| 1. |
- Ager, Bengt
(författare)
-
Arbetsorganisation i träbränsleeldande fjärrvärmeverk
- 1998
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The objective of this study has been to describe and analyse existing forms of organisation in heating plants using wood fuels, regarding work tasks, organisational structure, skill demands, crew recruitment, working hours and wage conditions. Sixteen plants ranging from 10 to 120 MW have been studied by means of interviews, work place observations and written material. The job of the operator of heating plants is fairly qualified, independent and varied. The most negative factor is shift work. Some of the bigger plants (enterprises) have a relatively hierarchic, segmented and perhaps also an oversized organisation. However, modern concepts of organisation, such as customer orientation, ”flat organisation”, integration of production and maintenance etc, are gaining ground. Blue collar and white collar tasks are increasingly being integrated. Some of the medium sized enterprises have reached very far and may serve as models for bigger enterprises.
|
|
| 2. |
- Ager, Bengt
(författare)
-
Arbetsorganisation i träbränslefabriker
- 1998
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The objective of this study has been to describe and analyse existing forms of organisation in wood fuel plants regarding work tasks, organisational structure, work content, skill demands, crew recruitment, working hours and wage conditions. The study has been introductory, con¬sisting of 2-3 hour visits to 12 plants. The production of refined wood fuels is carried out in rather small plants. The number of employees ranges from 6 to 15 persons in the factories producing between 20 and 100 thousand tons per year. Generally one shift crew consists of only two persons. The operator job requires multiskill capacity, dexterity and autonomous problem-solving. The job can be considered as qualified, responsible, autonomous, meaningful and variable. It was generally considered that it takes about a year to become a good operator. And even after that, one is still learning. Negative factors are shift work, partly poor physical working environment (dust and noise) and, occasionally, mental pressure and overtime. Modern organisation concepts are, to a large extent, applied in the wood fuel plants. The organisation is flat, lean and customer-oriented.
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
- Ager, Bengt
(författare)
-
Fördjupade studier av det maskinella drivningsarbetets humankvalitet åren kring 2010 : efterskrift till Arbetsrapport 378/2012 vid SLU, inst. för skoglig resurshushållning ”Skogsarbetets rationalisering och humanisering 1900-2011 och framåt”
- 2014
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I denna efterskrift till SLU Arbetsrapport 378/2012 ”Skogsarbetets rationalisering och humanisering 1900-2011 och framåt” sker en fördjupad granskning av de senaste årens förändring och nuläget i det maskinella drivningsarbetets humankvalitet. Granskningen bekräftar mina utsagor om de enskilda humankvaliteternas förändring som gäller dels försämringar i form av minskade personliga kontakter, ökad prestationspress, mindre variation i arbetet, mer raka tvåskift, längre arbetsresor, försämrad relativ lönenivå samt försämrad framförhållning i planeringen av drivningarna och dels förbättringar i form av bättre förarmiljö och höjd driftssäkerhet hos maskinerna. Granskningen, med viss komplettering av empirin, har också gett möjligheter till nyansering och utvidgning av mina tolkningar. Analysen i denna efterskrift har riktats mera mot helheten i arbetet och två diagnosmodeller har skapats med syfte att nå ökad förståelse av humankvalitetens variation och därmed underlätta inriktningen av förbättringsåtgärder. Den ena diagnosmodellen är en matris där man poängsätter fyra kritiska faktorer i organisationsmiljön – drivningsobjektens storlek och koncentration, arbetsresornas längd, skiftarbetets utformning och kontakten med produktionsledningen. Om organisationsmiljön för ett drivningslag får en låg totalpoäng är risken för vantrivsel och avhopp hos maskinförarna stor. Hög totalpoäng innebär stor sannolikhet för hög arbetsglädje i drivningslaget. Den andra diagnosmodellen identifierar två varianter av ekonomisk situation i den typiska entreprenörverksamheten; som består av en (eller två) maskingrupp(er) (skördare + skotare) där entreprenören kör maskin på heltid. Den ena varianten är en ond cirkel där entreprenören startade verksamheten med stora lån som ligger kvar på en hög nivå på grund av den svaga lönsamheten i verksamheten. Försöken att öka lönsamheten genom att pressa kostnaderna äts upp av kundernas återkommande sänkningar av kubikmeterpriset samtidigt med att man lägger på entreprenören nya uppgifter utan adekvat ersättning. Cirkeln blir lätt en ond spiral, men för den som inte orkar längre och vill lägga ned verksamheten blir lånenivån ett hinder. Den som försöker undvika lånefällan genom att avstå från förnyelse av maskinparken missar den produktivitetsökning som normalt följer med en ny maskin och får i stället arbeta hårdare och längre för att överleva. Den andra varianten är en god cirkel där företaget har en god och stabil ekonomi som medger relativt täta byten av maskiner – med allt bättre prestationsförmåga, förarmiljö och driftssäkerhet - utan att företaget drar på sig stora lån. Företaget tar sig lättare igenom uppkommande problem, ofta beroende på att godcirkelföretaget lättare lockar till sig högpresterande personal. Kopplar man ihop de båda diagnosmodellerna kan man lättare förstå den mycket stora spridningen i entreprenörernas och maskinförarnas inställning till det maskinella drivningsarbetet. Kombinationen av godcirkelföretag och god organisationsmiljö – som troligen ofta hänger samman – bäddar för mycket hög humankvalitet. De företag som rör sig i den onda cirkeln och erbjuds dåliga organisationsmiljöer hamnar lätt i en ond spiral som leder till vantrivsel, personalavhopp och utslagning. Det finns indikationer på att antalet onda cirklar och spiraler ökat bland drivningsentreprenörerna under de senaste två årens lågkonjunktur och att därmed hela drivningssektorn befinner sig i en ond spiral. I denna svacka förlorar sektorn resurser som det blir svårt att remobilisera när konjunkturen vänder.
