| 1. |
- Fölster, Jens, et al.
(författare)
-
Sjöar och vattendrag i Västernorrland : Utvärdering av vattenkemidata från miljöövervakningen 1983-2011
- 2012
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Resultat från tre decenniers miljöövervakning av vattenkemi i 10 sjöar och 13 vattendrag i Västernorrland har utvärderats. Utvärderingen omfattar beskrivningen av tillståndet utifrån de senaste tre åren och en trendanalys på tidsserierna. Vattenförekomsterna har också klassats med avseende på ekologisk status enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder.Resultaten visar generellt på hög eller god ekologisk status utifrån vattenkemin för samtliga sjöar och vattendrag som ingick i studien med undantag för Västersel som hade en halt av Totalfosfor som var mer än det dubbla referensvärdet enligt bedömningsgrunder.Ingen av sjöarna eller vattendragen klassades som försurade enligt bedömningsgrunder, men Viksbäcken klassas som försurningspåverkad genom en expertbedömning mot bakgrund av höga halter oorganiskt aluminium och att vattendraget bedöms varit försurat 1980 enligt bedömningsgrunder. Trenderna i surhetsrelaterade parametrar avspeglar delvis det minskande försurningstrycket, men att förändringarna under perioden är så små att de troligen inte lett till förändringar i artsammansättningen. De största statistiskt signifikanta pH-ökningarna är kring 0,2 enheter på 22 år.Ingen av sjöarna klassades som övergödda utifrån fosforhalten och bara ett vattendrag, Västersel, klassade som övergött enligt bedömningsgrunder. Medelhalten av tot-P var 45 μg/l jämfört med referensvärdet 12 μg/l.S. Bergsjön hade ett siktdjup som var strax under hälften av det beräknade referensvärdet och får därför bara måttlig status. De övriga sjöarna uppnår hög eller god status med avseende på siktdjup.I fyra sjöar med metallanalyser var halterna långt under gränsvärdena för Cd, Pb, Ni och Cr. För Cu och Zn däremot låg halterna nära eller på gränsvärden satta av Naturvårdsverket och för Zn i Valasjön till och med över. I vattendragen var halterna långt under gränsvärdena med undantag för Västersel där medelvärdet för Zn låg nära gränsvärdet. Man kan inte utesluta att de höga halterna är naturliga och t. ex. beror på lokal variation i berggrunden.
|
|
| 2. |
- Gustafsson, Petra, et al.
(författare)
-
Rapport 2012:8 Genetisk studie av uttrar : Genetisk studie av vävnadsprover och spillning från uttrar från Västernorrland och Småland
- 2012
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Heltäckande spillningsinventeringar av utter, i Västernorrlands län, har utförts vid två tillfällen 1989-1990 samt 2002-2003 (Bisther & Norrgrann 2008). Spillningsinventeringar utförs på barmark och visar på förekomst av djur men ger ingen antalsuppskattning. För att få en uppfattning av antalet djur och föryngring genomförs normalt tidskrävande kompletterande vinterspårningar i anslutning till dessa spillningsinventeringar.Förhoppning är att genetiska analyser av insamlad utterspillning skall göra det möjligt att övervaka uttern mera tidseffektivt men även att övervakningen kan ske på en noggrannare nivå. Populationsstrukturen och dess utveckling är viktig att förstå och kunskap om könsfördelning, släktskap, genetisk variation, ärftliga sjukdomar, nivå av bioackumulerande miljögifter, födoval, m.m. ökar möjligheterna till en adekvat bedömning av utterns situation i Västernorrland. Denna studie var ett pilotförsök i samarbetet med Naturhistoriska Riksmuseet där vi undersökte möjligheterna till att använda genetiska analyser inom miljöövervakningen.Uttern är en av länets indikatorer för miljömåletLevande sjöar och vattendrag. Övervakning av utter ingår i Programområde Sötvatten, Delprogram: Artövervakning i sötvattensmiljöer (Y12) (Olofsson 2009).
|
|
| 3. |
- Nilsson, Peter, et al.
