| 1. |
- Bergengren, Jakob, et al.
(författare)
-
Ramdirektivet för vattenoch System Aqua : En tids- och kostnadsuppskattning avstatusklassning av vattendragi norra och södra Sverige
- 2003
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- SammanfattningHösten 2001 sökte och erhöll Länsstyrelsen i Jönköpings län tillsammans medLänsstyrelserna i Östergötland och Västerbotten projektmedel från Naturvårdsverket.Projektmedlen har främst använts till att ta fram en tids- och kostnadsuppskattning för hurmycket arbete som krävs för att göra en karakterisering och statusbedömning av vattendragenligt Ramdirektivet för vatten (Artikel V, bilaga II och V) utifrån det verktyg som SystemAqua utgör. En naturvärdesbedömning (statusklassning) av ett antal vattendrag i södraSverige (Jönköpings, Västra Götalands och Östergötlands län) och i norra Sverige(Västerbottens län) har genomförts. Men även en jämförelse av den nya versionen av SystemAqua (2001) och dess naturvärdesbedömning med Ramdirektivet för vatten och dessstatusbegrepp har gjorts. Att påvisa skillnader och likheter mellan de båda systemen samtdessa användbarhet har delvis också ingått i uppdraget.En rad frågor återstår dock när det gäller de båda systemens kompabilitet gentemot varandra.Dessa är både av mindre definitionskaraktär samt av större karaktär i form av renabedömningar. En revision av System Aqua och de svenska bedömningsgrunderna har pågåttparallellt med detta arbete.KarakteriseringBåde Ramdirektivet och System Aqua är uppbyggt i flera delar som i stort sett harmotsvarigheter i respektive system. I tabell I visas de parametrar som tas upp i denövergripande karakteriseringen.Tabell I.Karakteriserings faktorer som finnsi System AquaKarakteriserings faktorer som inte finnsFloder Sjöar Floder SjöarObligatoriska faktorer Obligatoriska faktorer Obligatoriska faktorer Obligatoriska faktorerHöjd / höjdtypologiBredgrad / LängradStorlek / Storlekstypologibaserad påtillrinningsområdetHöjd / höjdtypologiBredgrad / LängradDjup / Djuptypologibaserad på medeldjupetStorlek /Storlekstypologi baseradpå ytanEkoregionerGeologiEkoregionerGeologiTilläggsfaktorer Tilläggsfaktorer Tilläggsfaktorer TilläggsfaktorerAvstånd flodens källaFlödesenergi (?)Vattnets medelbredd*Vattnets medeldjup*Vattnets medelfallhöjdHuvudflodbäddens förloppoch formVattenförings-(flödes)kategoriSyraneutraliserandeförmåga (ANC)**Substratets genomsnittligasammansättningVattnets medeldjupSjöns formUppehållstidSyraneutraliserandeförmåga (ANC)**Bakgrundsnäringsstatus(?)Substrats genomsnittligasammansättningVattenståndsvariationerDalgångsprofilTransport av fasta partiklarKloridLufttemperaturintervallMedellufttemperaturNederbördMedellufttemperaturLufttemperaturintervallBlandningskarakteristik* Data hämtad från biotopkarteringen** SystemAqua har alkalinitet
|
|
| 2. |
- Olsson, Håkan, et al.
