SwePub
Sök i SwePub databas

  Utökad sökning

Träfflista för sökning "swepub ;lar1:(umu);srt2:(2000-2004);lar1:(naturvardsverket)"

Sökning: swepub > Umeå universitet > (2000-2004) > Naturvårdsverket

  • Resultat 1-9 av 9
Sortera/gruppera träfflistan
   
NumreringReferensOmslagsbildHitta
1.
  • Forsberg, Bertil, et al. (författare)
  • Luftföroreningshalters relation till fibrinogenhalten i blod
  • 2002
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Som ett specialprojekt om hälsorelaterad miljöövervakning har studerats om hälsoundersökningsdata avseende fibrinogenhalt i blod kan användas som en indikator på luftföroreningspåverkan. Bakgrunden är att det under senare år har publicerats flera studier i vilka samband konstaterats mellan dygnets eller de senaste dygnens luftföroreningshalt (främst partiklar eller avgaskomponenter) och det dygnsvisa antalet dödsfall eller sjukhusinläggningar p g a hjärtsjukdom. Mekanismerna bakom effekterna är inte helt klarlagda, men mycket talar för att en mekanism kan vara kroppens inflammationssvar som inducerar förändringar i blodets koaguleringsbenägenhet. Fibrinogen är en av de viktigaste faktorerna bakom blodets viskositet. Ökad fibrinogenhalt i blodplasma har tidigare konstaterats dels i samband med en luftföroreningsepisod i Tyskland och när hälsoundersökningsdata från London korrelerats till kvävedioxidhalten dygnet innan blodprovet togs. I denna undersökning har vi använt data om fibrinogenhalten (g/l) i blodprover som tagits i den befolkningsbaserade MONICA-undersökningen i Norr- och Västerbotten under januari-april 1990 och 1994, och utifrån undersökningsdatum påfört individerna uppgifter om halten av ozon respektive sot samma och intilliggande dygn. För närmare 3400 personer vars blodprov kunnat sammankopplas med aktuell ozonhalt, konstaterar vi att fibrinogenhalten ökar med stigande ozonvärde. Sambandet är statistiskt säkerställt vid en analys med hänsyn till individfaktorer av betydelse för fibrinogenhalten. En ökning av ozonhalten med 50 μg/m3 (från 10:e till 90:e percentilen) leder till en i genomsnitt 3 % ökad fibrinogenhalt.
  •  
2.
  •  
3.
  • Forsberg, Bertil, et al. (författare)
  • Hälsokonsekvenser av partikulära luftföroreningar i 26 europeiska städer : Svenska resultat från APHEIS 3
  • 2004
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Stockholm och Göteborg ingår som svenska städer bland de 26 europeiska städer som ingår i APHEIS. Beräkningarna inom APHEIS 3 visar att en sänkning av den urbana bakgrundshalten av partiklar med 5 mikrogram per kubikmeter mätt som PM10 (eller 3,5 μg/m3 av dess finare fraktion PM2.5) på sikt bedöms minska antalet dödsfall med ungefär 2 %. Detta innebär per år cirka 80 dödsfall färre i Göteborg och cirka 220 i Stockholm. Mer än ¾ av dessa för tidiga dödsfall sker i hjärt-och lungsjukdomar, medan lungcancer svarar för en liten andel. Drygt ¼ av de tidigarelagda dödsfallen bedöms vara relaterade till partikelhalten under de senaste 40 dygnen, och skulle därför kunna påverkas tämligen omgående om partikelhalten minskades. Ungefär vart 7:e av dessa dödsfall beror av halten samma dag eller dagen innan. Tre fjärdedelar av dödsfallen som är tidigarelagda på grund av luften, tycks dock sammanhänga med längre tids exponering och kan huvudsakligen påverkas först på många års sikt. Luftföroreningarna får naturligtvis olika personers hälsa och livslängd att påverkas mer eller mindre, men de förtida dödsfall i Stockholm och Göteborg som skulle undvikas med 5 