| 1. |
- Arnell, Anders, et al.
(författare)
-
Naturvägledning i Sverige - en översikt
- 2009
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Naturvägledning handlar om att förmedla kunskap om och väcka känslor för naturen och kulturlandskapet. Naturvägledare finns i många verksamheter och kallas ofta för något annat i sin vardag: naturguide, museipedagog, ekoturismföretagare, naturinformatör. Centrum för naturvägledning presenterar i rapporten Naturvägledning i Sverige en bred översikt över begrepp, historik, och pågående aktiviteter inom svensk naturvägledning, med en internationell utblick. Rapporten bygger bland annat på intervjuer och enkäter med cirka 100 personer, som ger sin bilder av mål, glädjeämnen och utmaningar med arbetet som naturvägledare.
|
|
| 2. |
- Bartholdson, Örjan, et al.
(författare)
-
Does paying pay off? : paying for ecosystem services and exploring alternative possibilities
- 2012
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The ongoing degradation of ecosystems threaten future food production and the international community thus urgently has to plan for how to secure fundamental life-support services for the future, so called ecosystem services (ES). Examples of such ES are climate regulation, nutrient cycles, fresh water provision, etc.This report is focused on two distinct strategies to make land users in tropical rainforest areas continue to provide ecosystem services. The first approach, Payment for Ecosystem Services (PES), is an economic instrument designed at global and national levels. Several PES schemes are currently implemented in a global context where increasing human demands for food, fibre and fuel are accelerating competition for land. The overall aim of the PES projects covered by this report is to lower the emission of green house gas on national and global levels and they are especially directed towards forest areas. The PES projects specify that specific rural groups are paid if they agree to protect, manage or restore the ecosystem service provisioning system within their forest territories. This report highlights that many PES initiatives are being implemented with a ‘conservation perspective’, rather than seeing ecosystem services as integrated with production and livelihoods. There are also alternative strategies to manage ecosystem services. In this report we put an emphasis on an approach where production and conservation are planned for within the same landscape and production systems. Many smallholders already integrate and maintain ecosystem services in their agricultural/forest production systems in a long-term perspective, while producing food, fibre and fuel for the households’ own consumption as well as for sale. In such a system, the local communities are totally dependent on the ecosystem services to re-generate conditions for their agricultural production and/or forest extraction. The focus in such farming-forestry systems, using little or no inputs, which are totally dependent on renewable resources, is on how to increase agricultural/forest production by supporting local ecosystem services, such as soil fertility and structure, pollination, micro climate, biological control of crop pests, etc. The ecosystem services functions, such as carbon sequestration, then emerge as a ‘by-product’ out of these production systems. Increased soil humus in the soil and biomass accumulation are other examples of such ‘by-products’. We want to illustrate potentials and challenges with the aforementioned two approaches to secure ecosystem provisions, and how they are articulated within their specific contexts. This report explores these two approaches by examining case-studies in tropical forest areas in Peru, Brazil, Tanzania and Vietnam, as well as the experiences of EU-designed PES schemes for subsidies/support so as to achieve environmental protection in Sweden.
|
|
| 3. |
- Bergeå, Hanna, et al.
(författare)
-
Dialogprocessen om allemansrätten : underlag för utveckling av dialogmetodik och dialogkompetens
- 2013
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Under 2012 och 2013 har avdelningen för Miljökommunikation vid SLU fungerat som rådgivare till Naturvårdsverket i planeringen och genomförandet av en dialogprocess om allemansrätten och dess tillämpning. Denna rapport har tillkommit som ett avslutande led i detta uppdrag. Syftet med rapporten är att stödja utveckling av dialogmetodik och dialogkompetens inom naturresurshanteringen genom att redogöra för och kritiskt diskutera de erfarenheter som vi gjort av att arbeta med en omtvistad och komplex samhällsfråga genom dialog. I rapporten redogör vi för de tankar och teorier som har väglett planeringen av dialogprocessen och diskuterar vad vi, så här i efterhand, anser att vi kunde ha gjort annorlunda. Syftet med rapporten är alltså inte att diskutera dialogprocessens innehåll och/eller hur olika aktörer och intressen ser på frågor som rör allemansrätten. Rapporten ska ses som ett underlag för hur den som ansvarar för en dialogprocess bör planera, genomföra och förhålla sig till deltagarna och det som sker. Rapporten består av följande fem delar: 1. Viktiga förutsättningar och ramar för upplägg och planering av dialogprocessen 2. Händelseutvecklingen i de fem möten som processen bestod av 3. Deltagarnas åsikter om processen, vad de tycker att de lärt sig 4. Deltagarnas rapportering av lärdomar från dialogprocessen till sina hemorganisationer 5. Diskussioner och rekommendationer
|
|
| 4. |
- Berglund, Ulla, et al.