(författare)
-
Flygburen laser och digitala bilder för kartering och övervakning av akvatisk och terrester miljö
- 2014
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Det finns ett växande behov av effektiva metoder för kartering av såväl land- som vattenmiljöer. Sådana behövs för grundläggande naturresursinventeringar, som underlag för bland annat beslut om olika former av skyddade områden samt för hållbar naturresursförvaltning i ett ekosystem- och landskapsperspektiv. Sådana metoder behövs också för uppföljning inom såväl naturresursförvaltning som på en mer strategisk nivå inom miljöövervakningen, för uppföljningen av miljömålen och för internationell rapportering. Två för dessa uppgifter viktiga teknologier som utvecklats starkt på senare tid är flygburen laserskanning och digital fotogrammetri. Med laserskanning kan mark och vegetation avbildas som ett tredimensionellt punktmoln. Det finns även system som med laser avbildar grunda havsbottnar. Syftet med forskningsprogrammet EMMA (Environmental Mapping and Monitoring with Airborne laser and digital images; http://emma.slu.se/) har varit att utveckla metoder för att tillvarata data från i första hand flygburen laserskanning för miljöövervakningens och naturvårdens behov av kartläggning av vegetation såväl på land som på grunda havsbottnar. Tolkning och fotogrammetrisk mätning av flygbilder är välkända tekniker och har därför inte varit en del av forskningen i EMMA. Däremot har användningen av färginformation från digitala flygbilder tillsammans med laserdata undersökts i EMMA-programmets akvatiska del och i den terrestra delen har automatiserad användning av tredimensionella punktmoln som kan erhållas genom matchning av flygbilder undersökts. Sammanfattning av resultat inom programmets akvatiska delar För akvatisk miljö har programmet utvecklat och visat ett antal tillämpningar som direkt kan omsättas i ett operativt sammanhang. Vi har visat att det med laserdata går att kartera ytsubstrat med hög noggrannhet (> 80 %), så att en heltäckande karta genereras som anger täckningen i procent av hårda respektive mjuka substrat ned till laserns djupräckvidd (ca 2–3 gånger siktdjupet). Utifrån dessa data kan metoden användas som stöd för att finna värdefulla marina områden och för uppföljning av marina skyddade områden (t.ex. naturtyperna Rev och Sandbankar enligt Art- och habitatdirektivet). Information om utbredningen av hård- och mjukbottnar är ett grundläggande underlag för att beskriva utbredningen av biotoper enligt det europeiska habitatklassificeringssystemet EUNIS, och HELCOM:s vidareutveckling av detta system för Östersjön (HELCOM Underwater Biotopes/Habitats, HUB). Här har laserdata en viktig funktion att fylla, eftersom detaljerade kartor över ytsubstrat i stort sett saknas för grunda havsområden. Resultaten från EMMA visar att batymetrisk laser kan vara en bra metod att samla in sammanhängande botteninformation som kan gå in som ett underlag i översiktsplanering. Djup- och bottensubstratkartor från lasermätningar är även viktiga underlag för att ta fram kartor över livsmiljöer på havsbottnen med hjälp av rumslig modellering. Heltäckande kartor över livsmiljöer är i sin tur ett viktigt delunderlag som tillsammans med annan information kan skapa underlag i det politiska arbetet som till exempel leder till en kustzonsplan eller en kommunal översiktsplan. Utöver dessa operativa tillämpningar har programmet även tagit fram resultat som ger en grund för fortsatt metodutveckling inom området. Vi har visat att det med laserdata (utöver ytsubstrat och naturtyper) går att kartera högväxt vegetation. En metod som skulle kunna möjliggöra yttäckande övervakning eller detektion av förändringar till en lägre kostnad per ytenhet är användning av satellitbilder, flygbilder eller bilder från mini-UAV (Unmanned Aerial Vehicle) som kombineras med laserdjupdata insamlade vid ett tillfälle. Kombinationen av laser- och bilddata medför att bilddata kan djupkorrigeras och att flygbildernas användbarhet för bottenkartering därmed ökar. Denna flygbildsövervakning skulle kunna genomföras ned till optiska siktdjupet i området. En möjlig datakälla kan vara bilder från Lantmäteriets nationella flygfotografering. Vi har sett att det finns potential att detektera blåstång och smaltång på hårda substrat genom att kombinera data från flygburen laser och flygbilder. Vi bedömer också att det finns stora möjligheter till fortsatt utveckling inom området dels tack vare ny teknik (kameror eller lasersystem med högre spatial och spektral upplösning, t.ex. laser med flera våglängder eller fluorescenskanaler) och dels tack vare nya algoritmer för bearbetning av laser- och bilddata. De akvatiska studierna i EMMA har genomförts i samverkan med ett antal externa projekt (ULTRA, SUPERB och HISPARES). Förutom kunskapsutbyte har det medfört utökade möjligheter att utveckla