| 1. |
- Andersson, Fredrik N G, et al.
(author)
-
Den europeiska stabiliseringspolitiken efter coronapandemin - Mer flexibel integration eller federalism?
- 2022
-
In: EU mellan federalism och flexibel integration. - 1403-3879. - 9789173591799 ; 2022, s. 115-144
-
Book chapter (peer-reviewed)abstract
- I bokens kapitel diskuterar Fredrik N G Andersson och Lars Jonung finans- och penningpolitiken i Europa efter coronapandemin. Sedan euron, den gemensamma valutan, infördes den förste januari 1999 har såväl penningpolitiken som finanspolitiken varit föremål för en rad reformer. Dessa har varit påverkade av erfarenheterna och tolkningen av tidigare ekonomiska kriser. I samband med coronapandemin 2020–21 togs de första stegen mot en federal finanspolitik inom EU då medlemsländerna kom överens om den gemensamma återhämtningsplanen NextGenerationEU. Den innehåller både transfereringar mellan medlemsländerna och nya befogenheter för EU-kommissionen att ta upp lån och skatter. I detta kapitel diskuterar Andersson och Jonung innebörden av en gemensam finanspolitik för EU. Vilka möjligheter och svårigheter skulle en federal finanspolitik möta? Kapitlet inleds med en genomgång av hur den globala finanskrisen 2008/09, den europeiska skuldkrisen 2010–15 samt coronapandemin påverkat det stabiliseringspolitiska ramverket i EU. Den grundläggande tesen som författarna driver är att reformerna av ramverket har styrts av kortsiktiga krishänsyn och inte av de grundläggande problemen som EU:s ekonomier brottas med. Ökad federalism genom en fiskal union och ett större ansvar för den Europeiska unionen i utformningen av finanspolitiken löser inte unionens centrala ekonomiska obalanser. Snarare kan ökad federalism leda till ytterligare spänningar mellan medlemsländerna när deras nationella intressen skiljer sig åt. Andersson och Jonung betonar struktur- och tillväxtreformer som ett alternativ till en federal finanspolitik. Europas ekonomi har under lång tid lidit av svag tillväxt vilket förstärker den ekonomiska nedgången under kriser. Genom att fokusera på tillväxt- och strukturreformer kan Europa möta framtida kriser mer framgångsrikt än vad fallet varit under eurons första tjugo år. Ett sådant reformarbete omfattar ett färdigställa en väl fungerande inre marknad – en fråga som redan ligger inom EU:s kompetensområde och som inte kräver nya maktbefogenheter.
|
|
| 2. |
- Bakardjieva Engelbrekt, Antonina, et al.
(author)
-
Inledning
- 2022. - 25
-
In: EU mellan federalism och flexibel integration. - Stockholm : Santérus Förlag. - 9789173591799 ; , s. 11-32
-
Book chapter (other academic/artistic)
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
- Öberg, Jacob, et al.
(author)
-
En federal europeisk åklagarmyndighet– från vision till verklighet?
- 2022
-
In: EU mellan federalism och flexibel integration: Europaperspektiv 2022. - Stockholm : Santérus Förlag. - 9789173591799 ; , s. 201-231
-
Book chapter (other academic/artistic)abstract
- Den Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo), som alldeles nyligen påbörjat sin verksamhet är en symbol för omvandlingen av unionens samarbete på det straffrättsliga området från ett mellanstatligt till ett överstatligt paradigm. Inrättandet av Eppo representerar inte bara en symbolisk handling utan är en enastående rättslig och politisk bedrift som sannolikt kommer innebära ett grundläggande systemskifte i vår syn på unionens samarbete på det straffrättsliga området. Den Europeiska Åklagarmyndigheten avviker markant från den konventionella uppfattningen bland medlemsstaterna som är att mellanstatligt samarbete är den dominerande principen på detta område. Genom att inrätta Eppo har ett överstatligt organ i praktiken antagit sådana exekutiva straffrättsliga befogenheter som traditionellt hör till den suveräna statens grundläggande uppgifter. Den övergripande frågan som analyseras i kapitlet är till vilken utsträckning Eppo är en eftersträvansvärd förebild för hur en framtida ’federal’ Europeisk straffrätt kan gestaltas. Kapitlet belyser frågeställningen genom att särskilt granska relationen mellan Eppo, statssuveränitet och legitimitet. Den första delen av detta kapitel analyserar räckvidden av Eppos befogenheter. Analysen handlar i första hand om karaktären av Eppos befogenheter samt typen av de verkställighetsbefogenheter som myndigheten åtnjuter. Den andra delen av kapitlet diskuterar i detalj på vilket sätt Eppos befogenheter och utövandet av dessa kan anses utgöra ett hot mot den statliga suveräniteten. Den tredje delen av kapitlet diskuterar Eppo utifrån ett legitimitetsperspektiv, med särskilt fokus på domstolsprövning och granskning av organets verksamhet. Särskilt diskuteras vilka krav som bör ställas på en centraliserad europeisk åklagare när den faktiskt utövar offentlig straffrättslig makt på en medlemsstats territorium. Kapitlet argumenterar för att Eppo – i syfte att stärka legitimiteten av dess verksamhet hos medlemsstaterna (och deras myndigheter) – behöver visa att den säkerställer grundläggande rättigheter för tilltalade samt ger möjlighet för granskning och överprövning av dess verksamhet. Slutligen analyseras om Eppo är ett exempel och i sådant fall ett eftersträvansvärt sådant på en ”federal” europeisk straffrätt.
|
|
