| 1. |
- Adman, Per, et al.
(författare)
-
171 forskare: ”Vi vuxna bör också klimatprotestera”
- 2019
-
Ingår i: Dagens nyheter (DN debatt). - Stockholm. - 1101-2447.
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract
- DN DEBATT 26/9. Vuxna bör följa uppmaningen från ungdomarna i Fridays for future-rörelsen och protestera eftersom det politiska ledarskapet är otillräckligt. Omfattande och långvariga påtryckningar från hela samhället behövs för att få de politiskt ansvariga att utöva det ledarskap som klimatkrisen kräver, skriver 171 forskare i samhällsvetenskap och humaniora.
|
|
| 2. |
- Bäckström, Hanna, 1986-, et al.
(författare)
-
På gränsen till vänskap : ojämlikhetens betydelse i mötet mellan etablerade svenskar och nyanlända
- 2021
-
Ingår i: Fronesis. - Malmö : Tidskriftsföreningen Fronesis. - 1404-2614. ; :70-71, s. 167-180
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Denna text bygger på intervjuer med aktiva i föreningen Vän i Umeå, en förening som skapar mötesplatser för nyanlända och etablerade svenskar. Med utgångspunkt i ett antal teoretiska perspektiv diskuterar vi möjligheterna till och svårigheterna med att utveckla vänskapsband när förutsättningarna mellan personerna är så ojämlika med avseende på språk, sociala kontaktnät, familje- och arbetslivssituation osv.
|
|
| 3. |
- Johansson Wilén, Evelina, et al.
(författare)
-
Mejlväxling om det existentiella och politiska : Om Martin Hägglunds "Vårt enda liv"
- 2022
-
Ingår i: Röda Rummet. - 1403-3844. ; :1
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Den svensk-amerikanske filosofen och litteraturforskaren Martin Hägglunds bok Vårt enda liv: sekulär tro och andlig frihet (2020 [2019]) har rönt stor uppmärksamhet på flera håll i världen. En viktig anledning till bokens framgång är att Hägglund skriver personligt, pedagogiskt och rättframt om den komplexa relationen mellan existentiella och politiska frågor. Vad innebär det att leva, att tro och ta ansvar inför sitt eget och andras liv? Vad ska vi göra med en korta tid vi getts på jorden? Hur villkorar och inskränker det kapitalistiska ekonomiska systemet och den liberala demokratin människors frihet? Hur kan en demokratisk socialism befria oss inte bara från materiell nöd utan också från andlig torftighet?Boken är uppdelad i två huvudavsnitt. I det första, Sekulär tro, presenterar Hägglund genom läsningar av bland andra Søren Kierkegaard en radikal ateism. Mycket kort sammanfattat argumenterar han för att religiösa föreställningar om ett liv efter döden ständigt riskerar rättfärdiga mänskligt lidande med hänvisning till att det bäddar för en belöning på andra sidan döden. Den ateistiska positionen om att detta är det enda liv vi har kastar istället ljus över radikala frågor som hur livet blir meningsfullt och vad i det omgivande samhället som förvägrar oss friheten att leva det liv vi vill leva. I det andra avsnittet, Andlig frihet, diskuterar Hägglund med stöd av Hegel, Marx och Moishe Postone relationen mellan mänsklig frihet, ekonomiska och politiska relationer och samhälleliga institutioner. En central poäng är att det är den kapitalistiska värdeformen som kväser vår andliga frihet och att demokratisk socialism är den organiserande princip som ett fritt samhälle måste grundas i.En bok med sådan spännvidd kan förstås reta många eftersom författaren fräckt för samman traditioner och begreppsapparater som i regel utvecklas separata från varandra. När boken dessutom är uppdelad som den är blir det också lätt så att olika experter begränsar sin kritik till en enskild del utan att diskutera dem sammantagna. Ärkebiskopen Antje Jackelén konstaterar i en recension att Hägglunds brist på teologiskt djup är häpnadsväckande, men avslöjar också indirekt sin egen brist på kritisk-teoretiskt djup. Clartés recensent avfärdar boken med att den stryker den läsande medelklassen medhårs och fokuserar på intima relationer mellan människor istället för relationer mellan klasser. SVT:s recensent konstaterar att den demokratiska socialism Hägglund drömmer om är utan värde eftersom den är orealistisk.Det är förstås viktigt att lyfta fram och kritisera enskilda tillkortakommanden. Men det finns också något symptomatiskt i att detta blir en huvudsak medan en diskussion om vad läsningen av Hägglund gör för skillnad för oss som politiska varelser blir en bisak. I den mejlväxling som här publiceras utbyter Röda Rummets Evelina Johansson Wilén och Johan Örestig tankar med denna sistnämnda fråga i centrum.
|
|
| 4. |
- Ohlén Järvinen, Hannah, et al.
(författare)
-
Revolution as Accelerated Modernity : Hannah Arendt and Anselm Jappe on Radical Social Transformation
- 2019
-
Ingår i: Eurozine. - 1684-4637.