(författare)
-
Havsörn i Västernorrland
- 2009
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Inventering och övervakning av länets havsörnspopulation är en del av den regionala miljöövervakningen inom programområdetKust och hav, delprogram: Havsörn (Y23) (Olofsson 2009). Delprogrammet kompletterar övrig övervakning som både är av biologisk och kemisk karaktär och är ett led i att följa upp både de nationella och de regionala miljömålen Hav i balans och levande kust och skärgård, Giftfri miljö och Ett rikt växt- och djurliv. Havsörnen är som långlivad toppkonsument starkt exponerad för kemiska föroreningar och således en god indikator på hur miljön mår. Vuxna och könsmogna havsörnar är i huvudsak stationära under året och därmed representativa för regional miljöbelastning. Genom att dokumentera reproduktionsförmåga och populationsutveckling över tiden hos havsörnsbeståndet kan man bl.a. studera effekter av miljögifter.Med hjälp av helikopter inventerades länets kust efter havsörnshäckningar under våren 2007 och 2008. Inventeringen genomfördes i samarbete med de två lokala ornitologiska föreningarna (Ångermanlands och Medelpads ornitologiska föreningar) och resulterade i fyra aktiva boplatser varav tre okända sedan tidigare. Vid senare efterforskningar under 2008 hittades ytterligare ett nytt okänt bo där häckning kunde konstateras. I övrigt hittades flertalet nya fiskgjusebon vilka gärna övertas av havsörn då arten koloniserar nya områden.Att inventera med hjälp av helikopter är en mycket effektiv och mot örnarna skonsam inventeringsmetod. Visserligen finns svårigheter att hitta boplatser, inte minst i områden med likåldrig och tät skog men bedömningen är att motsvarande arbete på marken eller till sjöss är mycket mindre tidseffektivt.SummaryThe inventory and the monitoring program of the white-tailed eagle is a part of the regional monitoring program,Shoreline and sea, sub program: White-tailed eagle (Y23) (Olofsson 2009). The programme is a complement to other monitoring programs investigating both biological and chemical parameters of the sea. The results are also used when updating and evaluating the national and regional environmental objectives: A balanced Marine Environment, Flourishing Costal Areas and Archipelagos, A Non-Toxic Environment and A Rich Diversity of Plants and Animal Life. The white-tailed eagle is a long-lived species and as a top predator it is highly susceptible to persistent toxins. Together with the fact that adults of the white-tailed eagle are sedentary and stay in the area year round makes it an excellent indicator of the sea in the region.The forested area close to the shore line was investigated with the use of helicopter and in cooperation with the two local ornithological organisations. The inventory found four active nests, three formerly unknown. Outside the inventory another nest were also found 2008, which makes a total of five known nests in the county. The inventory also discovered a number of osprey nests, which are often overtaken by the white-tailed eagle, especially when new territory is colonized.The use of helicopter as an inventory method of finding eagle nests have shown to be an effective and unharmful technique to the birds. Although there are some difficulties with the method, especially in finding nests in dense forests, the time efficiency is much higher compared to traditional methods. The monitoring programme will also analyse toxins in dead eggs when found and these results will be combined and related to the observed reproduction rate.
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
- Bohman, Petter, et al.
(författare)
-
Inventering av större barkplattbagge, Pytho kolwensis, 2005
- 2005
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Sena successionsstadier av granskog är viktiga miljöer för en rad sällsynta arter, t.ex. vedinsekter. I takt med skogsmarkens omvandling har många av dessa blivit alltmer sällsynta och många är idag klassade som hotade i den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005). Den större barkplattbaggen, Pytho kolwensis, är en specialiserad art på granlågor med grov bark. Ett substrat som är typisk för dessa sena successionsstadier av brandrefugial typ.Utbredningsområdet för Större barkplattbagge sträcker sig från Sverige österut genom Finland, Estland, östligaste Polen till östra Ryssland (Pettersson 1983) I Sverige är större barkplattbagge en norrländsk art som bara påträffats i de fyra nordligaste länen, Västernorrland, Jämtland, Västerbotten och Norrbotten. Idag finns arten kvar i tre av dessa län, då den inte är återfunnen i Jämtlands län. Av de tolv lokaler där arten finns idag ligger åtta i landskapet Ångermanland, Västernorrlandslän.
|
|
| 6. |
- Bohman, Petter, et al.
