Bisfenol A i dentala material : Socialstyrelsens systematiska översikter

• Användningen av kvicksilver förbjöds den 1 juli 2009 och det innebar även ett förbud mot att använda tandfyllningsmaterialet dentalt amalgam. En in-vändning mot att ersätta tandamalgam med kvicksilverfria alternativ är att alternativen kan innehålla andra potentiellt hälso-och miljöfarliga ämnen. Syftet med rapporten är därför att kartlägga den vetenskapliga litteraturen och ge vägledning rörande bisfenol A (BPA) och bisfenol A dimetakrylat (Bis-DMA), ämnen som rapporterats förekomma i dentala polymerbaserade material. Med dentala polymerbaserade material avses i rapportenmaterial för kompositfyllningar, resinmodifierade glasjonomerfyllningar, fissurför-seglingsmaterial, kompositcement och ortodontiska cement. Det som stude-ras i kartläggningen är innehåll av BPA och Bis-DMA i dentala polymerba-serade material, frisättningen av BPA och Bis-DMA till saliv och andra vätskor och halter av BPA och Bis-DMA i blod och urin efter behandling med dentala polymerbaserade material. Vidare omfattar kartläggningen om-vandling av monomerer i dentala material till BPA samt hälsorelaterade effekter av BPA och Bis-DMA frisatt från polymerbaserade dentala materi-al. Kartläggningen visar att:•det sannolikt finns BPA eller Bis-DMA som förorening i mycket låga halter i vissa dentala polymerbaserade material och dessa monomerer skulle sannolikt kunna frisättas till saliv från nygjorda fissurförseglingar och fyllningar,•Bis-DMA under vissa förhållanden sannolikt kan omvandlas till BPA. Om detta kan ske i munnen har inte visats i några vetenskapliga studier,•inga vetenskapliga studier har hittats som visar att Bisfenol A –glycidyl dimetakrylat (Bis-GMA), en mycket vanlig monomer i dentala polymer-baserade material, skulle kunna omvandlas till BPA,•om frisättningen av BPA och Bis-DMA från dentala material har en ef-fekt på hälsan eller inte går inte att bedöma utifrån funna studier då det vetenskapliga underlaget är mycket bristfälligt.Trots att det saknas vetenskapligt stöd för om det finns hälsorelaterade ris-ker kopplat till BPA i tandmaterial bedömdes det vara viktigt att kunna ge professionen vägledning i frågan. Därför genomfördes en jämförelse mellan en så kallad ”worst-case exponering”för BPA från dentala polymerbaserade material och ett tolerabelt dagligt intagframtaget av EU. Worst-case expo-neringen baserades på scenariot att allt material löses upp i munnen inom 4 år och att frisatt BPA tas upp fullständigt. Den kliniska erfarenheten visar att dagens fyllningar inte löses upp i någon större utsträckning efter fyra år vil-ket i detta exempel ger en kraftigt överskattad exponering Jämförelsenvi-sade att om det finns en exponering av BPA från dentala polymerbaserade material, är den mycket lägre än det av EU framtagna tolerabla dagliga inta-get av BPA.

Publikations- och innehållstyp

ref (ämneskategori)

rap (ämneskategori)