| 1. |
- Rojo, Paz
(författare)
-
The decline of choreography and its movement : a body's (path)way
- 2019
-
Konstnärligt arbete (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- This doctoral artistic research project addresses the possibility of a dance withdrawn from that neoliberal scheme accordingto which self-performance, entrepreneurship and the production of subjectivity rule. Taking as a starting point the dissident corporealities that have emerged in the last fifty years in Western contemporary experimental dance; the project involvesaesthetic, philosophical and socio-political perspectives, carried out on choreographic, performative, textual, audiovisual, curatorial and discursive media. In late capitalism dance's commitment with the future (or its lack thereof) must find alliances with potentiality and nothingness. This is not a nihilistic affirmation, but an attempt to enable an interval: a dance whose value has to be apprehended there, where it is already happening. Kafka said that "one might have a goal, but not a pathway". The pathway involves a decisive cognition such that cannot be carried out without one becoming the path itself; without defying so to speak, the relationship of the dancer with dance itself. It is not about what the dancer can do, say or communicate in respect to dance, but what dance accounts for in itself. In modern's kinetic exhaustion, the latter is possible approaching dance as a presence-in-crisis. The semantic field of the word "crisis" and its associated words, –critical judgment, decision and separation–, defines the moment when something or someone has somehow one foot outside. The moment when one realizes that it is not the world that ends, but the linguistic constructions and the reality systems that had made sense until then. This proposal tries to embody that gap. It tries to reveal the somatic, kinetic, political and aesthetic implications whereby to dance on a limit that is both inaugural and terminal. Decisive. Although “deciding” will always be not knowing what will happen. It is a dance that, although it does not seem to mean anything, it does something. The moment at which dance let's go of being a product (a goal), to become a deposition. "Deposition" is a word that includes both, an abandonment and a position. At the same time, to take on a position implies a becoming: a (path)way through which the dancer coincides with dance's conditions. The moment at which the dancer abandons any intention to communicate, to propose or to interpret dance, to carry out kinetically and perceptually the non-significant, ephemeral, ineffable and impersonal conditions that dance implies as a presence-in-crisis. In short, the coincidence “dancer : dance” implies taking into account an experience of dance freedom that is fugitive. In the theatre apparatus, it involves a dancing which ―by lacking recognizable aims, signs and subjects― gives way to an aesthetic paradigm which is not be construed as aparticular kind of thing (a performance, a type of dancer, a subject, or even a social or artistic process), but rather as a gap's embodied experimentation. A threshold, a curve. A parenthesis. An eclipse. A void: the encounter with something which doesn't need to be produced, because it is already happening.
|
|
| 2. |
- Alexander, Skantze
(författare)
-
Trädgårdsmästare & arkitekter : att skriva från början eller skriva från slutet: prospektiva kontra retrospektiva filmmanuspraktiker
- 2020
-
Bok (refereegranskat)abstract
- Det finns olika sätt att skapa ett filmmanus – skriva fritt från en spontan idé, eller mer planerat med ett bestämt slut i åtanke. Jag och tre andra manusförfattare skriver varsitt kortfilmsmanus med respektive metod. Jag intervjuar dem efteråt och för egen processdagbok, och jämför de olika manusen: vad har de olika metoderna för olika förlopp, och hur kan dessa skillnader förklaras?Utifrån en kritisk diskussion av olika manusmanualer, undersöker jag dessa prospektiva kontra retrospektiva skrivpraktiker med fokus dels på process och dels på resultat. Resultaten som kan användas både i manusförfattande samt i skrivundervisning.
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
- Bauer, Eleanor
(författare)
-
choreo | graphy
- 2022
-
Konstnärligt arbete (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The doctoral project choreo | graphy is an inquiry into the relationship between thinking through dance and thinking through written language, taking the notion of choreography literally as dancing-writing. Respecting that different media afford different thought processes, ideas, and concepts to be reached, this practice-based artistic research project has unfolded within artistic processes and experiments to explore and develop the relationship between dancing-thinking and writing-thinking. Investigating the media-specificity of thought in dancing together (khoreia) as it relates to the media-specificity of thought in writing (graphia), this project experiments with their relation in a way that serves both art forms and respects their differences, while challenging historical hierarchies between embodied sense-experience and the written word. Cycling through three areas of inquiry, the project asks 1. how dance thinks, 2. how dance writes, and 3. how a (re)considered relationship between dancing and writing might inform choreographic practice. Following these three areas of inquiry, the project’s contributions to artistic research are summarized as follows: articulating what is particular to dance-thought (how dance thinks), practicing and devising procedures for dancing-writing (how dance writes), and pursuing forms of exposition which invite observers to think with and through dance by applying the aforementioned insights to artistic creation (choreo | graphic outcomes). The separation of the word choreography into choreo | graphy signals the project’s intention to open space for consideration and reinvention of the poetics of choreographic practice and discourse.
