| 1. |
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
- Carlhed, Carina
(författare)
-
Alla behöver ju bra habilitering... : Småbarnsföräldrars erfarenheter av stödinsatser från habiliteringen.
- 1998
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Denna studie ingår som en del i ett större forskningsprojekt som bedrivs vid institutionen för Samhälls- och Beteendevetenskap vid Mälardalens högskola. Projektet syftar till att öka kunskapen om familjers samarbete med habiliteringsverksamhet. Projektledare är docent Eva Björck-Åkesson. I denna studie har fokus riktats mot föräldrar till barn med funktionshinder. Syftet har varit att belysa uppfattningarna ur deras eget perspektiv, men ambitionen har också omfattat ett vidare perspektiv, att beskriva föräld-rarnas önskemål om hur de vill bli bemötta och hur de vill att stödet ska utformas. Syftet kan kortfattat beskrivas i följande fråga: Hur uppfattar föräldrar som har små barn med funktionshinder det stöd de får från habiliteringen och hur vill de att stödet ska utformas i framtiden? Studien har en explorativ, hermeneutisk ansats och har sin utgångspunkt i ett föräldraperspektiv. De teoretiska utgångspunkterna är utifrån ett utvecklingsekologiskt synsätt och i empowermentteori. Resultaten har speglats mot tidigare studier inom området avseende familje-/närmiljöorienterat arbetssätt inom habilitering/intervention och inom området “Early Intervention“. Vid genomförandet av studien prövades också möjligheten att kombinera en hermeneutisk ansats med fenomenografisk metod. Denna kombination har visat sig ge en användbar praktisk vägledning i tolknings- och analysarbetet. Studiens resultat visar att det finns en skillnad i hur föräldrarna uppfattar det stöd de får i dag och hur de önskar att stödet skulle ges. Uppfattningar av stöd från habiliteringen beskrivs i kategorier som omfattar organisatoriska faktorer, habiliteringsteamets arbetssätt och möten med enskilda professionella. Resultatet redovisas bl.a. i en tabell som beskriver en önskad och uppfattad situation, även föräldrarnas uppfattningar avseende andra formella/informella system beskrivs. Resultaten visar att intentionerna i bl.a. LSS (Lagen om särskilt stöd och service, SFS 1993:387) inte implementerats, brister i information och samordning av insatser tycks vara två av de bidragande orsakerna. Det finns således en skillnad i lagtext och verklighet. Rättigheter skall följas åt av resurser, vilket inte är fallet för de medverkande föräldrarna. Arbetssättet hos habiliteringen är inte familje/närmiljöorienterat och följaktligen riktas insatser mot barnet i första hand. Insatserna har inte baserats på behov i familjernas vardag i någon större utsträckning, utan föräldrarna har snarare blivit hänvisade till “det som finns“, både när det gäller tillgänglig specialistkompetens och ett fast utbud av aktiviteter. Någon större grad av “em-powerment“ har inte dessa föräldrar fått vara med om och de ser sig inte själva som samarbetspartners i habiliteringsprocessen. I mötet ställs speciella krav enligt föräldrarna, man behöver t.ex. tätare kontakter och en mer aktiv hjälp och önskar mötas av en större lyhördhet och flexibilitet. Brister i kommunikation hos både föräldrar och personal samt ett lågt visat intresse och initiativtagande hos personalen verkat ha varit ett hinder för detta. Resultaten pekar på ett behov av utbildning / fortbildning för både personal och föräldrar i gemensam problem-lösning. Det finns viktiga faktorer hos både personal och föräldrar som bidrar till ett gott samarbete, t.ex. en vilja att arbeta familjeorienterat, attityder, kommunikationsförmåga etc. Betydelsen av goda relationer, ett respektfullt bemötande och noggrann uppföljning är också viktigt för samarbetet. Habiliteringens mål bör vara klart formulerat och filosofin/värderingarna i verksamheten bör överensstämma med verkligheten. Det finns enligt dessa resultat en diskrepans mellan upplevt behov och tillgänglig service. Slutligen presenteras en modell som beskriver graden av empowerment som ett resultat av en ömsesidig påverkansprocess i mötet mellan föräldrar och habiliteringspersonal.
|
|
| 6. |
|
|
