Clinical and Biological Factors Related to Survival in Patients with Rectal Cancer

• Rectal cancer is a common malignancy within the gastrointestinal tract. Despite the advances in diagnosis and treatment of rectal cancer patients during the last decades, there are still many patients who die from their disease. In order to personalise the therapy and optimise the clinical outcomes, it is important to identify factors that have an impact on survival of rectal cancer patients. Therefore, the overall aim of this thesis was to identify clinical and biological factors that were related to survival in patients with rectal cancer.  Paper I aimed to evaluate the impact of statins on survival in older and younger patients with rectal cancer. The study included 238 older patients (≥70 years) and 227 younger patients (<70 years) from the southeast healthcare region of Sweden. The patients were classified as statin users if they used any type of statins at the time of the cancer diagnosis. In the older group, statin users had better cancer-specific survival, disease-free survival, and overall survival compared with non-users. No such association was present in the younger group.  Paper II aimed to evaluate the impact of computed tomography (CT)-measured body composition on survival in rectal cancer patients. The study included 173 patients from the region Ostergotland of Sweden who underwent a CT colonography at the time of diagnosis. Skeletal muscle index (SMI) and visceral adipose tissue area (VAT) were quantified at the level of the third lumbar vertebral body, using the CT colonography acquired at the time of diagnosis. The patients were divided into a low or high SMI group, and a low or high VAT group. Low SMI was related to worse survival compared to high SMI in all the patients. High VAT was related to better survival in men with low or middle rectal cancer, while high VAT was related to worse survival in women with low or middle rectal cancer. Paper III aimed to evaluate the prognostic value of SPARCL1 expression in patients with rectal cancer with a focus on radiotherapy (RT). The study included 138 patients with rectal cancer who participated in the Swedish Rectal Cancer Trial. Of those, 63 patients underwent both preoperative RT and surgery, while 75 patients had surgery alone. SPARCL1 expression was determined by immunohistochemistry. Strong SPARCL1 expression was related to better overall survival compared to weak SPARCL1 expression in patients with stage III disease who received RT, but not in patients with stage III disease who did not receive RT. Moreover, SPARCL1 expression was increased in primary tumours with RT compared to tumours without RT.  In summary, statin use was related to improved survival in older patients with rectal cancer. CT-measured body composition parameters provided useful information for determining the prognosis of rectal cancer patients. SPARCL1 was identified as a potential prognostic biomarker in rectal cancer patients who received preoperative RT. Conclusively, the results of this thesis indicate that statin drugs, CT-measured body composition and SPARCL1 are factors related to survival in patients with rectal cancer. The evidence may benefit patients by more accurate estimating of their prognosis, personalised treatment and improved clinical outcomes.  

• Varje år diagnostiseras cirka 1 200 män och 800 kvinnor med ändtarmscancer i Sverige. De flesta patienter är över 65 år när diagnosen ställs. Trots utvecklingen av cancerdiagnostik och behandling dör fortfarande en del ändtarmscancerpatienter i sin sjukdom, medan andra får besvärliga biverkningar av given behandling. Detta understryker vikten av att hitta faktorer som har betydelse för överlevnad av patienter med ändtarmscancer och som kan leda till förbättrade behandlingsstrategier. Därför var det övergripande målet med avhandlingen att undersöka kliniskt användbara faktorer som kan påverka överlevnad av patienter med ändtarmscancer.   I delarbete I undersökte vi om statiner, en grupp av blodfettsänkande läkemedel, kunde påverka överlevnad hos äldre och yngre patienter med ändtarmscancer. Vi fann att de äldre patienter som tog statiner när de fick sin cancerdiagnos levde längre jämfört med de äldre som inte tog statiner. Bland de yngre patienterna hittade vi inget samband mellan användning av statiner och överlevnad.      I delarbete II undersökte vi om det finns någon relation mellan kroppssammansättning i form av muskelmassa och fettmängd i magen och överlevnad hos patienter med ändtarmscancer.  Vi beräknade muskelmassan och fettmängden med hjälp av skiktröntgenundersökningen av magen som gjordes när patienterna fick sin cancerdiagnos. Patienter som hade liten muskelmassa hade sämre överlevnad jämfört med patienter med större muskelmassa. Bland män levde de som hade mycket bukfett längre, medan hos kvinnor hade de med mycket bukfett kortare överlevnad.   I delarbete III undersökte vi om ett protein som kallas SPARCL1 påverkade överlevnad hos patienter med ändtarmscancer. Hälften av patienterna fick strålbehandling och opererades, medan den andra hälften opererades utan föregående strålbehandling. Bland patienter som fick strålbehandling visade vi att högt SPARCL1 uttryck i tumörvävnad var kopplat till bättre överlevnad jämfört med lågt SPARCL1 uttryck. I gruppen som inte fick strålbehandling sågs ingen skillnad i överlevnad mellan patienter med högt SPARCL1 uttryck och patienter med lågt SPARCL1 uttryck.  Sammanfattningsvis visade vi att statiner, kroppsammansättning och proteinet SPARCL1 är faktorer kopplade till överlevnad hos patienter med ändtarmscancer. Våra resultat talar för att statiner, som är ett av de mest förskrivna läkemedlen mot hjärt-kärlproblem och inte har några större biverkningar, möjligen kan ges till äldre patienter med ändtarmscancer för att förlänga deras överlevnad. Den skiktröntgen av magen som patienter genomgår under utredning för cancer kan även användas för att beräkna muskelmassa och fettmängd. Dessa kroppsmått ger oss information om patienternas prognos som kan användas i kliniken vid planering av cancerbehandling och uppföljning. Slutligen, skulle proteinet SPARCL1 kunna användas som markör för att förutsäga överlevnad hos ändtarmscancerpatienter som fått strålbehandling innan operation. Vår förhoppning är att dessa tre faktorer ska kunna användas i framtiden för att förbättra överlevnaden hos ändtarmscancerpatienter.     

Ämnesord

MEDICIN OCH HÄLSOVETENSKAP  -- Klinisk medicin -- Cancer och onkologi (hsv//swe)

MEDICAL AND HEALTH SCIENCES  -- Clinical Medicine -- Cancer and Oncology (hsv//eng)

Nyckelord

Age

Radiotherapy

Rectal cancer

Skeletal muscle

SPARCL1

Statins

Survival

Visceral adipose tissue

Publikations- och innehållstyp

vet (ämneskategori)

dok (ämneskategori)