| 1. |
- Alexandersson, Hans
(författare)
-
Bohuskustens häckfågelfauna 2001‒2009 Förekomst, reproduktion och habitat
- 2011
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Under nio år (2001 ‒2009) har Svensk Naturförvaltning AB, på uppdrag av länsstyrelsen, initierat och utfört inventeringar av fåglar i Västra Götalands läns marina skärgård. Arbetet har syftat till att övervaka trender i antal och utbredningsmönster för olika fågelarter, samt att identifiera eventuella effekter av predation och miljöstörning på deras populationer. Vidare har målsättningen varit att ta fram underlag för att kunna utvärdera olika förvaltningsåtgärder och naturvårdsprojekt. Inventeringarna har gett information om förändringar i antal och utbredning för fågelarter som vistas längs Bohuskusten under häckningssäsongen. Liknande information har samlats in även för andra arter som är karaktäristiska inslag i denna miljö och/eller kan påverka fågelfaunan, såsom knubbsäl, mink och makaonfjäril. Information har även samlats in angående kullstorlek och döda fåglar.I denna rapport redovisas resultaten av inventeringarna. Av samtliga 79 fågelarter som påträffades under inventeringarna var det sex (8%) som ökade påtagligt i antal. Den art som ökade mest var grågås, följd av vitkindad gås, silvertärna, storskarv, toppskarv och ängspiplärka. Ytterligare 22 arter (28%) uppvisade en positiv trend. Tolv arter (15%) uppvisade en påtaglig minskning.Sånglärkan minskade mest, följd av, i tur och ordning, kråka, stare, berguv, näktergal, drillsnäppa, havstrut, gulärla, knölsvan, korp, gråsiska och strandskata. För ytterligare 39 arter (49%) påvisades en negativ trend. En analys av populationsutvecklingen för de 56 arter som påträffades i större antal under inventeringarna ger en liknande bild. Totalt sett har alltså fler arter uppvisat en negativ (64%) än en positiv (36%) trend under inventeringsperioden. En jämförelse mellan de 56 arternas populationsutveckling längs Bohuskusten och i landet i övrigt under de senaste tio åren visar att fler arter har haft en sämre än en bättre utveckling längs Bohuskusten jämfört med i övriga landet under 2000-talet. Kanadagås och tornfalk visar en starkt negativ skillnad, och ytterligare åtta arter avviker klart till Bohuskustens nackdel, nämligen knölsvan, strandskata, fiskmås, tordmule, gök, ärtsångare, kaja och korp. För tre arter är utvecklingen längs Bohuskusten betydligt bättre jämfört med landet i övrigt; vitkindad gås, gråtrut och ängspiplärka.När det gäller förändringen i utbredning längs Bohuskusten finner man att en del arter som haft en negativ populationstrend trots allt har utvidgat sitt utbredningsområde. Däremot finns det ingen art som har ökat i antal samtidigt som dess utbredningsområde har minskat.Artdiversiteten längs Bohuskusten ökade under inventeringsperioden. Detta som en effekt av att de vanligaste arterna minskade i antal snarare än att antalet arter ökade. Områden med någon form av skydd verkar inte ha någon generell effekt på artrikedomen. Däremot kan områden skyddas för att bevara en speciell biotop som förekommer i begränsad omfattning och som är viktig för vissa arter, t.ex. tobisgrissla. Skyddsområden är även viktiga för knubbsälen.För 18 arter inventerades kullstorleken, vilken ökade för två arter, nämligen fisktärna och ängspiplärka. För tre arter minskade kullstorleken under inventeringsperioden; knölsvan, strandskata och skrattmås.Antalet döda fåglar som hittades under inventeringsperioden minskade. För en art var minskningen statistiskt säkerställd, nämligen gråtrutUnder hösten och vintern 2002/2003 gjordes för första gången i landet ett försök att skatta minkpopulationens storlek längs Bohuskusten genom en regelrätt inventering och information från avskjutning. Resultaten av denna undersökning har redovisats i tidigare rapporter (Wallin m.fl. 2002, 2003). I övrigt har minkpopulationen varit stabil eller svagt ökande under inventeringsperioden.Sommaren 2002 dog tusentals knubbsälar i en epizooti längs Västkusten. Följaktligen minskade antalet knubbsälar i skärgården med 33 % mellan 2002 och 2003. Därefter har populationen stabiliserats på en lägre nivå. Totalt sett kan endast en svag nedgång konstateras under inventeringsperioden.