μg/m3 lägre långtidshalt av PM10 (eller 3,5 μg/m3 av PM2.5) beräknas motsvara en livslängdsförlust med i genomsnitt cirka 2,5 månader för städernas invånare. En haltminskning av diskuterad storlek kan åstadkommas såväl genom minskade utsläpp i vår omvärld, som genom lokala åtgärder mot främst trafikens avgaser, slitagepartiklar och damm. Storleken på de förväntade hälsovinsterna beror troligtvis även på hur partikelhalten minskas. Det är sannolikt så att en sänkt halt av avgaspartiklar har större betydelse räknat per μg/m3 än en sänkt halt på grund av andra källor. Det finns även andra luftföroreningar i städerna som är av betydelse bl.a. för dödligheten och som inte täcks av dessa beräkningar baserade på den urbana bakgrundshalten av PM10 och PM2.5. Inom APHEIS har även beräknats hur antalet akuta inläggningar på sjukhus skulle minska med sänkta partikelhalter. Dessa beräkningar har klara begränsningar. Här finns kunskap bara om hur antalet vårdfall beror av halterna de senaste två dagarna, vilket troligen leder till en stor underskattning av hur luftföroreningarna totalt påverkar antalet fall. Dessutom har de faktiska analyserna inom APHEIS 3 visat att den genomsnittliga effekt som partikelhalten i konsekvensberäkningarna för alla 26 städer antas ha på inläggningar för andningsorganens sjukdomar är mycket lägre än den verkliga effekt vi nu funnit i Stockholm och Göteborg. Detta är sannolikt inte ett slumpbetingat resultat, utan kan motivera att vi antar starkare effekter per haltökning vid beräkningar för svenska städer. Förklaringen kan finnas i såväl befolkningens känslighet och möjlighet att få vård, som i partiklarnas sammansättning och toxiska egenskaper.
  •  
4.
  • Forsberg, Bertil, et al. (författare)
  • Luftföroreningshalter och akutbesök för astma samt några andra luftvägssjukdomari Stockholm 1998-2002.
  • 2004
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Denna studie har genomförts på uppdrag av Naturvårdsverket för att belysa eventuellakorttidseffekter av luftföroreningar på akutbesök för astma och liknande tillstånd med ökadkänslighet för luftföroreningar. Halternas samband med sjukhusinläggningar för andningsorganenssjukdomar har tidigare studerats inom miljöövervakningen. För att underlättajämförelser har metodiken anpassats till dessa tidigare studier av sjukhusinläggningar, därbetydelsen av halten de två senaste dygnen beräknas. Analyser av denna typ av miljösambandbedöms betydligt mindre känsliga för förändringar i diagnostik mm än övervakning av antaletfall i sig, vilket kan påverkas av en rad olika typer av faktorer utan koppling till miljön.Uppgifter om befolkningens akutbesök för astma, kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL)och akut luftrörskatarr vid 8 sjukhus i Stockholmsområdet dygn för dygn 1998-2002 harhämtats via landstinget. Luftföroreningsdata har hämtats från Stockholm luft- och bulleranalys(SLB) vid miljöförvaltningen i Stockholm. Analyserna har utförts med Poissonregression.I analyserna tas hänsyn till tidstrender, årstidsmönster, influensaperioder,väderförhållanden, pollenhalt, veckodag, helgperioder mm. De studerade luftföroreningarnaär ozon, kvävedioxid och partiklar. Alla luftföroreningsvariabler kan ses som indikatorer påolika typer av luftföroreningar, och har samtidigt beaktats i de slutliga analyserna.Vi fann att antalet akutbesök för KOL ökar med ungefär 3 % och besöken för ospecificeradastma med cirka 2 % per 10μg/m3 ökning av dygnets maximala 8-timmarsmedelvärde avozon. I den tidigare