| 1. |
- Meissner, Ylva, et al.
(författare)
-
Kiselalger i Hallands län 2011 : En undersökning av 14 vattendragslokaler
- 2012
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Kiselalger analyserades på 14 vattendragslokaler i Hallands län år 2011. Statusklassningen av provtagningslokalerna gjordes med hjälp av kiselalgsindexet IPS, Som stöd till detta index har även andelarna näringskrävande (TDI) och föroreningstoleranta (%PT) kiselalger beaktats.Samtliga av de 14 undersökta lokalerna bedömdes ha hög status. Surhetsindexet ACID visar vilken pH-regim vattendraget tillhör och är framtaget framför allt för att bedöma surheten i vattendrag med pH lägre än 7.Sju av lokalerna klassades som nära neutrala (årsmedelvärde för pH mellan 6,5-7,3) år 2011, nämligen N24 Kungsäterån, N20 Stenån, N10 Boarpsbäcken, N11 Lyngabäcken, N17 Kvarnbäcken, N12 Sännan, och N8 Teglabäcken. Av dessa låg N24 Kungsäterån mycket nära gränsen mot alkaliska förhållanden.Måttligt suraförhållanden (årsmedelvärde för pH mellan 5,9-6,5 och/eller pHminimum under 6,4) konstaterades i N21 Skottsjöbäcken, N6 Assman, N13 Slissån och N19 Stampån. Den sistnämnda låg relativt nära gränsen mot sura förhållanden.Surhetsindexet ACID visadesura förhållanden, (årsmedelvärdet för pH bör ligga mellan 5,5-5,9 och/eller att pH-minimum är under 5,6) på tre lokaler i undersökningen, nämligen N7 Vekaåns utflöde, N18 Ryenbäcken och N5 Fylleån. Vekaåns utflöde låg dock relativt nära gränsen mot måttligt sura förhållanden.
|
|
| 2. |
- Abenius, Johan, et al.
(författare)
-
Gaddsteklar och andra insekter i fyra halländska hedområden: Fjärås bräcka, Ringenäs, Tönnersjömålet och Mästocka ljunghed
- 2005
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Gaddsteklar och vissa andra insekter har inventerats inom fyra naturskyddade ljunghedar i Halland med syftet att få bättre kunskaper om hedarnas insektsliv samt att vara ett underlag för den framtida skötseln av västsvenska hedar. Sammantaget har 279 arter insekter artbestämts, varav gaddsteklarna utgör 169 arter. En ny art för landet hittades, rovstekeln Crossocerus exiguus på Fjärås bräcka, och 36 arter är nya för Halland (landskapsfynd), varav hälften gaddsteklar och hälften flugor. Sexton rödlistade insekter påträffades.Resultaten visar att ljunghedarna är en mycket artrik och mångformig naturtyp med ett stort antal sällsynta och rödlistade insekter. Samtidigt är ljunghedarna idag starkt fragmenterade och man kan på goda grunder förutsätta att det finns en så kallad utdöendeskuld för hedarnas arter som innebär att arter och populationer riskerar att försvinna framöver. De viktigaste redskapen för att förhindra detta är storskaliga hedrestaureringar, vilket redan pågår på några håll i Halland, och en reviderad skötsel av vissa hedområden så att de blir mer gynnsamma för gaddsteklar och andra insekter.Variationerna i artinnehåll var stora mellan de fyra hedarna och drygt hälften av gaddsteklarna påträffades bara på en av lokalerna. Fjärås bräcka var den mest artrika heden, men även Tönnersjömålet och Ringenäs har en mycket rik gaddstekelfauna. Däremot var Mästocka ljunghed anmärkningsvärt artfattig, förmodligen på grund av en alltför intensiv och storskalig skötsel som missgynnar gaddsteklar och många andra insekter. För att gynna hedarnas insektsliv bör målbilden för skötseln vara en mosaik med alla successionsstadier alltifrån yngre successionsstadier med blottad grus och sand och nybrända ytor till områden med grov ljung och kråkris samt mer buskiga och trädbevuxna partier.
|
|
| 3. |
- Abenius, Johan, et al.