|
|
| 2. |
- Jansson, Henrik
(författare)
-
GIS - baserad redovisning enligt vattendirektivet
- 2002
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- SammanfattningLänsstyrelsen Västra Götaland har testat hur det webbGIS baserade handläggarstödetOGIS skulle kunna användas som kartrapporteringssystem för EG:s ramdirektiv förvatten, vattendirektivet. Inom ramen för projektet gjordes även en omvärldsanalys omhur olika myndigheter jobbar med vattendirektivet och GIS.Geografiska data till applikationen hämtades från tidigare de pilotprojekten Emån,Ume-/Vindelälven och Gullmarn. Dessa data anpassades och kopplades till en webb-GIS applikation som fick namnet VOGIS. VOGIS är en anpassning av OGIS3 sombygger på den senaste tekniken vilket gör att VOGIS t.ex. kan kopplas upp mot distribueradedatabaser. Detta gör att VOGIS passar bra in i det Internet baserade informationssystemsom SMHI föreslagit för att serva vattendistrikten med den informationde behöver.För kartpresentation av totalstatus enligt vattendirektivet utvecklades en prototypapplikation i Access som automatiskt beräknar totalstatusen vid uppdatering av data.Slutsatsen är att VOGIS skulle kunna fungera bra som kartrapporteringssystem tillEU. VOGIS- applikationen är också lätt och snabbt att använda vilket gör att den ävenpassar bra som handläggarstöd. Om systemet skall användas i stor skala bör följandevidarutvecklas: Standardisering av inrapportering av data, bestämma vad som skallingå i applikationen, upplösning av pappersutskrift av kartor, bestämma hur statusenskall presenteras (punkt eller linje-/ytobjekt).
|
|
| 3. |
- Karlsson, Per Erik, et al.
(författare)
-
Marknära ozon och meteorologi i Västra Götaland 2010 : För Länsstyrelsen i Västra Götaland och Naturvårdsverket
- 2012
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I denna rapport redovisas mätningarna av ozonhalter och meteorologi vid Östads Säteri för perioden 1 april – 30 september 2010. Mätningarna har sammanställts och xponeringsindex och målvärden har beräknats. Dessa är relevanta bl. a. för Sveriges nationella miljökvalitetsmål och miljökvalitetsnormer. Förekomsten av ozon jämförs med mätstationen Råö, belägen på Onsalahalvön söder om Göteborg samt med mätningar vid Prestebakke, en mätstation i Norge strax över gränsen från Dalsland. Trender för ozonförekomst i Västra Götaland sedan 1993 har analyseras och diskuteras med avseende på förändrade emissioner av ozonbildande ämnen samt förändringar i klimatet.Ozonbelastningen i Västra Götaland fram till och med 2010 kan beskrivas enligt följande:Nu gällande miljökvalitetsnorm för ozon, som är ett "börvärde” till skydd för människors hälsa, överskreds under 2010 vid alla tre mätplatserna Råö, Prestebakke och Östads Säteri.Nu gällande miljökvalitetsnormen till skydd för växtligheten från 2010 överskreds den inte vid någon mätplats.Den miljökvalitetsnorm som gäller från 2020 till skydd för växtligheten överskreds vid Råö men ej vid Östad eller Prestebakke. Målvärdet