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
- Ager, Bengt
(författare)
-
Nedslag i skogsbrukets teknikhistoria : Del 1 Skotarkonceptets framväxt och tidiga utveckling : Del 2 Gripskördarkonceptets framväxt och genomslag : Del 3 Aktörer, beteenden och förlopp i den tekniska utvecklingen
- 2017
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Del 1. Skotarens tillkomst Skotaren definieras som ett traktorekipage som består av en del som bär motor och förare och en del som bär lasset, med vridmidja mellan delarna och drift på alla markkontaktorgan samt med en griplastare för på- och avlastning. Detta koncept växte fram i östra Kanada under 1950-talet med hjulskotaren Bonnard Forwarder som fungerande prototyp 1958 och Dowty Forwarder som den första serietillverkade maskinen, lanserad på marknaden 1961. Medan den utvecklingen pågick i Kanada började i vårt land i slutet av 50-talet ett skotarkoncept växa fram med en halvband- eller helbandtraktor som främre enhet och en dragen kälke eller kärra som bakre enhet, med ”svansstyrning” som en form av midjestyrning. Slutprodukten av den skotarutvecklingen blev ”trekvartsbandaren”, med midjestyrning och drift runtom, som började serietillverkas 1964. Men den utvecklingslinjen fick överraskande konkurrens när den vid Värmlands Skogsarbetsstudier (VSA) nyanställde konstruktören Lars Bruun hösten 1962 lanserade hjulskotaren Brunetten. Trots ljumt intresse från de stora skogsföretagen och negativt bemötande från det skogstekniska etablissemanget fick Brunetten fotfäste på marknaden och följdes snabbt av andra tillverkares varianter av hjulskotare. Trekvartsbandaren och hjulskotaren konkurrerade en period men i början av 70-talet framstod hjulskotaren som det vinnande konceptet. Men bandet fortsatte att användas som komplement. Frågor som diskuteras är dels orsakerna till att den kanadensiska utvecklingen inte gjorde några tydliga avtryck i Sverige och dels turerna kring Brunetten, som trots motståndet blev en framgång. Den gängse historiken har justerats och kompletterats på några punkter. Del 2. Gripskördarens tillkomst Först med att sätta ett avverkningsdon i spetsen på en traktormonterad kran var man, även i detta fall, i Kanada - året var 1958. Men det blev en udda företeelse utan fortsättning. I den intensiva mekanisering av drivningsarbetet som skedde i Nordamerika på 1960-talet blev fällning-kvistning-kapning med kranspetsmonterade don ett av de utvecklingsspår som prövades. Funktionsdugliga prototyper av ”one-grip-harvesters” fanns 1966 men ingen av dem kom i serieproduktion och spåret övergavs. Konceptet sågs och beskrevs av svenska utvecklingsaktörer men det gav ingen synlig stimulans för vår inhemska skogstekniska FoU. Utvecklingen av vårt högeffektiva och idag helt dominerande skördarkoncept i form av gripskördaren/engrepparen gick stegvis och långsamt under 15-20 år. Fällklippen Garpnäven 1966, följd av ÖSA:s fällare–läggare samt gripsågen på skotare som kapade på marken liggande stammar var tidiga steg, fram till 70-talets början. Sedan blev intresset för gallringens mekanisering en stor drivkraft. Ett franskt koncept med fäll- och kapklipp samt kvistdon i kranens vipparm, uppfångat av Husqvarna, gav stimulans. Jan ”Skogs-Jan” Erikssons gripprocessor, som 1978 började arbeta på stickvägarna i mellansvenska gallringar, var ett mycket stort kliv. Jan Eriksson hade också ett gripskördaraggregat med i sin patentansökan. Det dröjde dock till 1982 innan hans skördarkoncept blev en kommersiell produkt, tillverkad av Volvo BM Valmet och vidareutvecklad till Valmet 901 med valbar storlek på gripskördaraggregatet, som blev en storsäljare. Sandahl/Pedersens SP 21:a, lanserad 1980 och som blev en gripskördarlösning i motormanuellt svårdrivna täta granungskogar i södra Sverige, blev relativt snabbt en framgång. 