| 1. |
-
Valdeltagande och representation : Om invandring och politisk integration i Sverige
- 2017
-
Samlingsverk (redaktörskap) (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Sammanfattning Demokratin ger oss möjligheter att påverka samhället. Genom att rösta i allmänna val, eller ställa upp som kandidat till förtroendeuppdrag, har vi inflytande över lagstiftning, policy och beslut. Rösträtt och valbarhet är rättigheter som tillkommer alla röstberättigade, men det finns stora skillnader mellan olika grupper i samhället när det gäller den faktiska användningen av dessa rättigheter. Sådana skillnader brukar benämnas representationsgap eller representationsklyftor. I denna antologi belyser vi utrikes föddas valdeltagande och politisk representation. Vi ställer följande huvudfrågor: 1. Hur ser valdeltagandet ut bland utlandsfödda och personer med utländsk bakgrund? 2. Hur röstar utlandsfödda? Personröstar de i högre utsträckning än inrikes födda och vilka partier röstar de på? 3. Vilka faktorer hänger samman med att bli vald och hur kan representationsgapet förklaras? 4. Hur arbetar de politiska partierna med sina nomineringar, och på vilket sätt skapar detta hinder och möjligheter för en mer jämlik representation? 5. Vilken roll spelar etniska föreningar för det politiska deltagandet i Stockholm och i andra europeiska storstäder? 6. Vad vet vi om satsningarna på att främja valdeltagandet bland utrikes födda? Resultaten visar att utrikes födda deltar i betydligt lägre grad än inrikes födda i allmänna val. Det finns även skillnader mellan inrikes födda med två föräldrar födda utomlands och inrikes födda med svenskfödda föräldrar. Intressant nog är även benägenheten att rösta större bland dem som har en förälder som är född i Sverige – i synnerhet en mamma – än för dem som har två föräldrar födda utomlands. Personröstning, det vill säga att aktivt kryssa för en kandidat, är däremot något mer vanligt bland personer med utländsk bakgrund. Sambandet är dock svagt när kontroll sker för andra förklaringsfaktorer, såsom inkomst, utbildning och ålder. Tidigare studier har visat att personer med utländsk bakgrund i ett flertal länder tenderar att rösta på partier till vänster. Ett liknande mönster framträder i Sverige då personer med utländsk bakgrund i något större utsträckning röstar på Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, särskilt i riksdagsval. I Sverige har invandrares representation i politiska församlingar ökat över tid men utrikes födda är fortfarande en underrepresenterad grupp. I antologin undersöks olika förklaringar till detta. Både individuella resurser (som utbildning, sysselsättning, inkomst) och kontextuella faktorer (som parti- och valsystem) beaktas. Resultaten visar att det finns litet stöd för resursbaserade förklaringar och att även kontextfaktorernas förklaringskraft är begränsad, med undantag för antalet fullmäktigeplatser i förhållande till storleken på den röstberättigade befolkningen. Upp emot en tredjedel av representationsgapet på aggregerad nivå förklaras av att utrikes födda i högre grad bor i större kommuner där antalet fullmäktigeplatser i förhållande till de röstberättigade är lägre än vad som är fallet i mindre kommuner. En annan dimension av betydelse för underrepresentationen av utrikes födda handlar om partiernas nomineringsprocesser. I antologin studeras partiinterna faktorers påverkan på möjligheterna för kandidater med invandrarbakgrund att bli nominerade till valbar plats. Nätverk har stor betydelse för karriärmöjligheter inom politiska partier och kan i vissa fall fylla en inkluderande funktion och ge tillgång till uppbackning, stöd och råd av mer erfarna och centralt placerade personer i partierna. Omvänt kan nätverken ha en exkluderande verkan gentemot personer som inte släpps in. Rollen som politiker med invandrarbakgrund kan ibland erbjuda en väg in i politiken, men kan i förlängningen också bli ett hinder för en fortsatt politisk karriär. En annan sorts hinder för utrikes födda utgörs av trösklar för deltagande, partiernas interndemokratiska processer och nyttokalkyler, till exempel när partierna väger möjligheterna att vinna vissa väljare mot risken att förlora andra. Frågan om den roll som etniska föreningar spelar för det politiska deltagandet i Stockholm och i andra europeiska storstäder undersöks också i antologin. Resultaten visar att även om föreningsanslutningen är högre i Stockholm verkar etniska föreningarna i Stockholm inte erbjuda bättre förutsättningar för politisk integration jämfört med andra europeiska storstäder. Resultaten antyder att institutionaliserat ekonomiskt och politiskt stöd till denna typ av föreningar är mindre betydelsefullt för den politiska integrationen än väntat. Samtidigt finns det inget i resultaten som ger stöd åt mothypotesen, att etniska föreningar skulle bidra till isolering. Att förverkliga ett högt och jämnt valdeltagande har länge varit ett demokratipolitiskt mål. Det finns emellertid relativt lite forskning om vilka metoder som är mest effektiva för att höja valdeltagandet, men det finns visst stöd för att möten och kontakter med väljare har positiva effekter på valdeltagande. Möten med väljare har stått i fokus i de insatser som ofta benämns ”demokratiambassadörer”, något som använts i flera kommuner inför de senaste valen. I dessa insatser har man försökt att komma tillrätta med en del problem som utmärkt tidigare demokratiinsatser och medvetet försökt undvika ett utifrån- eller uppifrånperspektiv, enkelriktad kommunikation och dessutom strävat efter att de som åtgärderna riktas mot ska vara delaktiga.
|
|
