| 1. |
- Hambäck, Peter A., et al.
(författare)
-
Tradeoffs and synergies in wetland multifunctionality : A scaling issue
- 2023
-
Ingår i: Science of the Total Environment. - Amsterdam : Elsevier BV. - 0048-9697 .- 1879-1026. ; 862
-
Forskningsöversikt (refereegranskat)abstract
- Wetland area in agricultural landscapes has been heavily reduced to gain land for crop production, but in recent years there is increased societal recognition of the negative consequences from wetland loss on nutrient retention, biodiversity and a range of other benefits to humans. The current trend is therefore to re-establish wetlands, often with an aim to achieve the simultaneous delivery of multiple ecosystem services, i.e., multifunctionality. Here we review the literature on key objectives used to motivate wetland re-establishment in temperate agricultural landscapes (provision of flow regulation, nutrient retention, climate mitigation, biodiversity conservation and cultural ecosystem services), and their relationships to environmental properties, in order to identify potential for tradeoffs and synergies concerning the development of multifunctional wetlands. Through this process, we find that there is a need for a change in scale from a focus on single wetlands to wetlandscapes (multiple neighboring wetlands including their catchments and surrounding landscape features) if multiple societal and environmental goals are to be achieved. Finally, we discuss the key factors to be considered when planning for re-establishment of wetlands that can support achievement of a wide range of objectives at the landscape scale.
|
|
| 2. |
- Strand, John A., et al.
(författare)
-
Anlagda våtmarker som flödesbuffrare : Hur skapar vi synergieffekter medbiologisk mångfald och pollinering?
- 2024
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Anlagda våtmarker har använts som naturbaserade lösningar på miljöproblem sedan 1990-talet i Sverige, framför allt i jordbrukslandskapet. Inledningsvis var huvudsyftet kostnadseffektiva åtgärder för att minska övergödningseffekter i havet men även våtmarkers positiva effekt på den biologiska mångfalden betonades tidigt. Under det senaste decenniet har anlagda våtmarker också diskuterats som lösning på andra miljönyttor, som flödesbuffring, vattenmagasinering och för att hålla kvar kol i organogena marker. För de senare ekosystemtjänsterna är forskningsläget emellertid osäkert och för vissa, såsom flödesbuffring, har det saknats faktiska mätdata. Denna brist är speciellt tydligt på de större landskapsskalor som behöver studeras för att exempelvis förstå våtmarkers och våtmarkslandskapens förmåga att förhindra översvämning lokalt och av nedströms belägna områden. I frånvaro av mätdata har förväntade positiva effekter i stället modellerats fram genom att utgå från parametrar som nederbörd och avrinningsområdens egenskaper. För att studera betydelsen av anlagda våtmarker i jordbrukslandskapet på flödesbuffring, dvs vattenmagasineringsförmågan, samt hur denna förmåga påverkar biologisk mångfald, har projektet samlat ett konsortium av experter och forskare inom framför allt ekologi och hydrologi. Inom ramen för projektet har en omfattande och strategisk provtagning genomförts under 3 år, av hydrologiska och ekologiska parametrar samt biologisk mångfald. Förutom dessa fältmätningar har även markägarnas åsikter kring värdet av sina anlagda våtmarker undersökts. Resultaten visar att anlagda våtmarker i jordbrukslandskapet har en stor potential att fungera som flödesutjämnare och buffra vatten både i den enskilda våtmarken och på landskapsnivå. Samtidigt gynnas en stor mängd organismgrupper, inklusive specialiserade våtmarksarter på nationella hotlistor. Resultaten visar också att för både flödesbuffring och biologisk mångfald finns flera avgörande parametrar vad gäller placering och design som styr hur väl en våtmark faktiskt levererar dessa ekosystemtjänster. De anlagda våtmarkerna i studien är huvudsakligen grävda dammar optimerade för näringsavskiljning och var därigenom relativt små och tog huvudsakligen emot dräneringsvatten från åkermark. Trots storleken bidrog de undersökta våtmarkerna till att dämpa högflöden med 3–17 %, vilket är i