|
|
| 5. |
- Bergsmark, Ester Martin, 1982-
(författare)
-
voice under
- 2023
-
Konstnärligt arbete (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- If voice over is the superior voice that dictates truth, I examine voice under, the other truths that take place simultaneously. In my doctoral thesis voice under, I explore all the parallel voices beyond the dominating all-knowing voice over. The intention of the project and concept voice under is to open up a wider sensory register in both the creation and the experience of film. By looking closely at, challenging, and playing with different cinematic conventions, I explore how we can recreate seemingly dominant expressions and find spaces for resistance, although temporary. This document outlines the different modes of publication of the doctoral thesis voice under. voice under consists of two branches: film and text.The Documented Artistic Research Project (Doctoral Thesis) voice under will be made public and archived on September 1, 2023, through the following three materials:1. Welcome to voice under folder2. Performative contemplative film screening3. The book voice under, consisting of a collection of texts
|
|
| 6. |
- Borin, Per
(författare)
-
(F)rasera Mozarts Figaro : handbok i partituranalysperiodiseringar i allmänhetoch förFigaros bröllop i synnerhet
- 2020
-
Bok (refereegranskat)abstract
- På medeltiden, när dansmusik och dryckesvisor började ta platsi kyrkor, slott, senare i konsert- och operahus, uppstod detsom vi idag något slentrianmässigt kallar för ”denvästerländska konstmusiken”. Genom att både Asien ochSydamerika numera har etablerat sig inom den konstsfären såvore det på sin plats att hitta en uppdaterad benämning.Nåväl, det uppstod många intressanta fenomen när dryckesvisoroch dansvisor inom loppet av 100-150 år blev profan(världslig)och sakral(kyrklig) konstmusik. Den dogmatiska skillnadenmellan dessa har jag som utövande kyrkomusiker ochoperadirigent aldrig förstått.En saftig dryckesvisa blir femtio år senare en kyrklig koralsom beskriver Jesu uppståndelse. Exakt samma melodi.Georg Friedrich Händels ”Alexander´s Feast” (1736), var jämte”Messias”, Händels mest spelade verk fram till 1800-taletsmitt då det försvann från estraderna. När konsertplatserna på1800-talet blev institutioner, sakral musik i kyrkan, profan ioperahus och konsertsalar, försvann ”Alexander’s Feast”.Stycket är ett profant oratorium! Sedan 1900-talets andrahälft har stycket lyckligtvis återigen börjat framförasregelbundet.Periodiseringar av partitur hänger direkt ihop med vad somhände när konstmusikens komponister transformeradedryckesvisor och dansmusik till sin egen konstart. I principbygger all dansmusik och alla dryckesvisor på ett jämnt antaltakter; 4, 8 eller 16 takter. Även idag består all folkmusik,dansmusik och även jazzen av dessa jämna antal takter. Ytterstfå undantag finns. Regelbundna rörelsemönster i en dans kräveridentiskt regelbunden musik därtill.Konstmusikens tonsättare började mer och mer lämnaregelbundenheten, avsiktligt medvetet ”gå emot den”. En 4-takters fras varvades med en med 3 eller 5 takter. En 8-takters period ställdes mot en med 7 eller 9 takter o.s.v.Taktlängdernas komplexitet ökar speciellt snabbt underhögbarocken och wienklassicismen.Ett drastiskt och extremt tydligt exempel är skillnaden mellanen tidig och sen Haydnsymfoni. En menuett i en av de förstasymfonierna låter nästan identisk med en menuett som spelas avösterrikiska folkmusiker medan sats 3, ”Menuetto .Allegro” iSymfoni nr.104 är ett helt självständigt stycke konstmusik menfortfarande med inslag av den folkloristiska musiken. Redan imenuettens första takt, på tredje slaget, kommer en heltoväntad betoning (sforzato) som utvecklar hela satsen till etteldorado av överraskningar med alla parametrarna igång. Helasymfonin är ett mästerverk med en oavbruten humorfylld lekbaserad på otaliga infallsrika överraskningar.22Här är periodiseringarna en förutsättning för att förstå vilka kompositionstekniska metoder Haydn använde, det i sin tur är en ytterligare förutsättning för att kunna framföra symfonins geniala innehåll så adekvat som det någonsin är möjligt. Efter otaliga periodiseringar av operor under årens lopp, så växer