från 2020 har överskridits nästan varje år sedan mätningarna startade vid Råö men mer sällan vid Östads Säteri och Prestebakke.De nya målvärden för ozon inom miljökvalitetsmålet Frisk Luft, som skall uppnås till år 2020, överskreds kraftigt vid alla mätplatser 2010, liksom under flertalet tidigare år.Två viktiga ozonindex som avser att spegla ozonets inverkan på människors hälsa; det maximala 8-timmarsmedelvärdet respektive det maximala 1-timmesmedelvärdet, uppvisar en statistiskt säkerställd minskning vid Råö över perioden 1990-2010. Detta tyder på att människors exponering för ozon i kustnära områden inom Västra Götalands län, utanför de större tätorterna, har minskat under denna period.Ozonindex som avser att skydda växtligheten, AOT40, uppvisar ingen statistiskt säkerställd förändring över tiden vid någon av mätlokalerna. Den tidigare ökande skillnaden i månadsmedelvärden för ozonhalter dagtid mellan Östads Säteri och Råö har under 2000-talet reverserat och skillnaderna blir allt mindre.Vad gäller ozonhalter nattetid är dock skillnaden mellan Råö och Östad fortsatt stor. Lufttemperaturinversion nattetid under månaden juni (2002-2010) är den enda statistiskt säkerställda meteorologiska förändringen vid Östads Säteri under mätperioden.Eftersom meteorologiska mätningar ej bedrivs vid Råö är det svårt att dra slutsatser om hur detta har påverkat ozonförekomsten vid Östads Säteri jämfört med Råö.
|
|
| 4. |
- Lind,, Emma
(författare)
-
Övervakning av ädellövskog i Västra Götalands län 2009 - 2011
- 2012
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Under tre år har sammanlagt 120 skogar som i den första lövskogsinventeringen helt eller delvis klassats som ädellövskog återinventerats. Objekten har besökts i fält där en genomgående inventering och naturvärdesbedömning har gjorts. Undersökningen är en del i ett större, årligen återkommande projekt på Länsstyrelsen i Västra Götalands län vars syfte är att följa utvecklingen i ädellövskogen och se vilka förändringar som sker över tiden.Ädellövskogarna står kvar även om de hela tiden naggas i kanten. I en stor andel av skogarna har det skett någon form av förändring. De flesta av negativ art men i en tredjedel av objekten har det förekommit förändringar som helt eller delvis varit positiva för naturvärdena. Förändringar har arealmässigt skett på en femtedel av den totala arealen.Granen ökar i ädellövskogen och är vanligt förekommande. Den har en medelrik eller rik förekomst i 44 % av ädellövskogarna.Eken är det vanligaste trädslaget och finns representerat i stort sett alla de undersökta ädellövskogarna. Normalgrov är den vanligaste grovleksklassen och mycket grova ekar förekommer endast i 16% av bestånden.I knappt en tredjedel av skogarna förekommer det bete och andelen ligger på samma nivå som vid den ursprungliga inventeringen.Död ved förekommer i de flesta skogar men andelen är liten.De största hoten mot ädellövskogen är skogliga ingrepp, exploatering och granifiering.
