| 1. |
- Adolfsson, Gundula
(författare)
-
Förmedlingsforskning : hot eller nödvändighet?
- 1988
-
Ingår i: Kronos : historia i skola och samhälle. - Linköping : Linköping University Electronic Press. - 1100-1208. ; :2, s. 63-66
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Olika vetenskaper har olika sätt och möjligheter att föra ut sina forskningsresultat. I några fall, exempelvis i filosofin eller i högre matematik kan möjligheterna vara obefintliga. Dessa ämnen kännetecknas av en forskning på hög abstraktionsnivå och frånvaron av källmaterial. Kunskaper av denna typ blir givetvis svåra att föra ut till en bredare allmänhet. Bland de humanistiska vetenskaperna finns det sådana med ett konkret källmaterial, exempelvis litteraturvetenskap, konstvetenskap, etnologi, arkeologi eller historia. Källmaterialet i dessa ämnen är forskningens underlag, men också en slags allmängods; oavsett vad vetenskapsmannen tycker kan vi bilda oss en egen uppfattning om en Picassotavla, en Strindbergpjäs eller ett svärd från vikingatiden. Dessa vetenskaper - med sitt mycket konkreta källmaterial - bidrar till att konstituera historieuppfattningar och kulturella normer i samhället.
|
|
| 2. |
- Andersson, Sten
(författare)
-
Den fjättrade Clio
- 1989
-
Ingår i: Kronos : historia i skola och samhälle. - Linköping : Linköping University Electronic Press. - 1100-1208. ; :2, s. 65-66
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 3. |
- Ankarloo, Bengt
(författare)
-
Revisionister och nyjakobiner : En historikerstrid inför tvåhundraårsminnet av 1789
- 1989
-
Ingår i: Kronos : historia i skola och samhälle. - Linköping : Linköping University Electronic Press. - 1100-1208. ; :1, s. 39-42
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Om den stora franska revolutionen har Francois Furet nyligen sagt, att den nu äntligen efter två sekel har blivit ett "kallt" objekt, som man kan studera utan politisk lidelse.- Redan hans egna arbeten visar emellertid, att liket fortfarande kan sprattla. Furet tillhör den inflytelserika grupp av anti-marxistiska "revisionister", som på sistone har levererat ett generalangrepp mot den etablerade bilden av revolutionen som en i första hand socialt betingad omvälvning, en borgerskapets triumf över den gamla ordningen. Den bilden var mycket riktigt Marx', men den har också sedan decennier ingått i våra elementäraste läroböcker och förmodligen också i det allmänna medvetandet långt ut på den svenska högerkanten. Med en viss förenkling kan man säga, att den i sin moderna, lite allmänt historiematerialistiska form härrör från Albert Mathiez, Georges Lefebvre och Albert Soboul, efter varandra innehavare av professuren i revolutionshistoria vid Sorbonne, Soboul tillika aktiv inom clet franska kommunistpartiet. Och det är alltså i harnesk mot dessa nyjakobiner, som motståndarna under de senaste decennierna har slutit sig samman och knutit an till den revisionistiske pionjären, engelsmannen Alfred Cobban.
|
|
| 4. |
- Aspengren, Evald
(författare)
-
Basbegrepp för SO-didaktisk forskning
- 1989
-
Ingår i: Kronos : historia i skola och samhälle. - Linköping : Linköping University Electronic Press. - 1100-1208. ; :2, s. 57-64
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 5. |
- Bergdahl Bulukin, Ewa
(författare)
-
Måste Per Stenyxa identifieras? : Om förhistorien i lågstadiets läroböcker
- 1988
-
Ingår i: Kronos : historia i skola och samhälle. - Linköping : Linköping University Electronic Press. - 1100-1208. ; :2, s. 47-56
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Vad är det för bild som via läromedlen i skolorna förmedlas om vårt förfluma? Vilka uppfatmingar om förhistoriska människor får eleverna med sig från skolan? Vilka syften har vi med historieundervisningen egentligen? Dessa och liknande frågor är svåra att besvara entydigt. De övergripande och allmänna riktlinjerna som läroplanen ger uttryck för, ska översättas till en praktisk kunskapsnivå i läromedlen. Här råder ett välkänt glapp. Läromedlens utformning och innehåll korresponderar inte med läroplanens grundläggande målsättning. Givetvis finns det ytterst få läromedel som uttrycker uppfattningar som går stick i stäv med läroplansintentionerna, men detta är inte tillräckligt. En undvikande av vissa påståenden eller ett överhoppande av svåra och komplicerade händelseförlopp löser inte problemet. Resultatet blir istället en torftighet i texterna som !itår i bjärt kontrast till läroplanens önskade fönnedlingsinnehåll. Det är svårt att förena det objektivt sakliga och vetenskapligt korrekta innehållet i läromedlen med ett levandegörande av stoffot. I den här artikeln vill jag närmare gå in på varför det är så och samtidigt försöka visa hur läromedlen har förändrats under 1900-talet. Eftersom jag är arkeolog, kommer exemplifieringarna uteslutande att hämtas från skolböckernas avsnitt om förhistorien. Till vissa delar bygger de följande resonemangen på en tidigare utgiven rapport: STENÅLDERSLIV - en undersökning av grundskoleelevers uppfattningar om förhistorien. 1985.
