Monokulturell demokrati : Om liberal demokrati och nation(alism)

• I Sverige har frågor om integration, rasism och etnisk diskriminering aktualiserats allt mer under senare år. Mainstream-medier har bedrivit omfattande kampanjer mot rasism och nazism, dessa ‘hot mot demokratin’. År 2000 tjänade, för första gången någonsin, antirasism ochkamp mot främlingsfientlighet som övergripande socialdemokratiska teman under första maj. Under flera år har politiska partier ‘tävlat’ om att formulera ambitiösa integrationspolitiska visioneroch program. Bakgrunden till dessa olika insatser är åtskilliga larmrapporter som pekat på kraftigt försämradelevnadsvillkor och skärpt polarisering runtom i landets mångetniska, så kallat ‘invandrartäta’ och ‘socialt utsatta’ miljöer. ‘Ett nytt klassamhälle håller på att ta form inför våra ögon’, konstaterar exempelvis Mauricio Rojas (2001), moderat programskrivare, ‘ett samhällesom kväver drömmar och kränker mångas värdighet, ett delat samhälle där makt och möjligheter står kontra vanmakt och social desperation’. Många så kallade ‘invandrare’ har personligaerfarenheter av diskriminering och utsortering från samtliga av samhällets olika sfärer; på arbetsmarknaden, i massmedier, inom politiken och i utbildningsväsendet. Åtskilliga ‘invandrare’ talar om en utbredd och vardaglig form av rasism i det svenska samhället. Dessa iakttagelser visar på flera fundamentala brister i rådande, liberala demokratier. De aktualiserar inte minst den relation som flera forskare under senare år har noterat mellan demokrati, nationalstat, nationalism och rasism. Vanligen betraktas nationalism och rasism som marginella samhällsfenomen, som ett yttre ‘hot mot demokratin’. En sådan ‘självklar’ polariseringmellan demokrati och rasism är dock inte på något sätt given. Hur förhåller det sig då med relationen mellan rasism och demokrati? I denna artikel argumenterar jag för att rasism och liberal demokrati kan betraktas som relaterade i ett inre och symbiotiskt förhållande, somen hegemonisk ordning, i form av en slags monokulturell demokrati. Denna specifika demokratiär baserad på nationalstatliga principer och har därför tenderat att inbegripa vissa monokulturella och på basis av etnisk tillhörighet utestängande drag. Idag behövs det alternativa perspektiv på demokrati, lösgjorda från nationalstatliga skrankor. Först när man förhåller sig kritisk till nationalstatliga ramar kan man föreställa sig en mångkulturell demokrati för vår tid. Mångkulturalism och antirasism är inte i första hand en konstitutionell fråga, utan snarare enfråga om att lämna rum för mobilisering ‘underifrån’ för breda, allsidiga och spänningsfyllda konstellationer bland underordnade grupper, i långsiktig kamp för demokrati och mänskligarättigheter.

Nyckelord

SOCIAL SCIENCES

SAMHÄLLSVETENSKAP

Publikations- och innehållstyp

vet (ämneskategori)

rap (ämneskategori)