studien av sjukhusinläggningar för andningsorganen sågs en av antaletinläggningar för astma med drygt 4 % per 10μg/m3 ökning av ozonhalten. Denna studie tyderdärmed på att den procentuella ökningen av antalet akutbesök för astma är ungefär hälften såstor jämfört med ökningen av antalet sjukhusinläggningar. Däremot är antalet akutbesök påsjukhus för ospecificerad astma i genomsnitt minst cirka fyra gånger fler per dygn än antaletastmainläggningar, varför antalet ozonrelaterade akutfall vid sjukhusen blir minst dubbelt såmånga som de ozonrelaterade inläggningarna.Något oväntat tycks höjda halten av partiklar mindre än 10 mikrometer (PM10) inte generelltöka antalet akutbesök för studerade diagnoser. För KOL noteras att från de lägsta halterna tillhalter som är drygt 40 % över de genomsnittliga, ungefär inom intervallet 5-23 μg/m3, ökarantalet akutbesök tydligt med stigande halt, varefter risken minskar vid högre halter. Troligenkan detta bero på att sammansättningen och toxiciteten hos partiklarna skiljer sig beroende påderas ursprung, och att flera olika exponerings-responssamband bygger upp det observerade.
  •  
5.
  • Forsberg, Bertil, et al. (författare)
  • Luftföroreningshalter och sjukhusinläggningar för luftvägssjukdomar i Göteborg 1988-1996
  • 2000
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Denna studie har genomförts på uppdrag av Naturvårdsverket för att belysa luftföroreningars eventuella akuta effekter på luftvägssjuka personer i Göteborgsområdet. För att underlätta internationella jämförelser har metodiken anpassats till ett pågående europeiskt projekt. Uppgifter om sjukhusinläggningar för luftvägsdiagnoser dygn för dygn 1988-1996 har hämtats från Patientregistret, luftföroreningsdata från Göteborgs miljöförvaltning och IVL samt meteorologiska data från SMHI. I studien har analyserats luftföroreningarnas betydelse för samtliga luftvägsinläggningar (i genomsnitt 6,6 per dygn), luftvägsinläggningar bland äldre (65 år och däröver) samt inläggningar för astma och kronisk obstruktiv luftvägssjukdom (KOL) bland äldre. I analyserna tas hänsyn till tidstrender, årstidsmönster, influensaperioder, väderförhållanden, veckodag, helgperioder mm. De studerade luftföroreningarna är ozon, kvävedioxid och tre olika mått på partiklar. Alla luftföroreningsvariabler kan ses som indikatorer på olika typer av luftföroreningar. För astma- och KOL-inläggningar är halten av fotokemiskt bildad ozon en signifikant (p<0,05) riskfaktor oavsett vilket partikelmått som används i modellen, och avgasindikatorn kvävedioxid har signifikant betydelse utom med sulfat som partikelmått, då effekten dock nästan är signifikant. För samtliga luftvägsinläggningar bland personer 65 år och äldre är partikelhalten en signifikant riskfaktor oavsett vilket partikelmått som används. Resultaten talar för att flera typer av luftföroreningar, såväl storskaliga som sulfat och ozon liksom lokalt genererade bilavgaser, har viss betydelse för luftvägsinläggningarna. Det totala antalet luftvägsinläggningar ökar enligt undersökningen med 3,7 % vid en haltökning från 25%- till 75%-ilen (percentilen) såväl för sulfatpartiklar som ”inandningsbara partiklar” (PM10), vilket för PM10 motsvarar 10 μg/m3 ökad halt. De akuta effekterna per μg/m3 ökad halt är i denna studie genomgående starkare än vad som vanligtvis rapporterats i tidigare studier från främst nordamerikanska städer, vilket talar för att det är viktigt med ytterligare undersökningar som beskriver svenska förhållanden.
  •  
6.