(författare)
-
Gaddsteklar och andra insekter i halländska sanddynsreservat
- 2004
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Gaddsteklar och vissa andra insekter har inventerats inom sex sanddynsreservat utmed Hallandskusten. Totalt insamlades och artbestämdes 1 418 insekter fördelade på 236 arter, varav 103 arter gaddsteklar. Tio rödlistade arter påträffades och tretton arter har tidigare inte noterats i Halland. Inventeringen ger en översiktlig bild av gaddstekelfaunan i dynreservaten och det finns med all säkerhet betydligt fler rödlistade och andra intressanta arter kvar att upptäcka. Många gaddsteklar och andra insekter knutna till öppna, solexponerade sandmarker hade en guldålder under det gamla bondesamhällets tid före 1800 talets agrara revolution. Numera finns bara några få procent av kusttrakternas öppna sandmarker kvar och de blomsterrika slåtterängarna och ljunghedarna som omgav flygsandfälten har i det närmaste utplånats på stora delar av den halländska kustslätten. Mot den bakgrunden är det lätt att förstå att många växter och djur, bland annat gaddsteklar, knutna till öppna, blomsterrika sandmarker idag är utrotningshotade. Huvudsyftet med inventeringen är att vara ett underlag för den framtida skötseln av dynreservaten. Resultaten visar tydligt att en mer aktiv skötsel är angelägen med kontinuerlig markstörning som skapar sandblottor och hävd genom röjning, bete, slåtter och/eller bränning. Dessutom behövs omfattande restaureringsåtgärder för att återskapa öppna sandmiljöer. Stora arealer täta och närmast ogenomträngliga bergtallskogar inom kustreservaten bör omföras till mer öppna sandmarker till förmån för biologisk mångfald och friluftsliv.
|
|
| 4. |
- Ahlström, Helen
(författare)
-
Kräftförekomster i Hallands län 2002/2003 samt förslag på skyddsområden för bevarande av flodkräfta
- 2003
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Flodkräftan (Astacus astacus) är en rödlistad art som är hotad inom hela sitt naturliga utbredningsområde i Sverige. Det är framförallt kräftpesten som står för det största hotet då den kan slå ut hela flodkräftsbestånd om den når ett vattendrag. Kräftpestsvampen sprids i huvudsak med den amerikanska signalkräftan (Pacifastacus leniusculus) som breder ut sig allt mer över landet.Under 2002 genomfördes ett provfiske i ett urval sjöar där man förväntade sig en flodkräftsförekomst. Dessutom sammanställdes samtliga utsättningstillstånd som tillsammans med provfisket skulle ge en bild över den totala kräftförekomsten i Hallands län. Det visade sig att signalkräftan helt klart dominerar och ökar allt mer i antal på bekostnad av flodkräftan. För att försöka bevara de få flodkräftslokaler som trots allt finns har förlsag till skydssområdetn tagits fram. I Hallands län blev det endast fem stycken och bara i tre av dessa bedöms flodkräftorna ha goda möjligheter att klara sig på lång sikt.
|
|
| 5. |
- Arup, Ulf
(författare)
-
Mark- och stenlevande lavar i naturskyddade områden i Hallands län 2001-2003
- 2006
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- På uppdrag av Länsstyrelsen i Hallands län har lavfloran på mark och sten undersökts i befintliga som blivande reservat, naturvårds- eller Natura 2000-områden. Totalt besöktes 82 olika områden i länet. Dessa varierar kraftigt i arealstorlek och artrikedom. I det artfattigaste området, Årnarp, noterades bara 6 arter och i det artrikaste, Vendelsö, drygt 150 arter. I nästan samtliga områden noterades intressanta arter som antingen är sällsynta, rödlistade eller nya för landskapet. Totalt omfattar artlistan ca 373 arter av lavar, parasymbionter eller parasiter. Av de 373 arterna är 81 nya för landskapet Halland och två är nya för landskapet Småland. Med dessa nya arter har artantalet i landskapet Halland ökat från 695 till 776, en ökning med ca 12 %. Av de 373 arterna är fyra rödlistade och en femte har varit rödlistad under hela inventeringen, men avförts från listan 2005. Ytterligare 120 får anses vara sällsynta, fyra (ev. fem) är