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract
- This essay discusses the relationship between modernity and revolution from the perspectives of political theorist Hannah Arendt and philosopher Anselm Jappe. The basic argument is that revolution can be understood as accelerated modernity, i.e. that revolutionary situations intensifies paradoxes and contradictions inherent in modernity. In this sense, revolutions both reflect and point beyond modern society.
|
|
| 5. |
-
Vänskap
- 2021
-
Samlingsverk (redaktörskap) (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Under Covid-19-pandemin har ensamhet och försvagade sociala nätverk blivit till en allmän erfarenhet. Psykologer varnar för en "ensamhetsepidemi", där social distansering inte bara ökar risken för psykisk ohälsa: den skadar också i synnerhet unga människors framtidstro och känsla av tillhörighet och tillit till samhället. I denna diskussion blir vänskap ett centralt begrepp. Samtidigt tenderar det att begränsas till att handla om personliga relationer som en skyddsfaktor. De många andra aspekter av vänskapen politiska betydelse uppmärksammas knappt alls. Med Fronesis nr 70-71 vill vi placera in frågan om vänskap i ett vidare samhälleligt och politiskt sammanhang. Vad vänskaper är och vilka roller de spelar varierar ju beroende på vilken typ av samhälle som relationen uppstår i. Den amerikanska filosofen Todd May menar att sociala relationer under nyliberalismen tenderar att reduceras till vad vi har för nytta av varandra, som om vänskap vore en tjänst som säljes och köpes. Men samtidigt har vänskap en särskild rytm som faktiskt gör att den kan fungera som en form av motstånd mot ett samhälle som påför relationer en instrumentell marknadslogik. I linje med detta föreslår den franska filosofen Jacques Derrida att vänskap kan ses som en skymt av en annan, ännu icke existerande, demokratisk politik. I ett samhälle präglat av kontraktslika relationer och individualism pekar vänskap, som bygger på frivillighet och ansvarighet, mot en annan jämlikare typ av sociala relationer. Den italienska filosofen Adriana Cavarero diskuterar betydelsen av personliga vänskapsband i feministiska medvetandehöjande grupper. En vän gör en annan till ett "berättningsbart själv" genom att tillskriva vännens privata och intima erfarenheter politisk betydelse. Men vänskap kan också ta helt andra former. Den amerikanska litteraturvetaren Deborah Nelson visar hur vänskapen mellan författaren Mary McCarthy och den politiska teoretikern Hannah Arendt paradoxalt nog handlade om att odla en viss typ av ensamhet som gjorde dem rustade att vara sina egna i de många politiska kontroverser de var inblandade i.En svår fråga som följer av att jämlikhet och ömsesidighet så ofta framhävs som en förutsättning för vänskap är om människor med olika status överhuvudtaget kan vara vänner. Genusforskaren Hanna Bäckström Olofsson och sociologen Johan Örestig undersöker, med utgångspunkt i intervjuer med aktiva i föreningen Vän i Umeå, vilka typer av vänskaper som uppstår när nyanlända matchas med etablerade svenskar och hur ojämlika förutsättningar påverkar möjligheterna att utveckla djupare personliga band. Här diskuterar de också potentialen och begränsningarna med att allt större ansvar över integrationspolitiken läggs på civilsamhället.
|
|
| 6. |
- Örestig, Johan, Fil.dr. 1979-
(författare)
-
Att läsa och bli läst : Rosa Luxemburgs brev som performativ protest
- 2019
-
Ingår i: Ord och bild. - Göteborg : Stiftelsen Ord & Bild. - 0030-4492 .- 1402-2508. ; :3-4, s. 11-14
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Denna essä är en läsning av Rosa Luxemburgs samlade brev med utgångspunkt i Simone Weils distinktion mellan vilja och uppmärksamhet. En viljestyrd läsning reducerar bilden av en människa till vilken funktion hon fyller för mig. En uppmärksamhetsstyrd läsning bygger på erkännandet att en annan människa alltid är mer än vad hon framstår som i mina ögon. I essän diskuterar jag Luxemburgs brev som en performativ protest mot försök att reducera hennes egen person men också vissa av mottagarna av hennes brev till enskilda kategorier som kvinna eller man, som revolutionär kamrat eller vän, som offentlig eller privat person. I förlängningen är denna performativa protest en kritik mot modern kapitalistisk separation där samhället klyvs i motsatser som offentligt/privat, produktivt/reproduktivt arbete eller kvinnligt/manligt. Breven erbjuder en arena där dessa kvävande konstruerade gränser kan utmanas.
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
- Örestig, Johan, Fil.dr. 1979-
(författare)
-
Den gamla utopismen är döende, den nya kämpar för att födas
- 2023
-
Annan publikation (populärvet., debatt m.m.)abstract
- När utopier formuleras under en historisk period då hegemonin kväver alla utmanare menar sociologen Johan Örestig att utrymmet för vad som är möjligt är så kringskuret att drömmen om framtiden mest liknar en lätt uppsminkad variant av nuet. Istället föreslår Örestig att frågan om utopism inte bör formuleras utifrån de antaganden och förväntningar som följer av kravet på realism överhuvudtaget, vilket emellertid inte betyder att försöken att göra utopismen realistisk ska avfärdas.
|
|
| 10. |
- Örestig, Johan, Fil.dr. 1979-
(författare)
-
En plats för oss : staten, klimatomställningen och den lokala demokratin
- 2021
-
Ingår i: Provins. - Umeå : Norrländska litteratursällskapet. - 0280-9974. ; 40:2, s. 53-56
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Allt fler pekar ut staten som den enda delen av samhället med kraft och resurser nog att driva igenom en snabb utfasning av fossildrivna verksamheter. I denna essä diskuterar jag dilemmat att en sådan klimatomställning förväntas ske under en period då den representativa demokratin befinner sig i, vad David van Reybrouck kallar, en effektivitets- och legitimitetskris. Jag fokuserar särskilt på problemet att lokalsamhällen är splittrade i olika intressegrupper medan det saknas en gemensam linje mot stat och kapital och för fram en idé om hur demokratin skulle kunna vitaliseras genom lokala rådsdemokratiska institutioner.
|
|
