| 1. |
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
- Namatovu, Fredinah, PhD, 1980-, et al.
(författare)
-
The perspectives of professionals on providing services to women withdisabilities that experience intimate-partner violence
- 2021
-
Rapport (refereegranskat)abstract
- Aim: The aim of this study was to explore the experiences and perceptions of the service providers on the wayexisting intimate-partner violence (IPV) services are organised to address the needs of people with disabilitiesexposedto IPV.Methods: The researchers conducted in-depth interviews with 17 IPV service providers working in: health care,social work, police, women’s shelters and at the Center against violence. A semi-structured, open-ended interviewwere conducted between March 2020 and December 2020 and transcribed verbatim. A constructivist groundedtheory approach that is based on the principles of symbolic interactionism was used with the purpose ofexplaining how IPV services are organised for people with disabilities in Sweden.Results: In the resulting theoretical framework service providers framed their experience and perceptions ofproviding IPV services to people with disabilities to require coordination and multisectoral collaboration betweendifferent sectors and actors was viewed as ideal for providing adequate services to women with disabilities,however this was not always the actual approach adoptedby all providers. The providers further illustrated thatservice provision for women with disabilities was organised around four overarching themes; pathways; screeningand identification; protection and care; empowerment and independence.Conclusion: This study indicates that providing adequate IPV services to people with disabilities requiremultisectoral collaboration. This approach was considered instrumental for women with disabilities that often facedisability-related challenges that created difficulties in navigating several services on their own.
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
- Högström, Ebba, et al.
(författare)
-
Boende och livsmiljö för personer med psykisk ohälsa : en forskningsrapport om stödinsatser, samarbete över förvaltningsgränser och bostadsförsörjning
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I denna rapport har vi redovisat den första delen av två i det tvärvetenskapliga forskningsprojektet LEX-projektet. Hållbara livsmiljöer för psykiskt funktionshindrade. Att integrera bostadsplanering och välfärdsservice genom nya kollaborativa praktiker. Vår utgångspunkt var att ta reda på mer om vad som kännetecknar stödinsatser riktade till människor med psykisk funktionsnedsättning och hur dessa organiseras, samt undersöka tvärsektoriell samverkan i fråga om planering för bostadsförsörjning och inkluderande livsmiljöer. Vårt material visar att målgruppen för boende- och stödinsatser har förändrats. Personer med funktionsnedsättningar till följd långvarig psykossjukdom utgör fortfarande en central grupp, ofta med behov av insatser med hög servicenivå. Målgruppen för insatserna är dock stadd i förändring och detta har i några kommuner medfört en utveckling mot en mer generell organisation för stödinsatserna utan specialistfunktioner. Boendeinsatser beslutade i enlighet med SoL dominerar men en blandning av förhållningssätt kan ses, från enskilda undantag där LSS tillämpas till en kommun där alla beslut om bostad med särskild service tas enligt LSS. När det gäller verksamhetstyperna för stödinsatser dominerar det traditionella gruppboendet och boendestödet. Vissa menar att gruppboendet som typ kommer på sikt att försvinna, och bland verksamhetsansvariga finns det en samsyn att fältet i stort är på väg mot en inriktning att arbeta i riktning mot ökad självständighet och autonomi för brukarna inom verksamheterna. Hur socialtjänst och samhällsbyggnadsförvaltningar arbetar tillsammans med frågor som berör målgruppen skiljer sig åt mellan kommunerna. Arbetet organiseras ibland i nätverk, ibland handlar det om koordinering, i vissa fall samarbete eller samverkan vilket gör att den gemensamma spelplanen ser tämligen olika ut. I en del kommuner finns det fora för kontinuerligt gemensamt arbete, i andra anses