| 1. |
- Wireklint Sundström, Birgitta
(författare)
-
Kompetensbeskrivning. Legitimerad sjuksköterska med specialistsjuksköterskeexamen med inriktning mot ambulanssjukvård.
- 2012
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Historiskt sett har ambulanssjukvård till största del utförts av icke legitimerad personal1. Under 1960-talet påtalades behov av vårdutbildad ambulanspersonal för första gången men först år 1982 skrevs ambulanssjukvård in i Hälso- och sjukvårdslagen (SFS, 1982:763). Under 1980- och 1990-talen gjordes betydande framsteg inom akutsjukvård och medicinsk behandling vilket ökade efterfrågan på en utbildning som kunde ge kunskaper både inom omvårdnadsvetenskap och medicinsk vetenskap (Suserud, 2005; Suserud & Svensson, 2009). År 1997 fastslog Socialstyrelsen att sjuksköterskors yrkesutövning inom ambulanssjukvård utgör ett specialområde och utarbetade därefter den första kompetensbeskrivningen för sjuksköterska inom ambulanssjukvård. Samma år färdigställdes en vidareutbildning inom akutsjukvård med inriktning mot ambulanssjukvård omfattande 40–45 poäng, som år 2001 övergick i Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård omfattande 60 högskolepoäng (hp). Det är en reglerad utbildning som ger yrkesexamen på avancerad nivå, samt en skyddad yrkesbeteckning. Utbildningen kan även, efter examensarbete på avancerad nivå (15 hp), leda till en magisterexamen i omvårdnad/vårdvetenskap. Den specialistutbildade ambulanssjuksköterskan behöver utveckla en handlingsberedskap inför oförutsedda och varierande uppdrag, ofta med bristfällig information, i skiftande vårdmiljöer och under omgivande förhållanden som ibland är ogynnsamma. Kompetensen omfattar vård av patienter med akuta vårdbehov. Det innebär både att snabbt bedöma och prioritera vårdåtgärder för patienter med livshotande tillstånd och vårda i situationer som traditionellt sett inte betraktas som akuta. Kompetensen inbegriper kunskap om sjuka och/eller skadade patienter i alla åldrar, med hälsoproblem, liksom barnafödande. Vårdarbetet präglas av ett etiskt förhållningssätt, vilket innebär att möta patienten som en unik individ med individuella behov och egna erfarenheter av akut sjukdom, skada och ohälsa. Att visa omsorg och respekt för patientens integritet och värdighet är alltid viktigt men speciellt viktigt i vårdsituationer på offentliga platser och i samband med flera skadade. Vårdmötet baseras på närhet och en strävan att försöka förstå vad som hänt samt hur en plötsligt inträffad förändring påverkar patientens och närståendes liv. Ett etiskt förhållningssätt förutsätter ett personligt ansvar och förmåga att kunna åsidosätta ett slentrianmässigt omhändertagande. Reflektion och handledning utgör viktiga redskap för att vidhålla ett medvetet förhållningssätt i mötet med patienter. Den specialistutbildade ambulanssjuksköterskan skall medverka till att patienten erhåller rätt vårdnivå2 via samverkan med specialistvård, primärvård och kommunal vård. Ambulanssjukvård utövas även i tvärprofessionella vård- och räddningsteam som samverkar för att i en trygg och säker miljö uppnå största möjliga patientnytta. Det inbegriper att den specialistutbildade ambulanssjuksköterskan har den kompetens som en personcentrerad, evidensbaserad, jämlik och tillgänglig ambulanssjukvård fordrar. 4 1 Det skulle dröja till år 2005 innan Socialstyrelsen föreskrev att minst en av vårdarna i en ambulans ska vara legitimerad sjuksköterska för att möjliggöra läkemedelsbehandling inom ambulanssjukvård. 2 Inledningsvis prioriteras patientens vårdbehov av larmcentralen, som även dirigerar ambulansen till patienten.
|
|
