| 1. |
- Arnesson, Annika, et al.
(författare)
-
Avkastning och foderkvalitet i våtängsvegetation i översvämningsområden runt sjön Östen
- 2014
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Området runt sjön Östen har höga natur- och kulturvärden och är samtidigt värdefull jordbruksbygd samt har ett stort värde för friluftsliv med mera. Ett sätt att behålla områdets natur- och kulturvärden och värde för friluftslivet är slåtter. Inom projektet ”Samverkan sjön Östen” har man från SLU Skara under sommaren 2014 skördat ett antal provrutor på 6 olika provtagningsplatser runt sjön för att uppskatta avkastning och analysera näringsinnehållet i våtängsvegetationen. Detta för att se om materialet kan användas till foder. Fyra provtagningstillfällen, med tre veckors intervall gjordes, med start den 2 juli och avslut den 1 september. Vid första tillfället gjordes en växtartsinventering. Avkastningen vid första provtagningstillfället varierade från 2 900 till 8 800 kg ts/ha, beroende på om det var låg- eller högstarräng. Torrsubstanshalten i grönmassan var hög och varierade mellan 25 och 34 %. Näringsinnehållet i grönmassan var lågt redan vid det första provtagningstillfället, vilket gör att det endast duger som foder till dikor under lågdräktighet. Vid tredje provtagningstillfället (12 augusti) märktes att det började bli mögeltillväxt i det tjocka gräset, främst i högstarrängen och därför inte dugligt till foder. Högstarrängen hade något högre råproteininnehåll och högre smältbarhet, men hade också ett högre fiberinnehåll än lågstarrängen. Jättegröe visade sig vara ett mycket grovt gräs, som hade ett väsentligt lägre näringsinnehåll än rörflen, speciellt när det gällde råprotein. Återväxten däremot höll ett näringsinnehåll som motsvarar vallfoder skördat vid full axgång. Järn och manganhalter i växtmaterialet ökade över tid och var mycket höga i augusti och september. Troligtvis är det lågt pH i jorden, vilket gör att växterna tar upp mer av järn och mangan.
|
|
| 2. |
- Arnesson, Annika, et al.
(författare)
-
Betesbaserad lammproduktion på åtta gårdar i Västsverige
- 2015
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Från hösten 2012 till sommaren 2014 pågick ett projekt med betesbaserad lammproduktion på åtta gårdar i gamla Skaraborg, där lantbrukare, rådgivare och forskare tillsammans formade projektets innehåll. Syftet med projektet var att genom observationer av produktionen hos ett antal innovativa lammproducenter och via erfarenhetsutbyte mellan lantbrukare, rådgivare och forskare sätta fokus på vad som krävs för att få bättre produktionsresultat (mätt i exempelvis antal lamm och daglig tillväxt) och därmed ökad lönsamhet vid den betesbaserade lammproduktionen. Två, för lammproducenterna, prioriterade och relativt outforskade fokusområden under svenska förhållanden är betesplanering och effektiv uppfödning av hållbara rekryteringsdjur. Projektledningen noterade vad producenterna själva hade som målsättning med sin produktion och vad de trodde sig kunna förbättra samt samlade in bakgrundsdata från samtliga gårdar. Utöver enskilda gårdsbesök samlades hela gruppen på lantbrukarnas gårdar för att utbyta erfarenheter och planera åtgärder samt diskutera de resultat som kom fram under projektets gång. Tackorna vägdes och hullbedömdes före betäckning, efter lamning och vid avvänjning. Lammen vägdes vid födsel, betessläppning och mönstring samt kontinuerligt veckorna före slakt. Livtacklammen följdes ända fram tills de lammat. En gång per månad mättes beteshöjden i den fålla som just skulle betas. Betesprov klipptes i samma fålla för analys av närings- och mineralinnehåll. Lantbrukarna förde betesdagbok med uppgifter om betestyp, fållstorlek, betesbyte mm. Lamningarna ägde rum under mars-maj beroende på ras och på samtliga gårdar släpptes tackor och lamm på bete så snart betestillgång och väder tillät. En betesplanering gjordes på varje gård där lantbrukaren satte upp sina mål för sin betesstrategi för sommaren. På de flesta av gårdarna där man nådde sina mål arbetade man aktivt med