Kulturarv som ett kritiskt arbete. Exemplet romers historiska platser.

• Det är idag viktigare än någonsin att nyansera den svenska självbild som består i att svenskarna skulle vara ett urgammalt etniskt homogent folk med en kärna av en enhetlig kultur. Bara genom att fästa uppmärksamhet på de nationella minoritetsgrupperna - tornedalingar, samer, romer, judar och sverigefinnar - blir varje sådan förenkling problematisk. Dessa fem grupper utnämndes år 1999 till nationella minoriteter på grundval av deras långvariga språk- och kulturgemenskap innanför den nationella gemenskapen (med långvarig avses vanligen längre än hundra år eller fyra generationer). Statliga expertutredningar har därmed slagit fast att Sverige således har omfattat en kulturell heterogenitet sedan lång tid. Detta innebär bland annat att det som idag kan kallas “svenskt” – om det skulle behöva definieras – i själva verket har uppstått historiskt i mötena mellan många slags olikheter. I denna artikel kommer den nationella minoriteten romer att få exemplifiera denna svenska långa historiska kulturella heterogenitet, och fokus kommer här att vara på hur den behöver påverka oss idag. Romers närvaro inom Sveriges gränser har en över femhundraårig kontinuitet, men kunskapen om deras långvariga svenska historia och kulturarv är fortfarande skral. Om man också tar i beaktande att denna närvaro har inneburit århundradelång marginalisering, ofta orsakad av fattigdom och påtvingad förflyttning, är det måhända inte så märkligt att romers plats- och landskapsbaserade historia är ännu mer obeaktad och osynlig. Men – och det är utgångspunkten i denna artikel – romer har hela tiden varit någonstans. Det är således angeläget att på allvar synliggöra romers otvetydiga närvaro genom att uppmärksamma deras historiska platser. En sådan föresats innebär, bland annat, att man utmanar en av alla de många myter som kringgärdar romer och som smyger sig in så fort romer behandlas: den myt som Peter Kabachnik (2010) har kallat ”the myth of the placeless Gypsy”. Artikeln kommer framförallt att visa hur det faktiskt har gjorts en rad försök att på allvar integrera den nationella minoritetsgruppen romer i vår svenska självbild. Det har visats sig att det är inom den offentliga kulturarvssektorn - både länsstyrelser och länsmuseer, och framförallt även riktade projekt - som det största intresset för romers platsförankring i Sverige har funnits. Under senaste decenniet har den svenska kulturarvssektorn genomfört ett tiotal riktade kunskapsprojekt som fokuserar den svenska minoritetsgruppen romers och deras platsrelaterade kulturarv. Det är alltså här, inom det som brukar betraktas som kulturens fasta bastioner, som förändringen har ägt rum. Dessa projekt skall i det följande vara utgångspunkt för en diskussion av mer generella frågor om kulturarv, identitet och historisk heterogenitet. Jag skall också diskutera varför dessa kunskapsprojekt är lika viktiga som svåra – på olika sätt.

Ämnesord

SAMHÄLLSVETENSKAP  -- Social och ekonomisk geografi -- Kulturgeografi (hsv//swe)

SOCIAL SCIENCES  -- Social and Economic Geography -- Human Geography (hsv//eng)

HUMANIORA  -- Historia och arkeologi -- Historia (hsv//swe)

HUMANITIES  -- History and Archaeology -- History (hsv//eng)

HUMANIORA  -- Annan humaniora -- Kulturstudier (hsv//swe)

HUMANITIES  -- Other Humanities -- Cultural Studies (hsv//eng)

Nyckelord

Romer

kulturarvsplatser

inkludering

social hållbarhet

resource mangament

sustainability

Publikations- och innehållstyp

vet (ämneskategori)

kap (ämneskategori)