1. |
- Hellström Reimer, Maria
(author)
-
I väntan på berättarrösten - Öresunds Filmkommissions ”platsdatabas” och det urbana landskapets manuskriptur
- 2008
-
In: Nordisk arkitekturforskning. - : Nordisk förening för arkitekturforskning. - 1102-5824. ; 20:2, s. 7-19
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Idag är det svårare än någonsin att frikoppla landskapet från det som kommit att kallas ”den globala bild- och teckenekonomin” (Lash och Urry, 1994); det världsomspännande ’mass-medierandet’ – förmedlandet av kulturella uttryck och utbytet av information. Ändå görs i daglig planeringspraxis ganska stora ansträngningar att med hjälp av landskapsbegreppet utveckla en immunitet mot dessa förändringar. I många policy- eller plandokument ses ’landskapet’ antingen som en överblickbar vy, ofta kopplat till ett bio-morfologiskt och/eller kulturhistoriskt skyddsvärde, eller som en regional intressesfär av agrikulturella, industriella eller rekreativa praktiker och bruksvärden. Oavsett vilket framstår det emellertid allt som oftast märkligt oberoende av en samtida medie-produktion. I det allmänna medvetandet däremot, är ’landskapet’ sedan länge också en mass-medierad företeelse. Även om det fortfarande ses som en allmän beteckning för ett geografiskt avgränsat ’natur-sceneri’ eller en ’hembygd’ (eventuellt uppdaterat till ’biotop’ respektive ’geografisk identitet’), uppfattas det lika ofta ur ett vidare kommunikations-, resande- eller flyktingperspektiv, vilket gör det på en gång både mera subjektivt och mera geo-politiskt laddat. Om land-skapet, som visuell auktoritet betraktat, tidigare har fungerat som en regional reglering av rumsliga spänningsförhållande, så är dess funktion i en globaliserad värld kanske snarare av-reglerande: Som -skap betraktat genererar det främst vad den amerikanske kulturantropologen Arjun Appadurai en ”imaginär ordning” (Appadurai, 1996), som på många sätt kreativt de-territorialiserar eller löser upp tidigare rumsliga föreställningar.
|
|
2. |
- Hellström Reimer, Maria
(author)
-
Recension: Forankring i forandring :Christiania og bevaring som ressource i byomdannelse.
- 2008
-
In: Nordisk arkitekturforskning. - : Nordisk förening för arkitekturforskning. - 1102-5824. ; :2, s. 115-120
-
Review (other academic/artistic)abstract
- Frågan om historisk förankring har blivit allt viktigare inom såväl arkitektur och landskaps- arkitektur som planering. Men att förankra en rumslig intervention bakåt i tiden, att motivera en förändring som historiskt relevant och där- för kvalitativt oklanderlig, är inte oproblema- tiskt. Ofta är en förankring förknippad med ett territoriellt hävdande av ett ursprung, en geo- grafisk ”vagga”, vars fortsatta existens anses nödvändig för utvecklandet av en etnisk eller nationell identitet. Ursprungsmiljöer, hembyg- der och historiska minnesmärken upplevs av många som hotade och måste återerövras, försvaras, skyddas. Som en rumslig problema- tik är ’förankringsrätten’ – möjligheten att inte bara historiskt knyta an till en plats utan också att kontrollera dess fortsatta betydelse – därför en av huvudorsakerna till territoriella konflik- ter, ett tecken på vad den amerikanske kultur- antropologen Arjun Appadurai kallat för en ”terminal crisis”:1 Det förflutna, som en svun- nen varaktighet, är idag inskrivet i en vidare berättelse av upplösning, hot och förlust, något som i sig tydligt markerar att det förlorat sin självklara entydighet.
|
|