putsning, byte av fållor, tillskottsutfodring vid behov och att låta olika djurkategorier beta på olika typer av beten etc. De drabbades heller inte av några tydliga parasitangrepp. Det var god uppslutning till ERFA-träffarna, som hölls med jämna mellanrum på respektive gård under projektets gång. Lantbrukarna tyckte det var givande att utbyta erfarenheter med varandra och diskutera intressanta uppslag och idéer tillsammans med rådgivare och projektledning. Beteshöjden var generellt högre och varierade mer på åkerbetena än på naturbetena. Råproteinhalten var högst i maj månad för både åkerbetet och naturbetet, lika i juni och juli månad, för att sedan åter gå upp i åkerbetet i augusti. I september sjönk råproteinhalten i åkerbetet medan vallåterväxten höll ett relativt högt råproteininnehåll om än med stor variation mellan gårdarna. Vidare visar projektet att beteshöjden mätt med en betesplatta ger en svag indikation på betets smältbarhet och lammens tillväxt. Såväl betets råproteininnehåll som lammens tillväxt avtar över tid, men vidare studier behövs för att hitta nycklarna till en lyckad betesplanering på svenska fårgårdar. Det var stora variationer i mineralinnehåll, främst för molybden. Betesgräset höll en mycket låg koppar/molybden kvot på tre av gårdarna, vilket innebär en stor risk för kopparbrist hos fåren. På en av dessa gårdar hade mineralfoder köpts in med extra tillsats av koppar. På en av de andra gårdarna hade man sedan under 2014 gödslat med svavel till vallar och beten för att få ner molybdenhalten i fodret/betet. Tackvikterna varierade för äldre tackor mellan 70 och 90 kg och för ungtackor mellan 35 och 55 kg. Rasen hade betydelse för variationen. Hullet var också normalt och tackorna gick i genomsnitt bara ner en halv hullpoäng från betäckning till avskiljning. De flesta besättningarna hade högre tackvikter och bättre hull dokumentationsåret 2013 än året innan. Endast tre av besättningarna nådde upp till två uppfödda lamm per tacka, vilket är vanligt att man räknar med i produktionskalkyler. Lammdödligheten var i genomsnitt 8,5 % lammåret 2012 och 7,5 % lammåret 2013 för äldre tackor medan den var 4,1 resp 7 % för ungtackorna. Rekryteringsprocenten varierade mellan 25 och 30 % i genomsnitt, vilket får anses som normalt. Lammens genomsnittliga 110-dagarstillväxt för samtliga gårdar varierade mellan 190 och 380 g/dag. Överlag har man på gårdarna valt livlamm som haft en snabbare 110-dagarstillväxt än slaktlammen. På gårdar med köttras/köttraskorsningar hade lammen enhögre 110-dagarstillväxt än på gårdar med lantras. Kullstorleken hade en mycket stor inverkan på tillväxten, vilket påverkade slaktåldern. Lamm som var födda i stora kullar slaktades vid en högre ålder. En utdragen slaktleverans medför sämre lönsamhet genom högre foderförbrukning och ökad arbetstid samtidigt som avräkningspriset går ner över säsongen. Under 2012 hade knappt några livtacklamm nått 60 % av sin vuxenvikt vid betäckning, vilket däremot de flesta livlammen hade gjort under dokumentationsåret 2013. Hullet var även relativt bra och var mellan 2,8 och 3,8. Det visade sig att ungtackornas hull vid betäckning hade större betydelse för lammens tillväxt än ungtackornas vikt. På samtliga gårdar var lammens köttillväxt högre 2013 än 2012. På flertalet gårdar var också lammen tyngre och hade bättre formklass samt högre fettklass 2013. Köttraserna hade en högre slaktvikt och köttillväxt än lantraserna. Korsningslammen hade nästan lika hög slaktvikt som lammen i texelbesättningarna. Däremot hade korsningslammen lägre köttillväxt, vilket kan ha sin förklaring i en annan rassammansättning samt högre kullstorlek. Ryalammen nådde en hög slaktvikt, speciellt gällde detta bagglammen, men de hade en låg köttillväxt på grund av en högre slaktålder. Variationen i formklass var mellan O- till E- och i fettklass mellan 2- till 3. De högsta formklasserna hade texelbesättningarna, medan korsningsbesättningen hade den högsta fettklassen. Mestadels hade tacklammen lägre slaktvikt och köttillväxt men bättre formklass och högre