(författare)
-
Barnkartor i GIS och trafiksäkerhet : ett forskningsprojekt i samarbete med Örbyhus skola
- 2009
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Hösten 2006 genomförde vi ett forskningsprojekt i samarbete med Örbyhus skola – framförallt med elever och lärare i fyra klasser, två i femte och två i nionde årskursen. Vi testade en datorbaserad metod som ska underlätta för barn och unga att delta i planeringen av sin närmiljö. Den här gången handlade det speciellt om trafiksäkerhet. I projektet har vi också haft kontakt med Tierps kommun och med Vägverket, region Mälardalen.
|
|
| 5. |
- Berglund, Ulla, et al.
(författare)
-
Guide till barnkartor i GIS : ett verktyg för barns inflytande i stads- och trafikplanering
- 2010
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Det är väl känt att barn och unga vill vara med och på- verka sin närmiljö, och enligt FN:s barnkonvention har de rätt till det. Men barn kan inte delta i samhället på samma villkor som vuxna. Planering och förvaltning måste därför anpassa sina metoder till deras förutsättningar. Barnkartor i GIS är ett verktyg för att få med barns perspektiv i planering och förvaltning av vår gemensamma utomhusmiljö inklusive trafikmiljön. Vi har utvecklat en metod som ska vara snabb och lätt att använda och samtidigt ger trovärdiga och meningsfulla resultat för dem som ska ta emot och omsätta informationen. Planeraren ska själv, utan experthjälp, kunna använda metoden när hon/han vill få med barns och ungas perspektiv i sin verksamhet. Resultat ska vara enkla att få fram och gå smidigt att jämföra med andra data. Därför ska de lagras digitalt i planeringens vanliga geografiska informationssystem. (GIS = geografiskt informationssystem.) Det är, som vi förstått det, ett villkor för att barnens kunskap ska nå ända in i planeringen och inte ”hamna på hyllan”. Vårt motto för Barnkartor i GIS är att det ska vara en barnvänlig, skolvänlig och planeringsvänlig metod. Enkelhet och relevans i alla led är viktiga mål. Tillgänglighet via Internet och automatisk produktion av standardiserade temakartor innebär minskade krav på användarna och ger möjlighet för t.ex. en skola att själv ta initiativ till och genomföra ett projekt. Syftet kan då vara pedagogiskt men också ett led i att i att påverka i praktiken. Metoden ska underlätta för barns inflytande i planering av utemiljöns struktur och innehåll och dessutom ge underlag för prioriteringar inom förvaltning. Vi har anpassat den för den fördjupade översiktsplaneringen av stadsdelar eller mindre orter och för den planering av trafikmiljöer och förvaltning av utemiljö som görs på motsvarande nivå, t.ex. i förstudier till större projekt. Många resultat kan också användas på mer detaljerad nivå. Barnkartor i GIS är anpassad för barn från ca 10 år och för användning i skolor.
|
|
| 6. |
- Berglund, Ulla, et al.
