Ungdomskulturella aktiviteter karakteriseras ofta som i något avseende narcissistiska, inte minst i samband med rockmusik, dans, kroppskultur och gänggemenskap. Detta är ett mycket vanligt tema i aktuell svensk och nordisk ungdomskulturforskning, inte minst i min egen verksamhet. Vissa drag i ungdomskulturen tolkas som narcissistiska, för att de möjliggör och aktualiserar upplevelser av gränslöshet, sammansmältning och självspegling, med rötter i mycket tidig barndom, före språktillägnelsen. Dessa narcissistiska drag förknippas å ena sidan med ungdomsfasens nödvändiga regression till förverbala utvecklingsstadier och upplevelseformer, å andra sidan med senmodea kulturtendenser som resulterat ur förändrade socialisationsvillkor, mediernas och kulturindustrins expansion och en övergripande erosion av traderade normer och identitetsmönster.2 Så kan man på en subjektiv, psykisk nivå söka åtminstone en delförklaring till varför rock, kamratgrupper etc har så stor betydelse för just ungdomar i just vår tid.
Linköpings universitetAdvanced Cultural Studies Institute of Sweden
(creator_code:org_t)
Sammanhörande titlar
Ingår i:Kön och identitet i förändring, Johan Fornäs, Ulf Boëthius och Sabina Cwejman (red)Stockholm : Brutus Östlings Bokförlag Symposion AB, s. 11-92917139009X