fettklass än bagglammen. Överlag var resultaten högre för 2013 än 2012, slaktvikten ökade med 1,6 kg, köttillväxten ökade med 17 g/dag och form- och fettklass ökade vardera med en halv klass. Orsaker till det förbättrade resultatet kan utöver årsmån (temperatur och nederbörd) även vara en bättre betesplanering och skötsel/management på grund av deltagandet i projektet. Det var en stor variation i resultat mellan gårdarna. Lantbrukarna som varit med i detta projekt är duktiga och kunniga lammproducenter, som planerar sin betesrotation, putsar beten, tillskottsutfodrar vid behov, är observanta med parasitkontroll och juverkontroll mm. De flesta som nådde sina mål arbetade till stor del enligt sin plan och de drabbades heller inte av några tydliga parasitangrepp. En satsning på att åstadkomma parasitfria beten verkar ha fungerat bra i praktiken. Men även duktiga producenter kan råka ut för mastiter på tackor, parasitproblem ute på bete mm, vilket gör att produktionen ibland blir lägre än planerat. I verkligheten är variationen mycket större då kunskapen om lammproduktion är mycket varierande från experter i ena ändan till nybörjare som har väldigt låg kunskap i andra ändan. Lammproducenter som har ett uttalat tillväxtmål och en strategi med genomtänkt betesplanering och produktionsuppföljning uppfyller oftast sina mål ganska väl även vid varierande väderförhållanden. Parasitkontroll med träckprovtagning är en av de viktigaste parametrarna i betesbaserad lammproduktion och en grundförutsättning för hög lammtillväxt. Regelbundna lammvägningar är helt nödvändiga också vid betesbaserad lammproduktion både för slaktlamm och livlamm. Hullet hos ungtackan vid betäckning hade större inverkan än vikten på hennes lamms tillväxt från födsel till mönstring. Viktiga frågeställningar som kommit upp under projektets gång är hur vi bättre kan mäta/uppskatta betestillgång och hur lammens tillväxt och slaktkroppsegenskaper påverkas av ras, typ av bete och betessystem (storfålla, rotationsbete och stripbetning)
|
|
| 3. |
- Arnesson, Annika, et al.
(författare)
-
Dikalvsproduktion på två gårdar i Västsverige
- 2011
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Ett ökat antal dikor behövs för att tillgodose behovet av svenskt kött och betesdjur för att bevara svenska naturbetesmarker. Detta kräver i sin tur att dikalvsproduktionen är ekonomiskt uthållig. Genom dokumentation av två dikalvsföretag i västra Sverige har data om utfodring, arbetsåtgång, kalvtillväxt och ekonomi gett ett underlag för genomlysning av produktionen på dessa företag. Båda företagen bedrev ekologisk dikalvsproduktion med ca 50 dikor vardera och hade tillgång till naturbetesmark och kompensationsbidrag. Vidare baserade båda sin utfodring på ”hemmaproducerat” grovfoder. Stallperiodens längd var beroende av betestillgång och väderförhållanden, och påverkade i sin tur den totala foderåtgången. Med hjälp av foderanalyser på grönmassan lyckades man på båda gårdarna väl med att använda rätt foderparti under dräktighet respektive digivning. Däremot var det en ganska stor överutfodring av både energi och protein på den ena gården, speciellt under dräktigheten, vilket är en belastning av miljön. Det var en hög kalvöverlevnad på båda gårdarna och kalvtillväxten från födelse till avvänjning var 1,35 kg per dag för tjurkalvarna och 1,22 kg per dag för kvigkalvarna. Vid installning hade de dräktiga kvigorna uppnått 85 % av kornas vuxenvikt och inkalvningsåldern var 24 månader. Den genomsnittliga arbetsåtgången var 7,4 respektive 9,6 timmar per ko och år, exklusive rekryteringskvigor. Den största kostnaden var foderkostnaden, följt av kostnad för rekrytering, arbete och byggnader. Genom goda biologiska produktionsresultat (hög kalvöverlevnad, höga avvänjningsvikter) kombinerat med rimliga kostnader för foder, arbete och byggnader har dessa företag ett bra resultat jämfört med liknande företag. EU-ersättningarna är en stor del av intäkterna och är oftast nödvändiga för att få lönsamhet i dikalvsproduktionen
|
|
| 4. |
- Arnesson, Annika, et al.