(författare)
-
Här går man : gångtrafikanters erfarenheter av gåendemiljön i tre städer
- 2011
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Det här är en kvalitativ studie, som syftar till att beskriva gångtrafikanters situation i några stadsmiljöer. Mer precist gäller det att få kunskap om förutsättningarna för att gå sett i ett brukarperspektiv och knutet till förutsättningarna i miljön. De metoder som har använts är ”deltagandekartering” (participative mapping) och fokusgruppssamtal. Frågor som belyses är: varför, var och vart man går och hur olika kategorier av fotgängare väljer att gå, samt vad omgivningen betyder i sammanhanget. Resultatet pekar ut frågor som utifrån brukarnas perspektiv framstår som viktiga, särskilt där det behövs ytterligare kunskap. Studien har genomförts i Luleå, Västerås och Älmhult. Kartering och fokusgrupper genomfördes med olika kategorier deltagare: Västerås: ungdomar 22 september 2010 respektive seniorer 23september 2010, Älmhult: seniorer respektive ungdomar: 14 oktober 2010 samt förvärvsarbetande: 3 maj 2011, Luleå: förvärvsarbetande: 25 oktober 2010 respektive föräldralediga: 26 oktober 2010. Alla sätt att färdas till fots ingår i projektet, även löpträning, men inga rullstolsburna har deltagit i den här studien. Alla möjliga anledningar att gå utomhus ingår, och variationen är stor mellan olika grupper och personer. Ungdomarna som intervjuades går framförallt av nyttoskäl – till och från skolan, träningen, bussen, tåget eller cykeln. Men det händer att de går när de träffas för att umgås eller går för att motionera. Fritidsintresse och socialt umgänge tycks påverka ungdomarnas gåendevanor mer än platsen. De intervjuade seniorerna och förvärvsarbetarna går av både nyttoskäl och för rekreation. Seniorernas hälsoläge har stor betydelse. En anledning till att förvärvsarbetarna går är att skona miljön, en annan är att ta sig till jobbet och en tredje är att få motion och därmed värna sin hälsa. Livssituationen påverkar vad som är särskilt viktigt när man går. För ungdomarna är det umgänge och möjligheten att träffa andra. För seniorerna är däremot jämna ytor, beläggning, underhåll och god vinterväghållning samt närhet till samhällsservice särskilt viktigt. Förvärvsarbetarna anger många faktorer som kan variera med gåenderesans syfte. Sammantaget framstår iden/effektiviteten, närheten till hemmet, omgivningens kvalitet, underlaget och tryggheten som viktiga aspekter. Ljus, trygghet och framkomlighet är särskilt viktigt för de föräldralediga. Vidare föredrar de att gå rundor istället för att gå samma väg fram och tillbaka. De föräldralediga menar att det är viktigt att det finns gång‐och cykelvägar som är separerade från övrig trafik, inte minst eftersom det är lättare att komma fram med barnvagn då. På GIS‐kartorna redovisar alla grupper (men de unga i mindre grad) många platser och vägar där omgivningens kvaliteter attraherar till att gå. Överlag är deltagarna nöjda med sin gåendemiljö. Man kommenterar att det finns bra gång‐ och cykelvägar och att miljön är ”fin”. Samtidigt tas problem upp. Seniorer i Västerås och Älmhult samt förvärvsarbetare i Älmhult menar att vinterväghållningen är dålig, att markbeläggningar på vissa ställen är väldigt ojämna och att höga kantstenar gör det svårt att ta sig fram. Oupplysta, grusade vägar uppskattas men det finns också önskemål om mer belysning och bättre beläggning på till exempel strandpromenader. Möjligheten att träffa bekanta bidrar till intresset för att gå i tätorten. På kartorna kan vi se att promenader utan direkta mål ofta riktar sig utåt mot natur och stränder än inåt mot centrum. Olika typer av problem verkar i vissa fall åldersrelaterade. I Älmhult uppger ungdomarna att de största problemen är att bilarna kör för fort utanför skolan. För seniorerna i såväl Älmhult som Västerås är de största problemen snöröjning vintertid och ojämna gångytor som ger vattensamlingar och