tydliga samband fram mellan text och antalet takter. Generellt använder Haydn, Mozart och många samtida 4- och 8-takters fraser för att beskriva konkreta situationer, miljöer eller händelseförlopp. Fraser med 3 eller 6 takter beskriver mycket ofta kärleksförklaringar eller kärleksrelationer, både jordisk och gudomlig kärlek. Här är det säkert talet tre i den gudomliga kärleken som är ursprunget: Fadern, Sonen och den helige Ande. I sluttakterna av Giuseppe Verdis sista stora mästerverk, Requiem, beskrivs ”Libera me” (befria mig) i sluttakterna med trioler, en rytm bestående av tre lika långa notvärden. För en djupt troende man som Giuseppe Verdi kan det knappast vara en slump. Figaros bröllop är ett gyllene exempel på att samtliga huvudpersoners kärlekssituationer och önskningar beskrivs med två 3-taktsperioder efter varandra. Jag vågar spekulera i att två 3-taktare antingen beskriver bägge personerna i ett kärlekspar eller också förenas de två ytterligheterna; jordisk och gudomlig kärlek. Susannas Aria nr.28 i akt 4 inleds med åtta stycken 3-taktare där hennes djupaste kärlek beskrivs. Den avbryts med en 5-taktare, en ojämn taktperiod där kärlekens smärta beskrivs på ett sublimt sätt med rosen och dess taggar som allegori. Redan i de första 11 takterna i ”Sinfonia” (som ofta kallas för Uvertyren?), talar Mozart om för oss vad hela Figaros bröllop kommer att handla om: kärlek och konflikter. 6-taktsfrasen (3+3) är kärleken och 5-taktsfrasen är konflikterna. 6 + 5 blir 11 takter innan det första ”fortet” (=starkt) kommer. Inom loppet av knappt tio sekunder är den musikaliska undertexten skickad – utan att ett enda ord har sjungits! I det hymniska, koral-liknande ”Andantet” alldeles i slutet av Nr.29 Final händer följande: Grevinnan förlåter Greven i en 5-taktare där en lång konflikt ebbar ut. Alla sjunger därefter 3 gånger 3 stycken 6-taktsfraser om ömsesidig försoning i kärlek. Allra sist sjunger samtliga ”fira (bröllopet)” i en 6-taktare och orkestern avrundar med en jämn 8-taktsfras som slutar med en låg unison ton (ett D). Jag förmodar starkt att det beskriver att alla är tillbaka i en jämn och vanlig vardag. I princip gestaltar alla 5-taktsperioder konflikter, svartsjuka, intriger, ilska, problem eller kärleksbekymmer. Mer eller mindre alla kompositörer fortsätter in i vår tid att23utveckla och förfina de ojämna taktperiodernas innehåll. Oftavet jag redan i förväg, när jag hittar en musikalisk 5- eller7-taktsfras, i vilken riktning textens innehåll går.När Greven i Figaro råkar illa ut, vilket han gör ofta, såsjunger han mycket ofta i 5- och 7-taktslängder.7-taktaren har ofta samma textliga anknytning som den med 5takter men har även en överraskande funktion. Det blir en takt”för lite” där vi ryggmärgsmässigt förväntar oss den invanda8-taktsfrasen.I Haydns sista Symfoni nr.104 kommer i Allegro-delen först en8-taktare (takt 17-24) som följs av en 7-taktsfras där fortet(stark nyans) kommer helt oväntat abrupt ”för tidigt”.Överraskningen är stor och kanske ville Haydn väcka en ochannan halvsovande, slentrianlyssnade konsertbesökare..Talet 7 har också en stark biblisk anknytning som dåtidakomponister kände väl till. Exemplen är otaliga där specielltden stora fugan i ”Libera me”, sats 7 i Giuseppe VerdisRequiem är mycket uppenbar. Den inleds med att kören sjunger ifyra stycken 7-taktsperioder efter varandra. En vissosäkerhetsfaktor smyger sig därför in på grund av det ojämnaantalet takter. Både körsångare och orkestermusiker måstekoncentrera sig ordentligt för att insatsen verkligen skakomma på rätt ställe.Musicerandet får en förankrad och djupare dimension när vi vetatt talet sju har en helig innebörd i bibeln. Både Brahms ochVerdi komponerar sina respektive Requiem med just sju satser.Dödssynderna är sju, Jesus ord på korset är sju, skapelsen togsex dagar där den sjunde är vilodagen.24Avslutningsvis är det metodiska användandet av periodiseringar en klassisk blandning av pragmatik och andlighet. När vi efter en optimal instudering fått en klar överblick av parametrarnas interaktion (hur de kommunicerar med varandra), kan vi Frasera och musicera fritt med varandra på en högre andlig nivå där musikens innersta själ i de bästa ögonblicken blir universell.
