| 1. |
- Olsson, Ann-Margreth E., 1952-
(författare)
-
Barnens röster. Om förälders deltagande i internationella militära insatser : i barnens perspektiv
- 2019
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Under 2012–2017 har dialogisk deltagande aktionsforskning (DPAR) bedrivits tillsammans med svenska soldater, utlandsveteraner och deras familjer. De har berättat om hur de lyckats få hemmafronten att fungera och upprätthålla levande relationer i dialogiskt samarbete och med hjälp av många samtal hemmavid och på distans. I studien berättade 25 barn i dialogiska samtalsintervjuer om att leva med en förälder som ska delta i, deltar och som deltagit i internationell militär insats och om vilka strategier de använde sig av. Dessutom berättade barnens föräldrar, och i förekommande fall syskon, om hur de uppfattade hur barnen påverkas och hanterar situationen liksom hur de själva berördes och agerade. Resultatet visar att för att en soldat som förälder ska kunna lämna sitt barn under en längre tid, som utlandstjänstgöring innebär, rekommenderas• Att barnet kontinuerligt har tillgång till den andre föräldern eller annan anknytningsperson, och att denne tar emot och får stöd så att uppdraget som anknytningsperson kan fullgöras framgångsrikt.• Att barnets föräldrar utvecklar föräldraskap som också kan överbrygga avstånd skapar närhet på distans mellan barn och föräldern som är iväg som soldat. Innebär relationsarbete för den hemmavarande föräldern med påminnelse om den frånvarande förälderns existens och kärlek, påminnelser om att denne är på jobbet. Hemmavarande kan behöva underlätta distanskommunikationen mellan barn – föräldern/soldaten.• Att barns och familjers nätverk mobiliseras till stöd för barnet och dennes familj.• Att ta del av utbudet i Försvarsmaktens anhörigstöd som främst har en förebyggande inriktning.• Att vuxna på förskola och skola informeras om föräldern deltagande i insats.• Att den militära föräldern besöker på skolan, eventuellt i uniform, och informerar barnets kamrater om militära insatser, kan fungera bra i vissa skolor och sammanhang och för vissa barn, men behöver noga övervägas i samråd med skola och i familjen beaktande vad besöket och informationen senare Rapport V Barnens röster och perspektiv. Erfarenhe ter av att ha förälder iväg på mission och föräldraskap vid deltagande i internationella militära insatser PhD Ann-Margreth E. Olssonkan skapa mellan barnen och särskilt för det berörda barnets skolsituation på gott och ont. Lyssna också på det egna barnet.• Barnet kan vilja ha och eftersträva att förskola och skola ska vara ”fredade zoner” där barnet inte vill påminnas om att föräldern deltar i utlandsmission• Att eget nätverk vid behov kan förstärkas genom att inte vara rädd för att involvera med samhälleliga resurser som BVC, förskola och skola, samt Försvarsmaktens anhörigstöd. Deltagande barnfamiljer visar stor kapacitet och resiliens. Föräldrarna har barnets bästa i fokus och håller sitt föräldraskap levande både hemmavid och på distans. Berörda barn vänder sig främst till den hemmavarande föräldern för stöd och samtal, men också äldre syskon och några utvalda vänner. De äldre barnen, tonårsbarnen, tar på sig mer ansvar i hemmet vilket de upplever som god förberedelse för eget självständigt liv. Utan föräldern som arbetar som soldat närvarande, blir familjelivet mer firare och nya rutiner växer fram. För att känslomässigt hantera frånvaron/förlusten av fadern iväg på insats, använder barnen huvudsakligen kognitiva strategier som ”att inte tänka på”, ”tänka bort”, ”tänka hela vägen igenom”, ”tänka på annat positivt” och råder andra barn att göra detsamma.
|
|
| 2. |
- Olsson, Ann-Margreth E.
(författare)
-
Barnens röster. Om förälders deltagande i internationella militära insatser : i barnens perspektiv
- 2019
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Under 2012–2017 har dialogisk deltagande aktionsforskning (DPAR) bedrivits tillsammans med svenska soldater, utlandsveteraner och deras familjer. De har berättat om hur de lyckats få hemmafronten att fungera och upprätthålla levande relationer i dialogiskt samarbete och med hjälp av många samtal hemmavid och på distans. I studien berättade 25 barn i dialogiska samtalsintervjuer om att leva med en förälder som ska delta i, deltar och som deltagit i internationell militär insats och om vilka strategier de använde sig av. Dessutom berättade barnens föräldrar, och i förekommande fall syskon, om hur de uppfattade hur barnen påverkas och hanterar situationen liksom hur de själva berördes och agerade. Resultatet visar att för att en soldat som förälder ska kunna lämna sitt barn under en längre tid, som utlandstjänstgöring innebär, rekommenderas • Att barnet kontinuerligt har tillgång till den andre föräldern eller annan anknytningsperson, och att denne tar emot och får stöd så att uppdraget som anknytningsperson kan fullgöras framgångsrikt. • Att barnets föräldrar utvecklar föräldraskap som också kan överbrygga avstånd skapar närhet på distans mellan barn och föräldern som är iväg som soldat. Innebär relationsarbete för den hemmavarande föräldern med påminnelse om den frånvarande förälderns existens och kärlek, påminnelser om att denne är på jobbet. Hemmavarande kan behöva underlätta distanskommunikationen mellan barn – föräldern/soldaten. • Att barns och familjers nätverk mobiliseras till stöd för barnet och dennes familj. • Att ta del av utbudet i Försvarsmaktens anhörigstöd som främst har en förebyggande inriktning. • Att vuxna på förskola och skola informeras om föräldern deltagande i insats. • Att den militära föräldern besöker på skolan, eventuellt i uniform, och informerar barnets kamrater om militära insatser, kan fungera bra i vissa skolor och sammanhang och för vissa barn, men behöver noga övervägas i samråd med skola och i familjen beaktande vad besöket och informationen senare Rapport V Barnens röster och perspektiv. Erfarenhe ter av att ha förälder iväg på mission och föräldraskap vid deltagande i internationella militära insatser PhD Ann-Margreth E. Olssonkan skapa mellan barnen och särskilt för det berörda barnets skolsituation på gott och ont. Lyssna också på det egna barnet. • Barnet kan vilja ha och eftersträva att förskola och skola ska vara ”fredade zoner” där barnet inte vill påminnas om att föräldern deltar i utlandsmission • Att eget nätverk vid behov kan förstärkas genom att inte vara rädd för att involvera med samhälleliga resurser som BVC, förskola och skola, samt Försvarsmaktens anhörigstöd. Deltagande barnfamiljer visar stor kapacitet och resiliens. Föräldrarna har barnets bästa i fokus och håller sitt föräldraskap levande både hemmavid och på distans. Berörda barn vänder sig främst till den hemmavarande föräldern för stöd och samtal, men också äldre syskon och några utvalda vänner. De äldre barnen, tonårsbarnen, tar på sig mer ansvar i hemmet vilket de upplever som god förberedelse för eget självständigt liv. Utan föräldern som arbetar som soldat närvarande, blir familjelivet mer firare och nya rutiner växer fram. För att känslomässigt hantera frånvaron/förlusten av fadern iväg på insats, använder barnen huvudsakligen kognitiva strategier som ”att inte tänka på”, ”tänka bort”, ”tänka hela vägen igenom”, ”tänka på annat positivt” och råder andra barn att göra detsamma.
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
|
|
| 10. |
|
|
