| 1. |
- Bergmann, Helena
(författare)
-
Jane Austen : Bilden av en kvinna
- 1997
-
Ingår i: Borås Tidning. - : Borås Tidning. - 1103-9132.
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)
|
|
| 2. |
- Bergmann, Helena
(författare)
-
Marcel Proust : Plats för varandet
- 1999
-
Ingår i: Borås Tidning. - : Borås Tidning. - 1103-9132.
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
- Nyström, Maria
(författare)
-
Hur gör man för att ge en trygg och värdig vård?
- 2013
-
Ingår i: Borås Tidning. - : Gota media. - 1103-9132.
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract
- En del organisationsmodeller som introduceras inom vård och omsorg är lånade från näringslivet. Det går emellertid inte att bortse från att det finns betydande skillnader mellan produktionsindustri och vårdverksamhet. Inom industrin finns krav på mer eller mindre omedelbar lönsamhet, medan effektiviseringar inom vård och omsorg huvudsakligen handlar om att spara skattebetalarnas pengar. Men det räcker inte att budgeten går ihop inom den offentliga vården, eller att vinstdrivande vårdföretag kan leverera god vård till så låg kostnad som möjligt för skattebetalarna. Inom hälso- och sjukvård sker ibland misstag som får ödesdigra konsekvenser. Inte så sällan får vi höra om systematiskt missade provsvar, för höga doser av läkemedel, eller felaktiga ingrepp under operation etc. Sådana misstag rapporteras till Socialstyrelsen, och åtgärder måste vidtas för att samma sak inte ska ske igen. Inom socialtjänsten blir det också fel ibland, och dessa ska rapporteras till socialnämnden. När det kommer till mjukare frågor, som t.ex. har med trygghet, bemötande och delaktighet att göra, är gränsen mellan god vård och slentrianmässiga brister inte lika tydlig. Här förekommer sällan eller aldrig formella anmälningar. Kan man då bortse från vikten av sådana frågor när vården effektiviseras? Enligt hälso- och sjukvårdslagen ska ju all vård ske enligt vetenskap och beprövad erfarenhet, och socialtjänsten har som uppdrag att främja den enskildes sociala trygghet. Så det borde inte vara möjligt att nonchalera de mänskliga aspekterna av den professionella vården. Men trots att det finns gott om forskning kring bemötande i samband med ohälsa eller social utsatthet är det sällan som denna kommer till direkt praktisk tillämpning. Hur gör man då för att ge en trygg och värdig vård och omsorg, där mänskliga behov blir adekvat bemötta? Ibland är svaret enkelt, som när det gäller att skapa kontinuitet i vårdrelationer. Ändå tvingas många patienter att om och om igen berätta om sin ohälsa för nya vårdgivare, och hemtjänst kan innebära att ständigt ta emot främmande människor i sitt hem, som dessutom knappt klivit innanför dörren innan det är dags att rusa vidare. Att stödja trygghet, värdighet och delaktighet hos personer med vård- och omsorgsbehov är inte gjort i en handvändning. När det handlar om mänskliga behov går det inte alltid att tillämpa forskningsresultat enligt en i förväg bestämd mall. Därför är det viktigt att professionella vårdare ges tid att reflektera över hur forskning kring sådana frågor kan omsättas i konkret vårdutveckling på den egna arbetsplatsen, och i relation till varje enskild patient eller vårdtagare. Därför utbildar vi reflektionsledare på institutionen för vårdvetenskap på Högskolan i Borås. Om effektivitet bara mäts i kronor och ören bryter man mot lagstiftningen för vård- och omsorgsområdet. När organisationsmodeller som utvecklats inom näringslivet tillämpas inom vård och omsorg, bör man vara medveten om att tid för reflektion inte kan ”effektiviseras” bort.
|
|
| 5. |
- Nyström, Maria
(författare)
-
Var finns den akuta vård som patienten vill ha?
- 2013
-
Ingår i: Borås Tidning. - : Gota Media. - 1103-9132.
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Många som söker akut sjukvård borde egentligen söka vård någon annanstans. Men var finns den vården? När min mormor var ung sökte hon inte vård för diffusa symt-om. I själva verket sökte hon inte vård alls, men hon borde gjort det för hon drabbades av TBC när hon var i tjugoårsåldern. Numera tackar de flesta ja till hälsokontroller, men mormor gick till kyrkan istället. För här fanns han som kunde stilla all oro, eller åtminstone hans ställföreträdare på jorden. Mormor fick aldrig anledning att omvärdera denna form av egenvård, för hennes TBC självläkte och hon levde ett långt friskt liv. Sina sista år tillbringade hon på ett serviceboende tillsammans med gamla vänner som valt den här boendeformen, inte för att de var sjuka eller dementa utan för att få vara tillsammans med andra, och slippa ligga ensamma på golvet och vänta på okända människor som svarar på larm när man har ramlat. Idén om att äldre människor helst vill bo för sig själva hade ännu inte kommit att bli det mantra som idag gör det möjligt att stänga äldreboenden. Mentalsjukhusen har också lagts ner, och mycket av den vård som tidigare fanns att tillgå ska numera skötas inom ramen för den kommunala budgeten. Många av psykiatrins patienter har fått se långa personliga vårdkontakter ersättas av honnörsord som autonomi och självbestämmande. I svåra fall kan det gå så långt att det bara är polis eller ambulans som finns till hands när den psykiska hälsan drastiskt försämras. Unga människors rätt till skolhälsovård är noggrant lagstadgad, men inte hur mycket tid en sjuksköterska, läkare, psykolog eller kurator ska vara tillgänglig. I en nyligen genomförd undersökning på 764 grundskolor i Sverige menade samtliga rektorer att tiden för det uppdrag som dessa professioner har inte räcker till för ungdomarnas behov. Vad gör vi då när oro för sjukdom griper tag i oss? Ett telefonsamtal till vårdcentralen besvaras ofta av en inspelad röst som meddelar att vi ska bli uppringda inom ett visst antal timmar eller något dygn, då vi förväntas känna oss bekväma med att berätta om orsaken till våra vårdbehov även om vi har andra människor kring oss. Så frågan om varför man söker akut sjukvård utan att egentligen vara i behov av det bör betraktas ur ett helhetsperspektiv. Kanske är det så att de vårdinstanser som skulle kunna ge mer adekvat hjälp har försvunnit eller effektiviserats så att de blivit alltför svårtillgängliga. Vi talar ofta om långa väntetider på akuten och överutnyttjande av ambulans utan att försöka förstå varför. Tror vi att det finns okynneskonsumtion av sjukvård, att den som söker akut hjälp utan att vara riktigt allvarligt och därtill akut sjuk, tycker om att tillbringa hela dagen i väntrummet på en akutmottagning? Om vi inte tror att så är fallet kan vi börja med att försöka se på den här problematiken ur ett patientperspektiv.
|
|
