| 1. |
- Jonsson, Stefan, 1961-
(författare)
-
Tre revolutioner : En kort historia om folket - 1789, 1889, 1989
- 2005. - 1
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Stefan Jonsson skildrar tre ögonblick då folket trampat in på historiens scen: i revolutionens Paris 1789, i den proletära messianismens Bryssel 1889 och under omvälvningarnas år 1989. Dessa ögonblick har bevarats tack vare tre konstnärer som lyckades fånga historien i språnget, Jacques-Louis David, James Ensor och Alfredo Jaar. Alla tre ansträngde sig för att urskilja folkets gestalt i samhällets myller av kroppar.Läsaren möter författare, konstnärer, filosofer och politiker som besjälats av ett gemensamt kall: att ge ett ansikte åt demokratin och en röst åt folket. Vad är verklighet och vad är fantasi i deras försök att gestalta samhället? Var drar de gränsen gentemot barbarerna som lämnas utanför, ansiktslösa och maktlösa?Tre revolutioner griper in i dagens diskussion om demokratins framtid i ett Europa som reser murar mot omvärlden. Stefan Jonsson introducerar flera av de betydande tänkarna i denna debatt och tecknar bakgrunden till deras sökande efter de människor och rörelser som skulle kunna återuppliva den demokratiska idén i en globaliserad värld där de maktlösas skaror växer. Detta är en bok som kommer att tilltala dem som intresserar sig för konstnärernas eviga lust att gestalta sitt samhälle och människors envisa vilja att styra det. Det är en bok för konstälskare och för demokrater. Det är en bok för folket.
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
- Töllborg, Dennis, 1953
(författare)
-
Hegemoniska revolutioner
- 2008
-
Ingår i: Framtidsboken: Volym 1.0. "The Darling Conceptions of Your Time".. - Lund : Lunds universitet. - 9172672811 ; , s. 55-64
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 4. |
-
Utbildningens revolutioner : Till studiet av utbildningshistorisk förändring
- 2017
-
Samlingsverk (redaktörskap) (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Ordet revolution avser i allmänhet en omvälvande eller grundläggande förändring som, i jämförelse med långsammare processer, sker under en kortare tid. I utbildningshistoriska sammanhang är ordet revolution användbart eftersom det riktar fokus på de övergripande och omvälvande förändringar som karaktäriserat utbildningsväsendet under de senaste trehundra åren. I vår bok presenteras analyser av ett brett urval av förändringar inom det svenska utbildningsväsendet. Antologin inkluderar kapitel om förändringar i 1800-talets skola och utbildning, däribland införandet av Läsebok för folkskolan, arbetarorganisationers fostran av demokrater, och en kritisk analys av föreställningen om 1800-talets skola som en del av en demokratiseringsprocess. Dessutom ges inblickar i 1900-talets utbildningsrevolutioner med kapitel som ägnar sig åt allt från rökrutans införande, den Nya matematiken, förskolesektorns expansion och 1990-talets utbildningsreformer.Boken har publicerats för att ge en översikt över den omfattande utbildningshistoriska forskningsmiljö som vuxit fram i Uppsala under de senaste tio åren. Den riktar sig till såväl den utbildningshistoriskt intresserade läsaren, som till en bredare historisk och utbildningsvetenskaplig läsekrets.
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
- Fazlhashemi, Mohammad, 1961-
(författare)
-
Iran mellan tre revolutioner : Förebilder och motbilder
- 2024. - 1
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Allt sedan början av 1900-talet har Iran genomgått omvälvande revolutioner. Det började med den konstitutionella revolutionen 1906. Syftet med den var att införa konstitutionell styrelseform enligt den europeiska modellen. Olika aktörer som tillhörde den politiska och kulturella eliten samt en grupp religiösa företrädare gav sitt stöd till denna modell. Gemensamt för dem var att de ville förändra den rådande politiska modellen som byggde på despoti och envälde och ersätta den med en liberal styrelseform. Under denna period framstod den europeiska konstitutionella styrelseformen som en förebild som stod för politiska och medborgerliga fri- och rättigheter och modernitet. Man såg upp till Europa som den fria och lyckliga civilisationen.Revolutionen förverkligade inte alla högt ställda förväntningar. Landet kastades in i ett politiskt kaos och den konstitutionella modellen motarbetades av såväl inhemska krafter som europeiska stater. Under mellankrigstiden tog nya auktoritära makthavare över statsmakten som motarbetade de liberala inslagen i den konstitutionella modellen och ville modernisera landet genom auktoritära och odemokratiska metoder.Trots bakslagen framstod Europa och väst som förebilder under lång tid. Denna bild förändrades någon gång i mitten av 1900-talet. Det var efter statskuppen 1953 som störtade den demokratiska regeringen som vändningen kom. Detta berodde inte minst på att västerländska stater som USA och England var inblandade i statskuppen. Under 1960- och 1970-talen sjönk den europeiska/västerländska modellens aktier som sten. Detta sammanföll med den illiberala politiska utvecklingen i landet som gick emot den konstitutionella revolutionens ideal genom bl.a. maktkoncentration hos kungen och frånvaro av politiska fri- och rättigheter. Nu hämtades förebilderna från vänsterideologier och islamistiska ideal. Allt som förknippades med den västerländska modellen gavs ett negativt innehåll. Målet var att störta den enväldige monarken och omdana landet utifrån nya förebilder. De som hämtade sina förebilder från vänsterideologier ville införa ett klasslöst samhälle och vägen dit gick genom proletariatets diktatur. De som hämtade sina förebilder från islamistiska ideologier talade om det klasslösa monoteistiska samhället eller återinförande av ett idealsamhälle som ska ha funnits i islams begynnelse. Efter revolutionen 1979 kastades landet i en blodig politisk maktkamp mellan de grupper som tidigare bekämpade det despotiska styret. Det var den islamistiska falangen som gick segrande ur striden. En ny teokratisk styrelseform baserad på den politiska doktrinen om den rättslärdes styre, Velayat-e faqih skulle implementeras i landet. Denna visade sig vara ytterst auktoritär. Drygt fyra decennier efter revolutionen har de postrevolutionära generationerna vänt ryggen åt de normer och värderingar som de har blivit indoktrinerade med sedan barnsben. I likhet med utvecklingen under mellankrigstiden har statsmaktens metoder att tvinga sina ideal på medborgarna genom auktoritära metoder visat sig vara kontraproduktivt. Det pågår en veritabel social revolution i Iran som vänder sig mot det islamistiska styret. Denna sker genom demonstrationer på gator och torg, men framför allt i det vardagliga livet. Kännetecknande för denna revolution är dess lågintensiva kontinuitet som inte låter sig stoppas genom våld. Många av dem som medverkar i denna revolution hämtar sina förebilder från väst. I likhet med aktörerna under förra sekelskiftet ser de på Europa/Väst som en förebild, som det lyckliga livets civilisation.
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
|
|
| 10. |
|
|