nya för landet och slutligen är sex eventuellt nya för vetenskapen.Man kan se en tydlig trend i artantal bland områdena. Artrikast är Kungsbacka och Varberg kommuners stora kustreservat med varierande exponering för ljus, vind, salt och vågor. Där finns 65-150 arter, medan många områden längre söderut hyser upp till ca 70 arter. Artrika miljöer är även kulturlandskapen runt gamla gårdar med 50-70 arter vardera. Så fort stenytor beskuggas av skog eller buskar minskarartantalet. Inlandsområdena hyser således ofta 10-40 arter färre än kustreservaten. Öppna betesmarker med block och klippor är ofta relativt artrika med 30-50 arter. Lavfloran i och vid bäckar och åar är ofta inte så artrik då de hyser starkt specialiserade arter. Sjöstränder är ibland något artrikare, men det beror på hur bred strandremsan med sten är och hur brant klipporna lutar. Artantalet är högre i norra Halland än i södra, men det är inte överraskande eftersom Bohuslän och Västergötlands kusttrakter är mycket artrika. Det är svårt att peka ut speciellt viktiga miljöer då i princip alla besökta miljöer har några ovanliga arter eller åtminstone lokalt sällsynta arter. En rangordning har ändå gjorts där 29 av de 82 inventerade områdena utpekas som mer värdefulla än de andra. Dessutom rangordnas de sinsemellan i tre olika grupper. Vid bedömningen har hänsyn tagits till artrikedom och förekomst av lokalt och regional sällsynta arter samt om de är rödlistade eller ej. De övriga 53 områdena anses dock inte sakna värden utan hyser en eller flera intressanta arter vardera.Det finns flera hot mot lavfloran på sten och mark. För många arter som är ljuskrävande är igenväxning det största hotet. Åtminstone en nationellt hotad art är direkt beroende av bränning av ljunghedar. För arter knutna till lodytor, bergbranter och liknande platser i lövskog med jämn och hög luftfuktighet är avverkning av den omkringliggande skogen ett starkt hot. Ett alltför stort graninslag i lövskogen intill lodytor och bergbranter är dock negativt då det skuggar ut lavfloran. I de äldre kulturmiljöerna finns ofta gamla stenmurar och stenrösen, som har lång kontinuitet. Det är dock inte ovanligt att dessa habitat växer igen och det är viktigt att det röjs runt dem. Bränning skadar dock lavfloran och kan inte rekommenderas. Många arter är knutna till stränder av vattendrag och sjöar. För dessa är stora fluktuationer i vattennivån ett stort hot, även om mindre naturliga vattenståndsvariationer kan vara en förutsättning för att de ska trivas. Liksom för många trädlevande arter är luftföroreningar negativt för mark-och stenlevande arter, men kunskapen därom är begränsad. Gifter och höga näringshalter i vattendrag och sjöar är också ett hot. Däremot är kunskapen nästan obefintlig vad gäller effekterna av föroreningar och övergödning i havet på lavfloran på kustklippor.
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
-
Barmarksinventering av utter (Lutra lutra) i Hallands län 2007
- 2008
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Den här rapporten baseras på de inventeringar av utter som genomförts av Mia Bisther 2007, på uppdrag av Länsstyrelsen i Hallands län. Syftet har varit att dokumentera förekomst av utter samt behovet av utteranpassade faunapassager vid hårt trafikerade vägar, en åtgärd som inte alltid behöver blir speciellt omfattande eller kostsam men som på ett effektivt sätt gynnar arten och dess överlevnad.Inventeringarna har utförts som ett led i arbetet inom åtgärdsprogrammet för bevarande av utter (Lutra lutra). Åtgärdsprogrammet ingår i den storsatsning för hotade växter och djur som Naturvårdsverket genomför i samarbete med länsstyrelserna, med syfte att till år 2015 minska antalet hotade arter med 30 %. Åtgärdsprogram har visat sig vara framgångsrika verktyg för att förbättra situationen för hotade arter. Förhoppningen är att detta material ska ge en fördjupad kunskap om artens status i Halland och utgöra ett viktigt underlag i bevarandearbetet.
|
|
| 8. |
- Bengtsson, Staffan, et al.