paritet med mätningar från naturliga våtmarker i tidigare studier (cirka 10 %). Det visade sig också att våtmarkerna bibehöll sina buffrande funktioner både under kortare högflödesperioder samt under ett år med hög årsnederbörd, vilket indikerar att de kan fungera med liknande effektivitet i ett framtida klimat med högre avrinning. Vid extremnederbörd framstår dock de buffrade volymerna i dessa små våtmarker som otillräckliga för att kunna fungera som (enskild) åtgärd, både idag och i framtiden. Till skillnad från naturliga våtmarker fanns inga starka samband mellan flödesbuffringen i studiens anlagda våtmarker och deras position i avrinningsområdet. Varken våtmarkens höjd över havet eller nerströms/uppströms placering i avrinningsområdet påverkade buffringsförmågan. Det fanns dock andra faktorer som påverkade våtmarkernas buffring, som att buffringen ökade med storleken på våtmarkens tillrinningsområden. Den effekten var delvis oväntad eftersom våtmarker med stora tillrinningsområde borde fyllas snabbare, vara fulla under längre tid och därmed buffra mindre effektivt. Resultaten tyder dock på att den tekniska utformningen på våtmarkerna ger dem god buffringskapacitet trots hög hydrologisk belastning. Resultaten visar också att det finns marginal för att förbättra buffringen genom tekniska anläggningsmekanismer, särskilt i fråga om tömningsmöjligheterna och reglerbarheten i utloppskonstruktionerna. Våra data visar att endast 47 % av den teoretiska volymförändringspotentialen utnyttjades i våtmarkerna, vilket kan medge ökad buffringspotential genom aktiv tömning/sänkning inför stora nederbördssituationer. De kraftiga vattennivåvariationerna i många av våtmarkerna, i kombination med förekomst av både flacka partier och brantare släntlutning, var positivt för artrikedomen hos flera organismgrupper. Generellt gynnades mångfalden hos flera grupper av större strandvåtmarker och flacka stränder, men det fanns undantag. Till exempel gynnades nätbyggande spindlar av brantare stränder. Ett oväntat resultat var också den begränsade eller till och med negativa effekten av betande djur, vilket går stick i stäv med rekommendationer i manualer för våtmarksanläggning och skötsel. Sannolikt gynnas leddjuren av att vegetationen hålls kort men samtidigt kan de rent fysiska effekterna av trampet missgynna artgrupper som har sin larvutveckling i blöt jord. För att förstå dessa samband behövs mer forskning som går in på mekanismer samt hur effekten påverkas av djurslag, djurtäthet och jordart. För insekter som utvecklas i vatten, som trollsländor, sågs inga samband med hydrologiska parametrar, men det var uppenbart att små, anlagda våtmarker är veritabla artöar för trollsländor. Totalt noterades 68 % av alla Sveriges arter på en yta (800 km2) som motsvarar 0,0015 % av Sveriges yta. Artsammansättning skilde sig mellan våtmarker och för att nå höga artantal på landskapsnivå kan det därför vara en fördel med många olika våtmarker i en region. För pollinatörer, särskilt bin, fanns korrelation mellan förekomst och storleken på våtmarkernas minsta vattenareal (dvs, när de är som mest uttorkade). Markägarenkäten visade att markägarna överlag ser mest nyttor, snarare än problem, med anlagda våtmarker. Mest notabelt var den höga nöjdheten med våtmarker (91 %) samt att en mycket stor andel markägare (83 %) använder sin våtmark för personlig rekreation, där skridskoåkning var populärast. Slutsatsen från studierna är att anlagda våtmarker som konstruerats för näringsavskiljning och i viss mån biologisk mångfald kan fungera bra som flödesbuffrare. Dessutom finns stor potential för ökad buffringskapacitet genom att både utformning (inte minst in- och utloppslösningar och aktiv nivåstyrning i våtmarkerna), läge och skötsel har en stor påverkan på den totala effekten. Dessutom verkar det finnas möjliga synergieffekter mellan vattennivåvariationer och artrikedomen av leddjur, men för att nå en hög biologisk mångfald i anlagda våtmarker bör stränderna vara heterogena eller att olika våtmarker har olika struktur.
|
|
| 3. |
- Åhlén, David, 1988-, et al.
(författare)
-
Arthropod communities in constructed wetlands: Hydroperiod and wetland morphology affect riparian groups differently.
