| 1. |
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
- Hartvigsson, Thomas, 1985
(författare)
-
Barns deltagande och föräldrars ansvar
- 2014
-
Ingår i: SKL:s nätverksträff för att stärka barnets rättigheter. Stockholm 2014-11-13.
-
Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 4. |
- Hartvigsson, Thomas, 1985
(författare)
-
Between Punishment and Care: Autonomous Offenders Who Commit Crimes Under the Influence of Mental Disorder
- 2023
-
Ingår i: Criminal Law and Philosophy. - : Springer Science and Business Media LLC. - 1871-9791 .- 1871-9805. ; 17:1, s. 111 - 134
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The aim of this paper is to present a solution to a problem that arises from the fact that people who commit crimes under the influence of serious mental disorders may still have a capacity to refuse treatment. Several ethicists have argued that the present legislation concerning involuntary treatment of people with mental disorder is discriminatory and should change to the effect that psychiatric patients can refuse care on the same grounds as patients in somatic care. However, people with mental disorders who have committed crimes and been exempted from criminal responsibility would then fall outside the scope of criminal justice as well as that of the psychiatric institutions if they were to refuse care. In this paper, I present and develop a solution to how society should deal with this group of people, called Advance criminal responsibility. The basic idea being that if a person with a potentially responsibility exempting psychiatric condition refuses care, that person is responsible for any future criminal acts which are due to the mental disorder.
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
- Hartvigsson, Thomas, 1985, et al.
(författare)
-
Error trawling and fringe decision competence: Ethical hazards in monitoring and addressing patient decision capacity in clinical practice
- 2018
-
Ingår i: Clinical Ethics. - : SAGE Publications. - 1477-7509 .- 1758-101X. ; 13:3, s. 126-136
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- This article addresses how health professionals should monitor and safeguard their patients’ ability to participate in making clinical decisions and making subsequent decisions regarding the implementation of their treatment plan. Patient participation in clinical decision-making is essential, e.g. in self-care, where patients are responsible for most ongoing care. We argue that one common, fact-oriented patient education strategy may in practice easily tend to take a destructive form that we call error trawling. Illustrating with empirical findings from a video study of consultations between clinicians and adolescent patients with diabetes, we argue on independent grounds that this strategy not only risks to overlook significant weaknesses in patient decision competence, but also to undermine patient capacity for decision-making and implementing care. In effect, this strategy for clinically monitoring and addressing the problem of fragile decision-making capacity brings hazards in need of address. We close by suggesting complementary and alternative strategies, and comment on how these may call for broadened competency among clinical health professionals.
|
|
| 7. |
- Hartvigsson, Thomas, 1985, et al.
(författare)
-
Etiska aspekter
- 2023
-
Ingår i: Psykosociala insatser för att förebygga och minska gängkriminalitet bland barn och unga vuxna. SBU Utvärderar 369.. - Stockholm : Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU). - 9789198755466 ; , s. 60-66
-
Bokkapitel (refereegranskat)abstract
- Huvudbudskap Forskning visar att det finns insatser som involverar socialtjänst eller motsvarande som kan minska skjutvapenvåld, medlemskap i gäng och fortsatt kriminalitet bland unga personer. Slutsatser Efter att ha gått igenom den samlade vetenskapliga litteraturen har SBU dragit följande slutsatser: Färdighetsträning i skolan för elever på mellanstadiet (t.ex. konfliktlösning) kan förebygga medlemskap i gäng och bärande av vapen. Insatser av typen fokuserad avskräckning1 bland gängkriminella minskar skjutvapenvåld med en fjärdedel, över en tid av i genomsnitt cirka tre år. Psykosociala insatser till gängkriminella under frivård (t.ex. missbruksbehandling, stöd att söka arbete) kan minska fortsatt kriminalitet med knappt hälften upp till ett år efter avslutad insats. Insatser mot öppna drogmarknader i form av fokuserad avskräckning kan minska narkotikabrottslighet med cirka en tredjedel, över en tid av i genomsnitt ett och ett halvt år. Insatser med osäker effektivitet eller osäkra risker i form av stigmatisering och urholkat förtroende för viktiga samhällsfunktioner behöver utvärderas. 