(författare)
-
Bevarandeprogram för odlingslandskapet i Hallands län
- 1994
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Länsstyrelsen har sammanstället ett bevarandeprogram för natur- och kulturmiljövårdens bevarandeintressen i odlingslandskapet. Programmet är en sammanställning av befintligt inventeringsunderlag, kompletterat med riktlinjer för odlingslandskapet bevarande. Syftet med programmet är bl.a. att utgöra underlag för följande åtgärder:- Samordning och styrning av samhällets olika former av ekonomisk ersättning till odlingslandskapet- Säkerställande med stöd av naturvårdslagen av de värdefullaste delarna av odlingslandskapet- Fysisk planering på olika nivåer- Information till markägare och allmänhet om odlingslandskapets bevarandevärdenI programmet tecknas odlingslandskapets karaktär i länet samt de styrmedel samhället förfogar över för att uppfylla målen med bevarandet av odlingslandskapet. De odlingslandskap som bedömts ha de högsta bevarandevärdena redovisas separat. 369 områden har kortfattat beskrivits och avgränsats på en översiktlig länskarta. För att särskilja graden av bevarandevärde har områdena delats upp i klasser. Naturvårdens intresseområden har fördelats på tre klasser, kulturmiljövårdens på två klasser. Programmet avslutas med kommunvisa förteckningar över områdena samt sammanställningar där områdena fördelats på kommuner, värdeklasser och markslag.Bevarandeprogrammet ligger till grund för ett kortsiktigt åtgärdsprogram, som preciserar vilka åtgärder som bör initieras och genomföras under de närmaste tre åren.
|
|
| 9. |
- Bengtsson, Staffan
(författare)
-
Biskopstorp: skogstyper, ekologi och skötsel
- 1999
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Biskopstorp utgör ett av Hallands värdefullaste ädellövskogsområden. Växt- och djurlivet är mycket rikt och gammelskogarna av bok och ek hyser många hotade arter. Biskopstorp har under många årtusenden varit bevuxet med ädellövskog. Sannolikt har människan under hela denna tid påverkat skogens sammansättning, under vissa skeden på ett högst avgörande sätt.Av områdets naturskogar är bokskogen den vanligaste skogstypen (17 % av arealen), tätt följd av ekskog (11 %). För bok och ek är markunderlaget svagt och ger upphov till örtfattiga hedboksskogar och hedekskogar av jämförelsevis låg bonitet. Åldersmässigt dominerar den äldre ädellövskogen med ungskog saknas nästan helt. Ett flertal bokbestånd är mycket gamla (mellan 200 och 300 år). En stor del av arealen (ca 40%) består av artfattig granskog, varav huvuddelen är planterad. För att utveckla områdets naturvärden på sikt kommer granskogen att avvecklas och ersättas med lövskog.Rapporten beskriver bl.a. landskapet kring Biskopstorp och dess historia, skogsmarkerna i området samt växt- och djurlivet. Rapporten mynnar även ut i förslag om hur och när den planterade granskogen ska avvecklas.
|
|
| 10. |
- Bengtsson, Staffan, et al.
(författare)
-
Regional förvaltningsplan för rovdjur i Hallands län: Avser perioden 2005-2010. Antagen av Länsstyrelsen 2005-05-24
- 2006
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Riksdagen antog i mars 2001 rovdjurspolitiken (prop. 2000/01:57, bet. 2000/01: MJU9, rskr 2000/01:174). Den omfattar de fyra däggdjursarterna björn, järv, lodjur och varg samt kungsörn. I rovdjurspolitiken anges tydliga mål för hur många rovdjur det minst ska finnas i landet och var de ska få finnas.Länsstyrelserna ansvarar för rovdjursförvaltningen på regional nivå. Man ansvarar bland annat för att regelbundna inventeringar genomförs, för användandet av de tilldelade viltskademedlen, spridning av information samt utbildning och fortbildning av besiktningsmän och fältpersonal.Föreliggande förvaltningsplan för Hallands län ger riktlinjer för de förvaltningsinsatser av olika slag som erfordras och har förankrats i den regionala rovdjursgruppen där företrädare för olika intressen finns representerade. Förvaltningsplanen behandlar i första hand de båda arter, lodjur och kungsörn, som förekommer i reproducerande stammar i länet. Varg och björn som bara påträffas som tillfälliga besökare i länet behandlas mindre utförligt. Järven, det femte stora rovdjuret i den svenska faunan, har på grund av sin nordliga utbredning helt utelämnats. En grov skattning av lostammens storlek i länet 2003-2004 kan med nuvarande begränsade kunskaper anges till 15-30 individer. Antalet kända revirhävdande kungsörnspar i Halland var tre stycken år 2003.
|
|
