| 1. |
- Abenius, Johan, et al.
(författare)
-
Gaddsteklar och andra insekter i fyra halländska hedområden: Fjärås bräcka, Ringenäs, Tönnersjömålet och Mästocka ljunghed
- 2005
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Gaddsteklar och vissa andra insekter har inventerats inom fyra naturskyddade ljunghedar i Halland med syftet att få bättre kunskaper om hedarnas insektsliv samt att vara ett underlag för den framtida skötseln av västsvenska hedar. Sammantaget har 279 arter insekter artbestämts, varav gaddsteklarna utgör 169 arter. En ny art för landet hittades, rovstekeln Crossocerus exiguus på Fjärås bräcka, och 36 arter är nya för Halland (landskapsfynd), varav hälften gaddsteklar och hälften flugor. Sexton rödlistade insekter påträffades.Resultaten visar att ljunghedarna är en mycket artrik och mångformig naturtyp med ett stort antal sällsynta och rödlistade insekter. Samtidigt är ljunghedarna idag starkt fragmenterade och man kan på goda grunder förutsätta att det finns en så kallad utdöendeskuld för hedarnas arter som innebär att arter och populationer riskerar att försvinna framöver. De viktigaste redskapen för att förhindra detta är storskaliga hedrestaureringar, vilket redan pågår på några håll i Halland, och en reviderad skötsel av vissa hedområden så att de blir mer gynnsamma för gaddsteklar och andra insekter.Variationerna i artinnehåll var stora mellan de fyra hedarna och drygt hälften av gaddsteklarna påträffades bara på en av lokalerna. Fjärås bräcka var den mest artrika heden, men även Tönnersjömålet och Ringenäs har en mycket rik gaddstekelfauna. Däremot var Mästocka ljunghed anmärkningsvärt artfattig, förmodligen på grund av en alltför intensiv och storskalig skötsel som missgynnar gaddsteklar och många andra insekter. För att gynna hedarnas insektsliv bör målbilden för skötseln vara en mosaik med alla successionsstadier alltifrån yngre successionsstadier med blottad grus och sand och nybrända ytor till områden med grov ljung och kråkris samt mer buskiga och trädbevuxna partier.
|
|
| 2. |
- Abenius, Johan, et al.
(författare)
-
Gaddsteklar och andra insekter i halländska sanddynsreservat
- 2004
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Gaddsteklar och vissa andra insekter har inventerats inom sex sanddynsreservat utmed Hallandskusten. Totalt insamlades och artbestämdes 1 418 insekter fördelade på 236 arter, varav 103 arter gaddsteklar. Tio rödlistade arter påträffades och tretton arter har tidigare inte noterats i Halland. Inventeringen ger en översiktlig bild av gaddstekelfaunan i dynreservaten och det finns med all säkerhet betydligt fler rödlistade och andra intressanta arter kvar att upptäcka. Många gaddsteklar och andra insekter knutna till öppna, solexponerade sandmarker hade en guldålder under det gamla bondesamhällets tid före 1800 talets agrara revolution. Numera finns bara några få procent av kusttrakternas öppna sandmarker kvar och de blomsterrika slåtterängarna och ljunghedarna som omgav flygsandfälten har i det närmaste utplånats på stora delar av den halländska kustslätten. Mot den bakgrunden är det lätt att förstå att många växter och djur, bland annat gaddsteklar, knutna till öppna, blomsterrika sandmarker idag är utrotningshotade. Huvudsyftet med inventeringen är att vara ett underlag för den framtida skötseln av dynreservaten. Resultaten visar tydligt att en mer aktiv skötsel är angelägen med kontinuerlig markstörning som skapar sandblottor och hävd genom röjning, bete, slåtter och/eller bränning. Dessutom behövs omfattande restaureringsåtgärder för att återskapa öppna sandmiljöer. Stora arealer täta och närmast ogenomträngliga bergtallskogar inom kustreservaten bör omföras till mer öppna sandmarker till förmån för biologisk mångfald och friluftsliv.
