| 1. |
- Söderhäll, Bengt, 1951-
(författare)
-
Bengt Söderhäll om andras trädgårdar – "poetiska symfonier i läsandets konsertsal" : Om böckerna är poesi, bör kanske även recensionen vara poesi! Bengt Söderhäll prövar en annan form för att säga sin mening om två aktuella diktsamlingar – lästa med stor behållning
- 2017
-
Ingår i: Arbetarbladet. - Gävle. - 1103-9027. ; 10 augusti
-
Recension (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Jag skulle vilja skriva att Marie Silkeberg (MS) tar oss med till andras trädgårdar.Att Lennart Sjögren (LS) tar oss med till andra trädgårdar.Skriva det vet jag inte varför jag vill. Möjligen för att sola mig.Vill att det är för att berätta att det finns som en möjlighet.Det att träda in i två poetiska rum, så olika och samtidigt så besläktade,då diktens språkliga utsida hämtar ur det poetiska språket,då diktens livgörande insida hämtar ur såväl MS som LS och läsarens minnen och glömska.I ”Atlantis” de många platsernas förvåning,platser som varit skrattens och strävandets,nu före detta platser, orofyllda, andras trädgårdar.MS rör sig över världens oro, skriver sig fram, tvivlar över ordens nödvändighet,inte uppgivet, i frågande tonart.I ”De andra trädgårdarna”, platserna i det förflutna,snart lämnade av dem som samtalade, älskade, frågade,för andra att forma;”ett svenskbarn/utanför det första stora kriget/utanför det andra stora kriget”LS rör sig över tidens oro, skriver sig fram och tillbaka,”ett svenskbarn i landet/Utanför”och MS skriver in sig i detta Utanför,ty,gränsen mellan innan och utan både finns och inte.Så talar två samlingar diktande med varandrai läsarens tvivelsutan oro över tingens tillstånd.Om inte tröst, så röster som bär långt med prövandets ord,försökandets omtag, meddelandets ärlighet,poetiska symfonier i läsandets konsertsal.
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
- Söderhäll, Bengt, 1951-
(författare)
-
Dubbelt upp av Pancrazis sinnliga prosa : Ny bok
- 2017
-
Ingår i: Arbetarbladet. - Gävle. - 1103-9027. ; 28 november
-
Recension (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Två korta romaner skrivna av den franska författaren Jean-Noël Pancrazi tar andan ur Bengt Söderhäll. Han har läst "Madame Arnoul" och "Berget".För alls inte länge sedan, visste jag inte att den lilla staden Batna ligger i Algeriet. Inte heller att staden Batna fanns och att det i staden fanns en bedragen Madame Arnoul så full av förmåga att omvandla sitt svårmod till omsorg om ett barn vars hem är fullt av gräl mellan de båda som borde ha haft barnets bästa inför ögonen.Inte heller visste jag att ett barn hade turen att överleva den där dagen då de andra barnen blev bjudna att följa med på lastbilsflaket upp i bergen.Vad jag däremot vet, är att såväl du som jag skulle han kunnat vara barnet i de båda berättelserna, berättelser om ett annat barn än det barn som var jag. Ingen av oss valde plats. Tillfälligheterna och turen är som de är och valen inte alltid möjliga, allra minst i tider av stor oro.De båda romanerna är ”Madame Arnoul” och ”Berget”, i elegant grafisk form av Leif Thollander (1931- 2015) och utsökt översatta av Pia Samuelsson. Jean-Noël Pancrazi sinnliga prosa tar läsaren med sig in i barnets erfarenhet, där Madame Arnoul finner berättaren som barn värd all omtanke och barnet svarar med tillit i kvadrat. I ”Berget” är tilliten till de vuxna bortblåst. De båda korta romanerna är väl lämpade för långsam och eftertänksam läsning och samtal.Det är som sagt i Algeriet, författaren född 1949 och berättelserna handlar om de sista åren av kriget före självständigheten sommaren 1962. De vuxnas verksamhet och oro tränger så sakteliga in i barnets medvetande och snart nog står det klart att inget består, inget blir som det var, inget kan fortsätta att uppstå ur leken. Lekkamraterna är borta. Finns inte mer. Men Madame Arnoul kommer tillbaka, ett kort tag.Pancrazis förmåga att skriva så att ens eget barn vaknar skänker minnet retningar så att det som en gång var ovisst i eget liv får ord. Den vuxna kan sätta ord på det som barnet inte hade ord för.