(författare)
-
Forskningsverksamhet och försöksstallar inom nöt- och lammköttsproduktion i Wales, Irland, Skottland och Danmark : erfarenhetsutbyte - 2009
- 2010
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- SLU:s forskningsstation för nöt- och lammköttsproduktion är belägen på Götala gård utanför Skara. Här bedrivs utfodringsförsök till nöt och lamm baserat på vall och bete kompletterat med huvudsakligen inhemska kraftfodermedel, där syftet är att ta fram nöt- och lammkött av hög kvalitet. Djurens välfärd och lantbrukarens ekonomi står i centrum för vår forskning. Under 2010 kommer projektering utföras för nya försöksstallar för nöt och får. För att utbyta erfarenheter med forskare inom nöt- och lammproduktion och få idéer till smarta byggnadslösningar och utfodringsanläggningar i försöksstallar besökte vi under 2009 IBERS, Aberystwyth i Wales, Teagasc Grange Beef Research Centre på Irland och SAC Animal Breeding & Development Team i Skottland. I Danmark besökte vi Tjele gods, Forskningscenter Foulum och Kvaegbrugets Forsogscentrum (KFC). Forskningen i Wales, Irland och Skottland hade blivit mer inriktad mot mera tvärvetenskaplig forskning med klimat och miljö som viktiga faktorer. De nybyggda stallarna på IBERS och SAC var stora ljusa, luftiga fribärande hallar, där större delen av väggarna bestod av vindvävsgardiner. Man hade satsat på breda foderbord, flexibla boxstorlekar och fantastiska hanteringsanläggningar för sortering, vägning och behandling av djur. Det var imponerande att se deras foderhantering med många silor i olika storlekar och allt under tak. Fullfoder var vanligt och medförde en rationell utfodring. De datastyrda utfodringskrubborna, av både den holländska och brittiska modellen, krävde både tillsyn och skötsel för att fungera. Det blir också en stor mängd data att hantera vid användning av dem. På Tjele gods i Danmark hade man satsat på en enkel byggnad, med djurhantering i fokus. Mycket av arbetet gjordes maskinellt för att spara arbetskraft. Foderanläggningen på Foulum gav möjlighet till stor flexibilitet när det gäller att hantera många fodermedel och olika foderblandningar. Fodret utfodrades i de olika stallarna med hjälp av förarlösa robottruckar. Försöksstallet för mjölkkor var isolerat och inrett med liggbås och skrapade fodergångar. Här gavs möjlighet att genomföra försök med många behandlingar under exakt samma stallbetingelser. Stallet var utrustat med individuell utfodring av grovfoder. Kraftfoder fanns i automater där de kunde ha fyra olika foder samtidigt. Den dammsugare som användes för att tömma foderkrubborna ansågs helt nödvändig för en rationell foderhantering. All data från försöksstallarna registrerades automatiskt och samlades in till en gemensam databank, varifrån forskarna kunde hämta information. All datafiltrering sysselsatte fem datatekniker. Det som forskarna på Foulum skickade med oss som råd inför vår projektering, var att tänka på att ta till ordenligt när det gäller utrymmen, så att foder- och djurhantering blir rationell. KFC var en mycket välskött försöksgård som ägdes av näringen. Eftersom de höll på att slutföra en om- och tillbyggnation av ladugården var det extra intressant för oss att se och höra hur de tänkt vid projekteringen. De hade t.ex. gått ifrån gummimattor i mjölkkostallets fodergångar och satsat på betongspalt och gödselrobot, för att få torrare miljö och därmed bättre klövhälsa. Efter att ha prövat många olika sorter liggunderlag i liggbåsen hade man satsat på en 18 cm tjock madrass med små luftfyllda gummibollar, vilken höll formen bra. En självgående strövagn på räls för spån över liggbåsen, samt även en för halm i ungdjurs-avdelningen sparade mycket arbete. Även på KFC tillämpades individuell utfodring till alla mjölkkor och de hade 2-2,5 kor/ fodertråg. Utfodring gjordes fyra gånger per dag. I ungdjursstallet var det två fodertråg per tio djur och utfodringen gjordes två gånger per dag. Fodergrindar vid varje fodertråg var nödvändigt hos ungdjuren för att inte djuren skulle bli undanknuffade när de åt. Personalen påpekade att den individuella utfodringen kräver mycket datatekniskt arbete för att installation och funktion ska bli användarvänlig. Diskussionen med forskare och försökspersonal har varit oerhört värdefull och gett oss mycket att tänka på inför vår egen planering av nya försöksstallar. Det viktigaste att tänka på vid projektering, enligt våra kollegor både på Brittiska öarna och i Danmark, är flexibilitet, väl tilltagna ytor och en genomtänkt logistik. Det ger förutsättningar för stallar med god forsknings- och arbetsmiljö samt en god djurvälfärd
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
- Arnesson, Annika, et al.
(författare)
-
Sporprojektet : vad har mjölkgårdar utan problem som mjölkgårdar med problem inte har?
