| 1. |
- Axelsson, Per, 1972-
(författare)
-
Kyrkan, folkbokföringen och samerna
- 2016. - 1
-
Ingår i: De historiska relationerna mellan Svenska kyrkan och samerna. - Skellefteå : Artos & Norma bokförlag. - 9789175807959 - 9789152635858 ; , s. 915-942
-
Bokkapitel (refereegranskat)
|
|
| 2. |
- Drugge, Anna-Lill, 1974-
(författare)
-
Forskningsetik och urfolksforskning
- 2016
-
Ingår i: De historiska relationerna mellan Svenska kyrkan och samerna. - Skellefteå : Artos & Norma bokförlag. - 9789175807959 - 9789152635858 ; , s. 191-218
-
Bokkapitel (refereegranskat)abstract
- I försoningsarbetet mellan Svenska kyrkan och samerna aktualiseras hur etiska frågeställningar hanterats i såväl historisk som nutida kontext. Frågor som rör etiska ställningstaganden, dilemman och svårigheter i försoningsprocesser av olika slag kan också relateras till hur etikfrågor hanterats och utvecklats inom akademiska sammanhang. I föreliggande artikel tecknas en bild av hur etik i urfolksforskning vuxit fram inom såväl nationell som internationell vetenskaplig kontext. Genom att relatera nationell utveckling kring etik i samisk forskning till internationella förhållanden problematiseras hur etiska överväganden i forskning som rör urfolksfrågor påverkat och påverkar forskningens legitimitet och relationer mellan urfolk och majoritet. I studien granskas svensk etikprövningslagstiftning, där dess koppling till etiska riktlinjer i urfolksforskning utreds och problematiseras. Utifrån denna kartläggande analys diskuteras potentiella för- och nackdelar som påverkar möjligheterna att skapa ökat samiskt självbestämmande och jämlika maktrelationer mellan urfolk och majoritet.
|
|
| 3. |
- Fur, Gunlög, 1957-
(författare)
-
Att sona det förflutna
- 2016
-
Ingår i: De historiska relationerna mellan Svenska kyrkan och samerna. - Skellefteå : Artos & Norma bokförlag. - 9789175807959 - 9789152635858 ; , s. 153-190
-
Bokkapitel (refereegranskat)abstract
- I ett tal på urfolksdagen 1998 bad den svenska jordbruksministern om ursäkt för hurSverige behandlat samerna. Det är idag allt mer vanligt att regeringar och organisationerber om ursäkt för handlingar i det förflutna, både i Sverige och runt om i världen.Sannings- och försoningskommissioner söker komma till rätta med arvet efter historiskaövergrepp genom att lyfta fram dem i ljuset. Men vad innebar egentligen dennaursäkt till samerna och för vems räkning talade ministern? Artikeln behandlar ursäktersom framförts till andra urfolk, vad som skrevs i media i anslutning till att den svenskaursäkten framfördes och hur den sen diskuterats och använts. En motivering till behovetav ursäkter söks i förflutna handlingar som betraktas i ljuset av samtida internationellaöverenskommelser om urfolks rättigheter. En slutsats är att en verkningsfull ursäkt måsteta konsekvensen av hela kedjan mellan oförrätter, ånger, gottgörelse och en förändradrelation mellan grupper. För svensk-samiskt vidkommande borde det innebära att frågorom rättelse för bland annat tvångsförflyttningar och förnekandet av samiskt språk ochkultur måste diskuteras och internationella konventioner skrivas under och förbättras.Sådana handlingar skulle ha djupgående inflytande på nationens historia och tjäna sommodell för relationer till andra nationella minoriteter. Den nya berättelse som en ursäktinnebär, möjliggör en framtid som inte är förutbestämd av det förflutna.
|
|
| 4. |
- Fur, Gunlög, 1957-
(författare)
-
Kolonisation och kulturmöten under 1600- och 1700-talen
- 2016
-
Ingår i: De historiska relationerna mellan Svenska kyrkan och samerna. - Skellefteå : Artos & Norma bokförlag. - 9789175807959 - 9789152635858 ; , s. 241-282
-
Bokkapitel (refereegranskat)abstract
- Att använda termen kolonialism om svensk expansion på Nordkalotten väckerdebatt inom akademin samt i lagstiftning och politik. Från och med 1600-taletstärkte kyrkan och kronan sin närvaro i lappmarkerna, och i försöken att omvändavad som betraktades som en hednisk och ociviliserad befolkning nedtecknadesvenska präster och protokollskrivare samiska berättelser och anspråk. Genomdessa dokument framträder en historia om kolonisation och kulturmöten i Sápmi.Denna artikel berättar om hur samer och svenskar påverkades av möten under1600- och 1700-talen och bygger på källmaterial som domböcker, prästberättelseroch reseskildringar. I fokus står kronans och kyrkans allt starkare intrång i samisktområde genom gruvverksamhet och etablering av marknadsplatser dit handel,tingsförrättningar och kyrkliga ärenden koncentrerades. Särskild betoning läggs påden kyrkliga organisationen och de krav den ställde på samer. Genom kyrkan nåddekronans krav in i varje enskild samisk individs liv och innebar allvarliga ingrepp i densamiska livsvärlden. Samiska reaktioner innefattade försök att begränsa den informationsom gavs till svenskar om samisk kultur och tro, såväl som aktivt motståndgenom att vägra sända barn till skolan eller genom att flytta över gränsen till Norge.Särskilt tydligt märks konflikten mellan samiskt och svenskt i kyrkans och kronansansträngningar att kontrollera de samiska äktenskapen.