1983-84 kan ses som genombrottsår för den relativt färdiga gripskördartekniken. Men det stora genomslaget för gripskördarkonceptet kom att dröja – av flera skäl. Lågkonjunktur, allmän teknikpessimism, negativa expertbedömningar och storsatsning på skogsbränslesortiment var några av dem. Trotsande bedömningar och prognoser åt sig gripskördaren dock in i gallringsskogen och var i slutet av 80-talet där den dominerande tekniken. Gripskördaren började också användas i klena slutavverkningar. På 90-talet fullbordades gripskördarens genomslag i slutavverkningarna och dominansen blev total. Del 3. Aktörer, beteenden och förlopp i den skogstekniska utvecklingen Som inledning till detta kapitel kommenteras några viktiga skrifter som beskriver den skogstekniska utvecklingen under gången tid. Den första frågan som sedan belyses är om den tekniska utvecklingen i skogsbrukets operativa verksamhet har anpassat sig till samhällets, skogsvårdens och naturvårdens krav eller om den möjligen varit ”deterministisk” d v s hänsynslöst självgående. Mitt svar är att den tekniska utvecklingen var relativt självgående i mekaniseringens tidiga skede men att anpassningen successivt förbättrades och i sin helhet kan ses som relativt god. En förklaring är att vi utvecklade ett mångsidigt skogstekniskt innovationssystem som fungerade väl, på nationell nivå. Innovationssystemet bottnade i ”den svenska modellen” och hade utvecklingstriangeln tillverkare-brukare-forskare som kärna. Aktörerna och mekanismerna i nämnda utvecklingstriangel åren 1938-2000 beskrivs. Aktörernas roller och tyngd förändrades ständigt. Skapandeprocessen för såväl skotarkoncepten (trekvartsbandaren och hjulskotaren) som de gripmonterade bearbetningskoncepten indikerar att den skogstekniska utvecklingen i vårt land skedde organiskt, med ”gräsrotsinnovatörer” som nyckelpersoner. Det stödjer också tesen att den tekniska utvecklingen i skogsbruket i huvudsak varit anpassad och inte deterministisk. Utvecklingstriangeln började falla sönder under 90-talet, samtidigt som resurserna för skogsteknisk FoU minskade kraftigt – såväl penningmässigt som personellt. Alla tre aktörskategorier i triangeln krympte drastiskt. Den tekniska utvecklingen stannade av. Den tekniska utvecklingen under förra seklets andra hälft präglades av aktörernas mångfald och flera perioder av stor osäkerhet med inslag av oväntade ändringar i omvärldsbetingelserna samt felbedömningar eller missade utvecklingspotentialer i lanserad teknik. I ett försök att identifiera och kategorisera inslag av ”mänsklig faktor” i utvecklingsarbetet prövar jag ”perceptionsblindhet” och ”sekterism” som två tänkbara fenomen. Med inspiration från uppsatser på 1960-talet av C R Ross Silversides och Ivar Samset granskas tidsförloppen för viktiga teknikskiften i drivningsarbetet under perioden 1950-1999, i kortvirkesmetoden. Diffusionstiden har beräknats som tiden för den nya tekniken att gå från tio procent (”etablering”) till 90 procent (”stor dominans”) av avverkningsvolymen i det industriella skogsbruket. Det tog 15 år (1953-68) för motorsågen att bli allroundredskapet i den ”motormanuella huggningen”. Terrängtransportens mekanisering genom det alltmera utvecklade skotarkonceptet tog tio år (1958-68). Avverkningsarbetets helmekanisering, med en basmaskinmonterad processor som grund, hann på tolv år (1973-85) nå ca 75-80 % av volymen – innan gripskördaren tog över. Gripskördaren hade en diffusionstid på nio år när den slog igenom i gallring och en total diffusionstid på 15 år (1984-99) för att nå stor dominans som avverkningskoncept för hela avverkningsvolymen i det industriella skogsbruket. Mekaniseringen av skogsbrukets drivningsarbete tog omkring 40 år. Sist i denna del föreslår jag att ett seniornätverk för skogsteknisk FoU bildas som resurs i innovationssystemet.
|
|
| 9. |
|
|
| 10. |
|
|