- 2011
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Vid ett arbetsseminarium inom Agroväst mjölkprogram på SLU i Skara 2006 blev en av de prioriterade frågeställningarna att kartlägga sporförekomst i olika jordar, fodermedel, strömedel och gödsel, hitta åtgärder för att bryta sporkedjan på gården, samt att ta fram ett rådgivningsmaterial till mjölkproducenter. Sporer i mjölken överlever pastöriseringen och kan övergå i klostridiebakterier, som bidrar till feljästa ostar när de producerar vätgas, vilket ger problem för mejerierna. Mjölk som innehåller för mycket sporer medför därför prisavdrag, vilket är ekonomiskt kännbart för lantbrukarna. Syftet med studien var att i ett enkelt informationsmaterial kunna visa på praktiska åtgärder för att minska sporproblematiken på gården och syftet skulle nås genom att följa upp mjölkgårdar med och utan sporproblem. Projektet startade i samband med stallgödselspridningen i april 2007 och pågick under två år. Studien omfattade 23 gårdar inom Falköpings (15) och Gäsene (8) mejeriföreningar i Västra Götalands län, där hälften av gårdarna inte hade haft några förhöjda sporhalter medan hälften av gårdarna hade haft sporproblem 65 % av tiden under de senaste 16 månaderna före försöksstart med prisavdrag som följd. Provtagning gjordes i stallgödsel, jord, stående gröda, grönmassa vid varje skörd före ensilering och på ensilage vid uttag och vid utfodring, i strömedel och gödsel från korna såväl höst som vår under stallperioderna för analys av klostridiesporer. Mjölken analyserades för sporinnehåll av mejerierna två gånger per månad. Under första året genomfördes en enkät för att få ett bra underlag för studien och för att kunna bedriva rådgivning till gårdarna med sporproblem. Hygien och renlighet från fält till mjölktank noterades. Lägesrapporter skickades individuellt ut till lantbrukarna i projektet och rådgivningsbroschyrer skickades med jämna mellanrum under projektets gång ut till samtliga leverantörer inom de båda mejeriföreningarna. Sporproblematiken är en hygienfråga både vad gäller foder och kor. Antalet prov med förhöjda sporhalter, från fält till mjölktank, ökade ju längre fram i produktionskedjan man kom. Sporhalten i jorden påverkades inte av mängden stallgödsel som spridits på vallen och det förkom inga förhöjda sporhalter i stående gröda, vare sig i vall eller i helsäd. Endast några få grönmasseprov hade förhöjda sporhalter. Problemen började emellertid under ensileringen. Resultaten från de hygieniska analyserna tyder på att en noggrann ensileringsteknik alltid är mycket viktigt för en lyckad ensilering, även vid användning av tillsatsmedel. Det är också viktigt att använda rätt dosering av tillsatsmedlen. Alla gårdar med plansilo använde tillsatsmedel, om än i otillräcklig mängd på några gårdar. Eftersom man på en stor andel av gårdarna, både de med och utan sporproblem hade kraftigt förhöjda sporhalter i kanterna på silorna är detta ett tecken på att packning och täckning varit otillräcklig i kanterna. Det var förhöjd sporhalt i en fjärdedel av rundbalsproverna under 2007-2008, men endast ett prov (4 %) från en helsädesbal hade förhöjd sporhalt under 2008-2009. Endast en femtedel av de gårdar som hade rundbalshantering använde tillsatsmedel. De förbättrade sin ensilering från år 1 till år 2, troligtvis beroende på en snabbare och bättre förtorkning, då ts-halten i vallensilaget var tio procentenheter högre år 2. Förmodligen bidrog detta till att även proverna från det utfodrade ensilaget/fullfodret/blandfodret på foderbordet hade lägre sporhalt år 2 än år 1. Ts-halt, teknik vid skörd, användning av tillsatsmedel och lagringssystem påverkar ensilagets innehåll av fermentationsprodukter. Låg ts-halt i ensilage gynnar mikrobiologisk aktivitet och proteinnedbrytning. Proteinnedbrytning till ammoniak motverkas bäst genom förtorkning. För att få en snabb och jämn förtorkning av grönmassan kan man använda sig av bredspridning, vilket testades på två av gårdarna i projektet år 2. Detta förkortade förtorkningstiden väsentligt, speciellt i andra skörd och vid högt baljväxtinnehåll. Strömedlen var inte någon bidragande orsak till sporförekomsten i mjölken. Ju mer nedsmutsade korna var med gödsel ju högre sporhalt var det i tankmjölken. Åtgärder som minskar risken för sporer i mjölken genomfördes på flera av gårdarna mellan år 1 och 2. Exempel som kan nämnas var: Användning av ensileringsmedel, speciellt viktigt till den blöta tredjeskörden. Noggrannare ensilering med plast utmed sidorna i plansilon och bättre täckning. Införskaffande av blockuttagare och därmed en jämnare uttagsyta i plansilon. Fler lager plast runt balarna vid rundbalsensilering. Noggrannare rengöring av foderbord. Klippning av korna direkt efter installning. Slutsatsen från studien är att problemet med sporer börjar vid ensileringen och förekommer både på gårdar med och utan sporproblem, men går att bemästra med god hygien hela vägen från fält till mjölktank
|
|
| 7. |
- Carlsson, Annelie, et al.