risk för att snubbla. I Älmhult saknar seniorerna bra övergångställen. Både seniorer och förvärvsarbetare i Älmhult ser de tre tunnlarna under järnvägen som problem, de vet inte vilka regler som gäller vid passage och upplever att tunnlarna är trånga och mörka. I Västerås anser seniorer att det är otryggt vid Bäckby centrum kvällstid då det samlas många ungdomar där. Det rådet dock delade meningar om från vilken tid på kvällen det är otryggt. I Luleå uppger förvärvsarbetarna att nedskräpning är ett stort problem. De tar även upp problem med vinterväghållningen de vintrar då temperaturen pendlar kring nollstrecket. De största problemen som de föräldralediga tar upp är farliga ställen där de korsar vägar, avsaknad av toaletter, få papperskorgar och att det saknas bänkar. Felplacerade gångtunnlar tycks vara är ett allmänt problem i bostadsområdena i Västerås och Luleå. Naturen och att det är ”fint” anses allmänt vara det bästa med gåendemiljöerna på alla platser. Ungdomarna i Västerås uppger ändå att det bästa med gåendemiljön där är kommunikationen mellan ungdomarna. De tar inte upp något om hur det ser ut. I Älmhult däremot pratar ungdomarna om Näset vid sjön Möckeln. Förvärvsarbetarna i både Älmhult och Luleå tar upp tillgången på och gång‐ och cykelvägar som det bästa i sina respektive orter. I Älmhult är även ”närheten till allt” något av det bästa med gåendemiljön. De föräldralediga liksom de förvärvsarbetande i Luleå uppskattar särskilt att det finns många vägar att välja på och speciellt möjligheten att gå utmed vatten. När det gäller samspelet med andra trafikanter tycker ungdomarna att det fungerar bra eller åtminstone helt okej mellan cyklister och gående. Seniorerna och de förvärvsarbetande i Älmhult är av annan uppfattning. Här är de enkelriktade cykelbanorna i centrum ett bekymmer. Cyklister cyklar i fel riktning och bilister parkerar på cykelbanorna. I Västerås menar seniorerna att cyklisterna inte hörs utan plötsligt dyker upp. I Luleå uppger både förvärvsarbetare och föräldralediga att mopederna är ett problem eftersom de kör på gång‐ och cykelbanorna och väldigt fort. Några kör utan ljuddämpare och det skrämmer barnen. På kartorna markeras flera farliga platser med rörig biltrafik (Älmhult), korsningar med tung trafik (Luleå) och tunnlar med kollisionsrisk med cyklister (Älmhult). Vår fråga om vad som skulle kunna påverka fokusgruppsdeltagarna att gå mer visar sig vara ganska svår att svara på. I Västerås föreslås bland seniorerna att en vacker park skulle kunna attrahera till att gå mer. I Älmhult säger seniorer att en jämnare beläggning i centrum skulle få dem att gå mer. Förvärvsarbetarna i Älmhult har olika idéer om hur gåendet kan öka rent allmänt. Här kommer förslag om att röja bättre kring stigar (genvägar) i naturen och att satsa mer på kultur i den offentliga miljön. Bland de intervjuade förvärvsarbetarna i Luleå framkommer att tidsbrist, klimat och lättja påverkar dem. Någon idé om vad som skulle få dem att gå mer kommer inte upp. De föräldralediga uppger att fler snöröjda vägar och mer belysning skulle få dem att gå mer vintertid. Utan tvekan är färdsättet att gå viktigt för olika grupper människor och i många sammanhang. Det är tydligt att vuxna och äldre är positiva till att gå för rekreation, motion och hälsa, och att det finns de som tar sig till fots till vardagens nyttomål för att samtidigt få motion. Tidsbrist och intresset för hälsa kan därför ses som nyckelfaktorer i planering för ett ökat gående. Effektivitet och framkomlighet är viktigt ibland men också möjlighet till möten och att variera väg. Samspelet med andra trafikanter är inte sällan problematiskt, och en alltför komplicerad miljö kan precis som en mörk och ödslig leda till osäkerhet och otrygghet. Omgivningens upplevelsevärden såväl som ett jämnt underlag att gå på är nödvändiga förutsättningar för en i vid mening gångvänlig miljö.
|
|
| 7. |
- Berglund, Ulla, et al.