|
|
| 7. |
- Claesson, Nils
(författare)
-
Texter som ingen läser : om skrivande på konstnärliga högskolor
- 2020
-
Rapport (refereegranskat)abstract
- Detta är en rapport med syfte att komma med förslag på olika grepp och metoder för att skapa ett bättre klimat för att skriva och tänka tillsammans på IFM, men även på andra institutioner vid Stockholms konstnärliga högskola. Målet är att förstärka tänkande, läsande, skrivande och dialog som ett led i att bygga en konstnärlig forskningsmiljö. Fokus har lagts på att undersöka skrivandet på masternivå eftersom den utbildningsnivån är forskningsförberedande för den som vill och för att den konstnärliga forskningen är något som är utmärkande för verksamheten på skolan. Min metod är att föra långa samtal med ansvariga för skrivande och tänkande på olika konstnärliga högskolor, också med personer som undervisar, forskar, administrerar, men kanske främst med människor som arbetar med text. Från poeter, dramatiker och författare till teoretiker. De åtgärder som rapporten föreslår är på institutionsnivå, SKH-nivå, Stockholmsnivå och nationell nivå. Det kan också vara värt att identifiera fysiska platser där undervisning och forskning möts eller har möjligheter att mötas på en konstnärlig högskola: det är biblioteket och laboratoriet. Här 10 vill jag hänvisa till en annan text Labbtanken – 12 röster om laboratorium och bibliotek av Nils Claesson och Mirko Lempert* . Läs gärna denna rapport tillsammans med Labbtanken.
|
|
| 8. |
- Claesson, Nils
(författare)
-
Texts that nobody reads : on Writing at Universities of the Arts. Report to the Department of Film and Media at Stockholm University of the Arts.
- 2021
-
Rapport (refereegranskat)abstract
- The purpose of this report is to propose various approaches and methods to create a better climate for writing and thinking together at the Department of Film and Media, and indeed at other departments of Stockholm University of the Arts. The goal is to reinforce thinking, reading, writing, and dialogue as part of an effort to construct an artistic research environment. The focus has been on studying writing at second cycle, given that this is the preparatory level for those considering a career in artistic research, which is of course a distinguishing feature of the university’s operations.My method involves long conversations with those responsible for writing and thinking at various universities of the arts, as well as with teachers, researchers, administrators and, perhaps most importantly, people who work with text: from poets, playwrights, and authors to theoreticians. The measures proposed in the report are applicable at a departmental level, university-wide, Stockholm-wide or nationally. It might also be worth identifying those physical locations in which teaching and research meet, or have opportunities to meet, at a university of the arts: libraries and laboratories. Here, I would like to refer to another text Labbtanken:12 röster om laboratorium och bibliotek [The Laboratory Concept: 12 voices on the laboratory and library] by Nils Claesson and Mirko Lempert1. Please feel free to read this report alongside Labbtanken.
|
|
| 9. |
- Dahlberg, Tove, 1973-
(författare)
-
Släpp sångarna loss! : Genus, gestaltningsnormer och konstnärligt handlingsutrymme i opera.