och testa metoderna i flera geografiska områden och få återkoppling från användare av data. I EMMA har vi arbetat med akvatiska testområden på den svenska ostkusten, från Norra Kvarken till Skåne, men liknande resultat har även uppnåtts på den spanska Atlantkusten och metoderna bör därmed vara lika applicerbara på den svenska västkusten. Vi har generellt uppnått bra resultat i alla områden där vattnet inte varit för grumligt. Dagens operativa lasersystem kräver ett siktdjup på minst 3 m för att kunna ge bra djupdata. Det begränsar teknikens användbarhet i vissa kustnära områden av Bottniska viken, speciellt i områden med stort utflöde av humusrikt älvvatten, och i en del områden med dåligt siktdjup i andra havsområden. Sammanfattning av resultat inom programmets terrestra delar Data från flygburen laserskanning ger information om markens form, samt vegetationens höjd, slutenhet och i viss utsträckning även dess vertikala skiktning och fördelning. Vid tät skanning (mer än 5–10 returer / m2) så framträder även de flesta enskilda trädkronorna, samt många objekt på marken, som liggande trädstammar, större stenar etc. Laserdata kan relativt enkelt bearbetas i dator eftersom det utgörs av diskreta 3D-punkter. Exempelvis kan objekt nära marken bli lättare att tolka visuellt om punkterna som returnerats från krontaket tas bort och de underliggande punkterna ges olika färg beroende på höjd över marken. Relationen mellan laserdata och fältmätta mått på vegetationens egenskaper (t.ex. genomsnittlig trädhöjd eller kronslutenhet) kan dock variera något, beroende på bl.a. sensortyp och inställningar vid skanningen såsom pulsfrekvens, flyghöjd, och årstid. För att automatiskt översätta laserdata till kända storheter så behövs därför en statistisk analys där mått från laserdata kalibreras med hjälp av fältmätta provytor. Vanligen används provytor med ca 10 m radie. De skattade sambanden ellan mått i laserdata (t.ex. höjden över marken för 90 % av alla returer från trädkronorna inom en fältmätt provyta) och fältmätta mått för samma yta (t.ex. trädens medelhöjd) kan sedan användas för att göra rumsligt heltäckande rasterkartor för hela det område som laserskannats under jämförbara förhållanden. Denna teknik har utvecklats inom skogsbruket och kallas då areabaserad skattning. Inom EMMA-programmet har vi visat att den även fungerar väl för fjällbjörkskog, trots att träden där är lägre och mer oregelbundna i sin form och utbredning. Vi har också visat att lantmäteriets förhållandevis glesa skanning med ca 1 retur / m2 ger nästan lika bra areabaserade skattningar av fjällbjörkskog som betydligt tätare skanning från helikopter. Vi har även visat att laserdata från olika registreringstillfällen kan göras jämförbara med en teknik som kallas histogrammatchning, samt att etablering av nya träd i trädgränsen eller på gräsmarker kan upptäckas med laserskanning även på ett tidigt stadium. Sistnämnda försök gjordes dock då träden fortfarande hade löv och det är därför osäkert hur användbara laserdata som registrerats utanför vegetationssäsongen kommer att vara för att upptäcka små lövträd. En del lasersystem kan spara laserljusets hela returnerade vågform. Om vågformsdatat analyseras istället för de diskreta punkter som systemet genererar från vågformen, så kan ytterligare information erhållas från lasermätningarna. Denna möjlighet är särskilt intressant då syftet är att analysera trädskiktets vertikala struktur. Bearbetningar av vågformsdata är dock mycket mer komplicerade och stöds sällan av färdiga programvaror för analys av laserdata. Dagens lasersystem stödjer sällan användning av spektral information. Det är endast ett våglängdsband som används för avståndsmätningen, och skalningen för det mått på den returnerade pulsens styrka som registreras (kallat intensitet) kan ibland ändras beroende på hur ljusa objekt sensorn ser. För att skilja olika vegetationstyper åt (t.ex. lövskog kontra barrskog) utöver vad som kan åstadkommas genom analys av deras 3D-former, så behövs spektrala data från någon annan källa. Laserdata och satellitbilder från t.ex. SPOT- eller Landsat-satelliterna är två olika datakällor som kompletterar varandra på ett utmärkt sätt. För vegetationskartering med den klassindelning som använts för skogsmarken enligt Lantmäteriets databas GSD-Marktäcke förbättras den totala klassningsnoggrannheten med ca 10 procentenheter när satellitbilderna kompletteras med laserdata. För vegetationsklassning på kalfjället så är det främst områden med något högre vegetation, såsom videbuskar, som klassas bättre då laserdata används. Då det gäller klassning av fjällvegetation så har det också visat sig att bearbetningar av data från en markmodell kan förbättra vegetationsklassningar från satellitdata väsentligt. Den nationella laserskanning som Lantmäteriet nu genomför är än så l
|
|
| 3. |
- Olsson, Håkan, et al.