(författare)
-
Landskapsanalys för transportinfrastruktur : en kunskaps- och metodredovisning för utveckling av väg- och järnvägsprojekt i enlighet med den Europeiska Landskapskonventionen
- 2013
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Rapporten ”Landskapsanalys för transportinfrastruktur” har tagits fram inom forskningsprojektet ”Bättre landskapsanalys för transportsektorn” (2010-2013) i samverkan mellan SLU och VTI och handlar om hur man kan arbeta med landskapsanalys (LA) i planläggningsprocessen för väg- ochjärnvägsprojekt. Vi kallar den ett kunskapsunderlag, och dess främsta syfte är att förmedla relevantkunskap från forskarsamhället till Trafikverkets landskapsexperter och därmed stödja Trafikverketsmöjligheter att leverera den landskapsanpassade infrastruktur som regeringen kräver.Fokus för arbetet har varit planläggningsfasen, dvs. när man enligt den sammanhållna vägprocessenkommit så långt att vägen/järnvägen ska prövas i en fysisk miljö.
|
|
| 8. |
- Berglund, Ulla, et al.
(författare)
-
Landskapsanalys för transportinfrastruktur : en kunskaps- och metodredovisning för utveckling av väg- och järnvägsprojekt i enlighet med den Europeiska Landskapskonventionen
- 2013
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Rapporten ”Landskapsanalys för transportinfrastruktur …” har tagits fram inom forskningsprojektet ”Bättre landskapsanalys för transportsektorn” (2010-2013) i samverkan mellan SLU och VTI och handlar om hur man kan arbeta med landskapsanalys (LA) i planläggningsprocessen för väg- och järnvägsprojekt. Vi kallar den ett kunskapsunderlag, och dess främsta syfte är att förmedla relevant kunskap från forskarsamhället till Trafikverkets landskapsexperter och därmed stödja Trafikverkets möjligheter att leverera den landskapsanpassade infrastruktur som regeringen kräver. Fokus för arbetet har varit planläggningsfasen, dvs. när man enligt den sammanhållna vägprocessen kommit så långt att vägen/järnvägen ska prövas i en fysisk miljö. Den här rapporten tar vid efter det strategiska skede som hanteras i rapporten ”Landskap i långsiktig planering” (Trafikverket 2012). ”Projektet har utförts med utgångspunkt i att LA ska vara en grund på vilken MKBprocessen vilar men också ge viktig bakgrundskunskap för gestaltningsprogrammet (GP). En anledning till projektets tillkomst är de ökade krav på helhetssyn som den Europeiska landskapskonventionen (ECL), som trädde ikraft i Sverige 2011, ställer på projekt som påverkar landskap. Det gäller inte bara landskap som har bedömts som vetenskapligt värdefulla eller har erkänt stora skönhetsvärden, utan också de så kallade vardagslandskap som omger våra städer och samhällen. Det är landskap där många människor bor, arbetar och tillbringar sin fritid och där utbyggnad av transportinfrastruktur får stor påverkan på de värden som är viktiga för brukarna. ELC betonar landskapets betydelse som en del i människors utformande av sin egen identitet såväl som sin gruppidentitet och dessutom allas rätt att vara delaktiga i värderingen av de landskap som berör dem. Europarådet (2008) skriver i sina rekommendationer för implementeringen av ELC att allmänhetens medverkan bör finnas med genom hela planerings- och beslutsprocessen i frågor som rör landskap. För det anför man dels demokratiska skäl, som grundar sig i uppfattningen att alla människor har intressen i landskapet och i den meningen också är sakägare. Dels anförs kunskapsskäl, närmare bestämt att genom allmänhetens medverkan öka medvetenheten om landskapet och dess värden såväl hos allmänheten som hos berörda experter. Arbetet inom projektet har bland annat gått ut på att finna och beskriva metoder som passar att användas i infrastrukturprojekt och som på ett rimligt sätt motsvarar det ELC föreskriver och rekommenderar. Särskilt fokus har satts på frågan om hur den berörda allmänhetens syn på sina landskap ska kunna komplettera och samverka med den expertkunskap