|
|
| 4. |
- Söderhäll, Bengt, 1951-
(författare)
-
En Julia för vår tid : Ny bok
- 2013
-
Ingår i: Arbetarbladet. - Gävle. - 1103-9027. ; 1 november, s. Del 2:2-Del 2:3
-
Recension (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Författaren Chimamanda Ngozi Adichie var en av de internationella hedersgästerna vid Stockholms litteraturfestival förra helgen. Bengt Söderhäll har läst hennes nya roman – en fullkomligt uppslukande kärlekshistoria.
|
|
| 5. |
- Söderhäll, Bengt, 1951-
(författare)
-
Gripen av Ostens demoner : sagolikt nödvändig film
- 2016
-
Ingår i: Arbetarbladet. - 1103-9027. ; 15 april
-
Recension (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Om Suzanne Ostens spelfilm "Flickan, mamman och demonerna", premiär 15 april 2016.Bengt Söderhäll skriver om de senaste veckorna mest omsusade film, Suzanne Ostens barnfilm som blev barnförbjuden. Premiär i dag, dock inte i Gävle. Men manusförfattaren är nära oss – han jobbar på Folkteatern.
|
|
| 6. |
- Söderhäll, Bengt, 1951-
(författare)
-
Hemliga dagböcker – struntprat : Böcker
- 2016
-
Ingår i: Arbetarbladet. - Gävle : Mittmedia. ; 30/11
-
Recension (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Bengt Söderhäll funderar över kulturelitens tillrättalagda dagboksskrivande, efter att ha läst Johanna Ekströms och Lars Noréns höstböcker.Ny bok av Johanna Ekström: "Dagbok 1996-2002" (Albert Bonniers förlag). Ny bok av Lars Norén: "En dramatikers dagbok 20132015", (Albert Bonniers förlag).Jo, en smula generad har jag allt varit till och från. Detta att läsa andras dagböcker är ju – förbjudet. Men, somliga dagböcker ges ut av bokförlag, omfattande texter där vi via en känd person kan jämföra såväl vårt privata som det personliga med någon annans.Själv dagboksskrivare sedan halvannan generation, blir jag en smula förvånad över det språkligt tillrättalagda i de båda digra volymerna av Johanna Ekström och Lars Norén. Här finns inga språkliga misstag, inga omedvetna tramsigheter, inga överstrykningar, inga inklistrade biobiljetter, inga anteckningar av någon annan mitt i ordflödet, inga inköpslistor. Två dagböcker som inte är dagböcker utan litterära dagböcker.Johanna Ekström återger sina anteckningar från renskrivandet av dagboksanteckningarna. Anteckningarna om dagboken är skrivna långt senare och i kommentarerna om det egna tidigare livet blir det intressant. Intressant dubbelexponering, där bilderna täcker över och fördjupar, belyser och skuggar.Lars Norén fortsätter som i de tidigare volymerna i serien "En dramatikers dagbok" att blanda vardagens banaliteter med filosofiska grubblerier i ett flöde som nästan dränker läsaren. Tonen är något mildare, känns det, ilskan inte så påtaglig och okvädandet av andra inte så kraftfullt. Eller så är det jag som bedövats.Två dagböcker. Två författare i den absoluta kultureliten. Två dagboksberättelser som säkerligen många litteraturvetare kommer att bearbeta.Två dagböcker som förvisso innehåller ett och annat som sker dagligdags för de flesta av oss, men som känns överlastade med utvikningar som behöver kokas ner.Och, jo, lite för privat för min smak.Men rätt kul samtidigt att låtsas att man låst upp hemliga dagböcker och ostört kan få reda på sånt man inte visste hade hänt.