  • Forsberg, Bertil, et al. (författare)
  • Luftföroreningshalter och sjukhusinläggningar för luftvägssjukdomar i Stockholm, Göteborg, Malmö och Helsingborg 1997-1999. : projektrapport till Naturvårdsverket
  • 2003
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Denna studie har genomförts på uppdrag av Naturvårdsverket för att belysa eventuella akutaeffekter av luftföroreningar på antalet inläggningar för sjukdomar i andningsorganen. Studienomfattar befolkningen i fyra områden: StorStockholm, Göteborg/Mölndal, Malmö/Burlövsamt Helsingborg. För att underlätta internationella jämförelser har metodiken anpassats tilldet pågående europeiska projektet APHEA2, där betydelsen av halten de två senaste dygnenberäknas. Uppgifter om sjukhusinläggningar för luftvägsdiagnoser dygn för dygn 1997-1999har hämtats från Patientregistret, luftföroreningsdata från kommunernas miljöförvaltningaroch meteorologiska data från SMHI. I studien har analyserats luftföroreningarnas effekter påantalet inläggningar för andningsorganen totalt i alla åldrar samt på inläggningar för astmaoavsett ålder. I analyserna tas hänsyn till tidstrender, årstidsmönster, influensaperioder,väderförhållanden, veckodag, helgperioder mm. De studerade luftföroreningarna är ozon,kvävedioxid och partiklar. Alla luftföroreningsvariabler kan ses som indikatorer på olika typerav luftföroreningar, och har samtidigt beaktats i analyserna..För både samtliga inläggningar och för astmainläggningar är halten av ozon sammantaget förstäderna en signifikant riskfaktor. En ökning av ozonhalten med 10mg/m3 medför nästan 2 %fler inläggningar för andningsorganen totalt och drygt 4 % fler inläggningar för astma. Dessaeffekter är internationellt sett starka. Ökad halt av partiklar (PM10) leder i dessa städer till enökning av antalet inlagda för andningsorganen, vilken dock inte är statistiskt säkerställd.Kvävedioxidhalten har en nära signifikant effekt på antalet inläggningar för astma i Göteborg.Sammantaget tyder resultaten på att begränsningen till tre år av data för flertalet av städernakräver mycket kraftiga effekter för att dessa skall bli statistiskt säkerställda.
  •  
7.
  • Johansson, Magnus, et al. (författare)
  • Screening av antibiotika i avloppsvatten, slam och fisk under 2002/2003
  • 2003
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Tretton olika antibiotika har undersökts i en screeningstudie i Sverige under 2002/2003. Avloppsvatten, slam och fiskprover har ingått i denna studie. Provtagningar har genomförts vid två tillfällen och fem reningsverk av olika karaktärer. Kemiska analysmetoder har utvecklats och validerats för samtliga dessa matriser. För första gången har intern standard metoden (struktur analoger) utnyttjats fullt ut för bestämningar av antibiotika i miljöprover. Resultaten visar att penicilliner och cefalosporiner har korta halveringstider. Enstaka substanser av dessa grupper har detekterats i 50 % av alla avloppsvattenprover och då endast i undantagsfall i utgående vatten. Fluorokinoloner, trimetoprim och doxycyklin har detekterats i samtliga avloppsvattenprover (20 av 20). I slam förekommer främst fluorokinoloner och doxycyklin. Fluorokinolonerna förekommer i relativt höga halter (summa fluorokinoloner ~6.5 mg kg-1 TS). Detta kan utgöra en risk om detta material sprids ut i miljön men mer kunskap krävs om dessa substansers mobilitet och toxicitet för att göra denna bedömning.
  •  
8.
