Grävandet efter demokratins rötter : Riksdagen och kungamakten 1611–1866

• The aim of this text is to problematize the role of the Riksdag in Swedish political history, circa 1600–1900, and its contribution to modern phenomena such as democracy and universal suffrage. First, the Riksdag representatives on several occasions strengthened the monarchy at the expense of the Riksdag and exchanged long-term institutional influence for gains regarding particular issues. At other times, they were noticeably passive and unable to restrain the monarchy. The Riksdag’s merits as a bastion for popular representation are questionable, and one might argue that between 1611 and 1809, the Riksdag was in a weak position vis-à-vis the king for 94 years (i.e., for almost half this period). However, this changed between 1809 and 1866, despite several similarities in the political framework, as well as political conditions for another shift to a strong monarchy and a weak or disbanded Riksdag. The last period of the old order of the four estates is thus key if we want to understand why the Riksdag finally achieved a strong position among other Swedish political arenas. This issue not only concerns historians, but also people interested in how and why representative assemblies become equally or more legitimate than authoritarian alternatives. As we live in a period in which democratic institutions and values are being questioned, it is important that we understand how they came to beembraced in the first place

• Syftet med denna text är att problematisera riksdagens roll i svensk politisk historia, ca 1600–1900, och dess bidrag till utvecklingen mot demokrati och allmän rösträtt. För det första stärkte riksdagsrepresentanterna monarkin på riksdagens bekostnad vid flera tillfällen och bytte långsiktigt institutionellt inflytande mot vinster i enskilda sakfrågor. Vid andra tillfällen var de märkbart passiva och oförmögna att förhindra monarkin. Riksdagen utgjorde en tveksam och svag bastion för folkrepresentation och man kan hävda att riksdagen mellan 1611 och 1809 hade en svag ställning gentemot kungen i 94 år, nästan hälften av perioden. Detta förändrades dock mellan 1809 och 1866, trots att det fanns flera likheter i det politiska ramverket, samt politiska förutsättningar för ytterligare ett skifte till en stark monarki och en svag eller upplöst riksdag. Ståndsriksdagens sista 50 år utgör således en nyckelperiod om vi vill förstå varför riksdagen slutligen intog en stark ställning i den svenska politiska kulturen. Denna fråga berör inte bara historiker, utan också människor som är intresserade av hur och varför representativa församlingar blir lika eller mer legitima än auktoritära alternativ. Eftersom vi lever i en period där demokratiska institutioner och värderingar ifrågasätts är det viktigt att förstå hur de kom att omfamnas i första hand.

Ämnesord

HUMANIORA  -- Historia och arkeologi -- Historia (hsv//swe)

HUMANITIES  -- History and Archaeology -- History (hsv//eng)

Nyckelord

Riksdag

peasantry

democratic development

Swedish monarchy

early modern period

nineteenth century

Historia

History

Publikations- och innehållstyp

ref (ämneskategori)

art (ämneskategori)