| 1. |
- Apelmo, Per, et al.
(författare)
-
Subjektifierande högskolepedagogik
- 2018
-
Ingår i: Högskolepedagogisk utveckling i teori och praktik. - Västerås : Mälardalens högskola. - 9789174853414 ; , s. 48-62
-
Bokkapitel (refereegranskat)abstract
- I denna studie problematiserar vi arbetet med personlig och professionell utveckling i högskolepedagogik, i form av förändrings- och lärandeprocesser. Syftet med studien är att presentera ett filosofiskt och teoretiskt ramverk kring begreppet ”lek” som vi menar kan bidra till att möjliggöra intersubjektivitet inom högskolepedagogik. Vi börjar med att presentera begreppet ”lek” ur ett filosofiskt och teoretiskt perspektiv och sätter det i relation till intersubjektiv etik och pedagogik. Därefter presenterar vi Expressive Arts (EXA) som ett redskap för att arbeta med denna ansats pedagogiskt. Vi diskuterar de rumsliga aspekterna och konsekvenserna som präglar omsättningen av detta ramverk i praktiken och ger ett exempel på hur detta sker i kursen Personlig och professionell utveckling (PPU) på Mälardalens högskolas socionomprogram. Studiens bidrag till högskolepedagogik är synliggöra subjektifierande pedagogik genom att skapa rumsliga förutsättningar för intermodal kommunikation mellan studenter som aktiva subjekt med syfte att främja en förändringsprocess inför en kommande yrkesroll.
|
|
| 2. |
- Magnússon, Gunnlaugur, 1979-, et al.
(författare)
-
Didaktik som alternativ till en instrumentell högskolepedagogik
- 2018. - 1
-
Ingår i: Högskolepedagogisk utveckling i teori och praktik. - Västerås : Mälardalens högskola. - 9789174853414 ; , s. 9-22
-
Bokkapitel (refereegranskat)abstract
- I denna artikel diskuterar vi rådande utbildningspolitiska ideal för högre utbildning och deras konsekvenser för högskolepedagogikens pedagogiska och didaktiska dimensioner. Högskolepedagogik kontextualiseras som utbildningsfenomen i relation till en internationell utbildningspolitisk utveckling. Sedan diskuterar vi John Biggs Constructive Alignment (CA), som ett exempel på högskolepedagogiskt uttryck för denna utveckling. Vi menar att CA, trots det sympatiska perspektivet på studentens handling och lärande, gör undervisning och utbildning instrumentell och urholkar olika vetenskapliga ämnestraditioner. Vi föreslår att undervisning i högre utbildning borde diskuteras i termer av didaktik, som förankrar undervisningen i ämnet och den pedagogiska relationen mellan lärare, student och ämne. Vi betraktar didaktik som en teori om utbildning och undervisning som bevakar utbildningens innehållsliga och mellanmänskliga dimensioner. Därmed argumenterar vi för didaktik som ett radikalt svar och möjligt alternativ till det rådande utbildningspolitiska idealet.
|
|
| 3. |
- Nelson, Marie, 1970-, et al.
(författare)
-
Sverigesvenska och finlandssvenska handledningspraktiker
- 2018
-
Ingår i: Högskolepedagogisk utveckling i teori och praktik. - Västerås : Mälardalens högskola. - 9789174853414 ; , s. 63-78
-
Bokkapitel (refereegranskat)abstract
- I artikeln diskuteras handledningspraktiker vid universitet och högskolor i Sverige och i Finland ur ett jämförande perspektiv. Diskussionen bygger på de kommunikativa skillnader vi iakttagit mellan inspelningar av sverigesvenska och finlandssvenska handledningssamtal, bland annat vad gäller hur råd ges och tas emot, hur deltagarna hanterar den inneboende asymmetrin samt hur pronomen används under ett handledningssamtal. De empiriska observationerna av handledningspraktiker i autentiska handledningssamtal relateras till två svenskspråkiga högskolepedagogiska vägledningar för uppsatshandledning, en från Sverige och en från Finland. De kommunikativa skillnader vi noterat i de sverigesvenska och de finlandssvenska handledningssamtalen återspeglas i de två studerade handböckerna. Vad gäller såväl handledningssamtalen som handledningsmanualerna ser vi en större tendens till att tona ner asymmetrier och framhäva det kollektiva i de sverigesvenska handledningspraktikerna, medan de finlandssvenska handledningspraktikerna uppvisar en tydligare orientering mot individuellt ansvar och en mer oproblematisk inställning till de institutionella rollerna som handledare och student.
|
|
| 4. |
- Niklasson, Laila, 1951-, et al.
(författare)
-
Professional Development in Higher Education : Response to need for ICT skills in teaching and learning
- 2018
-
Ingår i: Högskolepedagogisk utveckling i teori och praktik. - Västerås : Mälardalens högskola. - 9789174853414 ; , s. 97-111
-
Bokkapitel (refereegranskat)abstract
- When designing and working in an educational learning situation in higher education, the use of Information and Communications Technology (ICT) is often a basic requirement. The aim of this study is to increase our knowledge about responses to expectations of using ICT in higher education settings. Data collection was carried out to investigate responses on different levels at one university in Sweden. The result showed responses from different levels, from the central level to the internal workshop level. Based on the results, even though limited, the conclusion is that there is an active response, but workshops and courses offered were, until recently, more technology focused than learner focused. A shift in didactical approach has led to an increased teacher-driven and learner-centred approach.
|
|
| 5. |
- Svahn, Vilhelm, et al.
(författare)
-
Pedagogiskt ledarskap, existentialism och äkta dialog
- 2018
-
Ingår i: Högskolepedagogisk utveckling i teori och praktik. - Västerås : Mälardalens högskola. - 9789174853414 ; , s. 24-34
-
Bokkapitel (refereegranskat)abstract
- Syftet med vår text är att utmana generaliserande bilder av pedagogiskt ledarskap med hjälp av Martin Bubers dialogfilosofi, där ”äkthet” samt skillnaden mellan ordparen ”Jag-Du” och ”Jag-Det” är centralt. Vanligtvis förefaller ledarskapsstilen existera före människan och fångar varken personens äkthet eller de faktiska relationerna som utspelar sig i en pedagogisk situation. I Bubers termer går dessa ledarskapsmodeller att placera in i ordparet ”Jag-Det” snarare än i ”Jag-Du”. Ordparet Jag-Det kännetecknas av ett förhållningssätt där subjektet reduceras till ett Det – ett objekt bland andra. Detta förhållningssätt förhindrar en ömsesidig relation där subjektet lyfts framsom ett Du – ett jämlikt subjekt. Enligt Buber finns det möjligheter för äkta dialog även där det finns en obalans mellan personers positioner i en viss miljö, förutsatt att personerna accepterar varandra som jämlika och tillåts att vara ”dem de är”. Även om detta tillsynes är svårt visar vi med Bubers dialogfilosofi att det är möjligt att utmana konventionella uppfattningar om pedagogiskt ledarskap genom att visa att personens vara kommer före ledarskapets vara och vad detta får för implikationer för högre utbildning.Vad lär man sig alltså känna av Duet? Ingenting alls. Ty man kan inte lära känna det.Vad vet man alltså om Duet? Bara allt. Ty man vet inte längre något enskilt om det.(Buber, 2004/1954, s. 17)
|
|
| 6. |
|
|
