| 1. |
- Anderberg, Andreas, 1981-
(författare)
-
Straffbar oaktsamhet
- 2015
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 2. |
- Glaser, Joakim
(författare)
-
Från Mielke till Merkel. Kontinuitet, brott och förändring i supporterkultur i östra Tyskland
- 2015
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Det övergripande syftet med avhandlingen är att undersöka det dialektiska förhållandet mellan å ena sidan identitetsskapande processer kring fotbollsklubbar och å andra sidan samhällsförändringar. Ytterst handlar det sålunda om hur fotbollssupportrars identitetsformeringar påverkats av och påverkat historiska, politiska och sociala förändringar i östra Tyskland mellan 1965 och 2015. Avhandlingen bygger på två fundament. Det första är den historiska och sociala kontext som supporterkulturen är en del av. Det handlar om DDR och den så kallade återföreningen av Tyskland och dess historiska och sociala konsekvenser, och, vilket är nog så viktig, min egen förförståelse för och kunskap om dessa företeelser. Det andra fundamentet, vilket kanske är det viktigaste, är de intervjuade östtyska fotbollssupportrarna och deras narrativ om fotbollens roll i detta sammanhang. Avhandlingen är baserad på intervjuer och deltagande observationer genomförda med supportrar till BFC Dynamo, FC Erzgebirge Aue, 1. FC Magdeburg och 1. FC Union Berlin. I avhandlingen utgår jag från tre narrativa nivåer. För det första en narrativ nivå som utgår från de intervjuades personliga erfarenheter och berättelser. För det andra en narrativ nivå som framför allt kopplas till klubbarna, men också till region eller stad och andra fenomen som förknippas med klubben, och därigenom skapar en gemensam identifikation. Slutligen en tredje narrativ nivå som utgår från det hegemoniska, och där dominerande diskurser, makt, ekonomiska och sociala strukturer och förhållanden mellan östra och västra Tyskland är viktiga. Det är framför allt på denna tredje nivå som begreppet diskurs används och knyts till det hegemoniska. Genom att studera hur dessa tre nivåer förhåller sig till varandra i de olika berättelserna synliggörs växelverkan mellan identitetsskapande och olika narrativ. Studien visar att supporterkulturen i DDR kännetecknades av en viss frihet som till en början både uppmuntrades och accepterades av statsmakten i DDR. Med tiden kom emellertid supporterkulturen att uppfattas som ett tilltagande problem. Det är en förklaring till att fotbollen och supporterkulturen i DDR av vissa forskare har tolkats som fora för politiska protester vilka banade väg för DDR:s kollaps och den tyska återföreningen. De intervjuade supportrarnas narrativ bekräftar också att åskådare vid tillfällen artikulerade ett missnöje med situationen i DDR, men att fotbollen och supporterkulturen inte spelade samma politiska roll som den evangeliska kyrkan eller Neues Forum. I avhandlingen visar jag vidare att de intervjuades narrativ ger vid handen att fotbollen och supporterkulturen förlorade i betydelse under die Wende. Nya strukturer och hegemoniska diskurser utmanade etablerade sociala och kulturella praktiker i östra Tyskland. Sammanslagningen av de två tyska fotbollsförbunden resulterade i en underordnad position för de före detta DDR-klubbarna och deras supportrar. En konsekvens av detta var att nation och makt kom att bli viktiga inslag i identitetsskapandet kring fotbollsklubbarna och supporterkulturen efter den tyska återföreningen. Jag åskådliggör i avhandlingen också hur identifikationen med östra Tyskland till viss del har vuxit sig starkare än vad som var fallet under DDR-tiden. Det ojämlika maktförhållandet inom fotbollen mellan östra och västra Tyskland och reaktioner på västtyska fördomar om östtyska fotbollssupportrar är några exempel på situationer som har konstruerat östtyska identiteter efter 1990. Även om supportrarnas narrativ ger uttryck för olika situerade östtyska identiteter är attityderna till den tyska återföreningen överlag positiva. Supporterkulturen i östra Tyskland är ett ovanligt kulturellt fenomen som konstruerar sammanhängande narrativ, vilka binder samman DDR med Förbundsrepubliken. Genom att studera hur dessa narrativ konstrueras har jag undvikit att tolka DDR som en anomali i den tyska historien. På detta sätt bidrar avhandlingen med ny kunskap om och ny förståelse både för supporterkulturen i östra Tyskland och för den tyska återföreningen.
