Bonusbarnbarn och bonusförföräldrar : Om omsorgsrelationer mellan generationer i ombildade och valda familjer

• Grandparents play an increasingly significant role as caregivers in their grandchildren's lives, even in welfare states like Sweden (Bordone et al., 2023; Zanasi et al., 2023). Concurrently, the rise in separations and reconstitutions of partnerships, both among parents and grandparents, has led to an increase in step-relationships (Guzzo, 2016; Lowenstein, 2005). Step-grandparenting and step-grandchild relationships arise as a consequence of these family reconfigurations, as well as through personal choices and life circumstances. These relationships may emerge suddenly, become lifelong, fade over time, or end abruptly, with the step-relative being part of one’s family for either a brief or extended period. Despite the common occurrence of step-relationships between step-grandchildren and step-grandparents, there is a lack of knowledge regarding the significance of these relationships in daily life. This dissertation examines how these relationships are constructed and understood, with the overarching aim of deepening our understanding of how caregiving relationships manifest in these families.Based on 35 biographical interviews with 15 step-grandparents (aged 64–83) and 13 step-grandchildren (aged 5–19), I explore how step-grandchildren and step-grandparents articulate the ways in which they engage in caregiving within their step-relationships, describe their positions, and interpret their experiences of being step-grandchildren or step-grandparents.Theoretically, I adopt the perspective that family is something that is actively constructed (Morgan, 1996), particularly through practices like "displaying family" (Finch, 2007). Other significant theoretical tools include the concept of personal life (Smart, 2007), the understanding of caregiving as emotional labour (Mason, 1996), as well as concepts of belonging (Mason, 2018; May, 2013) and recognition (Honneth, 2003).In this dissertation, I address the role that step-relationships play in the context of step-grandparent or step-grandchild relationships from the perspectives of both parties. The narratives of the informants reveal a variety of approaches to navigating step-relationships, including the influence of gendered norms and ideals of caregiving on intergenerational relations. Step-relations provide opportunities for both giving and receiving care, which for some informants is a new and welcomed experience, while for others (particularly older informants), it is perceived as burdensome. The dissertation demonstrates that step-grandparents play an important role in the lives of step-grandchildren through practical and emotional caregiving. The middle generation is attributed with a significant role in shaping the development of the relationship between step-grandparents and step-grandchildren, with some members of the older generation expressing uncertainty about the role they wish to assume towards their step-grandchildren.In contrast, step-grandchildren’s descriptions of their relationships with step-grandparents are marked by greater certainty. They see themselves as important to their step-grandparents by bringing joy and care into their lives. The younger generation also exhibits an awareness of the vulnerability of step-relationships, acknowledging that significant step-relatives may disappear, although these informants are more likely to have lost contact with a biological relative in their lives.

• Förföräldrar, det vill säga far- och morföräldrar, spelar en allt viktigare roll som omsorgspersoner i sina barnbarns liv även i välfärdsstater som Sverige (Bordone et al., 2023; Zanasi et al., 2023). Samtidigt innebär ökande separationer och ombildningar av parrelationer både bland föräldrar och bland förföräldrar att allt fler befinner sig i bonusrelationer (Guzzo, 2016; Lowenstein, 2005). Bonusförföräldraskap och bonusbarnbarnskap uppstår som en konsekvens av par-ombildningar samt utifrån egna val och livsomständigheter. Bonusrelationen kan uppstå plötsligt, bli livslång, tona ut eller upphöra abrupt, och bonuspersonen kan tillhöra ens familj under en kortare eller en längre period. Trots att bonusrelationer mellan bonusbarnbarn och bonusförföräldrar är vanligt förekommande saknas kunskap om dessa relationers betydelse i vardagen och livet. I den här avhandlingen studeras hur dessa relationer görs och förstås med det övergripande syftet att fördjupa vår kunskap om hur omsorgsrelationer tar sig uttryck i dessa familjer. Utifrån 35 biografiska intervjuer med 15 bonusförföräldrar (64–83 år) och 13 bonusbarnbarn (5–19 år) undersöker jag hur bonusbarnbarn och bonusförföräldrar berättar om hur de gör, och inte gör, omsorg i sina bonusrelationer, hur de beskriver sina ställningstaganden och hur de förstår sina erfarenheter av bonusbarnbarnskapet respektive bonusförföräldraskapet. Teoretiskt utgår jag från att familj är något som görs (Morgan, 1996) genom bland annat familjevisande (Finch, 2007). Andra betydelsefulla teoretiska verktyg är personligt liv-teorin (Smart, 2007) och omsorg som emotionellt görande (Mason, 1996) samt förståelsen av tillhörighet (Mason 2018; May 2013) och erkännande (Honneth, 2003). I avhandlingen besvarar jag frågan om vad bonus spelar för roll i bonusförföräldra- eller barnbarnsrelationen utifrån båda dessa aktörers perspektiv. Informanternas berättelser visar på en mängd sätt att förhålla sig till bonusrelationer, bland annat hur könade normer och omsorgsideal påverkar relationen mellan generationerna. Bonusskapet utgör en möjlighet att både ge och få omsorg, vilket för några av informanterna är en ny och välkommen erfarenhet, men något som av andra (äldre) informanter upplevs som belastande. Avhandlingen visar att bonusförföräldrar spelar en viktig roll i bonusbarnbarns liv utifrån praktiskt och emotionellt omsorgsgörande. Mellangenerationen tillskrivs en betydelsebärande roll för hur relationen mellan bonusförföräldern och bonusbarnbarnet utvecklar sig, och några ur den äldre generationen uttrycker osäkerhet om vilken roll de vill inta gentemot sina bonusbarnbarn. Bonusbarnbarnens beskrivning av relationen till bonusförföräldrar utmärks av större självklarhet. Bonusbarnbarnen ser sig som viktiga för sina bonusförföräldrar genom att tillföra glädje och omtänksamhet i deras liv. Den yngre generationen uttrycker också insikt om bonusrelationers sårbarhet, som att viktiga bonuspersoner kan försvinna, även om det i dessa informanters liv är ännu vanligare att ha förlorat kontakt med en biologisk anhörig.

Ämnesord

SAMHÄLLSVETENSKAP  -- Sociologi (hsv//swe)

SOCIAL SCIENCES  -- Sociology (hsv//eng)

Nyckelord

step-relations

step-grandchild

step-grandparent

personal life

recognition

care, childhood perspective, family practices, welfare states

family display

family belonging

recoupling

bonusbarnbarn

bonusförföräldrar

bonusfarmor

bonusmormor

bonusfarfar

bonusmorfar

omsorg mellan generationer

omsorgsgörande

tillhörighet

samhörighet

erkännande

kvalitativ metod

ombildad familj

familjevisande

generationer

bonusskap

bonusgörande

personligt liv teori

Publikations- och innehållstyp

dok (ämneskategori)

vet (ämneskategori)