Kulturarv och symboler är givna mål i krig

• I väpnade konflikter löper kulturarv i olika former stora risker att stjälas, förstöras eller missbrukas i politiska syften. Andra världskriget var en global konflikt då gamla städer tillintetgjordes genom massiva flyganfall. Mängder av arkiv, bibliotek och museer förstördes som en följd av det som ibland kallades det ”totala kriget”. Krig i vår egen tid har också visat att kulturarv angripits avsiktligt för att förstöras, såsom i Syrien, Irak, Mali och det forna Jugoslavien.  Det ryska angreppet på Ukraina den 24 februari innebar att ett nytt kapitel sannolikt får skrivas i historien om kulturarvsförstörelse i krig. Gamla stadsdelar, institutionsbyggnader, samlingar med föremål och arkiv, och fornlämningsområden kommer med säkerhet att orsakas betydande skador i ett krig där massiva militära styrkor och flyganfall sätts in mot bebyggda områden med en lång historia. I själva verket har ukrainskt kulturarv och historiebruk omformats sedan Euromajdan-rörelsen föddes senhösten 2013 och som vände sig mot landets politiska ledning. Vid demonstrationerna mot regeringen i Kiev vintern 2014, då stora folkmassor protesterade mot politisk korruption och krävde en mer västorienterad politik, hamnade flera stora kulturinstitutioner i centrum för sammandrabbningar mellan demonstranter och kravallpolis. Demonstrationerna i början av 2014 visade hur ett krig kan ha våldsamma förstadier i form av social polarisering och politisk propaganda. Protesterna mot regeringen koncentrerades kring flera museibyggnader som kom att skadas till följd av det våld och den anarki som följde. Under kravallerna ska polis ha brutit sig in i och plundrat en del av stadsmuseets samlingar.  Demonstranter och andra frivilliga reagerade på dessa övergrepp och organiserade sig snabbt för att bevaka stadens centrala delar. De städade upp i magasin med samlingar där det hade varit inbrott, och evakuerade resten av Kievs stadsmuseum så att det inte skulle råka ut för ytterligare skador. Vid denna tid bildades ukrainska ”Blue Shield” för att skydda kulturarv från stölder och förstörelse. Det är en del av ett internationellt nätverk som arbetar för att skydda kulturegendom i samband med konflikter. Volontärerna ska också ha förhindrat vandalisering av sovjetiska monument i Kiev, då de motsatte sig alla former av förstörelse och uppenbar historieförvanskning.  Protesterna följdes av en väpnad konflikt som utbröt i de sydligaste och östligaste delarna av landet. Med understöd från rysk militär gjorde separatister i Donbas och Krim uppror mot den nya regeringen i Kiev. Krimhalvön kom snart att bli ansluten till Ryssland.  Efter annekteringen ändrades rysk lagstiftning så att museisamlingar kunde föras över till Ryssland från Krim utan den ukrainska regeringens samtycke. Arkeologiska utgrävningar i rysk regi vidtog också. Snart öppnade utställningar av konst och andra kulturföremål från Krim i Moskva. FN:s kulturorganisation Unesco har sedermera rapporterat om de systematiska lagöverträdelser som ryska myndigheter gjort sig skyldiga till vad gäller kulturarv på Krimhalvön. Kulturhistoriska byggnader har förstörts medan man utfört vad som ryska myndigheter kallat ”konservering”. Det gäller bland annat Krim-khanatets gamla palats i Bachtjisaraj, varifrån delar av den ursprungliga byggnaden ska ha förts bort. Taktegel och bjälkar ska ha tagits därifrån under mystiska omständigheter. Det förekommer uppgifter om att de hamnat på ett militärt befäls sommarställe i Ryssland.  Monument och museer nära fronten har skadats i strider, såsom det monumentala krigsmonumentet Savur Mohyla, vars obelisk sköts sönder 2014. Även om mycket litet respekt har visats för kulturarv i kriget har samtidigt en del gjorts av den ukrainska sidan för att dokumentera skador och förebygga nya från att inträffa. Statliga myndigheter inventerade museer i de regioner som något senare kom att drabbas av konflikten, och gav rekommendationer om att samlingar borde föras i säkerhet. Folkloremuseet i Donetsk lär ha ignorerat dessa råd och kom att beskjutas och fatta eld under strider i augusti 2014. Stora delar av samlingarna förstördes, medan vissa delar kunde evakueras av frivilliga. Ett museum med samtidskonst i Donetsk plundrades i samband med utbrytningen av en grupp separatister. De sprängde då det stora konstverket ”Transform!” som var en hyllning till de kvinnor som varit med och återuppbyggt Donetsk efter andra världskriget. Anledningen ska ha varit att de ansåg det vara perverterat och skapat av ”sjuka” människor. Konflikten väcker svåra frågor om hur kulturarv från olika kulturer och epoker kommer att behandlas i en framtid då nya politiska gränser kan ha permanentats, och då minnen av kriget och de motsättningar som det födde ska hanteras. Den ryska staten har sedan länge planer på att bygga ett museum över kristendomen inom världsarvet Chersonesos på Krimhalvön, vilket är ett stort fornlämningsområde från antiken. Putin har jämfört platsens betydelse för rysk kultur med Tempelbergets betydelse för muslimer och judar, vilket är en del i den omskrivning av Krims historia som pågått sedan annekteringen. Bygget av Krim- eller Kertjbron som förbinder halvön med Ryssland har vidare lett till att ett stort antal fornlämningar har grävts bort. Det lär också pågå olagliga utgrävningar som inte direkt har med konflikten att göra. De föranleds närmast av att det finns ett stort exploateringstryck på området och av att förvaltningen är bristfällig.  