Black metal är en extrem sub-genre såväl estetiskt som ideologiskt inom den större genren Heavy metal. Det som kännetecknar Black metal är fokus på förmedling av mänsklighetens mörkaste sidor. Artisterna inom genren förespråkar och företräder satanism och ockultism med en strävan efter att sprida känslor av obehag, rädsla, mörker och ondska. Estetiskt gör de detta genom ett paket av emotiva funktioner där disharmonisk musik samverkar med ett visuellt och berättande uttryck i något som kan betraktas som ett “Gesamtkunstwerk”. Musikaliskt skapas detta ofta genom growl-song i ett lite högre register där ovannämnda teman är centrala i texterna. Gitarr- och bassoundet kännetecknas av mer eller mindre kraftig distorsion och trummorna av högt tempo genom så kallade “blast beats” (väldigt snabbt spel som kan påminna om maskingevär). Harmoniskt komponeras musiken lika ofta horisontellt (polyfont), såsom var brukligt exempelvis under barocken, som vertikalt som i nästan all populärmusik. Ett horisontellt komponerande hjälper till i sökandet efter disharmoni. Det musikaliska uttrycket kan, förutom i texterna, påminna om andra sub-genrer såsom Death metal. Dock hörsammar en initierad lyssnare tydliga skiljelinjer som t.ex att vokalister inom Black metal-genren growlar i högre register och att Black metal-band sällan stämmer ner sina gitarrer.Norden är och har historiskt varit det starkaste fästet för Black metal och tusentals unga människor lär sig om musiken, livet och döden genom att insocialiseras i genren. I denna presentationen tar vi vårt primära utgångspunkt i empiri från fem intervjuer med unga Black metal-musiker som berättar om sitt syn på genren, vilken betydelse den har (haft) i deras liv och hur lärandet och socialiserandet har gått till. Kombinerat med detta har fanziner, tidskrifter inom genren samt böcker och forskning om genren ingått.Lärandet i Black metal är i allt väsentligt icke-institutionellt och följer dels en traditionell garagebandslogik, men även en bildningsliknande självförädlande process enligt deltagarna. Kunskapen är inte formellt beskriven som ett kanon, men kunskapsutvecklingen inom fältet rör sig i en spänning mellan tradition och nyskapande som deltagarna beaktar på olika sätt. Vad som anses vara värdefull kunskap ser därför olika ut. Men är det tyst?Det tysta kunnandet skriks ut i syfte att skrämma livet ur dig...