| 1. |
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
- Edling, Christofer, et al.
(författare)
-
Social nätverksanalys och antagonistiska miljöer
- 2017
-
Ingår i: Våldsbejakande extremism. En forskarantologi. - 0375-250X. - 9789138246634 ; 2017:67, s. 375-397
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
- Fazlhashemi, Mohammad, 1961-
(författare)
-
Takfirism
- 2017. - 1
-
Ingår i: Våldsbejakande extremism. En forskningsantologi. - Stockholm : Statens offentliga utredningar. - 9789138246634 ; , s. 47-67
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Gemensamt för de rörelser som hamnar under paraplybeteckningen politisk islam är att de på ett eller annat sätt vill islamisera samhället. All politisk, kulturell, ekonomisk, social, rättslig och annan form av verksamhet ska präglas av en specifik tolkning av islam som dessa grupper ger uttryck för. Trots dessa gemensamma nämnare slår forskningen fast att politisk islam eller islamism är ett samlingsbegrepp på en rad olika syn och förståelser på hur islamisk – sunnimuslimsk eller shiamuslimsk – samhällsordning och politik skall organiseras. Det framgår också av denna forskning att politisk islam inte är något enhetligt fenomen. Det rör sig alltså inte om en ideologi, eftersom i detta konglomerat av visioner om välfungerande samhällsordningar och politisk organisation möter vi en rad olika synsätt och förståelser, som inte så sällan är motstridiga. Till detta ska läggas diskussioner om vem som kan betraktas som den sanna och riktiga företrädaren för islam. En riktning inom politisk islam är den våldsbejakande islamistiska extremismen, som legitimerar bruk av våldsmetoder. Våldet riktas mot alla som ur ett skillnadstänkande – ett vi och dem-tänkande eller föreställningar om in- och ut-grupper – faller utanför den egna gruppen. Denna indelning i vi och dem/in- och ut-grupper fungerar inte bara som ett kognitivt schema för social identifikation med en grupp. Kategoriseringen har i lika hög grad en uteslutande funktion. Den drabbar till största delen muslimer vars tankegångar om islam inte anses vara förenliga med den egna gruppens föreställningar. Karaktäristisk för dessa grupper är att de inte så sällan betraktar sig själva som företrädaren för den korrekta och enda sanna tolkningen av islam. Artikeln studerar grunderna för detta skillnadstänkande i takfirismens idétraditioner.
|
|
| 6. |
- Johansson, Sara, 1984-
(författare)
-
Socialt arbete och våldsbejakande extremism
- 2017
-
Ingår i: Våldsbejakande extremism. - Stockholm, Sweden : Wolters Kluwer. - 9789138246634 ; , s. 257-289
-
Bokkapitel (refereegranskat)
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
- Sturup, J., et al.
(författare)
-
Organiserad antagnosim
- 2017
-
Ingår i: Våldsbejakande extremism. - : SOU 2017:67. - 9789138246634
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 9. |
|
|
| 10. |
- Wennerhag, Magnus, 1973-
(författare)
-
Sociala rörelser, protester och politiskt våld – en forskningsöversikt
- 2017
-
Ingår i: Våldsbejakande extremism. - Stockholm : Wolters Kluwer. - 9789138246634 ; , s. 291-322
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Den samtida forskningen om sociala rörelser erbjuder en rad insikter om politiskt motiverat våld: varför det uppkommer, vad som gör att våldsanvändning kan eskalera, men även vad som bidrar till att grupper inom en rörelse undviker eller slutar att använda våld. När man inom forskningen om sociala rörelser talar om radikalisering avser man vanligen de processer som leder till att grupper av aktivister inom en rörelse börjar använda våld eller trappar upp sitt användande av våld.Inom andra forskningsfält brukar radikalisering ofta relateras till sociala bakgrundsfaktorer, individuella omständigheter eller personlighetsdrag, vilka antas bidra till att enskilda individer börjar använda politiskt motiverat våld eller ansluter sig till grupper där våld används. En sådan förståelse av radikalisering har inte sällan legat till grund för myndighetsåtgärder för att förebygga eller bekämpa politiskt motiverad våldsbrottslighet.Utgångspunkten inom forskningen om sociala rörelser är i stället att de flesta individer som utför politiskt motiverade våldshandlingar redan är en del av en social rörelse. Det blir därmed relevant att undersöka de sociala processer inom en rörelse som kan leda till att vissa grupper inom en rörelse använder våld, samt hur dessa processer påverkas av interaktion med aktörer utanför rörelsen. Detta innebär också att forskningen inom detta fält mer sällan intresserar sig för de enskilda utövare av politiskt våld som agerar på egen hand och inte är knutna till en rörelse.Samtidigt har forskningen om sociala rörelser länge undersökt vilka individer som ansluter sig till rörelser och varför de gör det. I vissa studier har det även undersökts vilka individuella omständigheter som påverkar att rörelseaktivister börjar använda olagliga eller våldsamma metoder. Därmed kan den empiriska forskningen inom detta fält kasta nytt ljus över den förståelse av radikalisering som dominerat annan forskning och myndighetsåtgärder.I detta kapitel ges inledningsvis en övergripande bild av forskningsfältets framväxt och huvudsakliga kunskapsintressen. Därefter introduceras hur man inom detta fält har betraktat och undersökt fenomenet politiskt våld. Detta följs av en översikt över de faktorer som forskningen kunnat visa är betydelsefulla för att individer ansluter sig till sociala rörelser, samt för att vissa rörelseaktivister börjar använda våldsamma metoder. Därefter diskuteras forskningen om radikaliseringsprocesser, vilket här förstås som när grupper inom en social rörelse börjar använda politiskt motiverat våld. I fokus står de mekanismer på gruppnivå som vanligen är centrala för att grupper inom en social rörelse radikaliseras, något som även möjliggör insikter om hur dessa processer kan avbrytas.
|
|