|
|
| 3. |
- Abenius, Johan
(författare)
-
Gaddsteklar på sandmarker i Jönköpings län
- 2006
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Under sommaren 2005 genomfördes en inventering av tre sandiga områden i Jönköpings län. Baskarp och Fagerhult är belägna i Habo kommun nära Vätterstranden medan Skillingaryds skjutfält ligger vid E4:an uppe på småländska höglandet. De undersökta områdena var sinsemellan mycket olika med avseende på gaddstekelfaunan och sandfälten i Habo kommun uppvisar större faunistisk likhet med östersjökusten än med småländska höglandet.Totalt har 5 602 exemplar tillhörande 162 arter gaddsteklar bestämts till art under inventeringen. Antalet rödlistade gaddsteklar är 8 och rödlistade flugor 2. 16 arter av gaddsteklar är nya landskapsfynd för Västergötland och 1 art är ny för Småland.Alla undersökta områden hyser en värdefull marklevande gaddstekelfauna med höga raritetsvärden. Skillingaryds skjutfält visar dock upp särskilt stora kvalitativa värden, som gör att skjutfältet även i ett nationellt perspektiv tillhör de mest skyddsvärda områdena för gaddsteklar. Fynden av vägsteklarna Evagetes subglaber och Priocnemis gracilis samt silversandbiet Andrena argentata, liksom anmärkningsvärt stora populationer av en rad exklusiva arter, bidrar till det samlade omdömet.Den exklusiva gaddstekelfaunan i de undersökta områdena är för sitt fortbestånd helt beroende av att det även fortsättningsvis sker en omfattande skötsel och kraftig markstörning. Skötselinsatserna för sandödla och marklevande gaddsteklar kan med fördel samordnas. Det mest akuta skötselbehovet föreligger på de minsta och mest isolerade lokalerna som i dagsläget utgörs av sandfälten vid Fagerhult.Metodiken med vita färgskålar har fungerat bra under denna inventering, men det är inte aktuellt att bedriva löpande uppföljning i samma omfattning med denna relativt resurskrävande inventeringsmetod. I stället föreslås att löpande övervakning till att börja med baseras på att populationerna av Andrena argentata och om möjligt även Lasioglossum sexmaculatum följs upp genom transekträkning. På Skillingaryds skjutfält bör även räkning av bon av silversandbiet prövas eftersom det troligen är en ännu effektivare och mindre resurskrävande metod än transekträkning.
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
- Abenius, Johan, et al.
(författare)
-
Uppföljning av Natura 2000 i Sverige : Uppföljning av habitat och arter i Habitatdirektivet samt arter i Fågeldirektivet
- 2005
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Det har länge funnits ett behov av att utveckla kostnadseffektiva metoder för uppföljning av skötsel och bevarandestatus för biologisk mångfald i våra skyddade naturområden. Efter Sveriges inträde i EU har vi genom Natura 2000 också ett formellt ansvar för att följa upp huruvida gynnsam bevarandestatus råder för ett stort antal naturtyper (”habitat”) och arter som bedöms vara skyddsvärda i ett europeiskt perspektiv.De viktigaste motiven för att tillskapa ett uppföljningssystem är att vi behöver veta om vi sköter våra skyddade områden på ett bra sätt och att vi vill kunna utvärdera naturvårdens bidrag till övergripande politiska mål om att stoppa utarmningen av biologisk mångfald. Det övergripande syftet med uppföljningen är att kvalitetssäkra det svenska naturvårdsarbetet. I denna rapport presenteras ett målstyrt uppföljningssystem baserat på i huvudsak biologiska parametrar. Ett stort arbete har lagts ner på att formulera förslag till bevarandemål på biogeografisk (nationell) nivå för naturtyper och arter i nätverket Natura 2000, som i sin tur knyter an till bevarandemålen i de enskilda Natura 2000-områdena. Bevarandemålen relaterar till definitionen av gynnsam bevarandestatus för naturtyper och arter och har i första hand fokus på sådant vi kan göra någonting åt i form av skötselåtgärder eller andra åtgärder. Målen styr i sin tur urvalet av parametrar och metoder som används för att följa upp om gynnsam bevarandestatus har uppnåtts De biogeografiska (nationella) bevarandemålen är så konkreta att de går att bryta ner i operativa mål på objektnivå. Omvänt är ett övergripande krav på objektvisa bevarandemål att de