Klimatpolitiska synergier : Från bördefördelning till skördefördelning

• I takt med ökad klimatpåverkan finns allt starkare argument för en skärpt klimatpolitik. Samtidigt finns ett motstånd som inte minst bygger på uppfattningen att klimatåtgärder är orimligt dyra. Därför framställs klimatåtgärder ofta som en börda som måste fördelas mellan och inom länder. En tänkbar förklaring till denna uppfattning är att de nyttor som klimatåtgärder leder till utöver minskade klimatskador ofta varken synliggörs inför eller beaktas vid politiskt beslutsfattande. De synergieffekter som kan uppstå är i regel signifikanta i ekonomiska termer, i vissa fall större än kostnaden för den ursprungliga klimatåtgärden. Det är således missvisande att prata om klimatpolitik som om det enbart är en börda som måste fördelas, när det även finns nyttor att fördela. Detta framgår i denna rapport som redovisar forskningen om sidonyttor och vad denna kunskap kan innebära för samhället i allmänhet och klimatpolitiken i synnerhet. Den mest välstuderade sidonyttan av klimatåtgärder är förbättrad hälsa till följd av minskade luftföroreningar, men det finns även vetenskapligt stöd för att klimatåtgärder leder till förbättrad energisäkerhet, ökad biologisk mångfald och ökad sysselsättning. I denna rapport kallas dessa sidonyttor för Typ 1-nyttor. Sidonyttor kan också följa av beslut inom andra politikområden, exempelvis inom välfärds- och skatteområdet, där åtgärder vars huvudsakliga syfte är ett annat kan minska utsläppen. Detta kallar vi för Typ 2-nyttor. Samhällsekonomiska analyser är ett viktigt redskap i den politiska beslutsprocessen. I dessa står kostnader ofta i fokus, vilket givetvis är relevant för politiker som söker maximera samhällsnyttan av en begränsad budget och därför prioriterar mellan olika åtgärder. Det är dock viktigt att analysen även beaktar alla de sidonyttor som en åtgärd kan tänkas leda till, annars kan samhällsnyttan bli en helt annan än den största möjliga. Den genomgång av svensk klimatpolitik samt myndigheters och kommittéers klimatarbete som genomförts inom ramen för denna rapport visar att sidonyttor i regel förbises av utredningar och i politiskt beslutsfattande. Detta gäller både på nationell och lokal nivå. Med utgångspunkt i den vetenskapliga kunskapen om sidonyttors storlek och värde, ser vi behov av bland annat följande åtgärder: • Komplettera kommittéförordningen, det regelverk som styr hur politiskt tillsatta utredningar ska arbeta, med krav på att inkludera sidonyttor i konsekvensanalyser. Detsamma gäller instruktioner för myndigheters arbete. • Inför beslutskriterier som gör att sidonyttor verkligen vägs in i besluten, i bästa fall inom både klimatpolitiken och andra politikområden med klimatmässig relevans. • Utveckla modeller för att beräkna sidonyttor inför politiska beslut. Framförallt finns ett behov av aktuella schablonvärden för sidonyttor, i synnerhet schablonvärden uttryckta i ekonomisk vinst per reducerat ton koldioxid. Sammantaget skulle de åtgärder som föreslås i rapporten kunna leda till ett mer välbalanserat beslutsfattande och att den faktiska kostnaden och nyttan av en klimatåtgärd synliggörs. Analyser som beaktar alla relevanta kostnader och nyttor skulle klargöra att det ofta är vilseledande att beskriva en skärpt klimatpolitik som en bördefördelning, när det snarare handlar om en skördefördelning. 

Ämnesord

NATURVETENSKAP  -- Geovetenskap och miljövetenskap (hsv//swe)

NATURAL SCIENCES  -- Earth and Related Environmental Sciences (hsv//eng)

Nyckelord

co-benefits

Klimatpolitik

sidonyttor

sidonytta

klimat

klimatstyrmedel

klimatnytta

synergier

Publikations- och innehållstyp

pop (ämneskategori)

rap (ämneskategori)