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
- Ljung, Mikael
(författare)
-
Trender hos havsöring och lax i Västra Götalands län : En rapport från den regionala miljöövervakningen
- 2012
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Bestånden av lax och öring (havsöring, insjööring och strömlevande öring) är intressanta att följa eftersom de är relativt känsliga för miljöstörningar, till exempel försurning, utsläpp av föroreningar och fysiska ingrepp i vattenmiljön. Lax och öring kan därför användas som miljöindikator.Inom miljöövervakningen har ett antal lax- och havsöringsförande vattendrag elfiskats sedan 1989, ofta längre tillbaka i tiden än så. Lokalerna i dessa vattendrag ingår, tillsammans med några av kalkeffektuppföljningens lokaler, i ett s.k. havsöringsindex. På samma sätt finns det ett Atlantlaxindex.Syftet med denna rapport är att utvärdera trender hos havsöring och lax i Västra Götalands län.I mindre havsöringvattendrag fanns det ingen signifikant ökning eller minskning av tätheten av öring. Tätheten av havsöring i större havsöringsvattendrag har haft en minskande trend (p<0,005). (Tabell 1). Tätheterna av lax i mindre laxvattendrag hade en ökande trend (p<0,05). I mellanstora laxvattendrag fanns det en tendens att årsungar av lax hade en minskande trend (p<0,1). I stora laxvattendrag fanns det ingen trend (p=0.12)Att tätheterna av öring tycks ha minskat i större havsöringvattendrag skulle kunna vara en effekt av att laxtätheterna har ökat i mindre laxvattendrag. Dessutom hade artantalet i större havsöringvattendrag en tendens till ökning vilket också skulle kunna leda till ökad konkurrens.Resultaten från 2010 och 2011 var de sämsta under hela mätserien. Möjliga orsaker till detta kan vara yttre störningar, som t.ex. att det var höga vattenflöden under stora delar av dessa somrar. Vidare var båda vintrarna som föregick dessa år ovanligt kalla och långa. Detta kan ha inneburit att mer fisk än vanligt inte överlevde vintern. Det kan alltså ha varit faktorer som försvårar elfisket som har medfört det sämre resultatet men andra orsaker som har medfört att det har blivit lägre tätheter kan inte uteslutas.Tabell 1. Sammanfattning av trender. ns = ingen förändring, +/-=ökar/minskar signifikant, (+)/(-)=tycks ha en ökande/minskande tendens, dock ej signifikant. Trendanalysen är utförd på logaritmerade tätheter (Log10(täthet+1)). Årsungar ÄldreTotaltHavsöring <10km2ns, p=0,98ns, p=0,76ns, p=0,56Havsöring <100 km2-, p<0,005-, p<0,005- p<0,005Lax <100 km2+, p<0,005+, p<0,05+, p<0,005Lax < 1000 km2(-), p=0,06ns, p=0,32(-), p=0,11Lax > 1000 km2ns, p=0,13ns, p=0,26ns, p=0,12
|
|
| 7. |
- Meissner, Ylva, et al.
(författare)
-
Kiselalger i Västra Götalands län
- 2011
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Kiselalger analyserades på 22 vattendragslokaler i Västra Götalands län år 2011. Missbildningar på kiselalger undersöktes på 12 lokaler.Statusklassningen av provtagningslokalerna gjordes med hjälp av kiselalgsindexet IPS, Som stöd till detta index har även andelarna näringskrävande (TDI) och föroreningstoleranta (%PT) kiselalger beaktats.Nio lokaler bedömdes ha hög status, nämligen 14 Sågebäcken, 18 Getbroälven, 17 Svartåbäcken, 16 Sandaredsån, 15 Ekån, 11 Hornån, 13 Hjällöbäcken, 9 Kvarntorpsån och 7 Stålkvarnebäcken. Alla, utom 13 Hjällöbäcken, 9 Kvarntorpsån och 7 Stålkvarne-bäcken, hade mycket högt (≥ 19,5) eller högt (>19) IPS-index.På fyra lokaler – 12 Lidan, 10 Ätran, 2 Valboån och 6 Surtan – visade IPS-indexet klass 2, god status. Av dessa låg de tre sistnämnda nära eller mycket nära gränsen mot måttlig status och hade förhöjda andelar av föroreningstoleranta kiselalger (%PT), vilket visar att de befinner sig i riskzonen för att hamna i måttlig status.I klass 3, måttlig status hamnade åtta lokaler i undersökningen: 19 Lillån, 8 Bäck nedströms Furusjön, 22 Visslaån, 1 Stallbackaån, 5 Slumpån, 4 Årnäsån, 21 Le-rumsån och 20 Lillån. Den förstnämnda hamnade nära gränsen mot god status. Alla, förutom 1 Stallbackaån, hade höga andelar föroreningstoleranta (%PT) kiselalger och 21 Lerumsån hade en mycket stor andel.IPS-indexet i 3 Dälpan motsvarade klass 4, otillfredsställande status och bedömningen stärks av att andelen föroreningstoleranta kiselalger (%PT) var mycket stor.Surhetsindexet ACID visar vilken pH-regim vattendraget tillhör och är framtaget fram-för allt för att bedöma surheten i vattendrag med pH lägre än 7.