utformas så att de kan aggregeras till underlag för uppföljning av de nationella målen för naturtyper och arter. Bevarandemålen på biogeografisk nivå utgör basnivån för de objektvisa målen. Målen på objektnivå kan även innehålla mål för regionala bevarandevärden. Det nationella uppföljningssystemet har utformats på olika sätt för olika naturtyper och arter, beroende på bl.a. areell utbredning, sällsynthet, detekterbarhet, hotbild och ekologiska egenheter. Tre strategier för mätningar på geografisk nivå har urskiljts. Uppföljning i samtliga objekt, i ett urval (stickprov) av objekten eller uppföljning på landskapsnivå med stickprov både i och utanför de utpekade Natura 2000-objekten. De habitat som är skötselberoende eller de parametrar som är relaterade till något som går att åtgärda inom objekten skall utvärderas objektvis inom Natura 2000-objekten. Som exempel kan nämnas variabler som vegetationshöjd i gräsmarker eller förekomster av diken i våtmarker. I de flesta icke skötta naturtyper, exempelvis grandominerad västlig taiga, aapamyrar och dystrofa sjöar, sker uppföljning av de flesta parametrar i permanenta provytor inom ett stickprov av objekten eller habitaten. Objektvis utvärdering genomförs endast där naturtyperna vid basinventeringen konstaterats ha icke gynnsam bevarandestatus. För sällsynta arter på bilaga 2 som är prioriterade i EU bör förutom förekomster i utpekade områden även populationerna utanför Natura 2000 följas upp, t.ex. genom floraväkteri. För uppföljning enligt Fågeldirektivet bör förutom förekommande fågeltaxeringar även data från det internetbaserade rapporteringssystemet under Artportalen användas. Av resursskäl har ambitionen varit att utforma ett indikatorbaserat system för ”tidig varning”, med en lägsta möjliga insatsnivå i botten. Dessa indikatorer utgörs av variabler som indirekt ger signaler om att parametrar för bevarandemålet går i någondera riktning. Om utfallet av mätning ger en negativ indikation så utlöses utökad uppföljning av parametrar för bevarandemålet i fråga. Först efter uppföljning av de i matrisen relaterade parametrarna i objektet kan utvärdering av bevarandestatus ske. Exempel: Istället för att mäta vattenkvalitet i hav (dyrt) så mäts indikatorn fintrådiga alger i flygbilder regelbundet (enklare och billigare). Förekommer fintrådiga rikligt utlöses uppföljning av vattenkvalitet i objektet. Metoder för uppföljning har så långt som möjligt standardiserats så att samma metoder och provytedesign används i så många liknande habitat och arter som möjligt. Metoderna kommer att beskrivas i en handbok för basinventering och uppföljning av Natura 2000. Några grundläggande kriterier för val av metoder har varit att de ska vara robusta, beprövade och väl dokumenterade, kostnadseffektiva, samt om möjligt vara icke-destruktiva. För att bestämma tillståndet för enskilda arter och habitat används tre typmetoder för registrering, positionering, slumpmässigt urval av ytor, samt subjektivt urval av ytor. Subjektiva metoder är beroende av en förrättningsmannamässig kompetens, snabba att utföra och ger godtagbar precision även om mätningarna bara görs i några få ytor. Handdatorer med GPS kommer att användas vid fältarbetet och kommer att vara ett viktigt verktyg vid positionering och arealavgränsning. De kommer att utrustas med funktion som automatiskt räknar ut när tillräckligt antal provytor uppnåtts för att med säkerhet bedöma status för det aktuella bevarandemålet. Naturvårdsverkets miljöövervakningsenhet har varit koordineringsansvarig i ”uppföljningsprojektet”. Projektet har letts av en arbetsgrupp med projektledare från miljöövervakningsenheten, samt representanter för Naturresursavdelningen, ArtDatabanken och en konsult med projektledningsbistående funktion. En stor del av arbetet inom projektet har utförts av länsstyrelserna. Dessa har varit indelade i tre grupper; grupp Syd, Mellan och Nord, var och en med sitt specifika ansvarsområde för olika Natura 2000-habitat. Gruppernas arbete har bestått i utveckling och tester av metoder för uppföljning av habitaten. Förslag till uppföljningsinsatser för arterna i Habitat- och Fågeldirektivens bilagor har tagits fram av ArtDatabanken.
