Medborgardialog om konfliktfyllda samhällsfrågor : konsensus, agonism eller mobilisering?

• Den här rapporten redovisar resultat från följeforskning som Swedesd vid Uppsala universitet har bedrivit kring Sveriges Kommuner och Landstings (SKL:s) projekt att utveckla metoder för att hantera och förebygga konflikter i komplexa frågor genom medborgardialog. SKL:s projekt har pågått mellan 2015 och 2018 i ett nätverk med tio kommuner: Burlöv, Enköping, Fagersta, Linköping, Ljusnarsberg, Sollentuna, Stockholm (stadsdelen Enskede-Årsta-Vantör), Svenljunga, Uppsala och Östhammar. Stadsdelen Västra Hisingen i Göteborg ingick inte ursprungligen i projektet, men har genomfört ett arbete som liknar övriga kommuners och beaktas därför också i rapporten. Exempel på komplexa frågor som kommunerna har arbetat med är avvägningar mellan olika värden i fysisk planering, integration och skolnedläggningar.Med avstamp i SKL:s målsättning för projektet är rapporten övergripande frågeställning följande:Hur kan medborgardialoger hantera konflikter om komplexa frågor på ett legitimt sätt?Empirin som rapporten baseras på utgörs av skriftligt material från kommunerna i nätverket, observationer från de nätverksmöten som SKL arrangerat för erfarenhetsutbyte mellan kommunerna, deltagande observation av medborgardialoger i Enskede-Årsta-Vantör, Linköping, Fagersta och Svenljunga under 2016 och 2017, intervjuer med några nyckelpersoner på kommunerna, samt enkätundersökningar bland deltagare i dialogerna i Fagersta och Svenljunga.Medborgardialoger som koncept förutsätter processer som vilar på demokratisk legitimitet. Olika teorier som underbygger medborgardialogens praktik betonar delvis olika typer av legitimitet, vilket öppnar för flera olika sätt att genomföra och tolka medborgardialoger. Utifrån detta inleds rapporten med en beskrivning av tre ideal för hur medborgardialoger på ett legitimt sätt kan hantera konflikter:Konsensusidealet, som baseras på teorier om deliberativ demokrati och kommunikativ planering.Enligt detta ideal ska medborgardialoger skapa konsensus som upplöser konflikter genom deliberation som uppfyller diskursetiska krav.Det agonistiska idealet, som baseras på post-strukturalistisk demokratiteori och agonistisk planeringsteori. Enligt detta ideal ska medborgardialoger erbjuda en arena för fredlig konflikt mellan olikaståndpunkter, där konsensus inte eftersträvas men motsättningar tillfälligt kan hanteras med beslutsformer som deltagarna accepterar.Det mobiliserande idealet, som baseras på den progressiva planeringstraditionen och demokratiteoretiker som betonar behov att utjämna maktförhållanden. Enligt detta ideal ska medborgardialoghantera konflikter genom att möjliggöra för en grupp eller diskurs att stärka sin position.Den modell för medborgardialog kring komplexa frågor som SKL har utvecklat för att stötta kommunerna i nätverket är kompatibel med samtliga tre ideal. Modellen betonar dock insamling av olika relevanta perspektiv på en komplex fråga inför dialogen, och under projektet har SKL tillsammans med anlitade facilitatorer och följeforskare på olika sätt belyst möjligheter att under själva dialogerna bryta motstående perspektiv. I detta avseende implicerar modellen i första hand dialog enligt konsensusidealet eller det agonistiska idealet.Tre av kommunerna i nätverket förberedde sig i enlighet med SKL:s modell, men kunde av olika skäl inte genomföra själva dialogen – Ljusnarsberg, Östhammar och Sollentuna. Deras erfarenheter är värdefulla eftersom de på olika sätt illustrerar praktiska utmaningar för medborgardialoger kring komplexa frågor.Uppsala följde inte heller SKL:s modell, utan genomförde samtal med medborgare i olika sammanhang kopplade till en större planprocess. Bland annat genomfördes en dialog kring utformningen