- 2023
-
Konstnärligt arbete (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Abstract:My dissertation is taken from an opera singer’s perspective and the aim is three-fold: · to investigate and problematize how gender and performance norms are reproduced on the opera stage· to provide tools and propose approaches to transform gender perspective and norm critique into a creative artistic practice, enabling conscious and active artistic choices in relation to gender and performance norms· to explore ways to expand the singer's artistic agency. The artistic research project draws on knowledge from both my own practice as a professional opera singer and my collaborators’ experiences from the worlds of opera, classical music and theatre. The thesis consists of four artistic investigations:1. In Mönster och möjligheter (Patterns and Possibilities), gender markers were explored and identified, both in vocal and dramatic performance. The five Mozart scenes that were studied revealed a structure suggesting that femininity in the operatic art often can be expressed by taking responsibility for the music, for facial features and bodily behaviour, and for the audience. Correspondingly, masculinity seemed to be expressed by actively taking less responsibility in these areas.2. The second investigation was connected to Norrbottensmusiken's production of the new opera Under en kvinnas hjärta (Beneath the Heart of a Woman). This study exposed how performance norms affect singers' artistic possibilities also in contemporary opera. The investigation found that if the director's reading of an opera is norm-creative, it can facilitate a less traditionally gender-coded performance. However, even in more traditional opera productions, there are still options for the singer to work norm-creatively with their role, for example by mixing feminine and masculine gender markers.3. The third investigation, the concert production Sångernas sång (The Song of Songs), explored an expanded artistic agency for the singer. Actively using my experience from my career as an opera singer, I wrote the libretto for the chamber mini-opera Stark som döden (Strong as Death) in collaboration with a composer. The study suggested that singers, in addition to their creative work on the role, could also contribute with other important perspectives. Concert and opera productions, as well as newly written works, can be enriched by a dialogue with the singers early on in the artistic process. In the creation of the two roles in the chamber pieces Hög visa (Songs of Solomona) and Stark som döden, useful methods for creating a subject position for the characters were developed, as well as ways to work in a concert situation with the portrayal of sexual desire.4. The fourth and final investigation, Interaktion och intimitet (Interaction and Intimacy), was an exploration of intimate scenes. The study showed that the method and know-how of an intimacy coordinator can provide a sense of security that can make the singers freer in their portrayals of sexuality. A greater focus on the story can also make the scenes more interesting artistically. In addition, this study revealed the potential of an expanded agency for the singers. Allowing singers to adapt the text and the distribution of lines in repertoire opera, as well as creating a more collective rehearsal process, where the singers take an active part in the stage directing work, could open up for more norm-creative representations of gender on stage.
|
|
| 10. |
- Dobewall, Mareike, 1984-
(författare)
-
Voicelanding - Exploring the scenographic potential of acoustic sound in site-sensitive performance
- 2021
-
Konstnärligt arbete (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- This practical artistic research project (Documented Artistic Research Project (Doctoral Thesis)) explores how the performance of acoustic sound in dialogue with site can create a sonic scenography, experienced by an audience from within the sonic structures. Six art projects were carried out in the context of this research. Their form varies due to the site-sensitive approach that is employed: the space and the participating musicians are both the source and the frame for the resulting spatial sound performances.During workshops the collaborating musicians are introduced to site-sensitive methods. They learn full-body listening, spatial sounding, and space-care. The musicians learn to co-create with the space. In a collaborative process, spatial sound compositions are created using the site-specific sonic material that is elicited from the dialogue between the performers and the space. The relation to the audience plays an important role in the sharing of the performance space and the experience of the sonic scenographies. Therefore, active audience encounter is considered practiced during the creative process towards the performance and it is further explored during each performance.As sound is invisible and ephemeral it is a vulnerable material to engage with when creating scenographies. In this research its instability has revealed itself as an indispensable quality of a scenography that aims to connect the elements of a shared space and to make their relations perceivable.There is a tendency to make ‘reliable’ material scenographies and to sustain spatial sound through audio systems while attempting to overcome the challenges a site brings to performance. This approach to performance, scenography, and spatial sound composition, however, limits the relation between acoustic sound and site. In my sonic scenographies the performers are dependent on the dialogue with the space in order to create sonic structures that can be experienced by an audience. The attention needed for this collaboration is space-care. It includes care for all entities in the space, and especially the audience. The ephemeral quality of acoustic sound creates an active sonic scenography that performs together with the musicians, and engages multimodal listening.The resulting spatial sound performance includes the placement and movement of sonic expressions that are specific for each instrument-site relation. In the created performance, as the audience can ‘roam through’ it, they can experience a sonic scenography that unfolds around them. In the interaction of performers and audience in these shared spaces (architectural space and sonic space) a social space can develop that allows for an ephemeral community to emerge.
|
|
