsten av energi- och klimatstrategisk kompetens inom den kommunala verksamheten är en annan avgörande faktor, eftersom detta underlättar kunskapsinflödet genom deltagande i olika regional-lokala och mellankommunala nätverk, som sedan kan spridas internt och nyttjas i översiktsplaneprocesserna. Kommunala tjänstepersoner måste också ges tid och resurser att interagera med politikerna för att mobilisera stöd och skapa handlingsmandat.Samtidigt visar resultaten att många kommuner kämpar med att utveckla tillräcklig institutionell kapacitet för att hantera aspekter relaterat till minskad klimatpåverkan i sin energi- och klimatstrategiska planering samt i sin strategiska fysiska planering. Detta har till exempel visat sig genom att antagandet av både energi- och klimatfokuserade policydokument och vindbruksplaner följde de tidsmässiga mönstren av förekomsten av statligt finansierade ekonomiska incitament, och att mer än en fjärdedel av kommunerna inte har antagit ett energi- och klimatfokuserat policydokument under den studerade tolvårsperioden. Detta har också lett till ett mer reaktivt kommunalt beslutsfattande i förhållande till det kommunala vetot för vindkraftsutbyggnad, med konsekvenser för dess legitimitet och allmänhetens deltagande. Givet kommunernas centrala roll bedöms det vara av vikt att ytterligare främja processen att utveckla den institutionella kapaciteten för att bemöta klimatkrisen i deras kommunala planering och beslutsfattande. En mer kontinuerlig planering inom energi- och klimatstrategisk planering, översiktsplanering respektive vindbruksplanering, med tätare intervall mellan varje planeringsprocess, skulle kunna möjliggöra ett ökat politiskt stöd för att integrera och beakta nya aspekter och strategier relaterat till minskad klimatpåverkan i planeringen samt bidra till organisatoriskt lärande. Dessutom skulle de tre planeringsformerna kunna kopplas samman ytterligare, till exempel genom att fastställa mål för utsläpp av växthusgaser och förnybar elproduktion inom energi- och klimatdomänen, vilket medför konsekvenser för den strategiska fysiska planeringen, och genom att initiera processer samtidigt och på ett integrerat sätt. Om kommuner skulle ta tillvara på potentialen i en mer proaktiv strategisk miljöbedömningsprocess kan detta vara ytterligare ett verktyg för ökad hållbarhetshänsyn tidigt i processen, där det finns stora möjligheter att påverka planens innehåll. Sammantaget kan detta leda till en mer hållbarhetinriktad kommunal planering, som kan bidra till att minska utsläppen av växthusgaser, samtidigt som det ger synergier mellan andra hållbarhetsmål. 

Ämnesord

TEKNIK OCH TEKNOLOGIER  -- Naturresursteknik -- Energisystem (hsv//swe)

ENGINEERING AND TECHNOLOGY  -- Environmental Engineering -- Energy Systems (hsv//eng)

Nyckelord

local energy and climate planning

municipal comprehensive planning

wind power planning

climate policy integration

Strategic Environmental Assessment

institutional capacity building

Land and Water Resources Engineering

Mark- och vattenteknik

Publikations- och innehållstyp

vet (ämneskategori)

dok (ämneskategori)