(författare)
-
Faktorer som påverkar lammköttskvaliteten - en litteraturstudie
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Konsumenter uppmärksammar och värdesätter lammköttets ätkvalitet allt mer både nationellt och internationellt. Ur ett kundperspektiv framhålls i internationella studier att ätkvalitetsegenskaper som smak, mörhet, saftighet och färg som viktigast. I de fåtaliga svenska studierna utrycker svenska konsumenter snarlik prioritering men hänsyn måste tas till att olika individer, beroende på erfarenhet, tradition och smak, har olika önskemål och förväntningar. För att säkerställa att konsumenten får den ätkvalitet som den enskilde individen efterfrågar krävs att hela produktionskedjan har kunskap om vad som påverkar de efterfrågade egenskaperna och möjlighet att ge konsumenten information om det specifika köttets kvalitet. I Sverige har satsningen på lammköttskvalitet hittills varit liten inom både forskningen och branschen. Internationellt har intresset varit större och de stora exportländerna har sedan länge satsat stora forskningsresurser på att undersöka konsumenternas önskemål, vad som påverkar ätkvaliteten i produktionskedjan och att utveckla genomarbetade kvalitetssäkringsprogram. I nuläget satsas mycket resurser på forskning om genomisk selektion för köttkvalitetsegenskaper. Internationella erfarenheter visar att lammköttets ätkvalitet påverkas av många faktorer som t.ex. utfodring och hantering av både det levande djuret och slaktkroppen men även djurets ålder och kön. Djurets kön påverkar ätkvalitetsegenskaperna. Ett exempel är att tacklamm vanligen har högre andel intramuskulärt fett än jämförbara bagglamm. En annan och kanske mer betydelsefull skillnad mellan könen som norska undersökningar visat är risken att bagglamm äldre än fem till sex månader får en oönskad bismak. Till skillnad mot de stora lammproducerande länderna kastreras inte bagglamm i Norden vilket gör att bagglammens ätkvalitet inte är så väl utforskad internationellt. Djurets ålder inverkar på flera ätkvalitetsegenskaper. Det är välkänt att köttet från äldre djur är mörkare samt har intensivare och starkare smak än kött från yngre djur. Kött från äldre djur upplevs ofta som segare då både andelen bindväv ökar och att den blir fastare. Samtidigt ökar det intramuskulära fettet med stigande ålder vilket kan mildra den negativa effekten på köttets mörhet av förändringarna i bindväven. Det är svårt att uttala sig om svenska raser avviker från den internationella uppfattningen att ras i sig har liten påverkan på ätkvalitetsegenskaper då inga försök gjorts på inhemska rasers ätkvalitet. Ett av de internationella exemplen där det är belagt att ras påverkar ätkvaliteten är att stresskänsliga raser som ullrasen merino löper en högre risk för kvalitetsfelet DFD där drabbade djurs kött upplevs som torrt, hårt och med avvikande mörk färg. Det finns kopplingar mellan ätkvalitetsegenskaper (smak, mörhet, saftighet) och andelen intramuskulärt fett. Några studier visar att det kan finnas skillnader i andelen intramuskulärt fett mellan olika raser. Det är också undersökt att genetisk selektion inom en ras för låg fettansättning och hög andel muskelmassa, utan att samtidigt ta hänsyn till intramuskulärt fett, medför sämre ätkvalitet då andelen intramuskulärt fett tenderar att minska. Det intramuskulära fettet är mycket viktigt för ätkvaliteten då fett är en smakbärare samt bidrar positivt till köttets mörhet och saftighet. Fodret bedöms ha inverkan på köttets färg och smak men har inte någon större inverkan på mörhet eller saftighet. Köttet från lamm uppfödda på enbart bete bedöms oftast i smaktester ha en intensivare och starkare lammsmak än kraftfoderuppfödda lamm som i sin tur beskrivs vara mildare i smaken. Försök med olika typer av betesgräs har haft liten inverkan på köttets smak. Vissa växter, som t.ex. foderraps, kan ge bismak på köttet. Man har sett att om djuren utfodras med ett mer neutralt foder än foderraps de sista 7-14 dagarna innan slakt minskar risken för avvikande smak. Att