det inte behövas alls. Hur möten mellan de båda förvaltningarna organiseras, på vems initiativ och ansvar hanteras på olika sätt. Det är en komplex bild som träder fram där frågor förs fram i olika instanser och på olika nivåer inom den egna förvaltningen såväl som mellan förvaltningarna. När det gäller det kommunala bostadsförsörjningsansvaret är arbetet med att ta fram bostadsförsörjningsprogrammet en viktig del. Tjänstepersoner från olika förvaltningar engageras på olika sätt i detta arbete, från samordning och koordinering till långsiktiga strategiska samarbeten. Olika typer av roller utvecklas, som initiativtagare, informationsgivare, expert eller språkrör med olika handlingsutrymmen.Socialtjänstens erfarenhetsbaserade kunskap om rådande situation för olika grupper tas inte alltid i bruk. Att frågan är politisk känslig och hellre förs fram som en bred målsättning om ’bostad för alla’ utan tydligare konkretisering framträder i materialet. De kommunala strategierna kring lokalisering av bostäder med särskild service handlar om omvandling av befintliga lokaler, bygga nya boenden i redan uppbyggda bostadsområden samt planering för nya boenden i stadsutvecklingsprocesser. Det övergripande mönstret för lokaliseringen av boenden är i bostadsområden men i utkanten, en kompromiss mellan socialförvaltningens idéer om social inkludering och samhällsbyggnadsförvaltningarnas tankar om integritet. Brukarnas möjligheter att skaffa sig positiva grannkontakter kan dock försvåras av sådana perifera lokaliseringar. Vad en inkluderande, ‘god’, livsmiljö skulle kunna vara för personer med psykisk funktionsnedsättning visar sig vara en ny frågeställning för våra informanter. Flera informanter från socialtjänsten inte tidigare funderat över hur boenden och sysselsättning förhåller sig till varandra geografiskt och på vilket sätt det påverkar upplevelser av livsmiljön. Att frågan om inkluderande livsmiljöer för vår målgrupp skulle kunna ses som en del i den bredare samhällsplaneringen var inte självklart för samhällsplanerarna. Det framkom också att det är svårare för kommunen att ställa krav på de som bygger boenden med särskild service och andra liknande omsorgsboenden än när det gäller kommunhus, bibliotek eller simhallar, något som avspeglas i lokalisering och arkitektonisk kvalitet.
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
- Eklöf, Mats, et al.
(författare)
-
Workplace intervention for improved risk perception and preventive activity among workers : using hand-held vibrating machines: a pilot study
- 2023
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- This article presents a pilot study of a 1-h workplace educational intervention implemented among ten construction workers who were highly exposed to hand–arm vibration. The intervention combined risk communication and normative expert advice intended to reinforce preventive behaviour related to vibration, noise, and biomechanical loads. Data for this study comprised intervention notes and interview data from interventionists, and pre- and post-intervention interview data from participating workers.The results suggested that the intervention was sensitive to disturbances and should be directed only to motivated workers possessing sufficient self-efficacy, and only in circumstances in which exposure may be controlled on the local workplace level and by locally implemented measures. Unless these conditions are present, the studied intervention may fail to influence preventive behaviour, and may instead cause cognitive dissonance and frustration among participants and interventionists.
|
|
| 8. |
- Forsberg, Bertil, professor, 1956-, et al.
(författare)
-
Coronanedstängningens betydelse för luftföroreningshalter, beräknade hälsokonsekvenser och registrerade uttag av astmaläkemedel i Stockholmsområdet
- 2022
