Samverkan i praktiken

• Syftet med denna rapport har varit att studera den samverkan som sker på en skadeplats där flera räddningsorganisationer och enskilda frivilliga är inblandade i räddningsarbetet. Men rapporten omfattar även den samverkan som sker i händelsens periferi, inom och mellan organisationernas staber, samt samverkan med frivilligorganisationer verksamma vid kriser och olyckor. Resultatet visar att omvandlingen av en olycksplats till en skadeplats påbörjas då en spontanfrivillig uppmärksammar en olycka och ringer till SOS Alarm. När räddningsorganisationerna kommer till skadeplatsen skapas en organisation för att ta hand om händelsen. I denna miljö möts spontanfrivilliga och räddningspersonal. Spontanfrivilliga kan i detta möte fylla två viktiga funktioner, för det första som informationskälla, dvs. i definitionen av en första lägesbild och i egenskap av vittnen. För det andra kan de få en funktion som medhjälpare, t.ex. påbörja lättare sjukvårdsinsatser eller dirigera trafik. Men genom att händelsen omgärdas av ett organisatoriskt sammanhang sätts gränser t.ex. för vad som betraktas som en legitim aktör. Ofta inkluderas spontanfrivilliga så tillvida att de blir geografiskt inkluderade, men de blir lika ofta symboliskt exkluderade. Räddningspersonalens avståndstagande gör att spontanfrivilliga känner sig obekväma i situationen och lämnar skadeplatsen i ett tidigt skede. Liksom skadeplatsen utgör räddningsstaben både en organisatorisk konstruktion och en institutionell miljö. Det som är särskilt utmärkande för staber är deras behov av lägesbilder. Till skillnad mot arbetet på skadeplatsen som börjar i kaos, börjar staben med ett ”tomt” rum som ska fyllas av händelsen, där lägesbilderna som förmedlas från skadeplatsen utgör grunden för stabens arbete. Etableringen av frivilligorganisationer följer till dels andra rutiner. Det som utmärker dessa organisationer är deras elasticitet, dvs. tillkomsten av frivilliga i händelse av en kris. Den verksamhet som vissa frivilligorganisationer bedriver är till dels lika dem som de bedriver i vardagen. Frivilligorganisationerna är inte verksamma på skadeplatsen och de aktiveras senare under händelsen och verksamheten kan pågå under lång tid efteråt. Om arbetet på skadeplatsen kännetecknas av en räddningspraktik, så kännetecknas de frivilligorganisationer som ingår i studien av en omhändertagandepraktik. Sammanfattningsvis framkommer att samverkan etableras i vardagen och att det finns en tendens att överbetona samverkan; samverkan är inte alltid viktig. Svårigheter att samverka kan bero på kunskapsbrister, att gränser försvårar samverkan där vissa inkluderas och andra exkluderas, samt att en strävan efter en gemensam lägesbild inte alltid är en rimlig utgångspunkt vid samverkan.

Ämnesord

SAMHÄLLSVETENSKAP  -- Sociologi (hsv//swe)

SOCIAL SCIENCES  -- Sociology (hsv//eng)

Publikations- och innehållstyp

vet (ämneskategori)

rap (ämneskategori)