(författare)
-
Kustzonssystemet i regional miljöanalys
- 2003. - 2003:74
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I denna rapport presenteras det modellsystem som SMHI byggt upp för att beskriva miljötillståndet i kustvattenområden. I rapporten beskrivs kustzonssystemets olika användningsområden, systemets uppbyggnad och behov av indata. Rapporten har tagits fram inom ett projektarbete som Länsstyrelsen Östergötland och SMHI utfört på uppdrag av Naturvårdsverket (NV Dnr 721-2732-02Mm). Kustzonssystemet är speciellt anpassat för beräkning av eutrofieringstillståndet i kustvattenbassänger. Systemet finns uppsatt för Hanöbukten, Östergötlands kustvatten och norra Bohuskusten. I modellsystemet indelas kustområdena i bassänger med en meter tjocka sikt i djupled. Vattenavgränsningarna (oftast sund) mellan bassängerna beskrivs geometriskt och områden med tillrinning till olika delar av kusten definieras. I modellen beräknas flöden av vatten och ämnen till och mellan bassängerna. Flödena skiktas in på olika djup i bassängerna beroende vattnets täthet, som huvudsakligen beror på salthalten. Modellen beräknar nya tillståndsvariabler med korta tidsintervall för varje definierat djupskikt. Begreppet kustzonssystemet innefattar även modeller och system för produktion av indata till kustzonsmodellen och system för presentation av resultat från kustzonsmodellen. I den senaste uppsättningen av kustzonssystemet (Norra Bohuskusten) beräknas miljötillståndet i 30 kopplade bassänger. För varje bassäng och varje dygn samt för en tidsperiod på 10-15 år beräknas temperatur, salthalt, syrgashalt, kvävefraktioner, fosforfraktioner, klorofyll, växtplankton, djurplankton och detritus. Modellen har god vertikal upplösning. Upp till 156 djupskikt har definierats i befintliga modelluppsättningar. Kustzonssystemet kan användas i miljöövervakning och vid uppföljning av miljömål. Inom miljöövervakningen kan modellberäknade resultat användas för att ge en heltäckande bild av eutrofieringstillståndet i ett kustvattenområde. I arbete enligt vattendirektivet bedöms modellsystemet vara tillämpbart i samband med karaktärisering av vattenförekomster. Systemet bedöms vara speciellt användbart vid beskrivning av påverkan och för beräkning av scenarier med koppling till miljömål och effekter av åtgärder. Kustzonssystemet är framtaget för användning vid arbete med eutrofieringsfrågor men den fysikaliska delen av systemet kan köras utan att den biologiska modellen är inkopplad. Den typen av beräkningar ger information om salthalt, temperatur, isläggning, vattenomsättning och vattenutbyten mellan bassänger. Kustzonssystemet bör göras mer tillämpbart och rationellt för körning av scenarier på regional skala genom att system för s.k. TRK-beräkningar (tillrinning, retention och källfördelning i avrinningsområden) (se Brandt & Ejhed, 2002) tas fram med finare geografisk upplösning. Mer information om tillämpningar av modellen finns i kapitel 5 och 6. Exempel på grafisk redovisning av resultat finns i figurerna 3-6. I rapportens avsnitt 7 beskrivs översiktligt hur kustzonssystemet byggs upp. Beskrivningen är något mer utförlig när det gäller den information om utsläpp från punktkällor som behövs vid modellsystemets uppbyggnad. Denna information är nämligen viktig för tillämpningen av kustzonsmodellen och det är information som inte är lättillgänglig för modellbyggaren. I slutet av rapporten finns ett förslag på ytterligare 8 kustområden för framtida implementering av kustzonssystemet. Förslaget är baserat på en prioritering av kustområden med sammanhängande skärgård. Dessutom bygger förslaget på antagandet att varje område omfattas av ca 30 bassänger.
|
|
| 4. |
- Årnfelt, Erik, et al.