|
|
| 7. |
- Söderhäll, Bengt, 1951-
(författare)
-
Hennes gastkramande ensamhet : Recension av Nina Bouraouis "Strändernas skönhet" Översättning Maria Björkman Elisabeth Grate Bokförlag
- 2017
-
Ingår i: Arbetarbladet. - Gävle. - 1103-9027. ; 21 juni, s. 27-
-
Recension (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Ja, A blir lämnad. Ensam. Efter åtta år. Hon och Adrian som älskat så. Varandra.Nu. Inte längre. Hon är sårad. Bestört. Förstående. Desperat. Självömkande. Nyfiken på Den Andra. Hon följer Den Andras blogg och tolkar den som en kommentar till sitt eget liv. Sitt eget livs misslyckande. Hon går till doktor Krantz för att förstå sina känslor och vad som sker. Hon går ner i vikt. Medicinerar. Har ett rent helvete. Det fanns inte med i planen att den skulle bli annorlunda än det var. De två tillsammans. Allt hade börjat så intensivt och galet för åtta år sedan och resorna mellan Zürich och Paris och avståndet mellan Paris och Zürich var alls inget problem. Det stegrade deras kärlek.I bakgrunden av berättelsen om A, Adrian och Den Andra en annan katastrof. Attentaten i Paris 2015. Dubbel katastrof. Den allmänna och den egna. Och sättet han meddelar sig på: ”Jag kommer inte på fredag. Jag behöver min frihet.”Nina Bouraouis roman ”Strändernas skönhet” är en gastkramande ensamhetsutflykt ingen är värd att erfara i verkliga livet. Den icke valda ensamheten. Att bli bortvald mitt i de gemensamma stegen. Kärlekens rämnande från den ena, som tvingar den andra att göra om alla sina steg. Att klä av sig sin kärlek. Att riva loss den gemensamma hudförnimmelsen som dröjer kvar bortom det att bli lämnad. Att mista tilliten också till sig själv. Att minnas det förflutna från en annan plats. Den övergivnas. Att klä av sig sin kärlek, den som annars riskerar att göra en stalker av en.Ja, det är om tvåsamhetens söndrande ”Strändernas skönhet” handlar, utsökt översatt av Maria Björkman (det är den tionde romanen av Bouraoui hon översatt och översättartonen är ett väsentligt ackord i tolkande prosa liksom i poesi).När boken väl är läst till slutet kommer annat för mig. Visst, det är om kärlek som går sönder, men också om alla förluster vi är med om, förluster där allt flyttas om och vi tvingas möblera om våra inre rum för att kunna fortsätta. Leva. En väns frånfälle. En lekkamrat som inte låtsas vara hemma när man knackar på. Ett jobb man inte får. En slant som är för liten för att räcka till familjens dröm. Ett språk som tappat smak och riktning.Hur tar hon sig ut ur det hela, A? Hur tar hon sig in i sitt förändrade liv? Jo, tron på kärlekens möjlighet finns kvar och Nina Bouraoui låter A ringa upp Adrian (s 124-7) och säga sitt om kärleken, sanningen och – hoppet. Där citeras inte Pauli första brev till korintierna, men läsaren hör den, den kända och ofta citerade 13:e versen i kapitel 13: ”Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.” (Ur Kärlekens lov, Bibel 2000.)Den tolkning som via romanen ”Strändernas skönhet” dyker upp, handlar om ”men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre” och det utan rangordning. Om vi tror på hoppet kan kärleken åter bli vår.