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Nedstängningen av samhällen på grund av pandemin våren 2020 skedde tämligen globalt, varför åtföljande förändringar av utsläpp både lokalt och på långt avstånd kan ha påverkat luftkvaliteten i Stockholm. Denna rapport redovisar tre delstudier: en analys av hur föroreningshalterna i Stockholmsområdet påverkades av den inledande nedstängningen av samhället, en hälsokonsekvensberäkning av vilka hälsoeffekter en sådan förändring av halterna antas medföra, samt en epidemiologisk tidsseriestudie av sambanden mellan registrerat dagligt antal utköp av astmamediciner och halter av luftföroreningar under den inledande nedstängningen och före/efter denna period.Vi har i detta projekt använt två metoder, spridningsmodellering med emissionsdata respektive regressionsanalys med mätdata, för att beräkna hur främst kväveoxidhalterna påverkades av minskade emissioner lokalt, samt hur bl.a halterna av kvävedioxid och ozon i staden avvek ifrån förväntade värden efter hänsyn till meteorologins inverkan på halterna.Spridningsberäkningarna visade att halterna av kvävedioxid minskade med 0,7 μg/m3 under mars-juli till följd av minskad lokal trafik. Utifrån sammanvägningar av publicerade epidemiologiska samband skulle detta leda till cirka 2 dödsfall färre i 9 kommuner med totalt drygt 1,5 miljoner invånare, medan besök och inläggningar på sjukhus för andningsorganen förväntas minska med drygt 24 fall genom minskade lokala utsläpp.Den väderjusterade minskningen av totala NO2 halterna var 2,8 μg/m3, vilket skulle förväntas leda till ungefär 97 färre besök och inläggningar på sjukhus för andningsorganen under samma 5 månader. Men eftersom minskade utsläpp av kväveoxider även följdes av en oväntat stor väderjusterad ökning av marknära ozon förväntas för vissa hälsoutfall en nettoökning av antalet fall, exempelvis av patienter med problem i andningsorganen.Eftersom utköp av förskrivna läkemedel inte kräver att man besöker sjukvården, inte ens att man besöker ett apotek, studerades dagligt antal utköp av astmaläkemedel i relation till variationer i luftföroreningshalterna. Trots en inledande hamstringsvåg med efterföljande svacka i utköp under maj och lägre uppmätta halter av kväveoxider (NOx) och partiklar <10 mikrometer (PM10) än normalt, fanns sammantaget även under april-juli 2020 en statistiskt säkerställd effekt av PM10 och NOx på dagligt antal utköp. När relativa riskökningen per 10 μg/m3 jämförs mellan denna nedstängningsperiod och övrig studieperiod kan konstateras att ökningen av utköp per haltökning var högre under april-juli 2020. För hela perioden 2018 - 2021 visade en meta-skattning över 21 kommuner i Stockholms län på 2,6 procent ökning i uttag av lång- och korttidsverkande astmaläkemedel per 10 μg/m3 ökning av PM10 (medelvärde för samma dygn och det föregående).
|
|
| 9. |
- Lundälv, Jörgen, Docent i trafikmedicin, 1966-
(författare)
-
"Piggast kör" : ambulanssjukvårdaren, säkerheten och utryckningarna: erfarenheter om trygghet och risker vid ambulanskörning
- 2022
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Rapporten ”Piggast kör” Ambulanssjukvårdaren, säkerheten och utryckningarna” handlar om erfarenhetsbaserad kunskap hos ett stort antal ambulanssjukvårdare i Sverige. Under perioden februari till mars månad 2022 genomfördes en nationell undersökning om erfarenheter hos ambulanssjukvårdare. En elektronisk Websurvey distribuerades till ambulanssjukvårdare som var organiserade i den fackliga organisationen Kommunal och tillfrågades om skaderisker, utsatthet och betydelsen av förebyggande arbete inom ambulanssjukvården. Totalt 134 ambulanssjukvårdare deltog i enkätundersökningen varav en majoritet av dem som deltog både svarade på frågor och lämnade beskrivningar och sina berättelser. Därmed framträder såväl en statistisk bild över olika förhållanden samtidigt som deras ord i berättelserna beskriver skeenden, situationer, risker men även betydelsen av utveckling och skadeförebyggande arbete. Studien fokuserar endast på generella erfarenheter och kunskaper samt insikter på organisationsnivå. Därav följer att deras individuella situation och konsekvenser ej undersökts.Huvudresultatet av studien visar att det samlat finns en mycket stor erfarenhet av utsatthet, risker och skadehändelser som är förknippade med ambulanssjukvårdarens roll som ambulansförare men även som medåkare. Denna erfarenhetsbaserade kunskap är det mycket viktigt att utgå ifrån i såväl utvecklingsarbete samt vidare forskning. Studien visar på flera viktiga resultat.Undersökningen baseras på fyra frågor: 1) Hur upplever ambulanssjukvårdare att deras behov av grundläggande förarutbildning och vidareutbildning blivit tillgodosedda? 