-
Annan publikation (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Wetland hydrological dynamics often dictate the composition of biological communities found in or near wetlands, either directly or through changes in vegetation composition. However, much remains unknown, particularly regarding how riparian arthropods respond to such dynamics. In this study, we used high-resolution hydrological data, along with grazing management and shoreline vegetation height from 41 constructed wetlands in south-western Sweden to explore flood zone areas, flood frequencies, vegetation and grazing as drivers of the resident arthropod communities. We found group-specific responses to inundation frequencies, where wetlands with higher frequencies had lower abundances of some coleopterans, and tipulids and wetlands with longer low-water table periods contained less trichopterans and heteropterans. However, flood zone area only affected some lycosids that were more abundant in wetlands with intermediately sized flood zones. Shoreline vegetation height also drove group-specific responses, by affecting aranean-, coleopteran- and dipteran abundances, but in different directions. Given the variable responses to wetland hydrological and structural drivers, it seems that wetland arthropod communities would benefit from a high habitat variability.
|
|
| 4. |
- Bryngelsson, David, 1981, et al.
(författare)
-
The effect of food-price movements on African households - An investigation of food production and consumption patterns in four African countries
- 2009
-
Annan publikation (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The recent spike in world food prices has intensified the debate regarding the impact of food prices on poverty. In this paper we aim to assess households’ vulnerability to food-price increases in four countries in Sub-Saharan Africa. Using household data from the World Bank’s Living Standard Measurement Surveys in Ghana (2005–2006), Kagera region, Tanzania (2004), Malawi (2004–2005) and South Africa (1993) we analyze food production and consumption patterns in rural and urban populations. We use two established indicators of sensitivity to food price changes—one measuring the share of income spent on food, the other measuring net sales of food compared to total expenditures. We find that the shares of the populations spending more than half of their income on food ranges from 62–81% in rural areas and from 26–67% in urban areas. Further we find that in all regions studied, most households (74–99%) in rural areas are net buyers of food and stand to lose in the short term from higher food prices. As expected, for urban households this is true to an even higher extent. In contrast to earlier studies we look at all food items and not just one or a few staple foods, giving a better understanding of vulnerability to general food price changes. We find that the exclusion of non-staple foods has a significant impact on theresults.
|
|
| 5. |
- Bryngelsson, David, 1981, et al.
(författare)
-
The effect of food–price movements on African households
- 2012
-
Ingår i: International Journal of Agricultural Resources, Governance and Ecology. - 1741-5004 .- 1462-4605. ; 9:3-4, s. 121-146
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- In this paper, we aim to assess households' vulnerability to food–price increases in four countries in sub–Saharan Africa. We use two established indicators of sensitivity to food price changes - one measuring the share of income spent on food, the other measuring net sales of food compared to total expenditures. In contrast to earlier studies, we look at all food items and not just one or a few staple foods and find that the exclusion of non–staple foods has a significant impact on the results. We find that the shares of the populations spending more than half of their income on food lie in the range 62% to 81% in rural areas and 26% to 67% in urban areas. Further, we find that in all countries/regions studied, most households (74% to 99%) in rural areas are net buyers of food and stand to lose in the short term from higher food prices.
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
- Fröbom, Robin, et al.
(författare)
-
Phase I trial evaluating safety and efficacy of intratumorally administered inflammatory allogeneic dendritic cells (ilixadencel) in advanced gastrointestinal stromal tumors
- 2020
-
Ingår i: Cancer Immunology and Immunotherapy. - : Springer Science and Business Media LLC. - 0340-7004 .- 1432-0851. ; 69:11, s. 2393-2401
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- BackgroundThe majority of patients with advanced gastrointestinal stromal tumor (GIST) develop resistance to imatinib, and subsequent treatments have limited efficacy. Ilixadencel (allogeneic inflammatory dendritic cells) is a cell-based immune primer injected intratumorally that previously has been clinically investigated in metastatic renal cell carcinoma and hepatocellular carcinoma.MethodsThe trial was a single arm phase I trial assessing safety and efficacy of ilixadencel in subjects with progressing advanced/metastatic GIST despite ongoing treatment with second or later lines of tyrosine kinase inhibitors (TKI). Three patients were progressing while on sunitinib (second line), one on regorafenib (third line), and two on pazopanib (fourth line). TKI treatment was maintained throughout, while two intratumoral injections of ilixadencel (10 × 106 viable and HLA-DR expressing cells per dose) were administered.ResultsNo severe adverse events were found to be related to ilixadencel administration. Four patients showed continued tumor progression at 3 months per RECIST 1.1 and Choi criteria. One patient (on third line regorafenib) had stable disease for 9 months and another patient (on second line sunitinib) had stable disease at end of study (12 months) as per RECIST 1.1. These two patients developed a partial response as per Choi criteria with a duration of 3 and 6 months, respectively. The median progression-free survival (PFS) was 4.0 months.ConclusionIlixadencel treatment presented an acceptable safety profile among advanced GIST patients who developed resistance to TKI. Encouraging radiological tumor responses were detected in 33% of treated patients, supporting further investigation.
|
|
| 8. |
- Hambäck, Peter A., et al.