(författare)
-
Inventering av tallkapuschongbaggar i södra Norrland - inventeringsrapport inför framtagandet av åtgärdsprogram för hotade arter, brandinsekter i boreal skog
- 2004
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Under fältsäsongen 2004 genomförde Länsstyrelsen i Västernorrland en inventering av brandfält i Västernorrlands-, Jämtlands- och delar av Gävleborgs län, i syfte att ta reda på statusen för de två arterna av tallkapuschongbaggar.Totalt inventerades 154 brandfält och tallkapuschongbaggar hittades på 91 av dessa brandfält. Slät tallkapuschongbagge, Stephanopachys linearis, hittades ensam på 68 av dessa. Grov tallkapuschongbagge, Stephanopachys substriatus, hittades ensam på endast tvåbrandfält, medan däremot 20 brandfält hade båda arterna och på ett brandfält hittades en obestämd tallkapuschongbagge (larver och puppor).I samband med inventeringen gjordes också en kvalitetskontroll av brandfälten. Syftet medkontrollen var att se hur väl brandfälten motsvarar de krav på substrat som tallkapuschongbaggarnahar. Dessa två arter utvecklas främst i pågående brandljudsbildningar dvs. begränsade skador i trädens tillväxtskikt (kambiet) som uppstår genom att branden lokalt hettat upp kambiet under barken till mer än 60 C°. Dessa uppstår oftast nertill på stammen och på läsidan. Trädet försöker sucesivt övervalla med ny bark samtidigt som skalbaggarna och deras larver gnager i gränsen mellan död och levande vävnad. Denna kamp mellan trädet och skalbaggarna tar oftast slut efter tre-fem år, men kan i vissa fall fortgå i decennier.Den släta tallkapuschongbaggen föredrog signifikant tall och den grova gran. Ingen av arterna var tydligt beroende av träddiameter eller beskuggning. Den släta arten fanns i högre grad i områden som brunnit med hög intensitet, med stor andel lämpligt substrat (dvs. levande barrträd med brandljudsbildningar) samt om avståndet till närmaste förekomst var kort (<= 10 km). Arten fanns oberoende av det brända områdets areal eller ålder. För den grova tallkapuschongbaggen fanns inget positivt beroende av brandintensitet, vilket kan bero på att den föredrar brandskadad men levande gran, som ju annars väldigt lätt bränns ihjäl. Däremot var den positivt korrelerad med andelen lämpligt substrat. Den grova tallkapuschongbaggenförekom oftare på äldre brandfält vilket kan tyda på att den sprider sig långsammare i landskapet. Det senare kan bero på dess lägre populationsstorlek. Även fördenna art fanns ett signifikant, men inte lika tydligt, samband med avstånd till närmsta annan förekomst. Båda arterna fanns i högre grad i tre kärnområden: Sollefteå kommun i centrala Ångermanland, Ånge kommun i västra Medelpad samt ett område i sydöstra Härjedalen in ivästra Hälsingland. De senare två områdena kan i stort sett betraktas som ett sammanhållet område. Arterna saknas helt i kustlandet. Inventeringen visar att de flesta brandfält inte har den kvalitet som gynnar tallkapuschongbaggar i någon större utsträckning. Visserligen fanns arterna på mångabrandfält, men i allmänhet i mycket små populationer. Små förbättringar i genomförandet av själva bränningen kan ge mycket stora förbättringar för de brandberoende och brandgynnade arterna. De flesta brandfält utgjordes av slutavverkade områden med sparsamt med lämnadeträd. Generellt var bränningens markpåverkan och intensitet låg. En viktig slutsats är även attintensiteten i större grad bör styras utifrån dominerande trädslag dess grovlek och medelhöjd, så att maximalt med överlevande träd med brandljudsbildningar skapas.
