| 1. |
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
- Frostenson, Magnus
(författare)
-
Legitimationskontrollen : en studie av etiska värderingars roll i gränsöverskridande förvärv och fusioner
- 2006
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- From an employee perspective, the study examines the intra-firm role of ethical values in four cases where Swedish firms are acquired by or merge with foreign comptetitors. This is done by using the conceptual tool of internal legitimacy, adding up to the research question on what grounds internal legitimacy is created for changes regarding work content, work routines, and organization in the Swedish firms under study.A model for understanding internal legitimation in an organizational context is developed, defining internal legitimacy as an internal license to operate, understood in relational terms, given by the employees on the basis of common values, meaningfulness, self-interest, and emotional grounds. Different forms of internal legitimacy are identified. Moral (normative) legitimacy rests upon common (ethical) values, cognitive legitimacy builds on meaningfulness, pragmatic legitimacy has its roots in self-interest, while the emotional context warrants its own form of legitimacy that can be understood in identificational terms.The four cases differ in substance from each other. The first case concerns an Internet firm taken over by a German competitor. The second case is about a consultancy firm that is acquired by a British multinational. The third case describes an American acquisition of an industrial firm, while the fourth case focuses on a merger of equals between a Swedish and a Finnish firm within raw material extraction and manufacturing.Changes in work content are found to be more detrimental to internal legitimacy than changes in work routines and organization. This is due to the challenge that externally imposed changes in work content pose to the basic meaning of work as understood by the employees.Five factors, understood as facilitators for internal legitimacy, are identified. The autonomy factor, the competence factor, the identification factor, the market logic factor, and the instrumental factor. These factors have a strong bearing on the creation of internal legitimacy in the examined firms.The autonomy factor signifies a claim for relative organizational autonomy and independence from the new owners and respect for the individual need for self-realization at work. In ethical terms, both these aspects build on elements of freedom, equality, tolerance, diversity, and co-determination, ethical concepts that are closely knit together in the minds of Swedish employees and provide the basis for how they want to be treated by the new owners.The competence factor refers to employee expectations on the new owners' knowledge and competence. This factor can be understood as instrumental, building on self-interest, in the way that there is a strong expectation that the new owners contribute with knowledge that is good for business. But it can also be understood in value terms, signifying a respect for professional knowledge as a value, shared for example in technically oriented engineering cultures.The identification factor has to do with what the employees are, want to be, and to what extent the new owners facilitate their endeavor to become this. This factor is multi-faceted. Elements of narcissicstic self-interest, correspondence between employee values and the perceived values of the new owners, and emotional factors all contribute to identification, not the least in terms of status.The market logic factor refers to the fact that acceptance of evolutionary market logic warrants legitimacy for relatively harsh measures in terms of, for example, downsizing. The degree to which the employees consider evolutionary market logic to be valid in a functional sense is crucial since it implies the level of cognitive acceptance of the rules of the game of the market and, also, their natural consequences on a micro-level.The instrumental factor builds on self-interest and has to do with the degree to which personal interests, for example career interests, are furthered by the order established by the new owners.Ethical values play an important role in the sense that they are fundamental to trust, which must be enjoyed by a foreign owner to gain acceptance from an internal Swedish employee force. Trust is manifested in the autonomy factor and the identification factor. Knowledge can also be seen as a value, however not an ethical one, that is also vital to trust and is manifested in the competence factor.One important finding is that there seems to be a common Swedish understanding of the ethical values at stake. Autonomy, expressed as freedom, is linked to participation, equality, and respect for the individual. Another important finding is that, contrary to intuitive expectations, there is no connection between conventionally understood macro-level national cultural similarity and micro-level internal legitimacy for changes in terms of work content, work routines, and organization. Internal legitimacy is virtually absent in the German-Swedish case and relatively low in the Finnish-Swedish case. To some degree it exists within the British-Swedish case while it is high in the U.S.-Swedish case. This shows that assumptions of macro-level cultural similarity are not good predictors when it comes to micro-level outcomes concerning the human side of mergers and acquisitions. Rather, the five factors mentioned above have more significance in terms of internal legitimacy creation.
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
- Frostenson, Magnus, et al.