Åtta av vattendragen i Västra Götalands län – 7 Stålkvarnebäcken, 4 Årnäsån, 11 Horn-ån, 8 Bäck nedströms Furusjön, 16 Sandaredsån, 12 Lidan, 21 Lerumsån och 1 Stall-backaån – klassades år 2011 som alkaliska, dvs. årsmedelvärdet för pH bör ligga över 7,3. Sex av lokalerna, 2 Valboån, 3 Dälpan, 10 Ätran, 6 Surtan, Lillån och 5 Slumpån, hamnade i nära neutrala förhållanden, vilket tyder på ett årsmedelvärde för pH mellan 6,5-7,3.För 17 Svartåbäcken, 22 Visslaån, 13 Hjällöbäcken, 18 Getbroälven, 15 Ekån och 19 Lillån motsvarade ACID-indexet måttligt sura förhållanden, vilket betyder att årsme-delvärdet för pH bör ligga mellan 5,9-6,5 och/eller att pH-minimum är under 6,4.Surhetsindexet ACID visade sura förhållanden, (årsmedelvärdet för pH bör ligga mel-lan 5,5-5,9 och/eller pH-minimum under 5,6) på två lokaler i undersökningen, nämligen 14 Sågebäcken och 9 Kvarntorpsån. I dessa lokaler dominerades kiselalgssamhället av det surhetståliga släktet Eunotia.Utökad analys av missbildningar på kiselalger utfördes på 12 lokaler i undersökning 2011. På samtliga dessa lokaler påträffades mindre än 1 % missbildade skal, vilket motsvarar ingen eller obetydlig missbildningsfrekvens och eventuella förekomster böralltså ha naturliga orsaker.
|
|
| 8. |
- Nolbrant, Peter
(författare)
-
Ädellövskogar i Västra Götalandslän 2009 : övervakning av 30 områden
- 2010
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Detta är en återinventering av 30 objekt från lövskogsinventeringen som genomfördes under 1980‐talet i Västra Götalands län. Inventeringen 2009 är den del i en större inventering som av ädellövskogar i länet som upprepas under flera år. Inventeringen 2009 utfördes av Peter Nolbrant, BioDivers Naturvårdskonsult. Syftet är att övervaka länets ädellövskogar. Övervakningen 2009 omfattar, av länsstyrelsen 30 slumpade objekt, som besökts i fält. Objekten har också kontrollerats i Skogsstyrelsens nyckelbiotopsinventering. Eftersom endast 30 objekt inventerats och fler objekt kommer att inventeras kommande år görs i redovisningen ingen statistiks analys av resultatet.
|
|
| 9. |
- Persson, Karin, et al.
(författare)
-
Halter av polycykliskaaromatiska kolväten (PAH)i Västra Götaland
- 2003
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- SammanfattningPå uppdrag av Länsstyrelsen i Västra Götalands län har IVL Svenska Miljöinstitutet utförtanalyser av halter i luft med avseende på polycykliska aromatiska kolväten (PAH) i 4kommuner i länet. Analyserna utfördes på PM10 – filter från Mariestad, Trollhättan, Boråsoch Färgelanda.De högsta halterna av PAH uppmättes i Färgelanda (1.8 ng/m3) för perioden december2002 – maj 2003 och de lägsta i Trollhättan under 2008 i såväl gaturum som urbanbakgrund (0.5 ng/m3).För miljökvalitetsnormen för PAH används benso(a)pyren som indikator (SFS 2001:527).Den enda mätserie som fullt ut uppfyllde de mätkrav som föreligger enligtmätföreskrifterna till MKN (NFS 2007:7) finns för Borås under 2008, och där uppvisadesen halt av B(a)P på 0.06 ng/m3. Det högsta uppmätta periodmedelvärdet uppmättes iFärgelanda 2002/03, 0.18 ng/m3.De i den här studien uppmätta halterna låg, under samtliga mätperioder och i de olikamiljöerna, klart under MKN och det nationella delmålet, men i nivå med generationsmålet.
|
|
| 10. |
- Sundberg, Iréne, et al.