|
|
| 3. |
- Rönnbäck, Julia
(författare)
-
Det är väl typiskt tjejer : om basket, kropp och femininitet
- 2015
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The aim of this dissertation is to analyse how a group of female basketball players – aged 15 to 18 and located in one of Sweden’s largest cities – construct and negotiate gender and femininity through bodily and verbal practices. The study is grounded in poststructuralist theories – primarily using the theoretical work of the philosophers Judith Butler and Michel Foucault. The methods used are qualitative: participant observations, interviews and written dialogues via Facebook. The writing method used is ethnographic fiction.The first part of the analysis shows how the female basketball players frequently talk about appearance and also how they repeatedly talk about the fleshier matters of the body – such as muscles and fat. These recurrent verbal practices are parts of the processes through which the girls construct gender and femininity, and a way of exercising relational power. The girls themselves explain their frequent talk about body and appearance as something “typical” for girls and thus they use a discourse that circles them (as young women) in order to make themselves understandable.The second part of the analysis depicts how the female basketball players – in the locker room – before every game construct similar and socially recognizable female bodies. These recurrent bodily practices are further parts of the processes through which the girls construct gender and femininity. Additionally, in the second part, the analysis show how the female basketball players – through verbal and bodily practices – transform gender and convert femininity within sport and also how they, in game situations, embody two different discourses: “Girl Power” and “the insecure (sporting) girl” that encompass young (sporting) women.One conclusion in the thesis is that discourses that surround young (sporting) females appear to be central in their creation of gender identity. Furthermore, the (sporting) girls are active participants in the ongoing debate regarding what (sporting) girls are, can be and should be.
|
|
| 4. |
- Serder, Margareta
(författare)
-
Möten med PISA : kunskapsmätning som samspel mellan elever och provuppgifter i och om naturvetenskap
- 2015
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- This thesis explores the standardized assessment of students’ scientific literacy by studying test items, frameworks and result reports from the international comparative study Programme for International Student Assessment, PISA. My research concerns the negative trend observed for Swedish students’ results in science reported in international comparisons since 2000. In this thesis, PISA is considered as a specific kind of practice that acts through a certain rationality, which frames how the measurement is constructed and interpreted. The overall aim is to highlight the epistemological and ontological assumptions that are embedded in the assessment of students’ scientific literacy by PISA. Data was constructed by video documentation of collaborative encounters between 21 groups of 15-year-old students and eleven selected items from the PISA scientific literacy assessment. This method enabled an analysis of the students’ reasoning and the difficulties that arose in these encounters. I also conducted a text analysis of selected frameworks and reports produced under the PISA label, analyzing how science and student performance are discursively constructed in these documents. In this thesis, I examine the similarities and differences between two theoretical approaches: one sociocultural and one sociomaterial. Both are used to explore the embedded assumptions of the PISA scientific literacy assessment. The sociocultural perspective focuses on the students’ situated meaning making as they solve the test questions. The sociomaterial perspective finds inspiration in science and technology studies, and takes a performative stance on scientific practice. This thesis has been formed as a hybrid of a compilation thesis and a monograph. It comprises three articles in English, published or still in the process of publication. The measured knowledge in and about science in PISA are based on onto-epistemological assumptions that are connected to science traditions which are mainly monologistic and representational, whereas this thesis proposes a dialogistic and performative stance. One identified assumption is that language is a neutral transmitter of information, which can be unambiguously communicated and translated without losing or gaining new meanings. Another is the assumption of a single unambiguous, primary frame for interpretation of the test questions, and a third that in PISA, science is assumed to be a socially and culturally neutral object for learning. It appears crucial that the students are able, and motivated, to discern and privilege the scientific perspectives and interpretations while engaging with the complexity of the tasks. My analysis suggests that framing the tasks within fictive, everyday situations, as is significant for PISA, contributes to this complexity. Further, the image of science as portrayed in the test items that were studied, risk reproducing stereotypical images of science and scientifically literate people. To PISA, students are mirrors of the school system and even future society. In the analysis of PISA documents, low performers appeared as threats to future society, due to the risk that they would become ineffective citizens. Meanwhile, other studies assert that standardized comparison is a practice that, when frequently repeated, contributes to lower results and an increasing disillusion of low achievers. It is proposed that PISA, rather than to be seen as a knowledge measurement, should be regarded a knowledge actor.
|
|