Ett exempel på hur arkeologiska utgrävningar utförts i politiskt syfte efter 2014 är ett brittiskt-ryskt samarbete i arkeologiska utgrävningar i närheten av Sevastopol, där Krimkrigets historia utforskas eftersom det passar in i den pågående ryska omskrivningen av Krimhalvöns historia. Tatarernas kulturarv, däremot, ignoreras eller förstörs då det inte passar in i berättelsen om Krims plats i Rysslands historia, som i det ovannämnda fallet med Bachtjisaraj. Konflikten har också lett till internationella spänningar på kulturarvsområdet. En stor samling av skytiska skatter från Krim som ett museum i Nederländerna lånade medan Euromajdan pågick har ännu inte återlämnats, då museer på Krimhalvön har gjort anspråk på samlingen. En nederländsk domstol har dock beslutat att Kiev är den part som den bör återbördas till. Det fullskaliga krig som nu brutit ut gör det än mer osäkert när denna samling kommer att kunna återföras till Ukraina.  Det finns ett internationellt regelverk som ska skydda viss kulturegendom i väpnad konflikt. Både Ukraina och Ryssland har anslutit sig till Konvention om skydd av kulturegendom i händelse av väpnad konflikt, även kallad 1954 års Haagkonvention, och det återstår att se hur väl den kommer att respekteras. Efter andra världskriget, då hela städer med stora delar av det kulturarv som de besatt, förstörts i en aldrig tidigare skådad omfattning växte ett annat synsätt fram. FN bildades för att förhindra ett tredje världskrig från att bryta ut, och betonade mänsklighetens gemensamma intresse av fred och samarbete mellan folken. Kulturarv gavs då en större betydelse som en symbol inte bara för nationer historia och identitet, utan för att visa på de kulturella banden mellan olika kulturer. Idén kom senare också till uttryck 1972 då Världsarvskonventionen instiftades för att skydda särskilt viktiga kulturmiljöer som anses vara av stor betydelse för hela mänskligheten. Hit hör i dag bland andra Sofiakatedralen i Kiev, vars historia går tillbaka till 1000-talet. Nu när huvudstaden är indragen i strider hotas katedralen liksom Kievs museer, arkiv och andra kulturarv av såväl oavsiktliga som avsiktliga angrepp.  Eftersom 1954 års Haagkonvention inte visat sig vara effektiv har samfundet senare försökt införa juridiska instanser som kan döma personer som begått övergrepp på folkrätten i väpnade konflikter. Den tribunal som tillsattes för att utreda krigs- och folkmordsbrott i det forna Jugoslavien såg en koppling mellan folkmord och förstörelsen av kulturarv i form av moskéer, kyrkor och historiska byggnader. I regel hamnade dock dessa brott i skymundan av mycket grövre övergrepp mot civilbefolkningen. Ungefär vid samma tid bildades den internationella brottmålsdomstolen i Haag, men det skulle dröja till 2015 innan domstolen väckte åtal för just förstörelse i staden och världsarvet Timbuktu i Mali. Åtalet, som ledde till ett långt fängelsestraff, visade att det är möjligt att lagföra personer som har medverkat till avsiktlig förstörelse av kulturarv. Förhoppningsvis kan det internationella samfundets kriminalisering av sådana handlingar i konfliktet göra militära befäl i krigets Ukraina mer medvetna om de rättsliga påföljder som en order om ett angrepp på en mycket högt värderad kulturmiljö kan innebära. Den pågående konflikten i Ukraina visar hur svårt det kan vara att skydda kulturarv även om en konflikt bryter ut inom en stat som sedan länge ingår i internationella överenskommelser. Det visar också hur kulturarv kan bli än mer utsatt genom att politiseras och förknippas med den ena eller andra sidan i konflikten. Situationen har förvärrats genom att museisamlingar i riskområden inte har förts i säkerhet innan konflikten eskalerat, men också genom att en utländsk part (Ryssland) intervenerat och börjat föra en aktiv förryskningspolitik i Donbas och Krim. Detta revisionistiska historiebruk har inneburit att kulturlämningar som inte passar in i den rysk-nationalistiska historieskrivningen kan förstöras eller aktivt glömmas på andra sätt, samtidigt som samlingar som redan var utlånade till andra länder inte har kunnat återlämnas till Ukraina på grund av ryska

Ämnesord

HUMANIORA  -- Historia och arkeologi -- Historia (hsv//swe)

HUMANITIES  -- History and Archaeology -- History (hsv//eng)

HUMANIORA  -- Annan humaniora -- Övrig annan humaniora (hsv//swe)

HUMANITIES  -- Other Humanities -- Other Humanities not elsewhere specified (hsv//eng)

Nyckelord

Ukraina ryssland konflikt världsarv nationalism arkeologi kulturarv plundring krig

Conservation (HGO)

Kulturvård (HGO)

Publikations- och innehållstyp

pop (ämneskategori)

art (ämneskategori)