|
|
| 6. |
- Abenius, Johan
(författare)
-
Vedlevande gaddsteklar i Halland
- 2004
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Gaddsteklar har samlats in i huvudsak med flygbarriärer ("fönsterfällor") på högstubbar och andra strukturer av lövträd i skogsreservat i Hallands län under perioden 1997-2002. Inventeringsresultatet utvärderas i relation till tidigare kunskap om den vedlevande faunan i Halland och jämförs med några andra insamlingar av liknande omfattning. Inventeringarna resulterade i fynd av en rödlistad art (på tre lokaler) och 17 nya landskapsfynd.Delar av en samling av gaddsteklar från Enslövstrakten, insamlad av Hugo Andersson 1951-83 och därefter överlämnad till Entomologiska museet i Lund, har tidigare bearbetats av författaren och resultatet redovisas för första gången i denna rapport. Genomgången av Hugo Anderssons samling resulterade i ytterligare fynd av en rödlistad art och 8 landskapsfynd.
|
|
| 7. |
- Ronquist, Fredrik, et al.
(författare)
-
Completing Linnaeus’s inventory of the Swedish insect fauna: only 5,000 species left?
- 2020
-
Ingår i: PLOS ONE. - : Public Library of Science (PLoS). - 1932-6203. ; 15:3
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Despite more than 250 years of taxonomic research, we still have only a vague idea about the true size and composition of the faunas and floras of the planet. Many biodiversity inventories provide limited insight because they focus on a small taxonomic subsample or a tiny geographic area. Here, we report on the size and composition of the Swedish insect fauna, thought to represent roughly half of the diversity of multicellular life in one of the largest European countries. Our results are based on more than a decade of data from the Swedish Taxonomy Initiative and its massive inventory of the country’s insect fauna, the Swedish Malaise Trap Project The fauna is considered one of the best known in the world, but the initiative has nevertheless revealed a surprising amount of hidden diversity: more than 3,000 new species (301 new to science) have been documented so far. Here, we use three independent methods to analyze the true size and composition of the fauna at the family or subfamily level: (1) assessments by experts who have been working on the most poorly known groups in the fauna; (2) estimates based on the proportion of new species discovered in the Malaise trap inventory; and (3) extrapolations based on species abundance and incidence data from the inventory. For the last method, we develop a new estimator, the combined non-parametric estimator, which we show is less sensitive to poor coverage of the species pool than other popular estimators. The three methods converge on similar estimates of the size and composition of the fauna, suggesting that it comprises around 33,000 species. Of those, 8,600 (26%) were unknown at the start of the inventory and 5,000 (15%) still await discovery. We analyze the taxonomic and ecological composition of the estimated fauna, and show that most of the new species belong to Hymenoptera and Diptera groups that are decomposers or parasitoids. Thus, current knowledge of the Swedish insect fauna is strongly biased taxonomically and ecologically, and we show that similar but even stronger biases have distorted our understanding of the fauna in the past. We analyze latitudinal gradients in the size and composition of known European insect faunas and show that several of the patterns contradict the Swedish data, presumably due to similar knowledge biases. Addressing these biases is critical in understanding insect biomes and the ecosystem services they provide. Our results emphasize the need to broaden the taxonomic scope of current insect monitoring efforts, a task that is all the more urgent as recent studies indicate a possible worldwide decline in insect faunas.
|
|
