Förmögenhetsbrott och förmögenhetsrätt : Om straffansvaret i 8 och 10 kap. brottsbalken och dess förhållande till civilrätten

• The property offences, understood in a broad sense, are constructed in a way that pre-sup- poses rules on property, obligations, agency, possession and similar basic concepts of pri- vate law. That raises the question whether the offences simply refer to the private law – and if so in what way – or if the special character of the criminal law implies a different, independent understanding of the various concepts that are mentioned in the different offences.This thesis aims to answer that question with the help of both a specific analysis of some of the most important property offences in Swedish law – such as theft, embezzle- ment and breach of trust – and a general analysis of possible ways of understanding the relationship between private law and criminal law in the field of the property offences. The analysis is supported by a broader reflection on the nature of legal reasoning, espe- cially in the criminal law, and the nullum crimen sine lege principle and what it means to be bound by the words of a statute.The general analysis starts off in the history of the property offences in Swedish law and of the ideas that have influenced Swedish private law during much of the 20th cen- tury. The influence of Scandinavian Legal Realism and Functionalism on the private law means that reasoning in terms of general concepts, which is central to the criminal law, is often seen as unsuitable or even untenable. While this must be acknowledged when the property offences are analysed, it is ultimately a question for the criminal law how to understand its own subject matter.Based on that conclusion and in an interplay with the specific analysis of the various offences, the provisions of the offences are categorised as being either accessory or auton- omous. Most aspects of the position that is attacked or misused – such as ownership or obligation – can be understood as accessory to the private law, in the sense that a private law conclusion is considered a matter of fact in the criminal law. On the other hand, most aspects of what it means to attack or misuse the position – such as stealing or keeping someone else’s property as one’s own – can be seen as autonomous questions, where the private law has few or no answers to provide. The challenge in both cases, which is the theme of the remainder of the thesis, is to determine the closer meaning of the provisions of the property offences.

• I förmögenhetsbrotten möts två centrala delar av rättsordningen: civilrätten och straffrätten. Många av brottstyperna förutsätter att det föreligger en viss förmögenhetsrättslig position som blir angripen eller missbrukad. Det kan röra sig om en främmande besittning som rubbas, annans äganderätt som angrips eller ett uppdragsförhållande som missbrukas. Det väcker frågan huruvida förmögenhetsbrotten enbart hänvisar till förmögenhetsrätten, eller om de snarare förutsätter något slags självständig, straffrättslig bedömning av frågorna. Straffrätten bygger i stor utsträckning på argumentation utifrån begreppskonstruktioner och systematik. Den skandinaviska rättsrealismen och funktionalismen, som båda har utövat ett betydande inflytande på förmögenhetsrätten, innebär däremot en skepsis mot övergripande och enhetlig begreppsargumentation. Dessa delvis olika sätt att angripa rättsliga problem innebär särskilda utmaningar, i synnerhet med beaktande av den straffrättsliga legalitetsprincipen. I avhandlingen undersöks i ett växelspel den allmänna frågan om civilrättens betydelse för straffansvaret på förmögenhetsbrottens område och den specifika frågan hur de centrala förmögenhetsbrotten i 8 och 10 kap. brottsbalken bör förstås. Den förstnämnda frågan diskuteras utifrån en reflektion över straffrättstillämpningens allmänna förutsättningar samt i ljuset av såväl förmögenhetsbrottens historiska framväxt som den moderna förmögenhetsrättens idéhistoria. Utifrån slutsatsen att det är en straffrättslig fråga hur förmögenhetsbrotten bör förstås, kategoriseras rekvisiten i förmögenhetsbrotten som antingen accessoriska eller autonoma i förhållande till förmögenhetsrätten. Som utgångspunkt kan då den förmögenhetsrättsliga position som måste föreligga förstås som en accessorisk fråga, som straffrättsligt utgör ett sakförhållande. Vad det innebär att angripa positionen är däremot en autonom fråga, som förmögenhetsrätten har få eller inga svar på.I undersökningen av de specifika förmögenhetsbrotten ägnas ett betydande utrymme åt frågor om olika former av besittning, innebörden av att det föreligger en främmande rättighet, kriterier för individuell bestämning, objektsidentitet och surrogation, förutsättningarna för att redovisningsskyldighet ska föreligga samt innebörden av att någon intar en ekonomisk förtroendeställning. Avslutningsvis analyseras vad som utgör ett brottsligt angrepp eller missbruk, exempelvis genom tillägnelse, åsidosättande av redovisningsskyldighet eller missbruk av ekonomisk förtroendeställning.

Ämnesord

SAMHÄLLSVETENSKAP  -- Juridik (hsv//swe)

SOCIAL SCIENCES  -- Law (hsv//eng)

Nyckelord

förmögenhetsbrott

legalitetsprincipen

juridisk argumentation

autonomi

accessoritet

autonomi

begrepp

stöld

förskingring

olovligt förfogande

trolöshet mot huvudman

behörighetsmissbruk

besittning

besittningsförändring

tillgrepp

hittegods

olovlighet

samtycke

rättighet

äganderätt

fordringsrätt

individuell bestämning

valrätt

villkorad förpliktelse

objektsidentitet

surrogation

redovisningslagen

redovisningsmedel

besittning för annan

redovisningsskyldighet

vindikation

återgång

fullgörelse

behörighet

uppdrag

ekonomisk förtroendeställning

syssloman

kontopengar

tillägnelse

frånhändande

missbruk

Criminal Law

Straffrätt

Publikations- och innehållstyp

vet (ämneskategori)

dok (ämneskategori)