  • Modig, Lars, et al. (författare)
  • Cancerframkallande ämnen i tätortsluft : Exponering och halter i Umeå 2001
  • 2002
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Exponeringen för ett antal cancerframkallande ämnen undersöktes i ett slumpmässigt urval av allmänbefolkningen i Umeå, 2001. Den huvudsakliga studien genomfördes från slutet av september till mitten av oktober som personburna 7-dygns mätningar på totalt 60 personer, medan några av mätningarna genomfördes i januari 2002. Parallellt med de personburna mätningarna genomfördes även mätningar vid två stationära platser i Umeå, bibliotekstaket och E4:an. Mätningarna omfattade bensen, 1,3-butadien, formaldehyd, acetaldehyd, PAH (polyaromatiska kolväten) samt kvävedioxid (NO2). Mätningarna genomfördes med passiva provtagare med undantag för PAH där provtagningen genomfördes med hjälp av en pump. Resultatet från de personburna provtagningarna av bensen gav medianvärdet 1,5 μg/m3, vilket kan jämföras med resultatet från fjolårets studie i Göteborg (1μg/m3) och den av Institutet för miljömedicin (IMM) föreslagna lågrisknivån 1,3μg/m3. Exponeringen för bensen var signifikant associerad till tiden som deltagarna vistats inomhus, utomhus på arbetsplatsen, i rum med rökning samt om de var rökare. Det var marginell skillnad mellan medianhalten uppmätt vid E4:an och den personburna halten (1,6 μg/m3 och 1,5 μg/m3) medan halten på bibliotekstaket låg lägre (1,0 μg/m3). Medianvärdet för butadien var 0,4 μg/m3, vilket är samma som halten uppmätt vid E4:an men högre jämfört med halten på bibliotekstaket (0,12 μg/m3). Det var signifikant skillnad mellan rökare och icke-rökare (p=0,007), och tid som tillbringats i rum med rökning var signifikant förknippat med ökad exponering för butadien. Mätningar genomfördes för både formaldehyd och acetaldehyd, dock redovisas enbart resultaten för formaldehyd på grund av problem med provtagningen av acetaldehyd. Bland mätningarna som genomfördes personburet var medianhalten formaldehyd 15 μg/m3 vilket kan jämföras med resultaten från samma studie i Göteborg förra året (19 μg/m3). Resultatet ligger inom det intervall som angivit som lågrisknivå (IMM, 12-60 μg/m3). Halterna som uppmättes vid E4:an och Biblioteket var nästintill lika (3,5 μg/m3 och 3,0 μg/m3), dock var de betydligt lägre jämfört med den halt som uppmättes personburet. Bostadstyp (villa alt lägenhet), framstod som den enda variabeln som var signifikant associerad till den personburna halten formaldehyd. PAH-mätningarna genomfördes stationärt hemma hos 10 deltagare ur befolkningsurvalet, samt personburet och stationärt på 10 personer i anknytning till forskargruppen. Mediankoncentrationen av bens(a)pyren, mätt personburet, var 0,08 ng/m3 vilket är i nivå med resultaten från Göteborg. Halterna hemma hos personerna från befolkningsurvalet samt de med anknytning till kliniken var 0,17 respektive 0,07 ng/m3. De stationära utomhusmätningarna visade att halten vid E4:an var betydligt högre jämfört med halten på Bibliotekstaket (0,3 respektive 0,1 ng/m3). Kvävedioxid (NO2) mättes som ett lokalt tillägg i syfte att undersöka samband mellan NO2, som trafikindikator, och övriga ämnen. Median halten för mätningarna som gjordes personburet var 8 μg/m3 medan resultaten från de stationära mätningarna var betydligt högre. NO2 uppvisade ingen signifikant korrelation till övriga ämnen mätta personburet. Vidare sågs inga samband till vistelse i specifika miljöer.
  •  
9.
