Bidrag och motprestation : En uppföljning av sex stadsdelsområdens aktiveringsprogram för arbetslösa socialbidragstagare

• Inom de flesta av Stockholm stads stadsdelsförvaltningar finns verksamheterdit arbetslösa som ansöker om socialbidrag hänvisas efter attde kontaktat socialtjänsten. De bidragssökande skall sedan under enviss tid delta i daglig verksamhet, så kallade aktiveringsprogram.Syftet med denna studie har varit att beskriva och följa upp arbetet idessa program inom sex stadsdelsförvaltningar. De centrala frågeställningarnai studien är:• Vad säger tidigare svensk respektive utländsk forskning påområdet?• Vilka skillnader och likheter finns mellan de olika stadsdelsområdena?• Hur arbetar man i stadsdelsförvaltningarna med arbetslösa socialbidragstagareoch hur motiverar man sitt arbetssätt?• Vilken syn har personal respektive chefer på verksamheten?• Hur upplever deltagarna i programmen hjälpen de får?• Vad är utfallet för arbetslösa socialbidragstagare som deltagit iaktiveringsprogrammen?För dessa ändamål har fyra enkätundersökningar genomförts och statistikur Stockholms stads register tagits fram och bearbetats.De sex stadsdelsområden som behandlas i studien är Vantör, Skärholmen,Kista, Hässelby-Vällingby, Rinkeby och Spånga-Tensta. Dessastadsdelsområden har i samtliga fall utom Hässelby-Vällingby likheteri form av relativt hög andel utrikes födda, högt bidragstagande,en problematisk arbetsmarknadssituation m.m. i förhållande till genomsnittet  i Stockholms stad men skiljer sig också åt. De har, somvisats i studien, till viss del olika utgångslägen, där Rinkeby har den”svåraste” situationen. Jämför man utvecklingen av arbetslöshet ochsocialbidragsstagande över tid i de olika stadsdelsområdena finnerman att den ser ut på samma sätt, d.v.s. kurvorna som beskriver utvecklingenser likadana ut men ligger på olika nivåer. I samtligastadsdelsområden har antalet socialbidragstagare minskat sedan 1998.Men det finns även stora skillnader mellan stadsdelarna inom respektivestadsdelsområde.Verksamheterna för arbetslösa socialbidragstagare som bedrivs av desex stadsdelsförvaltningarna liknar varandra. Alla sex strävar efter attfå sina deltagare ut på arbetsmarknaden alternativt i studier för att nåegenförsörjning. Så skall fullmäktiges mål för minskat bidragstagandeoch ökad sysselsättning i staden förverkligas. Verksamheterna skiljersig åt när det gäller krav, avgränsning av målgrupp, omfattning påverksamheten och val av fokus i arbetet. Samtliga arbetar dock medaktivering via motivationsinsatser, stöd, råd och hjälp med att sökaarbete. I alla verksamheterna ställs krav på aktivt deltagande, mengraden av kontroll och sätt att kontrollera varierar. Bara ett fåtal verksamheterhar satt upp en tidsgräns för aktiveringen. Det går således ide flesta fall att i åtminstone teorin befinna sig i aktivering hur längesom helst som arbetslös socialbidragstagare.Som en del av studien har enkätundersökningar genomförts inom socialtjänstensenheter för ekonomiskt bistånd respektive arbetsmarknad,för att få personalens och chefernas perspektiv på den verksamhetde arbetar inom. Deras inställning sammanfaller i hög grad, enligt våraundersökningar. Det är den arbetslinje som formulerats i måldokumentensom gäller och personalen ser arbetet att motivera deltagarnaatt nå egenförsörjning som centralt. Deltagarnas bristande vilja attbryta sitt bidragstagande ses samtidigt som ett större problem blandpersonalen än bland cheferna.I samtliga sex stadsdelsområden får den som vill ansöka om socialbidragsin första kontakt med socialtjänsten via så kallade mottagningsenheter.I rapporten har en mindre undersökning genomförts för attbland annat se hur stor andel av dem som tar en initial kontakt medmottagningsenheterna som sedan går vidare med