som hittills helt dominerat LA inom transportsektorn. Den utgångspunkt som vi valt är den väl beskrivna och prövade metodansatsen ”Landscape Character assessment” (LCA) från Storbritannien, som har ett brett angreppssätt men kan sägas vara mindre välutvecklad när det gäller frågor kring landskapets historia och utveckling. Därför visar vi hur man kan kombinera den med metoden ”Historic Landscape Characterisation” (HLC) och hur man kan arbeta i de båda faserna beskrivnings- respektive bedömningsfas. På svenska benämner vi dessa metoder: landskapskaraktärisering respektive historisk landskapskaraktärisering. Eftersom utvecklingen av allmänhetens medverkan i LA inte är så stark överhuvudtaget har vi också fångat upp och delvis själva utvecklat metoder för dialog med berörda människor, där deras värderingar står i fokus. Det gäller en kartbaserad enkät, kartnålsmetoden, och en variant på gåtursmetoden som vi här kort och gott kallar busstur. Frågan om ljud – inte bara buller – är också ett ämne där LA hittills varit relativt svag. Där har vi bedrivit utvecklingsarbete, som resulterat i en mobilapplikation för karaktärisering av ljudlandskap. I uppdraget för det här projektet har det inte ingått att studera ekologisk landskapsanalys i sig. Däremot har vi redovisat hur vi tänker att den ekologiska analysen, landskapskaraktäriseringen 8 landskapsanalys för transportinfrastruktur och den historiska landskapskaraktäriseringen ska kunna samverka för det eftersträvade helhetsperspektivet. För att nå detta menar vi vidare att metoderna kulturmiljöanalys (DIVE) och strukturanalys också kan ge viktiga bidrag. Vi presenterar kort dessa metoder och deras tänkta roller i LA för väg- och järnvägsprojekt. Landskapskaraktärisering är alltså inte en enhetlig metod utan det vi kallar ansats eller ramverk, som kan anpassas efter projektets art och skala och efter landskapets egenskaper, dess sårbarhet och vilka värden som kan förutses ha betydelse för allmänheten såväl som för vetenskap och andra intressen. I rapporten finns därför information om hur olika specifika metoder kan kombineras och dessutom viss information om hur man kan prioritera i olika fall, vilka underlagsmaterial som kan var lämpliga etc. Kravet på att ge berörd allmänhet såväl som andra sakägare möjlighet att medverka i landskapskaraktäriseringen innebär knappast att specialisterna, landskapsexperterna, får mindre ansvar i processen. Frågan om kommunikation med sakägarna och sammanvägning av olika intressen kräver stor omsorg och skicklighet. I rapporten noterar vi det och ger förslag om hur denna kommunikation ska kunna planeras och utföras på ett effektivt och kvalitativt gott sätt. I många väg- och järnvägsprojekt krävs att en MKB genomförs för att i förväg beskriva vilka konsekevenser för människors hälsa och för miljön som projektet ifråga kan komma att ge upphov till. Vi beskriver i rapporten hur kunskap från den genomförda LA kan användas som underlag för MKB i flera avseenden och vid olika tillfällen i vägplanläggningen. På motsvarande vis vill vi också peka på hur kunskap som tas fram inom LA kan vara till nytta i arbetet med det Gestaltningsprogram (GP) som arbetas fram inom planläggningsprocessen. MKB och GP kan i många fall ses som slutprodukter för en stor del av arbetet med LA. För att LA skall kunna bidra till väg- och järnvägsplanläggning och till MKB och GP behöver krav ställas på dem som har att genomföra LA. Vi har inom ramen för projektet undersökt vad som bör ingå av kvalitets- och kompetenskrav vid upphandling av LA. Detta redovisas i rapporten som ett förslag på vad en upphandling bör innehålla. Avslutningsvis finns i rapporten en översikt och beskrivning i tabellform av exempel på projekt och metoder som vi hänvisat till i texten. Den innehåller uppgifter om sammanhang, genomförande, mm. och länkar eller andra hänvisningar till källor för vidare läsning.
|
|
| 9. |
- Berglund, Ulla, et al.