1. För att minska våld riktar samhället sina resurser mot de mest våldsdrivande individerna och de gäng de tillhör. De informeras om att våldet måste upphöra, vilka konsekvenser fortsatt våld kommer att ge samt erbjuder stöd till de som vill lämna det kriminella livet. Hur kan de viktigaste resultaten förstås? Nästan alla studier är genomförda i USA. Det kan påverka resultatens relevans i Sverige. Det enda säkra sättet att avgöra om insatserna fungerar även här är genom att låta införa och utvärdera insatserna i Sverige. I rapporten redovisas tre typer av insatser för att motverka gängrelaterad kriminalitet. Universella insatser ges brett till många personer, till exempel till alla elever vid en skola. Selektiva insatser erbjuds personer med en förhöjd risk för gängrelaterad kriminalitet. Indikerade insatser är inriktade mot gängkriminella personer. Det kan handla om kriminalvård, insatser mot öppna drogmarknader, och fokuserad avskräckning. Insatserna kan vara frivilliga eller ske med tvång. Resultaten tyder på att de indikerade insatserna är lika i flera avseenden. Framför allt förekommer samverkan mellan organisationer. Totalt förekommer tio olika delar, så kallade komponenter, som i varierande omfattning utgör de indikerade insatserna. Den vanligaste komponenten är psykosocialt stöd från socialtjänst, som förekom i alla utom en insats. Andra vanliga komponenter är tydliga förväntningar på gängmedlemmar och tydliga sanktioner. Underlaget är för litet för mer riktade analyser om några komponenter är viktigare än andra. Vad handlar rapporten om? Det primära syftet är att utvärdera psykosociala insatser som ska motverka barns och ungas medlemskap i gäng, attityder till gäng och gängrelaterad kriminalitet. Insatserna kan ges av socialtjänst eller andra relevanta aktörer (t.ex. kriminalvård, skola, polis, civilsamhälle). Rapporten belyser också etiska aspekter som kan vara aktuella när insatserna används. Det finns insatser där det inte har gått att vetenskapligt bedöma effekterna. Det gäller insatser som enbart ges på fångvårdsanstalt, familjebaserade insatser för antisociala tonåringar, medling, och insatser mot öppna drogmarknader för att minska skjutvapenvåld. Vilka studier ligger till grund för resultaten? Resultatet baseras på 43 studier om psykosociala insatser till barn och unga vuxna under 30 år. Studierna har publicerats mellan år 2001 och april 2023 i vetenskapliga tidskrifter. Endast studier med en jämförelsegrupp i form av standardbehandling har inkluderats.
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
- Hartvigsson, Thomas, 1985
(författare)
-
Explorations of the Relationship Between the right to Make Decisions and Moral Responsibility in Healthcare
- 2020
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- People intuitively think that there is a strong connection between having a right to make decisions and to be morally responsible for those decisions. This thesis explores the relationship between these notions in the context of healthcare. The exploration particularly focuses on what I call fringe decisional agents, e.g. adolescents and people who suffer from mental disorder, who have uncertain decision-making competence and exist at the intersection of different institutions. I argue that even though the two notions are strongly connected they can come apart. First, even though both notions are concerned with the moral status of a person there is a potential conflict between the appropriate responses to a person who has the right to decide and someone who is morally responsible. Second, even if conditions for having the right to decide and being morally responsible are very similar they can come apart. Moral responsibility requires that a person exercises a certain degree of control over their actions, a condition that has no clear equivalent for the right to decide. Furthermore, even though both have cognitive conditions, the condition for having the right to decide is directed towards information regarding oneself, whereas the condition for moral responsibility is primarily directed towards information about other people. Finally, if an agent is the concern of different institutions, these might have different conditions for assigning the relevant status and may furthermore do so at different times.
|
|
| 10. |
|
|