sin ansökan. Vår  begränsade undersökning visar inget utmärkande hos de individer, enfjärdedel av de sökande, som avbryter sin ansökan direkt under denförsta kontakten med mottagningsenheterna. Då alla utom en som fullföljtsin socialbidragsansökan sedan också beviljats bidrag, verkarpersonalen på mottagningsenheterna vara väl insatta i vilka krav somställs för att klienten till sist ska erhålla försörjningsstöd.Efter inskrivning i aktivitet ställs olika krav på individen, exempelvisnärvaro på en viss plats under en viss tid, ett visst antal sökta jobb pervecka m.m. Det är rimligt att anta att individens motivation att delta iverksamheten och dennes syn på aktiviteten har påverkan på resultatetav aktiveringen. Därför har en enkätundersökning genomförts blanddeltagarna. Undersökningen visar i linje med tidigare forskning attdeltagarna har låga förväntningar på programmens förmåga att ökaderas chanser att få ett arbete. Samtidigt skulle en del delta även omprogrammen vore frivilliga, antagligen på grund av andra upplevdapositiva effekter av deltagandet.En del av socialbidragstagarna kommer att få arbete efter att ha genomgåttaktiveringsprogrammen, men det går inte att dra slutsatsen attenskilda deltagare fått arbete bara för att de lämnar verksamheten. Vidtill exempel studier, föräldraledighet eller flytt till ett annat stadsdelsområdelämnar deltagarna även den aktuella insatsen. För att kunnafölja deltagarna över tiden och se vart de tar vägen har Stockholmsstads egen statistik använts i en uppföljande registerundersökning.Undersökningen visar att knappt 21 % av deltagarna gått till egenförsörjningi form av arbete eller studier efter att ha avslutat sin aktivering.Då vår registerundersökning saknar jämförelsegrupper har det inte gåttatt beräkna några effekter av aktiveringen. Tidigare forskning på områdetär sparsam, i synnerhet i Sverige. Att döma av tidigare utvärderingarav aktivering, framförallt gjorda i USA, visar aktiveringsprograminga tydliga effekter för deltagarnas möjligheter att finna varaktigegenförsörjning. Vad som är en stor respektive god effekt förblir islutändan alltid en politisk fråga.Aktiveringsprogram verkar ha vunnit mycket popularitet runtom ivästvärlden genom sin politiska gångbarhet. De empiriskt belagda  resultaten ger inget tydligt stöd för aktiveringsinsatserna. Bidragstagandethar minskat i de sex stadsdelsområden som studerats här mendenna trend är generell för Sverige och inleddes redan innan aktiveringsinsatsernasinförande. Dessutom kostar det att driva aktiveringsprogram.Hur stor roll makrofaktorer som högkonjunktur och socialpolitiskareformer spelar är oklart. Det behövs minst sagt mer forskningpå området.Tidigare arbetsmarknadspolitisk forskning visar att arbetsgivare verkarvara mer positivt inställda till dem som deltagit i statliga arbetsmarknadsåtgärder– särskilt till dem som genomgått AMU – än tillarbetssökande som ”bara” gått arbetslösa. Det kan ses som ett argumentför någon form av aktivering. I framtiden kan den centralt styrdaarbetsmarknadspolitiken förväntas flyta ihop med den lokala. En sådantrend kan redan skönjas såväl i Sverige som utomlands. Det kanleda till att alla arbetssökande inlemmas under det statliga arbetsmarknadspolitiskaansvaret. Det skulle i sin tur kunna innebära merresurser till och högre kvalitet på insatserna för framtida arbetssökandesocialbidragstagare.

Ämnesord

SAMHÄLLSVETENSKAP  -- Sociologi -- Socialt arbete (hsv//swe)

SOCIAL SCIENCES  -- Sociology -- Social Work (hsv//eng)

SAMHÄLLSVETENSKAP  -- Annan samhällsvetenskap -- Tvärvetenskapliga studier inom samhällsvetenskap (hsv//swe)

SOCIAL SCIENCES  -- Other Social Sciences -- Social Sciences Interdisciplinary (hsv//eng)

Publikations- och innehållstyp

vet (ämneskategori)

bok (ämneskategori)