2) Vilka riskfyllda trafikmiljöer och riskfaktorer har ambulanssjukvårdare identifierat som utryckningsförare? 3) I vilken utsträckning upplever ambulanssjukvårdare att de fått erkännande och feedback för avvikelserapporteringar i samband med incidenter och risker vid ambulanskörning och utryckningskörning? 4) Vilka utmaningar ser ambulanssjukvårdare i framtiden för att stärka utryckningsförarens kompetens, förutsättningar till utveckling och trafiksäker ambulanskörning? Samtliga frågor har besvarats i undersökningen och syftet är därmed uppnått i projektet.En majoritet av deltagarna upplevde att de hade fått en god och tillräcklig grundutbildning (förarutbildning) som ambulanssjukvårdare. 104 av 134 deltagarna hade denna uppfattning. Det fanns heller ingen skillnad mellan deltagare som hade kortare eller längre yrkeserfarenhet som ambulansförare i frågan om hur man hade upplevt den grundläggande förarutbildningen. Däremot var uppfattningen helt annorlunda när det handlade om hur de upplevde vidareutbildningen för utryckningsförare. Här var fler missnöjda med vidareutbildningen jämfört med grundutbildningen. 67 av 134 deltagare var inte nöjda med sin vidareutbildning som de såg flera brister i.I studien berättar ambulanssjukvårdarna om de riskfyllda trafikmiljöer som de måste kunna hantera och navigera i under ambulanskörning och utryckningskörning. De fem mest komplicerade trafikmiljöer och omständigheter i förhållande till risk som deltagarna har lämnat i sina berättelser är: stadstrafik (38.1 procent), korsningar (33 procent), landsbygd (11.9 procent), halka (10.4 procent) och mörkerkörning (10.4 procent).25 procent av ambulanssjukvårdarna hade själva varit inblandade i skadehändelser med ambulansen efter att ha genomfört ordinarie körning medan nästan lika många (22 procent) hade erfarenheter av att ha kolliderat under utryckningskörning. Trots skadeerfarenheter och lång yrkesverksamhet som ambulanssjukvårdare var det påfallande många deltagare som aldrig gjorde några avvikelserapporter om risker i samband med ambulanskörning och utryckningskörning till sin arbetsgivare. 71 deltagare svarade att de aldrig lämnade in några avvikelser till sina chefer. Av de som hade lämnat in avvikelserapporter var det en majoritet (53 ambulanssjukvårdare) som inte hade fått någon feedback på avvikelserna från sin arbetsgivare.En övervägande majoritet av deltagarna önskade att det infördes ett nationellt förarbevis för all ambulanspersonal för att få framföra ett ambulansfordon i vägtrafiken. 117 av 134 deltagare hade denna uppfattning.Det finns flera utmaningar inom ambulanssjukvården för att kunna stärka arbetsvillkoren, trafiksäkerheten och patientsäkerheten. Förekomsten av alkohol- och droganvändning hos ambulanspersonal är något som ambulanssjukvårdarna berättar om i sina svar. 24 deltagare berättar att de i dag känner en kollega i sin närhet som har alkohol- och drogmissbruk. Ambulanssjukvårdarna är dock inte positiva till ett införande av alkolås i ambulansfordonen. 82 av 134 deltagare är emot ett sådant införande samtidigt som 43 deltagare i studien är positiva till ett sådant förebyggande arbete för ökad säkerhet.Ambulanssjukvårdare i undersökningen berättar också om en svår situation där de under sina ambulansuppdrag är utsatta för såväl verbala hot och fysiskt våld från patienter, närstående och från okända personer. Dessa händelser inträffar såväl inne i ambulansens vårdutrymme inför eller under transport men även på hämtplats. 16 procent av ambulanssjukvårdarna berättar att de har egen erfarenhet av att ha blivit utsatta för stenkastning under ambulansuppdraget och 38 procent svarade att de hade någon kollega som en eller flera gånger blivit utsatta för stenkastning. 25 procent av ambulanssjukvårdarna hade egna erfarenheter av att låsa in sig i sitt eget ambulansfordon (barrikadering) på grund av rädslor, hot eller riktat våld. 54 procent av dem uppgav att de hade kollegor som hade använt barrikadering som en förebyggande strategi att kunna skydda sig i ambulansfordonet.
|
|
| 10. |
|
|