|
|
| 5. |
- Hansson, Johan, 1974-
(författare)
-
Svenska Missionssällskapet och Samernas folkhögskola
- 2016
-
Ingår i: De historiska relationerna mellan Svenska kyrkan och samerna. - Skellefteå : Artos & Norma. - 9789175807959 - 9789152635858 ; , s. 439-467
-
Bokkapitel (refereegranskat)abstract
- År 1942 startades Samernas folkhögskola (SF) av Svenska Missionssällskapet (SMS). Från år 1945 var verksamheten förlagd till Jokkmokk. Skolans mål: förbereda unga samer för det moderna Sverige och förse dem med fördjupade kunskaper i den samiska kulturen och fostran i kristna värderingar. SMS ordförande var boiskop i Luleå och organisationen var integrerad i Svenska kyrkan. Den prästvigde Lennart Wallmark tillsattes vid starten som rektor, en tjänst som han hade i nästan 30 år. Wallmarks uppfattning om vad de unga samerna behövde påverkade undervisningen. Där fanns allmänna skolämnen, och stora inslag av praktiska skolämnen främst slöjd. Efter några år anpassades mer efter planen för folkhögskolornas allmänna linje. Det innebar mer tid till med mer tid till teoretiska skolämnen. Samisk slöjd hade detta till trots ett stort utrymme i timplanen. Undervisningen i samiska var problematisk med få elever och dålig tillgång på lärare i de olika språken. Utöver undervisningen ordnades gästföreläsningar, studiebesök och skolresor. Den religiösa närvaron vid SF var stark och tog sig bland annat uttryck i strikta ordningsregler och deltagande i gudstjänster. På 1960-talet minskade elevantalet, trots åtgärder som att tillåta icke-samiska elever. Detta tillsammans med att Svenska kyrkan inte längre gav bidrag till verksamheten gjorde att SMS lämnade SF i början av 1970-talet. Då trädde i stället en stiftelse in som huvudman, där såväl samiska organisationer som företrädare för Jokkmokks kommun var representerade, en ordning som består än i dag.
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
- Norlin, Björn, 1976-, et al.
(författare)
-
Kyrkan, utbildningspolitiken och den samiska skolundervisningen vid sekelskiftet 1900 : inflytande, vägval och konsekvenser?
- 2016
-
Ingår i: De historiska relationerna mellan Svenska kyrkan och samerna. - Skellefteå : Artos & Norma bokförlag. - 9789175807959 - 9789152635858 ; , s. 403-438
-
Bokkapitel (refereegranskat)abstract
- Under mer än 300 år har Svenska kyrkan haft en central roll för framväxten och organiseringen av samiskt skolväsende. I artikeln beskrivs grunddragen i hur det samiska skolväsendet vuxit fram och förändrats från 1600-talets inledning till nomadskolans införande på 1910-talet. Artikeln ämnar föra fram de uttalade målsättningar som föranledde nomadskolans inrättande 1913 och i viss mån ställa dessa i relation till tidigare former för utbildning. Nomadskolan som undervisningsform vilade nämligen på såväl nyetablerade föreställningar om samer och samernas framtid, som tidigare upparbetade former för samisk skolundervisning. Initiativen för skolreformerna togs av kyrkliga företrädare. Dessa hade också initiativet i fråga om att formulera utgångspunkter för samernas situation och renskötselns framtid och föra samman dessa utgångspunkter till grundvalar för hur den samiska undervisningen skulle organiseras. Avslutningsvis diskuteras hur det kyrkliga inflytandet över utbildningssystemet kanaliserades genom fyra, delvis överlappande, roller eller ansvarsområden. Hit hörde 1) ett övergripande ansvar för utbildningspolitiskt policyarbete, 2) en kunskapsförmedlande och opinionsbildande roll i fråga om det samiska och samiska intressen och därmed även rätten att definiera samiskhet i en utbildningskontext, 3) en organiserande roll vad gällde utbildningens administrativa ordnande samt 4) ett mer praktiskt förankrat ansvar för överinseende och konkret implementering av skolundervisningen.
|
|
| 10. |
- Norstedt, Gudrun, 1965-
(författare)
-
Hur kyrkor och prästbord tog plats i det samiska landskapet
- 2016
-
Ingår i: De historiska relationerna mellan Svenska kyrkan och samerna. - Skellefteå : Artos. - 9789175807959 - 9789152635858 ; , s. 823-854
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Lappmarkens kyrkobyggnader anlades i ett landskap där det redan fanns samiska kultplatser. Ibland har det sagts att kyrkorna placerades på samma ställe som de gamla kultplatserna eller i deras direkta närhet så att en kultplatskontinuitet uppstod. En genomgång av tillgänglig dokumentation ger inget stöd för att det skulle ha funnits några sådana instruktioner från högre ort. I stället framstår tillgängligheten och tillgången på resurser som de viktigaste skälen för kyrkornasplacering.De präster som bosatte sig i Lappmarken fick tillgång till mark för sin försörjning, så kallade prästbord. Marken var dock dessförinnan inte obrukad utan uppdelad mellan samerna i så kallade lappskatteland som nyttjades av enskilda hushåll. Kyrkan tog hela lappskatteland eller ibland delar av dem i anspråk som prästbord, men det har inte gått att klarlägga hur detta gick till. Det kan ha utövats mer eller mindre hårda påtryckningar på enskilda samer att lämna ifrån sig sina land. De prästbord som ursprungligen varit lappskatteland omfattade vidsträckta områden, men efter hand avstyckades mark till nybyggen och byar. Svenska kyrkans markinnehav i lappmarkerna är därför avsevärt mindre i dag än vad det tidigare har varit.
|
|