(författare)
-
Om landskap och landskapsanalys för väg och järnväg : ett kunskapsunderlag med fokus på begrepp och exempel
- 2011
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Landskapets och landskapsanalysens roll i planeringen påverkas av implementeringen av den europeiska landskapskonventionen (ELC) som nyligen inletts i Sverige. Kravet ökar på hantering av landskapsfrågor och på medverkan från allmänheten i till exempel infrastrukturprojekt. Därför behöver olika aktörer få aktuell kunskap om landskap och analys av landskap och så långt möjligt skaffa sig gemensamma referensramar i ämnet. Vägar och järnvägar har en avgörande betydelse för människors möjligheter att uppleva landskap. Samtidigt utgör de ingrepp som kräver kunskap och respekt för de landskap med sina sociala sammanhang som påverkas. Genom ELC har fokus ökat på ”vardagslandskapet”, dvs. de landskap som används och värderas av människor oavsett sådana värden som utomstående experter kan bedöma. Den här rapporten är den första redovisningen i ett forskningsuppdrag från Trafikverket: Bättre landskapsanalys för transportsektorn. Vi kallar den kunskapsunderlag, och den ska vara en källa till bildning och utbildning i frågor som rör landskap och landskapsanalys med fokus på vägoch järnvägsplanering. Arbetet utgår från en bred genomgång av forskning om landskap som fenomen och begrepp, om upplevelse av landskap och om människors möjligheter att påverka landskap och landskapsplanering. Vi har inte begränsat oss till, men särkilt lyft fram sådan kunskap, som har direkt relevans för tranportinfrastruktur och för nordiska förhållanden. Rapporten redogör för ELC: s förhållande till landskapet som sådant och till olika aspekter av landskap. Ett särskilt fokus har lagts på att utreda begreppen landskap och identitet och relatera dem till andra, centrala begrepp som ”plats” och ”karaktär”. Ett avsnitt hanterar allmänhetens medverkan i landskapsanalyser och planering. Vidare diskuteras olika typer av landskapsanalyser och ett antal goda exempel presenteras och gås igenom. Landskapet finns överallt och landskapsbegreppet kan användasi olika skalor, inte bara om stora områden. Det har också relevans likaväl i städer som på landsbygden. Infrastrukturen berör alla slags landskap. Med den här rapporten hoppas vi bidra till ett ökat intresse för landskapet i sin helhet, särskilt hos dem som genom stora projekt sätter avgörande och långvariga avtryck i vår gemensamma livsmiljö
|
|
| 10. |
- Caselunghe, Elvira, et al.
(författare)
-
Forskningsperspektiv på naturvägledning
- 2012
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Literature study shows a lack of Swedish nature interpretation research. The Swedish Centre for Nature Interpretation (SCNI) was established in 2007 by the Swedish Environmental Protection Agency and the Swedish University for Agricultural Sciences. One task of SCNI is to initiate research on nature interpretation. This research overview is intended to provide a jumping-off point. The main purpose was to investigate Swedish research that contributes to development of theory and practice in nature interpretation. In addition, research from other Nordic countries as well as international research was reviewed. A literature search for Swedish scientific publications on nature interpretation, explicitly, revealed a scarcity of such research in Sweden. Of course identifying such studies depends, in part, on how “nature interpretation” and “research” are defined. There are actually a number of Swedish researchers who work with topics that are relevant to nature interpretation, and to some extent this research is also published in scientific media. However, there is a larger quantity of educational literature. Overall, the main finding of this literature search is that nature interpretation research has not been conducted in Sweden, to date. However, relevant studies were found in such areas as outdoor recreation, nature tourism, education for sustainable development, outdoor education, environmental history, museology and environmental psychology. Various key words have been used in the selected databases, since “nature interpretation” generates no scientific hits. Definitions and pedagogical principles for nature interpretation are described in the first part of the report. Then international nature interpretation research and some different occurring theories are presented. Emphasis is then put on Swedish and Nordic research that is relevant for developing nature interpretation. The main findings below include conclusions from both the international and the Swedish/Nordic research and indicate some possible directions for development of nature interpretation research, in Sweden and elsewhere. NATURE INTERPRETATION CAN BE BOTH A MEANS OR AN END IN ITSELF There is a need for scientific development of nature interpretation evaluation principles. In Sweden, but also elsewhere, a common goal for publicly financed nature interpretation is to influence people in the direction of sustainable development. Research on interpretation evaluation is needed in order to know whether various activities correspond to our expectations. Also, there is a need to question whether this goal of influencing people is transparent and democratic enough. Internationally, there are both researchers who claim that interpretation can have a positive effect on environmental attitudes and behavior, and those who claim that effective evaluation methodologies for exploring such relationships need further development. Worldwide, interpretive evaluation research has focused heavily on knowledge gain and impacts on attitudes and