Självklart och oklart : Mänskliga rättigheter som kunskapsinnehåll i gymnasieskolan

• In 2011, human rights were introduced in the Swedish national curriculum and in subject syllabi. But what do teachers and students talk about when they talk about human rights? By examining rights language in national curricula, textbooks and teachers’ and students’ speech, the study shows how human rights are created as content through a meaning-making cultural translation process - vernacularisation. The research design was empirically driven and the study’s theoretical concepts emanate from the analysis. By developing and using the concept of “associative rights language” and the concept pair interpersonal and institutional human rights perspective, the thesis takes on the complexity in analysing human rights as subject matter. The analytical tool associative rights language is constructed to locate human rights language within speech and text that does not explicitly mention the term human rights. The concept pair of interpersonal and institutional human rights perspective captures a relation which lies at the core of human rights – the relation between the rights-holder and the duty-bearer. The understanding of the individual person as a moral and, in some senses, legal duty-bearer forms the interpersonal perspective, while the emphasis on institutions and the state as duty-bearer of human rights constitutes the institutional perspective. The concept pair should not be understood as binary, but as showing dimensions in perceptions of the duty-bearer/rights-holder relation. The Swedish upper secondary school as an institutional rights culture has a distinctive rights language. The rights language in schools is shaped by the educational policy context and by the actors who participate in the dissemination of knowledge, such as textbooks, teachers and students, and external organisations and agencies working for human rights. Human rights as content is flexible and elusive; it covers complex meanings and contexts. The use of rights language is situational and the different dimensions of the associative rights language are thus more or less dominant depending on the topic. The human rights language consolidates and expands the already existing conceptions of interpersonal responsibility that exist in the fundamental values, in the school’s democratic mission, and in the juridified understanding of relations in school and society at large.This study shows that the rights language can encompass different ways of conceptualizing human rights as content. If the purpose of teaching about human rights is to create systematic knowledge about human rights as a contested historical, moral, legal and political equality project, it is necessary that the implicit content of human rights is complemented with explicit rights terminology.

• I läroplanen från 2011 introducerades mänskliga rättigheter som undervisningsinnehåll i den svenska gymnasieskolan. De övergripande målen och riktlinjerna i gymnasieskolans läroplan slår fast att elever ska utveckla ”kunskaper om de mänskliga rättigheterna”. Men vad talar man egentligen om när man talar om mänskliga rättigheter i den svenska gymnasieskolan? Genom att undersöka vad jag benämner det associativa rättighetsspråket i läroplaner, läroböcker samt lärares och elevers tal visar jag hur mänskliga rättigheter skapas som kunskapsinnehåll i svensk gymnasieskola genom en meningsskapande kulturell översättningsprocess – vernakularisering. Forskningsdesignen är empiridriven och studiens teoretiska begrepp emanerar från analysen. Studiens resultat visar att mänskliga rättigheter används inom ramen för skolans traditionella demokratifostran. Rättighetsspråket i skolan formas av den utbildningspolitiska kontext och av de aktörer som deltar i förmedlingen av kunskap, som externa fortbildningsaktörer, läroböcker, lärare och elever. Vad som blir en rättighetsfråga i undervisningen formas av lärares och elevers personliga engagemang och tidigare (arbets)livserfarenheter, av läroböcker och auktoritativa dokument, men också av externa aktörer som verkar för utbildning om mänskliga rättigheter för skolan. Människorättsspråket i gymnasieskolan befäster och vidgar de redan befintliga uppfattningarna om mellanmänskligt ansvar som finns i värdegrunden, i skolans demokratiska uppdrag och den juridifierade förståelsen av skolans mellanmänskliga relationer. Det visar att rättighetsspråket kan innebära olika sätt att konceptualisera mänskliga rättigheter som kunskapsinnehåll. Om syftet med undervisning om mänskliga rättigheter är att skapa systematisk kunskap om just mänskliga rättigheter som omtvistat historiskt, moraliskt, juridiskt och politiskt jämlikhetsprojekt krävs att den implicita undervisningen kompletteras med explicit rättighetsterminologi och en variation i framställningen av mänskliga rättigheter.

Ämnesord

HUMANIORA  -- Annan humaniora -- Övrig annan humaniora (hsv//swe)

HUMANITIES  -- Other Humanities -- Other Humanities not elsewhere specified (hsv//eng)

Nyckelord

Mänskliga rättigheter

gymnasieskola

rättighetsspråk

associativt rättighetsspråk

kunskapsinnehåll

människorättsspråk

juridifiering

värdegrund

skyldigheter

vernacularization

vernakularisering

Swedish upper secondary school

utbildning

utbildning om mänskliga rättigheter

human rights

human rights education

rights language

Swedish upper secondary school

Sweden

education

Publikations- och innehållstyp

dok (ämneskategori)

vet (ämneskategori)