av en park som exemplifierar hur olika ideal för konflikthantering kan kombineras.Bland de kommuner som genomförde dialoger enligt SKL:s modell finns en skillnad mellan Svenljunga och övriga kommuner avseende hur konflikter artikulerades. Svenljungas förberedelser liknade övriga kommuners, men diskussionen under själva dialogen riktades snabbt mot en tydlig konfliktlinje bland deltagarna - bevarande av byskolor kontra centralisering av skolorganisationen. Efter några försök att nå samsyn övergavs konsensusidealet och istället fick representanter för de olika ståndpunkterna ta fram separata underlag för politiskt beslut i linje med det agonistiska idealet.Medborgardialogerna i Enskede-Årsta-Vantör, Enköping, Fagersta, Linköping och Västra Hisingen behandlade olika aspekter av social problematik, medan dialogen i Burlöv behandlade en beslutad utbyggnad av järnvägsspår. Till skillnad från i Svenljunga aktiverades inte tydliga konflikter kopplade till dessa frågor inom ramen för dialogerna, även om potentiella spänningar identifierades under förberedelserna. Deltagarna var istället tämligen eniga i sina perspektiv och kunde nå samsyn kring åtgärdsförslag. I så måtto kan dialogerna karaktäriseras som social mobilisering i olika stadsdelar, eller som mobilisering kring inkludering av svaga grupper eller implementering av fattade beslut. I vår tolkning berodde den mobiliserande inriktningen inte på något medvetet beslut, utan snarare på en logisk följd av en kedja av val: 1) målformuleringar som inte specificerade en konflikt utan snarare behov av mobilisering; 2) breda initiala beskrivningar av de komplexa frågorna; och 3) öppna inbjudningar till dialogerna och svårigheter att säkerställa att motstående perspektiv representerades. Vi föreslår att dessa val delvis kan förklaras med en konfliktundvikande tendens kopplad till en rädsla att erodera tillit, och en motsättning mellan en önskan att ta ett helhetsgrepp kring en komplex fråga och möjligheten att rikta fokus mot en specifik konflikt. Vi menar att mobiliserande dialoger som inte inkluderar och tydliggör motstående perspektiv kan innebära en risk att konflikter skjuts på framtiden och skärps, men samtidigt ser vi att en framgångsrik mobilisering potentiellt kan identifiera åtgärder som hanterar dessa konflikter eller undanröjer deras grogrund.Ett viktigt resultat som tycks vara gemensamt för samtliga kommuner i SKL:s projekt är ökad kunskap och ökad tillit gentemot kommunerna bland dialogernas deltagare, vilket kan fungera generellt konfliktförebyggande. Också dialogen i Svenljunga genererade tillit och lärande, trots att den inkluderade en tydlig konflikt som inte gick att lösa ut inom ramen för projektet.I den fortsatta utvecklingen av praktiken kring konflikthantering genom medborgardialog menar vi att det är önskvärt att kommuner tydliggör vilket eller vilka ideal som en dialog strävar mot. Vi konstaterar också att det återstår frågor kring hur konflikter i form av motstridiga perspektiv bland deltagarna i en medborgardialog kan hanteras på legitima sätt. Med avstamp i Dryzeks syn på demokrati som deliberation mellan olika diskurser menar vi att det skulle kunna vara fruktbart att mer explicit artikulera konfliktlinjer kring en komplex fråga inför en dialog; att genom medveten rekrytering säkerställa representation av motstridiga perspektiv; och att genom aktiv facilitering rikta dialogen mot konfliktlinjerna.

Ämnesord

SAMHÄLLSVETENSKAP  -- Statsvetenskap -- Studier av offentlig förvaltning (hsv//swe)

SOCIAL SCIENCES  -- Political Science -- Public Administration Studies (hsv//eng)

Nyckelord

Medborgardialog

Agonism

Konsensus

Mobilisering

Planering

Statskunskap

Political Science

Publikations- och innehållstyp

pop (ämneskategori)

rap (ämneskategori)