Personcentrering – samtal och kommunikation

• Vår avsikt var att beskriva personcentrerade samtal. Betydelsen av personcentrering togs i en historisk framskrivning av personbegreppet. Utgångspunkten har varit perspektiv på vad en person är i etiskt perspektiv. Med grund i detta har vi försökt att peka ut vad som är centralt i eller för personcentrerade samtal, vilket också tangerar pedagogiska traditioner (se till exempel kommentarer om lärande). Centralt i kapitlet är att med personcentrerat synsätt hamnar inte fokus ensidigt på vad som ska sägas. Situationen och sammanhanget blir ofta mycket betydelsefullt för både vad som sägs, hur det sägs, av vem och till vem. Det vi skrivit fram är olika synsätt för att skapa personcentrerade samtal. Fyra perspektiv på personcentrerade samtal har förts fram i syfte att förtydliga komplexiteten i kommunikation för att den ska kunna benämnas personcentrerad. Modellen med sändare–meddelande–mottagare i perspektivet linjär syn på kommunikation har inkluderats som kontrast till personcentrerad kommunikation. De övriga tre perspektiven pekar ut olika fasetter av hur personcentrering kan ta sig uttryck i samtal: •kommunikation som relation i dialogfilosofisk bemärkelse •praktikbaserad kommunikation på konstruktionistisk grund •kommunikation som en praktik för att skapa social gemenskap deltagarna emellan. En förändring till förmån för dessa perspektiv, menar vi, innebär en epistemologisk förändring från ”beteende” till ”agerande” som gör det tidigare förhärskande perspektivet alltmer problematiskt, det vill säga en linjär syn på kommunikation som överföring av information. Avslutningsvis har vi skissarat fem olikartade typer av personcentrerade samtal (se även tabell 5.1). Tillsammans kan de emellertid ses peka på möjligheter och utmaningar för personcentrerade samtal. De exempel på personcentrerade samtal som finns i detta kapitel visar på generiska drag. Det finns något som är gemensamt i problemidentifierande, instruerande, vägledande, vårdande och terapeutiska samtal ur personcentreringssynpunkt. De vilar alla på samma antaganden om människan som person. Sedan skiljer sig sätten att få tag på problemet, exempelvis det som ska läras, det som ska vägledas. Oavsett ställer detta krav på den professionelle och genomgående i de perspektiv och typer av samtal som kapitlet berör är en inramning av etik. Vi vill också, på motsvarande sätt, säga att det finns en kommunikativ utmaning. Att betrakta samtal som samskapade kan vara lätt att tänka, men svårt att genomföra. Hur skapar man en metaforisk arena för samtal? Hur lyckas jag få patienten att berätta? Hur bär man sig åt för att ställa öppna frågor och ändå få reda på sådant som är nödvändigt för den egna professionella yrkesutövningen?

Ämnesord

MEDICIN OCH HÄLSOVETENSKAP  -- Hälsovetenskap -- Annan hälsovetenskap (hsv//swe)

MEDICAL AND HEALTH SCIENCES  -- Health Sciences -- Other Health Sciences (hsv//eng)

MEDICIN OCH HÄLSOVETENSKAP  -- Hälsovetenskap -- Omvårdnad (hsv//swe)

MEDICAL AND HEALTH SCIENCES  -- Health Sciences -- Nursing (hsv//eng)

Nyckelord

Hälsa; Kommunikation; Personcentrering; Samtal; Vård

Publikations- och innehållstyp

vet (ämneskategori)

kap (ämneskategori)