|
|
| 7. |
- Bohman, Petter
(författare)
-
Översiktlig inventering av brandberoende insekter i Västernorrland
- 2009
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- På de nio brandfälten noterades totalt sex arter av brandberoende insekter, varav fem var skalbaggsarter och en var en barkskinnbaggeart. Den vanligast förekommande brandberoende arten var slät tallkapuschongbagge Stephanopachys linearis som observerades på sju av de nio brandfälten. Stor plattnosbagge Platyrhinus resinosus och barkskinnbaggen Aradus crenaticollis förekom också relativt frekvent, på fem respektive tre brandfält. De övriga arterna förekom mer enstaka på ett eller ett par brandfält.Den lokal som hade flest brandberoende insektsarter var Stormyren-Lommyren 4, där totalt fem olika arter noterades.Inventeringen visar att flera brandberoende insektsarter förekommer spritt i Västernorrlands län och att de i stor utsträckning koloniserar de brandfält som skapas till förmån för naturvården. Tidigare studier har visat att slät tallkapuschongbagge har starka förekomster i länet, vilket också framkommer av denna inventering. Resultatet från en inventering av tallkapuschongbaggar i södra Norrland (Bohman et al. 2004) visade att den släta tallkapuschongbaggen förekom på ungefär 60 procent och den grova på endast knappt 13 procent av de inventerade hyggesbränningarna. Däremot i denna studie förekom den släta på knappt 80 procent av naturvårds- och vildbrännorna. Den grova tallkapuschongbaggen hittades dock inte på någon av lokalerna. Denna relativa ökning i förekomstfrekvens kan tolkas på två sätt. Antingen att naturvårds- och vildbrännor är ett bättre habitat för den släta tallkapuschongbaggen än hyggesbränningar eller att arten har ökat i länet under de senaste fyra åren, troligen till följd av naturvårdsbränningar. Dessa tolkningar står naturligtvis inte i konflikt med varandra, utan båda är sannolikt relevanta.Barkskinnbaggen Aradus crenaticollis som hittades på tre av brandfälten i denna inventering är en av de vanligaste brandberoende arterna inom släktet. Att inga av de barkskinnbaggar som ingår i åtgärdsprogrammet för brandinsekter i boreal skog hittades är inte helt förvånande då de aldrig tidigare noterats i länet. I det angränsande Gävleborgs län finns dock äldre fynd av svart barkskinnbagge A. aterrimus och i Dalarnas län finns fynd av slät- A. laeviusculus och vithornad barkskinnbagge A. signaticornis (Wikars 2006), vilket tyder på att arterna möjligen också kan finnas i Västernorrlands län.Förutom de rent brandberoende arterna noterades även ett antal naturvårdsintressanta skalbaggar. På en branddödad gran på lokalen Fageråsen 1 hittades ett exemplar av den rödlistade glansbaggen Ipidia binotata. Arten är klassad som missgynnad (NT) på den svenska rödlistan 2005 (Gärdenfors 2005). Vidare hittades pågående angrepp av blåpraktbagge Phaeops cyanea på en brandskadad tall på brandfältet i Helvetesbrännans naturreservat. Arten är inte tidigare rapporterad från Medelpad. Nordlig plattbagge Dendrophagus crenatus och bronshjon Callidium coriaceum är två arter som ofta förknippas med skogar med höga naturvärden (Ehnström & Axelsson 2002). Dessa arter observerades i ett exemplar vardera på lokalerna Länstersjön respektive Jämtgaveln 1.
|
|
| 8. |
- Bryntesson, Marcus, et al.