djuren är i tillväxt vid slakt är positivt för köttets mörhet, smak och saftighet. Kollagenet i bindväven omsätts snabbare i växande djur vilket förbättrar mörheten. Omvänt blir köttet segare om djuret inte växer eller till och med minskar i vikt, då djuret för att näringsförsörja sig bryter ned muskelfibrer och intramuskulärt fett. Ett växande djur har också bättre förutsättningar att ha hög glykogennivå i musklerna. Djur som stressas under sista perioden innan slakt riskerar att tömma musklernas glykogenreserver vilket är negativt för köttets ätkvalitet. Branschrekommendationerna i t ex Australien, Nya Zeeland och England är att djuren ska växa ca 100-150 g/dag vid slakt och att de ska hanteras så stressfritt som möjligt på gården, under transporten och på slakteriet. Hanteringen av det levande djuret och slaktkroppen på slakteriet har mycket stor betydelse för ätkvalitetsegenskaperna. Om pH inte sjunker till önskad nivå på grund av brist på glykogen eller om nedkylningen av kroppen inte görs på rätt sätt finns stor risk för att köttet blir segt och i vissa fall torrt. Det är mycket viktigt att slakterierna har god kontroll över hela processen och följer pH-utvecklingen i slaktkropparna och slaktkroppens temperatur under kylningen. Erfarenheter från Australien visar att det är en stor fördel för ätkvaliteten om lammet möras genom hängning eller vakuummörning. Rekommendationen är att akilleshängda slaktkroppar som inte är elstimulerade bör hängas i ca 10 dagar vid 1 oC. Om slaktkroppens bäckenbenshängs eller elstimuleras kan hängningstiden sänkas till 5 dagar. Rätt utförd elstimulering av slaktkroppen ger också förutsättningar för jämnare köttkvalitet.
|
|
| 8. |
- Carlsson, Annelie, et al.
(författare)
-
Identifikation av faktorer som är viktiga för lammköttets kvalitetsegenskaper
- 2018
-
Rapport (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Lammlyftet är ett innovationsprojekt inom EIP-Agri, med LRF-kött som projektägare. Projektets mål är att öka lammproducentens lönsamhet och därmed lamköttsproduktionen genom att säkra kvaliteten på svenskt lammkött med en svensk kvalitetsstandard som omfattar hela produktionskedjan. Till grund för utformningen av standarden ska faktorer som är viktiga för kvaliteten på lammkött identifieras. Denna rapport är utförd av SLU och sammanfattar nationella och internationella forskningsresultat samt annan branschinformation om faktorer som kan påverka köttkvaliteten. Projektet fokuserar på kvalitetsegenskaperna slaktkroppsstorlek, slaktkroppens form, fettklassning, smak, saftighet, mörhet samt hållbarhet. För varje egenskap har utifrån insamlad information tagits fram förslag på faktorer som påverkar respektive kvalitetsegenskap (bilaga 1), förslag på utbildningsområden (bilaga 2) samt identifierade behov av mer undersökningar, studier och forskning (bilaga 3). Varje del i kedjan från uppfödaren via transport och slakteri till handelsled innan kund innefattas i genomlysningen. Några faktorer har identifierats som mer intressanta att arbeta vidare med än andra då de påverkar fler än en av de utvalda kvalitetsegenskaperna eller har kraftig påverkan på någon egenskap: Slaktmognadsbedömning: Ett slaktmoget, lagom fett lamm har bra försättningar att ha tillräckligt med intramuskulärt fett vilket är positivt för smak, mörhet och saftighet. Rena, torra lamm: Att lammet hålls rent och torrt på gården, under transport och på slakteriet är mycket viktigt för en bra slakthygien. Köttets hållbarhet påverkas av slakthygienen men även smaken påverkas av hygien. Tillväxt vid slakt: Lamm som är i tillväxtfas de sista två veckorna innan slakt har bättre förutsättningar att fylla sina glykogenförråd i musklerna. Ett bra glykogenförråd bidrar till att köttet kan utvecklas på rätt sätt så det blir mört, smakligt, saftigt och hållbart. Mörheten kan också påverkas positivt av att lammet är i tillväxtfas genom att omsättningen av kroppens kollagen, som utgör det strukturella proteinet i t.ex. bindväv, ökar vid tillväxt. Förnyelsen av kollagen är