En oklarhetsregel vid tolkning av strafflag? : Vem kan åläggas näringsförbud i juridiska personer?

• Om en straffrättslig bestämmelse kan tolkas på två olika sätt och den ena tolkningen är mer ingripande än den andra, vilken tolkning bör då väljas? Den lindrigaste? Det är en grundläggande fråga om straffrättslig tolkningslära, som Högsta domstolen hade att ta ställning till i en dom i november 2012, numera refererad som NJA 2012 s. 764. Tilltalad i målet var ordföranden i en ideell förening som hade bedrivit bokföringspliktig näringsverksamhet utan att fullgöra sin bokföringsskyldighet. För detta dömdes ordföranden för grovt bokföringsbrott. Den centrala frågan i målet i Högsta domstolen var om ordföranden även kunde meddelas näringsförbud, vilket var beroende av om en ideell förening är en associationsform vars funktionärer över huvud taget kan åläggas sådant förbud.Majoriteten (Lindskog, Lindeblad och Herre) i HD menade att så inte är fallet, medan två (Calissendorff och Lambertz) ville meddela näringsförbud. Dissensen handlade huvudsakligen om den tolkningsregel som majoriteten uppställde och lade till grund för sin tolkning, och som kommer att ägnas uppmärksamheten i denna kommentar. Sammanfattningsvis kommer att hävdas att majoritetens tolkningsregel inträder på ett omotiverat tidigt stadium i tolkningsprocessen och därför blir alltför långtgående för att kunna tillämpas som den är formulerad.

Ämnesord

SAMHÄLLSVETENSKAP  -- Juridik (hsv//swe)

SOCIAL SCIENCES  -- Law (hsv//eng)

Nyckelord

legalitetsprincipen

oklarhet

lagtolkning

in dubio mitius

lindrighetsprincip

näringsförbud

Criminal Law

Straffrätt

Publikations- och innehållstyp

vet (ämneskategori)

art (ämneskategori)