(författare)
-
Slutredovisning för kustzonsmodellen som verktyg i regional miljöövervakning enligt vattendirektivet - regional anpassning
- 2003
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- På uppdrag av Naturvårdsverket (NV Dnr 721-2732-02Mm) har Länsstyrelsen Östergötland i samarbete med SMHI gjort en utredning för att beskriva hur SMHI:s modellsystem för beräkning av eutrofieringstillstånd i kustvatten kan användas inom regional miljöövervakning och miljöanalys. I uppdraget ingick att analysera hur systemet kan användas i miljöarbetet enligt vattendirektivets krav och vid uppföljning av miljömål. Resultat från detta projektarbete redovisades den 26 november 2002 i Stockholm vid ett seminarium som arrangerades av Länsstyrelsen i Stockholm och av Naturvårdsverket. Arrangörerna erhöll en Cd-skiva med projektets presentation i PowerPoint. Inom projektarbetet producerades också en rapport som i dag föreligger som manuskript och som avses att publiceras i SMHI:s publikationsserie ”Oceanografi”. Rapporten/manuskriptet, bilaga 1 i denna slutredovisning, innehåller resultat som presenterades vid seminariet i Stockholm och dessutom innehåller den mer om kustzonssystemets användningsområden, ambitionsnivåer, uppbyggnad och ett förslag till framtida tillämpning av kustzonssystemet. Den här slutredovisningen innehåller, som komplement till bilaga 1, en uppskattning av kostnader för olika tillämpningar av kustzonssystemet. Den innehåller också, jämfört med bilaga 1, en något mer detaljerad beskrivning av vattendirektivets behov av information.
|
|
| 5. |
- Årnfelt, Erik, et al.
(författare)
-
Stormusslor i Östergötland - inventeringar 1999 till 2014
- 2014
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Underlaget till denna rapport bygger framförallt på fem fristående inventeringar med delvis olika mål. Inventeringarna som utfördes under 1999 (Ydre) och 2000 (Kinda, Boxholm) var framför allt inriktade på flodpärlmussla, men även övriga stormusslor noterades. Undersökningen 2001 var en del i ett större nationellt projekt (Stormusselprojektet 2001) med målet att ta fram en metodik för att undersöka damm- och målar-musslor i vattendrag och sjöar. I detta projekt besöktes ett antal historiskt intressanta mussellokaler i Östergötland. Inventeringarna under 2004 var en komplettering till Stormussel-projektet med syfte att följa upp ytterligare lokaler som framkommit under arbetets gång. Under 2006 till 2009 genomfördes inventeringar med syfte att förbättra kunskapsläget i av skyddade områden och kunskapsbehovet för skydd av limniska miljöer. Även uppgifter från miljökon-sekvensbeskrivningar, examensarbeten samt rapporteringar i artportalen.se ingår i underlaget till denna rapport.De arter som är mest hotade idag är flodpärlmussla, Margaritifera margaritifera (akut hotad enligt svenska rödlistan, upptagen i EU:s habitatdirektiv), tjockskalig målarmussla, Unio crassus (akut hotad enligt svenska rödlistan, upptagen i EU:s habitatdiektiv). Dessa två samt i viss mån även flat dammusslan och äkta målarmussla (nära hotade enligt svenska rödlistan) är de arter som man bör ha under uppsikt samt arbeta för att bevara långsiktigt. De övriga damm- och målarmusslorna återfinns i sådana numerär att specifikt bevarandearbete inte krävs.Flodpärlmusslan återfinns idag naturligt enbart på en lokal enligt definitionen bestånd. Detta är i Olstorp i Bulsjöån mellan sjöarna Västra och Östra Lägern. Här hittades 2014 152 levande individer. På övriga lokaler med flodpärlmussla (Silverån, Byasjön-Boen samt Svartån, Öringe samt i biflödet Lillån) återfanns enbart enstaka individer. På senare år (2013-2014) har Länsstyrelsen inom arbetet med åtgärdsprogram för hotade arter återintroducerat flodpärlmussla på två områden i Bulsjöån.Tjockskalig målarmussla har påträffats på totalt sju lokaler. Svartån, (Öjebro, Egebylund, Öringe) Kisaån (Föllingsö) Kapellån (Lagerlunda, Linköpings kommun), Hällaån (Söderköping kommun), Storån i Falerum (Åtvidaberg kommun) samt Skansån (Motala kommun). Av dessa kan enbart Kisaån, Kapellån, Storån i Falerum, Hällaån och Svartån sägas ha lokaler med livskraftiga bestånd.Flat dammussla har hittats på sammanlagt tre lokaler. Storån (sammanflödet Storån-Tvärån), Svartån (Solberga) samt Kisaån (Föllingsö).Äkta målarmussla har påträffats på nio lokaler i sex olika vattendrag.
|
|
