Vad vi vet (och inte vet) om ignorans

• I Den okunnige läraren. Fem lektioner i intellektuell frigörelse beskriver Jacques Rancière (2011 [1987]) hur en lärare vid 1800-talets början kunde resonera om sin undervisning. Det viktigaste, tycks denne lärare mena, är att förmedla sin egen kunskap till sina elever. Det gäller för dem att gradvis uppnå samma nivå som läraren: ”… lärarens väsentliga handling var att förklara: att frilägga kunskapens enklaste element och få deras principiella enkelhet att stämma överens med den faktiska enkelhet som kännetecknar unga och okunniga människors medvetanden” (9). Denna imaginäre lärares pedagogiska grundsyn har ekon in i vår egen tid och det som denne säger framstår troligen som rimligt även för många idag. Enligt denna grundsyn handlar undervisningen om att förmedla kunskap och att forma medvetanden, att successivt leda eleverna från det till synes enkla till det mer sammansatta genom en process som kännetecknas av kunskapsprogression. Rancière kallar detta för ”förklararens ordning” eftersom det anses vara nödvändigt att just förklara. Det räcker inte med undervisningsmaterialet vilket vanligen är boken, utan det anses även krävas en muntlig intervention. Förklararens egenartade konst, skriver Rancière, är samtidigt avståndets konst: ”Lärarens hemlighet är att han vet hur man identifierar avståndet mellan det undervisade materialet och det subjekt som instrueras, samt avståndet mellan att lära sig och att förstå. Förklararen är den som upprättar och upphäver avstånd, som mäter upp det och sedan låter det sugas upp i sina egna ord.” (11–12)...

Ämnesord

HUMANIORA  -- Språk och litteratur (hsv//swe)

HUMANITIES  -- Languages and Literature (hsv//eng)

Nyckelord

ignorans; okunnighet; okunskap; kunskap; bildning

Publikations- och innehållstyp

vet (ämneskategori)

rap (ämneskategori)