|
|
| 6. |
- Björnsson, Anders
(författare)
-
Berättande eller förklarande historia? : Didaktiska reflexioner kring ett läroboksprojekt
- 1988
-
Ingår i: Kronos : historia i skola och samhälle. - Linköping : Linköping University Electronic Press. - 1100-1208. ; :2, s. 57-62
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Hans Magnus Enzensberger, den västtyske Sverige-kännaren m. m, har en svårartad benägenhet att gå på tvärs - också mot sig själv. Han var den som, i ett uppmärksammat tal för snart tre år sedan, lanserade begreppet sekundär analfabetism. En sekundär analfabet är, enligt Enzensberger, en person - möjligen men inte säkert en majoritet inom nu levande befolkningar - som lärt sig läsa och skriva och använder sig av dessa förmågor. I förhållande till den ursprunglige eller primäre analfabeten, som kan göra varken det ena eller det andra, är denna "nya" analfabet, produkt av Upplysningens bildnings- och uppfostringsraseri, utan tvekan bättre utrustad. Men i förhållande till sin samtids vetande? Det är inte nödvändigtvis så, svarar Enzensberger. Under primär analfabetism, när de allra flesta i en kulturkrets är uteslutna från läs och skrivkonsten, sker den dominerande kunskapsöverföringen ·som muntlig tradition, dvs. via memorering (Homeros!). Memorering förutsätter aktivitet och ställningstagande; man står i ett dialektiskt eller kanske snarare dialogiskt förhållande till sitt kunskapsobjekt; man prövar, förkastar, deltar i en skapelseprocess. Den sekundära analfabetismen däremot är mottagar- mer än sändarorienterad (Voltaire?!). Någon utväljer och definierar vad som är kunskapsobjektet, det etableras från första början en under/överordningsrelation mellan den som vet och den ovetande och målet är inte att pröva och föra vidare utan att godta och internalisera. Den sekundäre analfabeten är inte längre aktör, inget subjekt, han har tvärtom blivit föremål för ett utanförstående kunskapsintresse.
|
|
| 7. |
- Dahllöf, Tordis
(författare)
-
Historia och skönlitteratur
- 1988
-
Ingår i: Kronos : historia i skola och samhälle. - Linköping : Linköping University Electronic Press. - 1100-1208. ; :2, s. 37-46
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- "Hittills har vi i Västerlandet varit alltför inställda på att lära ut vårt tekniska kunnande - genom Nobelpriset till Naguib Mahfouz blir vi kanske mer benägna att lära oss något av hur andra folk med en annan kulturell bakgrund prövar att lösa de problem som i grunden är gemensamma för oss alla." Så löd en av kommentarerna till årets Nobelpris i litteratur, fällt av professorn isemitisk filologi, Christopher Toll vid Köpenhamns universitet. Citatet uppmärksammar skönlitteraturens ovanskliga värde som dokument tvärande alla kulturgränser. Det lika i människors villkor i vår multikulturella värld blir synligt hos diktarna, som genom sina estetiska kulturprodukter lyckas förmedla de mångas kulturella vardag. Författarna skriver för oss alla, till oss alla, trots att de som skrivare inte tänkt på dig och mig som läsare fjärran från cafebord i Kairo som i Mahfouz fall eller från den författarlya på Söder iStockholm, där Ivar Lo-Johansson på nytt stämmer möte med sina människors miljöer och tankar om livets villkor. De blir ändå rätt uppfattade och i detta ligger diktarens märkliga kompetens.
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
- Elam, Lars
(författare)
-
Berättandets glädje och skrivandets lust : En granskning av ett års lokalhistorisk skrivarmöda
- 1989
-
Ingår i: Kronos : historia i skola och samhälle. - Linköping : Linköping University Electronic Press. - 1100-1208. ; :1, s. 21-23
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Under pojkårens somrar var Bohusläns yttersta havsband mitt äventyrsland. Här och där ute på holmar och skär fann jag spillror av spår efter människohand. De väckte min undran. Av de gamla på sommarön fick jag höra svaga minnen om fiskarstugor, lotsplatser och tran.kokerier från sillrikedomens år. De små murarna ute på skären fanns där för jakten på säl och den ståtliga stenkajen på den rödbällande holmen var krossade drömmar om stenhuggeri. Men någon riktig ordning på dessa spår från det förgångna kunde jag inte få. Inte ens Grimberg eller gamle Starbäck som fyllde en meter av bokhyllan hemma i stan brydde sig om sådana bagateller som gången tids människor på några öar och holmar vid vår västra kust.Plötsligt satt jag nu - ett halvt sekel senare - med en liten bok i min hand som gav mig svar på en del av barndornssomrarnas nästan bortglömda frågor. Det var ingen lärd historikers bok. Däremot hade kustbygdens lilla sparbank firat sina hundra år och celebrerat sin förmåga att överleva storbanksfusionemas tid med en jubileumsskrift. Den handlade ingalunda om bankens levnad allenast utan också om bygdens.Bankens minnesbok låg tillsammans med femhundra andra skrifter i en hög som universitetsbiblioteket i Linköping lagt undan under ett år såsom passande under rubriken lokalhistoria. Tanken där bakom var att en genomgång av den pampiga boktraven skulle - till ett nystartat lokalhistoriskt centers fromma - kunna ge en lite tydligare bild av den bygdehistoria som årligen ser dagens ljus utanför den etablerade forskningen.
|
|
| 10. |
|
|