(författare)
-
Hållbarhetsredovisning i svensk detaljhandel : Roll, relevans och nytta
- 2013
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Rapporten presenterar resultaten från forskningsprojektet ”Hållbarhetsredovisning och interna organisatoriska processer för ökad hållbarhet”. Syftet med projektet har varit att undersöka vilken betydelse hållbarhetsredovisning har för handelsföretags interna organisatoriska processer för ökad hållbarhet samt, att öka kunskapen om hur dessa processer konkret kan bidra till ökad hållbarhet inom handeln. Projektet bygger både på en bred översikt över hur handelsföretag kommunicerar sitt hållbarhetsarbete via hållbarhetsredovisningar och på fördjupade studier av hur ett fåtal större handelsföretag internt arbetar med hållbarhetsprocesser och hur detta kan relateras till just hållbarhetsredovisningens roll. Denna rapport presenterar de olika delstudiernas resultat på ett relativt övergripande plan och knyter dem till de forskningsfrågor som projektet har utgått ifrån. I den första delstudien visas att en relativt liten andel av handelsföretagen använder sig av hållbarhetsredovisning över huvud taget. Det finns heller inte en tydligt externt kommunicerad processförståelse av hållbarhetsarbetet. Kommunikationen kan ibland vara omfattande i rapporterna men det saknas oftast en sammanhängande redovisning av hur hållbarhetsfrågorna hanteras, med vilka medel, enligt vilken strategi och hur (eventuell) framgång mäts. Vad företag väljer att rapportera är också väldigt varierande. En del företag koncentrerar sig på hållbarhetsfrågor kopplade till kärnverksamheten medan andra fokuserar på aktiviteter som ligger långt utanför kärnverksamheten. Utifrån de två kvalitativa delstudier som genomförts har betydelsen av hållbarhetsredovisning som instrument, dess roll och relevans kunnat identifieras. I de två fallföretag som använder sig av hållbarhetsredovisning går det att urskilja ett antal funktioner av redovisningen som kommer till uttryck i högst varierande grad. Vi identifierar här hållbarhetsredovisningen som motor för hållbarhetsarbetet, uppföljningsdokument av hållbarhetsarbetet och som profileringsdokument för företaget. En övergripande iakttagelse är att hållbarhetsredovisningen inte entydigt kan knytas till någon av dessa roller utanuppvisar aspekter av samtliga. Den är exempelvis inte en motor för hållbarhetsarbetet i stark mening utan har en plats i ett vidare hållbarhetssammanhang som företaget verkar inom. Relevansen av hållbarhetsredovisningen diskuteras i kontrast till företag som inte använder sig av detta instrument. Här framförs argument från de olika fallföretagen av högst skiftande karaktär. Redovisningen beskrivs i olika utsträckning som irrelevant, delvis relevant och väldigt relevant för hållbarhetsarbetet. Utifrån det som har framkommit av studierna identifierar vi tre åtgärder som kan göra relevansen av hållbarhetsredovisningen större. Dessa är: - Indikator- och nyckeltalsanvändning som prestationsmätning snarare än leveransposter från enskilda enheter i organisationen. - Synkronisering av vad hållbarhetsredovisning är och förutsätts betyda i organisationen i förhållande till både hållbarhetsarbetet i stort och övergripande strategier och målsättningar (inte bara på hållbarhetsområdet). - Fasta strukturer och roller för arbetet med hållbarhetsredovisning för att klargöra ägarförhållandet till redovisningen.
|
|
| 6. |
- Borglund, Tommy, 1968-, et al.
(författare)
-
Effekterna av hållbarhetsredovisning : En studie av konsekvenserna av de nya riktlinjerna om hållbarhetsinformation i statligt ägda företag
- 2010
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Regeringen beslutade under 2007 om nya riktlinjer för extern rapportering för de statligt ägda företagen. Dessa ska från och med räkenskapsåret 2008 hållbarhetsredovisa enligt Global Reporting Initatives (GRI:s) riktlinjer. Krav på hållbarhetsredovisning ger staten som ägare möjlighet att följa upp att styrelserna har tagit sitt ansvar enligt statens ägarpolicy, dvs att statligt ägda företag ska vara föredömen vad gäller socialt och miljömässigt ansvarstagande. Syftet med studien är att undersöka om och i vilken utsträckning regeringens utökade krav på hållbarhetsinformation har fått effekter på statligt ägda företagens hållbarhetsarbete. Studien fokuserar på förändringar i strukturer eller processer i företagens hållbarhetsarbete som kan härledas till tillämpningen av regeringens riktlinjer och de nya prioriteringar som följer av att riktlinjerna tillämpas. Studien bygger på intervjuer och enkäter till CSR- och hållbarhetschefer i 49 statligt hel- eller delägda företag samt till styrelseordförandena i dessa företag. Sammantaget visar resultaten att införandet av de nya riktlinjerna påverkat företagen i varierande grad. De företag som tidigare saknat erfarenhet från hållbarhetsredovisningar har genomgått en större förändringsprocess än de som redan sedan tidigare redovisat sina hållbarhetsfrågor. Riktlinjerna har därmed haft störst effekter på de företag som sedan tidigare inte haft större erfarenheter från hållbarhetsarbete. Resultaten visar att riktlinjerna bidragit till att skapa uppmärksamhet och medvetenhet kring hållbarhetsfrågor i företagen samt att generera ny kunskap om hållbarhetsfrågor. I synnerhet har kunskapsnivån ökat hos de