  • Modig, Lars, et al. (författare)
  • Cancerframkallande ämnentätortsluft - Umeå 2001
  • 2002
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Exponeringen för ett antal cancerframkallande ämnen undersöktes i ett slumpmässigturval av allmänbefolkningen i Umeå, 2001. Den huvudsakliga studien genomfördesfrån slutet av september till mitten av oktober som personburna 7-dygns mätningar påtotalt 60 personer, medan några av mätningarna genomfördes i januari 2002. Parallelltmed de personburna mätningarna genomfördes även mätningar vid två stationäraplatser i Umeå, bibliotekstaket och E4:an. Mätningarna omfattade bensen, 1,3-butadien, formaldehyd, acetaldehyd, PAH (polyaromatiska kolväten) samtkvävedioxid (NO2). Mätningarna genomfördes med passiva provtagare med undantagför PAH där provtagningen genomfördes med hjälp av en pump.Resultatet från de personburna provtagningarna av bensen gav medianvärdet1,5 μg/m3, vilket kan jämföras med resultatet från fjolårets studie i Göteborg (1μg/m3)och den av Institutet för miljömedicin (IMM) föreslagna lågrisknivån 1,3μg/m3.Exponeringen för bensen var signifikant associerad till tiden som deltagarna vistatsinomhus, utomhus på arbetsplatsen, i rum med rökning samt om de var rökare. Detvar marginell skillnad mellan medianhalten uppmätt vid E4:an och den personburnahalten (1,6 μg/m3 och 1,5 μg/m3) medan halten på bibliotekstaket låg lägre (1,0μg/m3).Medianvärdet för butadien var 0,4 μg/m3, vilket är samma som halten uppmätt vidE4:an men högre jämfört med halten på bibliotekstaket (0,12 μg/m3). Det varsignifikant skillnad mellan rökare och icke-rökare (p=0,007), och tid som tillbringats irum med rökning var signifikant förknippat med ökad exponering för butadien.Mätningar genomfördes för både formaldehyd och acetaldehyd, dock redovisas enbartresultaten för formaldehyd på grund av problem med provtagningen av acetaldehyd.Bland mätningarna som genomfördes personburet var medianhalten formaldehyd15 μg/m3 vilket kan jämföras med resultaten från samma studie i Göteborg förra året(19 μg/m3). Resultatet ligger inom det intervall som angivit som lågrisknivå (IMM,12-60 μg/m3). Halterna som uppmättes vid E4:an och Biblioteket var nästintill lika(3,5 μg/m3 och 3,0 μg/m3), dock var de betydligt lägre jämfört med den halt somuppmättes personburet. Bostadstyp (villa alt lägenhet), framstod som den endavariabeln som var signifikant associerad till den personburna halten formaldehyd.PAH-mätningarna genomfördes stationärt hemma hos 10 deltagare urbefolkningsurvalet, samt personburet och stationärt på 10 personer i anknytning tillforskargruppen. Mediankoncentrationen av bens(a)pyren, mätt personburet, var 0,08ng/m3 vilket är i nivå med resultaten från Göteborg. Halterna hemma hos personernafrån befolkningsurvalet samt de med anknytning till kliniken var 0,17 respektive 0,07ng/m3. De stationära utomhusmätningarna visade att halten vid E4:an var betydligthögre jämfört med halten på Bibliotekstaket (0,3 respektive 0,1 ng/m3).Kvävedioxid (NO2) mättes som ett lokalt tillägg i syfte att undersöka samband mellanNO2, som trafikindikator, och övriga ämnen. Median halten för mätningarna somgjordes personburet var 8 μg/m3 medan resultaten från de stationära mätningarna varbetydligt högre. NO2 uppvisade ingen signifikant korrelation till övriga ämnen mättapersonburet. Vidare sågs inga samband till vistelse i specifika miljöer.
  •  
Skapa referenser, mejla, bekava och länka
  • Resultat 1-9 av 9

Kungliga biblioteket hanterar dina personuppgifter i enlighet med EU:s dataskyddsförordning (2018), GDPR. Läs mer om hur det funkar här.
Så här hanterar KB dina uppgifter vid användning av denna tjänst.

 
pil uppåt Stäng

Kopiera och spara länken för att återkomma till aktuell vy