(författare)
-
Insekter och spindlar i anlagda våtmarker : Intressanta fynd från en systematisk undersökning i Uppland och södra Halland
- 2022
-
Ingår i: Entomologisk tidskrift. - 0013-886X. ; 143:1-2, s. 47-66
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Wetland area has decreased dramatically compared with preindustrial times, and in manyagricultural areas almost all wetlands have been drained to gain cropland. The trend hasin recent years been reversed because society has realized the many benefits of wetlandfunctions, such as for nutrient retention and flood control. In this study we inventoried 75 wetlands in Uppland and Halland for insects and spiders with Malaise traps, pitfall traps andsuction sampling. Most included wetlands are constructed, because the main purpose was toexamine if these wetlands also can be good for arthropod diversity, but we also included somemore natural wetlands as comparison. In total, we identified more than 25,000 individualsof more than 900 species of Coleoptera, Araneae, Diptera and Heteroptera. We found onenew species for Sweden, Hilara manicata Meigen 1822, and 37 new regional records. Alarge number of species found are considered threatened or else rare. Some wetlands closeto Mälaren were particularly interesting, with three species (Hypsosinga heri (Hahn 1831),Rhaphium antennatum (Charlier 1835) and Bagous robustus Brisout de Barneville 1863)that have no records nearby during recent times. These and other species found in the studyshow that constructed wetlands can provide good habitats for arthropod biodiversity andrare species, particularly if wetland shores are grazed and trampled by cattle.
|
|
| 9. |
- Hambäck, Peter A., et al.
(författare)
-
Species composition of shoreline wolf spider communities vary with salinity, but their diets vary with wrack inflow
- 2022
-
Ingår i: Ecology and Evolution. - : Wiley. - 2045-7758. ; 12:12
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Wolf spiders are typically the most common group of arthropod predators on both lake and marine shorelines because of the high prey availability in these habitats. However, shores are also harsh environments due to flooding and, in proximity to marine waters, to toxic salinity levels. Here, we describe the spider community, prey availabilities, and spider diets between shoreline sites with different salinities, albeit with comparatively small differences (5‰ vs. 7‰). Despite the small environmental differences, spider communities between lower and higher saline sites showed an almost complete species turnover. At the same time, differences in prey availability or spider gut contents did not match changes in spider species composition but rather changed with habitat characteristics within a region, where spiders collected at sites with thick wrack beds had a different diet than sites with little wrack. These data suggest that shifts in spider communities are due to habitat characteristics other than prey availabilities, and the most likely candidate restricting species in high salinity would be saline sensitivity. At the same time, species absence from low-saline habitats remains unresolved.
|
|
| 10. |
- Jaramillo, Fernando, et al.
(författare)
-
Priorities and Interactions of Sustainable Development Goals (SDGs) with Focus on Wetlands
- 2019
-
Ingår i: Water. - : MDPI. - 2073-4441. ; 11:3
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Wetlands are often vital physical and social components of a country’s natural capital, as well as providers of ecosystem services to local and national communities. We performed a network analysis to prioritize Sustainable Development Goal (SDG) targets for sustainable development in iconic wetlands and wetlandscapes around the world. The analysis was based on the information and perceptions on 45 wetlandscapes worldwide by 49 wetland researchers of the Global Wetland Ecohydrological Network (GWEN). We identified three 2030 Agenda targets of high priority across the wetlandscapes needed to achieve sustainable development: Target 6.3—“Improve water quality”; 2.4—“Sustainable food production”; and 12.2—“Sustainable management of resources”. Moreover, we found specific feedback mechanisms and synergies between SDG targets in the context of wetlands. The most consistent reinforcing interactions were the influence of Target 12.2 on 8.4—“Efficient resource consumption”; and that of Target 6.3 on 12.2. The wetlandscapes could be differentiated in four bundles of distinctive priority SDG-targets: “Basic human needs”, “Sustainable tourism”, “Environmental impact in urban wetlands”, and “Improving and conserving environment”. In general, we find that the SDG groups, targets, and interactions stress that maintaining good water quality and a “wise use” of wetlandscapes are vital to attaining sustainable development within these sensitive ecosystems.
|
|