|
|
| 8. |
- Söderhäll, Bengt, 1951-
(författare)
-
Irriterande intressant av Pentti Saarikoski : Ny bok
- 2017
-
Ingår i: Arbetarbladet. - Gävle. - 1103-9027. ; 12 december, s. 22-
-
Recension (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Tiarniasviten är tre diktsamlingar som har kallats den finska poeten Pentti Saarikoskis litterära testamente. Nu utkomna i en nyöversättning.FAKTA: Böcker av Pentti Saarikoski, "Tiarnia I-III" (I: dansgolvet på berget, II: bjuda upp till dans, III: dunklets danser). Översättning Oskar Rossi (Ersatz förlag)Också ord kan dansa. Så kan en inleda en kommentar efter läsning där en blitt en smula andfådd. Inte av överansträngning. Nej, av växlingarna, ordväxlingarna, vrångvridningar mellan högt och lågt, stort och smått historiens tyngd och blickens lätthet.Penti Saarikoski (1937-83) skrev de tre diktsamlingarna boende på Tjörn (påhittlatiniserat till Tiarnia) under åren 1977-83. Det är länge sedan och alldeles nyss. Oskar Rossi har översatt Saarikoskis finska till en svenska som skakar till och bejakar ett ständigt ifrågasättande poetiskt språk. Det känns nytt, trots att gamle Stalin är med. Men det är också unga Sapfo. Just sådär omkastande är det. Högt och lågt. Färdigt och ofärdigt. Eljest och precist.Och det med intensitet: ”när bergen trädbekläds/är dikten färdig/och som valborgsnattensbrasa tänder vi/eld på vägrenens gula säv”. (Ur ”dansgolvet på berget”, s 63.) En poet med ett aktivt förflutet politiskt arbete på vänsterkanten bosatte sig på en ö, kanske för att hitta världen just där, på ön Tjörn. Jo, han gjorde nog det. Fann världen också där, på ön."Tiarnia I-III" har publicerats i annan språkdräkt tidigare. Författaren och Mia Berner gjorde en tolkning till svenska, ”svenska versioner” av dikterna, under åren då de skrevs. Oskar Rossi har i stället verkligen översatt från finska till svenska.”Som med all översättning går arbetet ut på att hela tiden översätta både bokstav och ande – samtidigt”, skriver Rossi i efterordet och fortsätter: ”Balansen mellan över- och underöversättning – mellan bevarande av det finska idiomet i svenskan och restaureringen av ett så smidigt svenskt uttryck som möjligt – måste erövras i snart sagt varje enskild versrad.”Nog så. Nästan 180 sidor riktigt irriterande intressant poesi som legat och väntat på en översättare alltför länge. Men gott nog när det äntligt blir av.
|
|
| 9. |
- Söderhäll, Bengt, 1951-
(författare)
-
Läses lååångsamt
- 2016
-
Ingår i: Sundsvalls tidning. - Sundsvall : Sundsvalls tidning AB. - 1104-005X. ; 11 maj
-
Recension (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Text om Walter Benjamins"Passagearbetet – Paris, 1800-talets huvudstad"Band I med förord av Sylvain Briens och Band 2Översättning Ulf Peter Hallberg(Atlantis)
|
|
| 10. |
- Söderhäll, Bengt, 1951-
(författare)
-
Och sommaren som är tolkningens tid : Semestern är en tid för tanken. Det menar Bengt Söderhäll och rekommenderar tre böcker av Bengt Kristensson Uggla.
- 2012
-
Ingår i: Gefle Dagblad. - Gävle : Gefle Dagblad. ; :23 juli
-
Recension (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Recension av 1) Homo Capax: Texter av Paul Ricœur om etik och filosofisk antropologiI urval av Bengt Kristensson UgglaDaidalos2) Bengt Kristensson UgglaSlaget om verkligheten – Filosofi, omvärldsanalys, tolkning av Bengt Kristensson UgglaSymposion3) Bengt Kristensson UgglaGränspassager – Bildning i tolkningens tidSantérus FörlagInte en deckare så långt ögat kan se.Fullständigt fri från ond bråd död och mord när några lönearbetsfria dagar inträffar.I stället en försvarlig hög poesi och hela tre böcker som Bengt Kristensson Uggla svarar för, böcker som handlar om hur vi kan tänka och handla och om bildning och tolkning.Det här är uppfordrande böcker som arbetar sig in i de inre rum för självkritik och eftertänksamhet som i vardagen får alltför få besök. Mycket kortfattat följer här några rader om dessa tre böcker om vad det är, kan vara och borde vara att vara mänska bland mänskor och hur vi i en globaliserad tillvara via tolkning och bildningsarbete kanhända kan få till en rätt skaplig tillvaro.
|
|