(författare)
-
Inventering av lek- och uppväxtområden i Gaviksfjärden och Omnefjärden, 2010
- 2011
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Fiskeriverkets utredningskontor i Härnösand har på uppdrag av Länsstyrelsen i Västernorrland utfört ett inventeringsfiske i Gaviksfjärden och Omnefjärden, Höga Kusten. Syftet var främst att få en inblick i metodiken att inventera fiskförekomst med hjälp av mindre sprängladdningar. Totalt utfördes 27 detonationer i Gaviksfjärden och i den närliggande Omnefjärden (kartor, bilaga 1). 7 olika fiskarter påträffades varav storspigg var den klart dominerande. Erfarenheter av inventeringsmetodens för- och nackdelar listades där den viktigaste slutsatsen är att ett relativt stort antal detonationer krävs för att få en inblick i fisksamhället. Resultaten av det, i sammanhanget, begränsade antal detonationer som utfördes visar på delvis en annan bild av förekommande arters fördelning och täthet jämfört med de standardiserade nätprovfisken som utförts under ett flertal år i Gaviksfjärden
|
|
| 9. |
-
Fiskyngelförekomst i grunda marina miljöer i Björköfjärden i Västernorrlands län
- 2010
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Grunda havsvikar är ofta viktiga reproduktions- och uppväxtmiljöer för fisk. Denna undersökning redovisar resultaten från en fiskyngelstudie i grunda marina miljöer i Björköfjärden strax söder om Sundsvall i Västernorrlands län. Provtagningen, som utfördes under sommaren 2009, genomfördes med små undervattensdetonationer i fjorton delområden. Totalt fångades nio olika arter av årsyngel. Generellt kan sägas att grundområdena i Björköfjärden och angränsande områden präglades av god rekrytering av abborre och gädda. Även relativt vågexponerade miljöer hyste ovanligt gott om framförallt abborre. Trots förhållandevis hög exploateringsgrad runt Björköfjärden var fiskrekryteringen god vilket gör att man bör värna extra mycket om de vikar som bedöms ha höga eller mycket höga naturvärden. Ingrepp som exempelvis anläggande av bryggor samt muddringar bör ej få ske, alternativt tillåtas med mycket höga krav på miljöhänsyn.
|
|
| 10. |
- Grundström, Stefan, et al.
(författare)
-
ARBETE INOM ÅTGÄRDSPROGRAM FÖR MNEMOSYNEFJÄRIL MEDELPAD 2008-2009
- 2010
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Uppföljning av åtgärder 2007 De åtgärder som utfördes 2006 och 2007 har varit mer långsiktiga och det har varit svårt att dra några slutsatser året efter. Linjetaxering vid två tillfällen på 23 linjer i tre olika områden, norra Alnön, Tynderö och Söråker. Sammanlagt har 80 fjärilar räknats vid de två tillfällena. Resultatet är kanske något sämre än väntat, se nedanstående resonemang. Fångst-återfångst inventering på två lokaler i Söråkersområdet. Totalt 42 fjärilar har märkts under tre dagar. Även det är ett svagare resultat än väntat. Vid en beräkning av den totala populationen utifrån dessa siffror finns det ca 46 individer i område 1 och ca 76 individer i område 2. Eftersom fångsten skedde bara under tre dar och beräkningen är utförd på två dagars resultat så är det svårt att se denna undersökning som annat än en indikation på tillståndet. Tyvärr så har det visat sig att flera lokaler var tomma under 2008. Jag kan givetvis ha missat enstaka individer men det är påfallande att några lokaler som tidigare varit rikliga har minskat eller försvunnit helt. Lokalen närmast havet i Myckeläng(längst ner på linje 2 i Myckeläng) var tom. Lokalen i Ala (berör både linje 2 och 3 i Söråker) har minskat mycket sen tidigare år. Några små lokaler har också försvunnit. Gemensamt för de lokaler som minskat eller försvunnit ser ut att vara ett mer havsnära läge än de lokaler som är kvar. Det är dock svårt att dra en slutsats från ett års inventeringar då det kan vara fråga om en tillfällig nedgång. Ett kärvt lokalklimat under våren eller stora temperatursvängningar under våren då pupporna skulle utvecklas kan vara en tänkbar orsak till minskningen. Enligt Lars Imby vid Naturhistoriska Riksmuseet är pupporna beroende av solvarma brynmiljöer för sin utveckling. Anmärkningsvärt är också att årets flygningar av mnemosynefjäril i Medelpad var rekordtidig. Redan 2 juni sågs flera flyga vid Smedsgården på Alnön. De sista dagarna i maj och den första veckan i juni var mycket varm med temperaturer på 28-30 grader.
|
|
