Folklig kunskap, lokalt naturbruk och förhållandet till mångfalden

• Idén med denna text är att dels lyfta fram det kulturella värdet hos biologisk mångfald, dels synliggöra den osynliga praktiska kunskap som naturbrukare runt om i landet besitter. Samtidigt visar kapitlet på variationen i vårt naturbruk. Sverige är ett avlångt land med en varierad natur. Från norr till söder sträcker sig landet nästan 160 mil långt och 50 mil brett. Vad gäller vegetationen så går den från lövskogsregionen i söder och öster över barrskogsregionen och vidare upp till fjällbjörksoch kalfjällsregionen i norr och nordväst. Sverige omfattar åtta odlingszoner, vilket skapar förutsättning för en mängd olika biotoper och lokala växt- och djursamhällen. Föga förvånande har det baserat på klimat, geografi och tillgängliga naturresurser över tid uppstått en mängd olika lokala kulturella variationer med egna särdrag och traditioner. En riklig lokal förekomst av en viss växt- eller djurart utgör en resurs och leder ofta till ett brukande som kan få ett kulturellt värde för det lokala samhället. I många fall kan ett sådant brukande av naturresurser bli en bärande och karaktäriserande del i den lokala kulturen och arbetsåret. Ofta handlar det om säsongsvisa resurser och det kan handla om såväl vilda som tama eller odlade arter.Det biologiska i landskapet bidrar till att forma den lokala kulturen. Exempel på sådana resurser och aktiviteter är ålfisket på kusten i Österlen, surströmmingsproduktionen längs Norrlandskusten, sikhåvning i Kukkolaforsen (se motsatt sida), alvarbete på Öland, fäbodbrukets utmarksbete i Mellansveriges och södra Norrlands skogsbygder och naturligtvis den samiska renskötseln. Inom de lokala traditionerna har också tamdjur kommit att bidra, såsom exempelvis lantrasen skånegås i skånsk gåstradition, rödkulla och fjällko i fäbod- och fjällbondekulturen, och grisen (oavsett ras) som allmän kulturell matsymbol. Lokalt/regionalt har också de odlade grödorna påverkat kulturen: linet i Hälsingland, Norrlands tunnbröd av kornmjöl och bruna bönor från Öland, Skånes sockerbetor, ängsäppelodling i östra Småland, äppelodling på Österlen och västeråsgurkan för att nämna något. Potatisens roll som nationell symbol och de olika lokala potatissorternas betydelse för det lokala kulturella medvetandet. Första veckan av älgjakten har fortfarande trots att vi är ett urbaniserat folk en närmast helig status i vissa landsändar och många utflyttade har en av sina självklara semesterveckor inbokad på höstkanten i den gamla hemtrakten. Där anglosaxiska länder har sin kalkon på juldagen så är julharen ett viktigt traditionellt inslag på många håll i landet. Sammantaget så gör det att vi lokalt i Sverige fortfarande kan tala om en ganska stor kulturell mångfald i naturresursutnyttjandet och att den dessutom styr den lokala och regionala identiteten. Även om sådana resurser idag sällan är avgörande för försörjningen har de fortfarande en stor kulturell betydelse.

Ämnesord

HUMANIORA  -- Annan humaniora -- Etnologi (hsv//swe)

HUMANITIES  -- Other Humanities -- Ethnology (hsv//eng)

HUMANIORA  -- Annan humaniora -- Kulturstudier (hsv//swe)

HUMANITIES  -- Other Humanities -- Cultural Studies (hsv//eng)

Publikations- och innehållstyp

ref (ämneskategori)

kap (ämneskategori)