behaviour, but it has seldom partitioned out the role of the emotional aspects of nature experience, although interpretation instructions stress revelation and provocation for instance. The notion of “participants gaining knowledge” could be widened and include mutual and experiential learning processes. Unlike environmental education, interpretation usually is a rather time limited activity. That could also be a reason to why long term interpretation effects are difficult to evaluate. If any effects appear, it would still be difficult to distinguish what has generated them. Nature interpretation is sometimes seen as a means for fulfilling a greater objective, but in other cases it is seen as an end in itself. For instance, within outdoor recreation, nature interpretation activities could be considered an end in themselves. Whereas nature interpretation efforts within state run nature conservation could be a means for legitimating and promoting poli-tical nature conservation decisions. NATURE INTERPRETATION AS A COMMUNICATIVE ACT The literature review indicated that the number of Swedish or international publications focusing on the communicative act of nature interpretation from an interactional micro perspective seems to be limited. What is happening within and between the persons during a nature interpretation session? How does the interpretation process really occur? Is the interpreter or the participant the one who makes the interpretation for instance? What kind of learning is taking place? CRITICAL RESEARCH ON NATURE INTERPRETATION COULD DEVELOP THEORY AND PRACTICE When discussing what Swedish nature interpretation research could concentrate on, there is not only a need to discuss the topics, but also different scientific approaches that could facilitate a greater understanding. Much of the Nordic research referred in this report is carried out within a positivistic research tradition doing quantitative studies. When approaching social science there are also some publications within hermeneutic research tradition. Critical research tradition, however, is rare among the studies reviewed. Since nature interpretation is not a natural science phenomenon, but a social one, nature interpretation research based on social constructivism has an obvious importance in further development of Swedish nature interpretation research. The role of nature interpretation in society could be better understood by analyzing what discourses characterize Swedish nature interpretation practice today. What ideas of man and nature are taken for granted which could affect the content and format of nature interpretation? Nature interpretation contributes to constructing our nature experiences, something that is seldom analysed. What values and rationalities holds the Swedish nature interpretation discourses? These questions require a critical dimension of nature interpretation research. Another division to make is research that looks for improving nature interpretation practice (how to do good interpretation), versus research that looks for understanding the phenomenon of nature interpretation (research about interpretation). Both kinds are needed. EXAMPLES ON CRITICAL ANALYSIS OF NATURE INTERPRETATION Some discussions in museology are highly relevant to nature interpretation as well. A quote by Ella Johansson (2001) about open air museums illustrates several of the inherent paradoxes in interpretation that could be interesting to further investigate. “… some contrary – or maybe complementary – aspects are lasting and necessary features in a museum: authenticity versus scene, critical distance versus deep empathy, creating knowledge versus ideology, education versus Sunday pleasure.” The content and format of nature interpretation is always a mental and social product, where the involved individuals decide what phenomena and objects are paid attention to and what questions and explanations are suggested. Søren Kruse (2002) argues that “the interpreter designs the participants’ nature visits and determines thereby frames for their nature experiences”. He further writes that: “Nature interpretation is in the centre of the normative minefield of pedagogics, where one could ask oneself: With what right can the nature interpreters claim that their design of nature visits is better than the nature contact designed by the participants themselves? My point of departure is that nature interpretation is not an interpretation of nature, but a production and reproduction of socially constructed descriptions of nature and our relations with it.” THE NEED OF ADVANCING NATURE INTERPRETATION RESEARCH IN SWEDEN Advancement of Swedish research on nature interpretation is needed for several reasons. There are national prerequisites that are unique, such as the Swedish right of public access to nature. Swedish nature interpretation is not yet systematically evaluated from a scientific point of view. There are also a number of educational programmes in Swedish universities within nature guidance and nature interpretation, and connecting these educational efforts to research would strengthen their quality. However, nature interpretation is not a research discipline, but rather a topic that requires research from various perspectives. That interdisciplinary context could be treated by different branches – from public health science, to cultural studies, to forest sciences, if it is combined with communication science, pedagogics or similar fields. Environmental psychology, marketing and media sciences could also provide knowledge about behavioural impacts that nature interpretation often aims for in a general context.
|
|