positivt för mörheten då den stödjande vävnaden blir mjukare. Stressfri hantering: Att lammet inte stressas inför slakt på gården, under transport eller på slakteriet är viktigt för att lammet ska ha kvar tillräckliga glykogenförråd i musklerna vid slakt. Glykogen är en förutsättning för att de processer som sker i muskeln efter avlivning ska ske på ett optimalt sätt. Ett bra resultat av processerna leder till att köttet blir mört, får tilltalande smak och är saftigt. Även hållbarhetstiden påverkas positivt. Temperatur- och pH sänkning: Optimal sänkning av slaktkroppens temperatur och pH-nivå efter slakt påverkar köttets smak, mörhet, saftighet och hållbarhet positivt. God hygien, rätt förvaringstemperatur och obruten kylkedja: Korrekt hantering av köttet genom alla led är positivt för hållbarhet och smak samt till viss del saftighet och mörhet. Andra faktorier som kan påverka smak, mörhet och hållbarhet: Köttets smak påverkas av foder-staten. Utfodring med enbart grovfoder eller bete ger en kraftigare lammsmak som tilltalar en del konsumenter. Utfordring med en kombination av grovfoder eller bete och kraftfoder ger en mildare lammsmak som upplevs positivt av andra. Köttets smak kan påverkas av kön då det finns exempel på att könsmogna bagglamm kan utveckla en oangenäm smak. En teknik som anses påverka både mörhet och hållbarhet positivt är elstimulering. Slaktkroppsvikt och kroppsform är båda identifierade som viktiga kvalitetsegenskaper då de påverkar styckdetaljernas storlek och form. Viktintervall för vad som är en godkänd slaktkroppsvikt samt lägsta godkända kroppsform behöver vara specificerade i standarden. Vilka erfarenheter av kvalitetsstandarder kan hämtas från andra länder? Vad är framgångsfaktorerna? De länder som arbetat längst och mest målmedvetet med lammköttskvalitet och kvalitets-säkring är de stora exportländerna Australien och Nya Zeeland. Det australiensiska Meat Standard
|
|
| 9. |
- Dahlström, Frida, et al.
(författare)
-
Aluminiumburkar i ensilage – problem för korna och lantbrukarna
- 2014
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Enligt Håll Sverige Rent:s markägarenkät 2013 har nedskräpningen ökat i Sverige de senaste åren och det är både jordbruksmark och skogsmark som skräpas ner. Att odla vall intill trafikerade vägar innebär stor risk för inblandning av aluminium i grovfoderkedjan. Skärvor från söndertrasade aluminiumburkar kan leda till att djuren drabbas av åkomman vasst och i förlängningen måste nödslaktas. I projektet ”Aluminiumburkar i ensilage – problem för korna och lantbrukarna” har 16 mjölk- och nötköttsproducenter samt distriktsveterinärer och besiktningsveterinärer i Västsverige intervjuats i syfte att försöka fastställa om och i hur stor grad aluminiumburkar är ett problem. De intervjuade lantbrukarna visade sig ha problem med nedskräpning utmed trafikerade vägar, särskilt i början och slutet av turistsäsongen. Det skräp som oftast hittades på foderbordet hos djuren var söndertrasade aluminiumburkar. Totalt nödslaktades 51 nötkreatur på grund av vasst och den djurkategori som drabbades hårdast var kor. Kostnader för veterinärbesök samt nödslakt kan enligt gjorda beräkningar komma upp i 33 000 kr per nödslaktad mjölkko inklusive produktionsbortfall. Under 2013 fick 5 274 nötkreatur anmärkningen vasst vid slakt vilket motsvarade 1,54 % av det i Sverige totalt slaktade djurantalet. Av dessa var andelen kor 54 %. Distriktsveterinärerna i studien obducerade sällan nödslaktade nötkreatur men fynd av aluminium har gjorts. Besiktningsveterinärer på slakterierna upptäcker skador som orsakas av svalda föremål men föremålen hittas sällan. Flera av de intervjuade lantbrukarna efterlyser en teknisk lösning för att detektera aluminiumburkar innan de hamnar i grovfoderkedjan. En sådan utrustning har parallellt med denna studie utvecklats av två studenter vid Högskolan i Halmstad och kan komma att testas av SLU i Skara under sommaren 2015, förutsatt att finansieringen är löst. Problemet med nedskräpning kvarstår dock.
|
|
| 10. |
|
|
