Die AGB-Kontrolle im Wettbewerbsrecht : Zugleich ein Beitrag zum Verhältnis von UWG und dem Recht der Allgemeinen Geschäftsbedingungen

• I Tyskland regleras allmänna villkor i standardavtal (tyska Allgemeine Geschäftsbedingungen) av avtalsrätten, närmare bestämt §§ 305–310 i tyska civillagen (BGB). Lagen ställer bland annat krav på innehållet i allmänna villkor. Som en del av avtalsrätten har dessa bestämmelser endast effekt på avtalsparterna och påverkar formellt inte tredje part. Tredje parter skulle dock kunna påverkas av allmänna villkor i standardavtal. I praktiken kan detta bli relevant i konkurrenssituationer där standardavtal inte överensstämmer med lagkraven och därmed kan anses vara olagliga. När företag konkurrerar med varandra kan frågan ställas om en konkurrent som inte är part i avtalet kan åberopa rättsmedel mot det företag som använder olagliga avtalsvillkor i sina standardavtal. Användningen av olagliga allmänna villkor kan ge konkurrensfördelar eftersom de rationaliserar avtal och överför risk till avtalsparter utöver vad som är tillåtet enligt lagen. Ett möjligt rättsmedel finns i den tyska marknadsföringslagen, lagen mot otillbörlig konkurrens (UWG), nämligen ett föreläggande om att upphöra med den otillbörliga affärsmetoden.Det har emellertid varit kontroversiellt om det finns en rättsgrund för en talan av konkurrenter. En rättsgrund som ligger nära till hands är den s.k. lagstridighetsprincipen som undersöks närmare i denna avhandling. Det som krävs för att lagstridighetsprincipen ska anses vara uppfylld är ett brott mot en lagbestämmelse som är avsedd att reglera marknadsbeteendet i marknadsaktörers intresse. §§ 307–309 BGB, som gäller innehållet i allmänna villkor, kan vara sådana lagbestämmelser. Vid tiden av författandet av avhandlingen hade den tyska federala högsta domstolen (BGH) ännu inte beslutat i frågan. Denna avhandling försöker därför analysera och bedöma de olika befintliga tillvägagångssätten och utvecklar till och med ett nytt, eget tillvägagångssätt för bedömningen av den föreliggande frågan. Analysen fokuserar på § 4 nr 11 UWG och undersöker om §§ 307 till 309 BGB faktiskt avser att reglera marknadsbeteende i marknadsaktörers intresse. Undersökningen visar att §§ 307 till 309 BGB ger alla konkurrenter lika villkor när det gäller rationalisering av kontrakt och risköverföring i standardavtal. På så sätt kan argumenteras att reglerna även är tänkta att (indirekt) skydda konkurrenter som tredje parter. Denna slutsats illustrerar att marknadsrätten och avtalsrätten, i alla fall i detta sammanhang, har betydande likheter och överlappningar. Av denna anledning analyseras och undersöks i avhandlingen även det allmänna förhållandet mellan dessa två rättsområden närmare.

Ämnesord

SAMHÄLLSVETENSKAP  -- Juridik -- Juridik (hsv//swe)

SOCIAL SCIENCES  -- Law -- Law (hsv//eng)

Publikations- och innehållstyp

vet (ämneskategori)

dok (ämneskategori)