(författare)
-
Kiselalger i Västra Götalands län 2010
- 2011
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Kiselalger analyserades på 25 vattendragslokaler i Västra Götalands län år 2010. Missbildningar på kiselalger undersöktes på 19 lokaler.Statusklassningen av provtagningslokalerna gjordes med hjälp av kiselalgsindexet IPS, Som stöd till detta index har även andelarna näringskrävande (TDI) och föroreningstoleranta (%PT) kiselalger beaktats.10 lokaler tillhörde klass 1, hög status, nämligen 24 Heråälven, 20 Bäck fr. Köljesjön, 25 Bästorpsälven, 17 Jälmån, 18 Pineboån, 23 Sillebäcken, 22 Lafsån, 19 Bastån, 21 Lillån och 16 Iglabäcken. Flera av dessa vattendrag klassades dock som mycket sura (se nedan) och Iglabäcken kan sägas ligga i gränslandet mellan hög och god status.Fem lokaler hamnade i klass 2, god status: 4 Rambergsån, 15 Örekilsälven, 13 Lövbrobäcken, 7 Valboån och 14 Surtan. Av dessa befinner sig Valboån och Surtan i riskzonen för att hamna i måttlig status .IPS-indexet motsvarade klass 3, måttlig status, på sju lokaler i undersökningen. Dessa är 3 Stallbackaån, 1 Mellbyån, 12 Slumpån, 2 Lärjeån, 6 Överbyån, 10 Mjölån och 8 Getån. De två förstnämnda hamnade nära gränsen mot god status. Överbyån, Mjölån och Getån, ligger i riskzonen för att hamna i otillfredsställande status.Två lokaler, 11 Grannebyån och 5 Skeppsbrobäcken, tillhör klass 4, otillfredsställande status. Båda ligger i den övre delen av klassintervallet, men bedömningen stärks av stora andelar föroreningstoleranta kiselalger (%PT).I klass 5, dålig status, hamnade 9 Kämpegårdsån. Lokalen hade anmärkningsvärt stora andelar näringskrävande (TDI) och föroreningståliga (%PT) kiselalger. Surhetsindexet ACID visar vilken pH-regim vattendraget tillhör och är framtaget framför allt för att bedöma surheten i vattendrag med pH lägre än 7.Sexton av lokalerna klassades som antingen alkaliska (årsmedelvärde för pH över 7,3) eller nära neutrala (årsmedelvärde för pH mellan 6,5-7,3) år 2010. 1 Mellbyån låg relativt nära gränsen mot måttligt sura förhållanden.Måttligt sura förhållanden (årsmedelvärde för pH mellan 5,9-6,5 och/eller pHminimum under 6,4) konstaterades i 12 Slumpån, 15 Örekilsälven, 4 Rambergsån och 16 Iglabäcken. De två förstnämnda låg relativt nära gränsen mot nära neutrala förhållanden.Surhetsindexet ACID visade mycket sura förhållanden (årsmedelvärde för pH under 5,5 och/eller pH-minimum under 4,8) i 19 Bastån, 22 Lafsån, 24 Heråälven, 20 Bäck fr. Köljesjön och 25 Bästorpsälven. Bastån låg dock relativt nära gränsen mot sura förhållanden (årsmedelvärde för pH mellan 5,5-5,9 och/eller ett pH-minimum under 5,6).Tre lokaler hade en något förhöjd andel missbildade kiselalgsskal, nämligen 5 Skeppsbrobäcken, 10 Mjölån och 13 Lövbrobäcken. Missbildningsfrekvenserna bedöms preliminärt som låga, men de visar att det kan finnas någon annan föroreningsbelastning än näringsämnen och organiskt material i dessa vattendrag.
|
|