företag som sedan tidigare ansåg sig ha begränsad kunskap och bristande erfarenhet från att arbeta med hållbarhetsredovisning. Nya hållbarhetsfrågor har därmed prioriterats i vissa företag. Framförallt har företagen medvetandegjorts om vikten av hållbarhetsfrågor. Vidare visar resultaten att riktlinjerna om hållbarhetsredovisning främst bidragit till förbättrade rutiner för att redovisa hållbarhetsfrågor snarare än skapat stora förändringar av hållbarhetsarbetet som praktik. I viss mån har det skett en ökad systematisering av hållbarhetsarbetet i stort. I vissa företag har nya hållbarhetsfrågor prioriterats och nya rutiner och riktlinjer för kärnverksamhetenhar utarbetats. Studien visar att affärsstödjande processer förändras i vissa företag. Dessa processer handlar främst om miljö och inköp, även om mycket få företag rapporterar egentliga förändringar av det de upplever vara kärnverksamheten. Strukturförändringar – att den formella organisationen i företagen ändras – förekommer i begränsad utsträckning och kan i så fall hänföras till organiseringen av hållbarhetsarbete. Överlag har dock riktlinjerna främst påverkat företagens sätt att rapportera och redovisa hållbarhetsfrågor snarare än själva hållbarhetsarbetet. Det leder oss fram till slutsatsen att redovisningen av hållbarhetsfrågor i första hand stärker och förbättrar redovisningsprocedurer, medan steget till förändrad praktik är längre. Av studien framkommer att hållbarhetsredovisning handlar om en lärprocess. Att använda GRI:s riktlinjer är inte helt okomplicerat. I flera fall upplevts det som svårt att arbeta enligt riktlinjerna i synnerhet när det gäller att välja ut och styra efter relevanta GRI-indikatorer. I vissa fall anser företagen att indikatorerna inte är anpassade efter deras bransch – och att de flesta indikatorerna därmed inte är applicerbara på deras verksamhet. Företagen har lärt sig att anamma GRI i olika utsträckning. Tydligt är att GRI anpassas till företagens egen verksamhet genom att GRI:s indikatorer översätts till relevanta nyckeltal i företagen.
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
|
|
| 10. |
- Frostenson, Magnus, et al.
(författare)
-
CSR från webben till butiken : etiska stödstrukturer för arbetstagare inom handeln
- 2010
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I den första delstudien undersöks vilka frågor detaljhandeln kommunicerar och lyfter fram som viktiga ansvarsfrågor. Den andra delstudien fördjupar förståelsen av de ansvarsstrukturer som används, medan den tredje undersöker förhållandet mellan ansvarsstrukturer och det stöd dessa kan ge medarbetare på butiksnivå. Slutligen ges förslag kring hur strukturerna kan utvecklas. Intresset för ansvarsfrågor, åtminstone i termer av hur och i vilken omfattning mankommunicerar frågorna, är kraftigt varierande i detaljhandelsföretagen. Av detaljhandelsföretag med över 100 anställda är det, att döma av den första delstudien, fortfarande en minoritet som kommunicerar frågorna. Tendensen är att miljöfrågor kommuniceras mest och rena etikfrågor, särskilt de av intern natur och av praktisk relevans för medarbetarna i deras arbetssituation, minst. Kommunikationen kring ansvarsfrågor överlag (miljö och kvalitet, socialt ansvar, etik, samt välgörenhet och sponsring) är också ojämnt fördelat mellan olika branscher. Det finns också en tydlig tendens till ”filtrering” i detaljhandelns kommunikation om ansvar, det vill säga att ansvaret för att kommunicera frågorna ligger på koncernnivå snarare än på dotterbolagsnivå. Bland de övergripande orsakerna till varför detaljhandeln hanterar ansvarsfrågor som de gör är ett institutionellt tryck på detaljhandeln att utveckla aktiviteter och strukturer för att leva upp till rollen som ansvarsfull aktör i näringslivet. Detta handlar särskilt om medvetenhet om frågor kring arbetsvillkor hos underleverantörer, miljö, mänskliga rättigheter och korruption. De strukturer som utvecklas har en tendens att återspegla centrala intressenters prioriterade frågor, som ofta handlar om de ovan nämnda områdena, men inte om företagsinterna frågor om enskilda medarbetares skyldigheter och rättigheter i det svenska sammanhanget. Dessa hanteras snarare inom ramen för arbetsrättslig lagstiftning och välfärdsstatens sociala dimensioner. I stället handlar diskussionen om till exempel uppförandekoder som framförallt riktas mot underleverantörer, att man hållbarhetsredovisar och lyfter fram miljöfrågor eller att man börjar tillämpa en branschkod. Kommunikationen och ansvarsstrukturerna är starkt centraliserade. Rent organisatoriskt kan det förstås som en vilja till samordning och konsistens, men det kan också ses som en indikation på att företagen möter frågorna framförallt på koncernnivå. Non-governmental organisations (NGOs), media och andra aktörer närmar sig företagen centralt. Det är inte butiken och den enskilda medarbetaren som får ta i frågorna i första hand. Trots medarbetarens viktiga roll i kundmötet är inte frågorna decentraliserade i egentlig mening. Trots detta visar fallstudierna att ansvarsstrukturer kan ha betydelse för medarbetare, men bara till viss del som stödjande instrument i kundmötet. En viktigare funktion tycks de fylla genom att skapa identitet och förtroende samt genom att fungera rent informativt, genom att signalera vad företaget gör i ansvarsfrågor.
|
|
